Jag skulle lämna tillbaka valpen till uppfödaren. Vänta med att skaffa en hund till när sonen blivit äldre. Typ 10 år.

Det är svårt att prata med en liten 3-åring så att denna verkligen förstår och försöka hjälpa dom bearbeta sin rädsla. Det måste vara fruktansvärt för din son att gå runt och vara så rädd och känna sig otrygg hela tiden i sitt eget hem. 😕

Jag är nog inne på samma linje som Monica i #1. Din son var reserverad och lite rädd för hundar innan och en valp kommer vara vild, busig, klumpig och burdus (och eventuellt skällig om han redan är det) under en rätt lång tid framöver. Det hjälper ju inte att Labradoodle ofta blir relativt stora för en treåring samt att det är en hane ni har, som har tendens att bli större än tikar. Valpar växer dessutom väldigt snabbt och en stor, flygande vild valp är nog inte det bästa för er son om han tycker att hundar är lite läskiga. 

Vill du absolut skaffa hund nu medan sonen är liten hade jag satsat på att hitta en vuxen omplacering som är väldigt lugn, van vid barn, inte skäller och som dessutom är liten i storleken. Samt se till att sonen får träffa den hunden flera gånger innan för att se om det går bra och fungerar. 

Er nuvarande situation låter tyvärr ohållbar, men jag förstår verkligen din hundlängtan. Jag är en person som inte mår bra och inte känner mig helt utan hundar i mitt liv. Men här tror jag nästan att det bästa beslutet är att lämna tillbaka valpen och försöka om några år igen om er son lyckats övervinna sin hundrädsla. 

Styrkekramar till dig oavsett! Det är ingen rolig situation att vara i och oavsett hur du väljer att göra hoppas jag innerligt att det kommer gå bra för er alla. 🤗🌺

Jag förstår inte riktigt hur ni tänkte då ni skaffade hund och visste redan att ert barn var lite reserverad mot hundar. Det känns ju inte riktigt smart och valpar är otroligt jobbiga och kan verkligen skrämma småbarn eftersom de har inte lärt sig hur man ska bete sig ännu. Nåja, alltid lätt att vara efterklok förstås och skadan är ju redan gjord.

Det bästa är väl att lämna tillbaka valpen och inte skaffa hund förrän er son är tillräckligt gammal.  Jag skulle aldrig drömma om att skaffa en valp medans mina barn är så pass små. Vi vill vänta tills de är åtminstone ungefär 10 år gamla så att även de kan få vara med och ta ansvar. Men de ska givetvis också själva vilja ha ett husdjur. Är inte alla i vår familj överens om att skaffa en ny familjemedlem så blir det inte av. Det är ett beslut som alla måste vara överens om. Vi tar sådant med största allvar.

Jag förstår dock att det måste kännas lite jobbigt att inte kunna ha hund om man nu är en hundmänniska. <3 Synd att det nu gick såhär. =(

Jag håller också med. Hunden kan inte bo med er son nu. Det riskerar att göra problemen ännu större framöver.

Tack för era svar, anledningen till varför vi valde att skaffa en hund var att vi såg att det fungerade mer vår förra hund. Dock var ju han vuxen och väldigt trygg i sig själv. Självklart förstod vi att det inte skulle vara så med en valp men vi tänkte att det skulle lägga sig efter en liten stund. Nu har det gått 4 dagar bara, men jag känner att det rätta är att ringa upprördares och lämna tillbaks valpen och vänta tills sonen är äldre, sambon håller dock inte med och tycker inte vi ska ge upp såhär tidigt. Jag känner däremot att det är bättre att ta det här beslutet snabbt, för sonen och valpens skull. Jag tror att sonen kommer sakna honom om han skulle försvinna men jag ser ju också att han inte mår bra när han väl är här, vilket jag tror innebär att han kommer komma över sina rädslor ju äldre han blir. Men tack för era åsikter, jag känner att jag vet var jag står i frågan och ska ta ett ordentligt snack med sambon ikväll.

#5 Det låter som ett klokt beslut! 👍
Låter som det bästa både för valpis och er lille knatte. 
Kanske sambon kan förstå din ståndpunkt bättre om du visar honom den här tråden också?

Och jag förstår inte brådskan. Jag knyter inte an till en ny hund på flera månader, det finns otaliga trådar kring hundägare på forumet som får panik när de hämtar nya hundar, var finns logiken i att ett barn skulle vänja sig snabbare än vuxna? Ta hand om barnet i första hand, valpen dör inte av att man inte hann rasta den innan alla rutiner sitter. Ge det längre tid, se till att ni själva inte är så känslostyrda i beslutet. Om en månad ser vardagen helt annorlunda ut.

#7, Fast det är ju skillnad på att själv, som vuxen, inte knyta an direkt och att vara tre år och livrädd. Inte juste mot sonen, tycker jag, och inte riktigt juste mot valpen heller. Även om den är glad och framåt nu så tar en del valpar vid sig en hel del när starten inte är bra. TS: har du pratat med uppfödaren? Börja där annars, vederbörande har förhoppningsvis en del erfarenhet och har dessutom bättre koll på hur just er valp är mentalt.

#8 Om barnet skulle ha en fobi hade jag tagit för givet att föräldrarna inte köpt en hund hur som helst, men det här barnet har ju levt med hund tidigare. Jag har introducerat hund till barn som betett sig på liknande vis och det går över, så länge man tar det lugnt och bär runt på barnet tills det känner sig modigare. Efter fyra dagar hade jag inte känt någon panik, men alla är olika.

Jag skulle vara rädd för att valpen skulle bli dominant över sonen också. Om sonen är så rädd hamnar han underst i rangordning i familjen. Det kan vara svårt att vända på den skutan.
Visa din sambo svaren du fått här, ni måste tyvärr lämna tillbaka valpen. Sonen är så liten så han har chans att bli av med sin hundrädsla, men ju mer den blir befäst desto svårare blir det.
Vår äldsta träffade en busig valp när han var 2 år och han blev helt chockad och var hundrädd i flera år tills han lärde känna en kärleksfull gammal labbe-dam, då gick allt över och nu har han inga problem.

#10 Rang existerar inte mellan arter. Hunden kan aldrig bli ”dominant” över en människa. Det funkar inte så i etologi.

Du får kalla det vad du vill, rang eller inte, men en hund som upptäcker att en annan varelse är rädd för den blir ett problem. Känner en familj som fick ta bort sin hund på grund av det. De försökte verkligen i flera år att få rätsida på problemet, men hunden hade fått för sig att den bestämde över den personen.

#12 det är din tolkning av situationen. Faktum är det inte fungerar så i hund-människa relationer. Problemet satt med största sannolikhet i att hunden inte kände sig trygg/bekväm med personen i fråga, inte att den ”ville bestämma”. Sådana här råd skrämmer bara nya hundägare och gör att de inte söker hjälp/ger upp för tidigt.

Igår kom sambon hem med sonen på förskolan. Sonen blev glad över att se valpen och han var inte alls lika panikslagen när pappa var med som han är när han är ensam med mig. Imorse gick det också bra, valpen fick tassa runt sonen och han satt och lekte på golvet, inte jättelång stund, men han gjorde det utan skrik och panik. Dock kan jag ju inte ge valpen lika mycket uppmärksamhet på morgonen när sonen är med, tror ni valpen tar skada av det? Jag och sambon kom överens om att fortsätta försöka ett tag till eftersom vi såg en förbättring igår.

Igår kom sambon hem med sonen på förskolan. Sonen blev glad över att se valpen och han var inte alls lika panikslagen när pappa var med som han är när han är ensam med mig. Imorse gick det också bra, valpen fick tassa runt sonen och han satt och lekte på golvet, inte jättelång stund, men han gjorde det utan skrik och panik. Dock kan jag ju inte ge valpen lika mycket uppmärksamhet på morgonen när sonen är med, tror ni valpen tar skada av det? Jag och sambon kom överens om att fortsätta försöka ett tag till eftersom vi såg en förbättring igår.

#14 Nej, valpen kommer inte ta skada av det. Det kan påverka rumsrenhetsträningen och göra att den tar lite längre tid om du inte hinner ut med valpen, men det är inget som förstör eller skadar honom. Det blir lite mer jobb lite längre tid bara i såna fall. 

Valpar mår ofta rätt bra av att inte få konstant uppmärksamhet då det lär dom att världen inte kretsar runt dom och att dom inte kan få lek och uppmärksamhet från husse och matte hela dagarna.

Jag håller tummarna stenhårt för er! Jag vill verkligen att det ska gå bra, men om det blir ett rejält bakslag så försök tänka på sonen i första hand.

Skönt att du ser en förbättring!