Typ alla veterinärbesök med Gletta! Hon drog alltid in en till kliniken så man knappt hängde med 😃

När hon var valp och ätit massa saker från stranden och kräkts hela natten behövde dem röntga magen på henne och hon låg och vifta på svansen som en galning! Hon älskade allt och alla och ansåg att därför borde ju alla älska henne också! Sen fatta hon ju direkt att det fanns godis hos veterinärerna 😉

Det allra bästa tillfället hos veterinären var helt klart när jag gick genom djursjukhuset med Sookie i min famn och vi äntligen skulle få åka hem. 

Hon hade då varit inlagd för kraftiga kramper och kämpat för sitt liv under flera dygn på sjukhuset och jag hade under tiden "bott i väntrummet" (jag hade fått en "baden baden" och ett täcke samt en kudde för att kunna få några timmars sömn varje natt). 

Efter några fruktansvärt påfrestande dygn skulle vi äntligen få åka hem och alla som jag träffade då jag gick i korridoren med henne (fullständigt överlycklig) var väldigt glada att hon tagit sig igenom och överlevt. Hon klarade sig mot alla odds min lilla "Super-Sookie". 

En annan mycket bra veterinärupplevelse var när det var dags för återbesöket och Sookie dagen till ära var iklädd en "Supergirl-klänning" med röda skor till (mycket uppskattat av personalen). Jag kände mig tvungen att sy en speciell klänning till henne inför hennes återbesök, när hon så mirakulöst inte bara överlevt utan i det närmaste hade återhämtat sig helt och det på rekordtid.

Förutom dessa tillfällen är en rolig grej: Cain var väldigt sjuk vid ett tillfälle (efter att ha fått hemlagad mat enligt veterinärens råd, för att utredas för klåda så kraschade hans mage fullständigt) och behövde ligga med dropp på dagarna (vi åkte in till djurkliniken flera dagar i sträck för att han skulle få dropp under x antal timmar). Detta var bakgrunden…inte det roliga. 

Nu till det roliga som jag fortfarande flera år efteråt, kan skratta lite åt när jag tänker på: Sookie var med när Cain fick dropp och hon har ett speciellt ljud för sig (inte riktigt ett skall utan mer som ett kort "muttra" ljud) när hon är trött, vill sova och inte vill bli störd. 

Hon låg och "muttrade" för att folk gick förbi och hade mage att "vara ljudliga" när hon ville sova. Cain låg däremot lugnt och sov med sitt dropp…han som var extremt sjuk klagade inte det minsta…men "stackars" Sookie fick inte lugn och ro när hon ville sova, haha. 

Ytterligare en "Sookie-relaterad" grej som fick mig att flina lite hos veterinären var när jag skulle klä på henne hennes overall och skor (det var vinter och hon är spritt språngande naken så…ja). Detta är ju fullständigt normalt för mig (har bara haft nakna hundar så) men kan ju se lite roligt ut för andra. Ibland (eftersom det är enklare med tanke på hur galet liten Sookie är) så brukar jag lägga henne på rygg (som en bebis på ett skötbord) när jag ska knäppa overallen (svårt att se vad man gör annars)…det gav upphov till en mycket glad stämning i väntrummet, när personalen plötsligt började skratta åt min lille "hund-bebis", haha. 

/Chinesecrestedlover

Sure! Min hund ÄLSKAR att springa in till själva veterinärkontoret. Där får man hoppa upp på vågen och få godis, få beröm/godis vid betalningsdisken och känna alla hund/relaterade dofter. Han är dock lite låg och blir passiv när man väl går in i undersökningsrum (men klarar det bra, och det blir ju ganska smidigt att undersöka honom då..).

Vi hetsåkte in till Ultuna en gång när jag trodde han satt i sig en stor benbit. (Men det var en kalkonhals som han tuggat sönder på nån minut i stora broskbitar..)

Han fick först undersökas av en trevlig manlig vet, genom att han ställde sig med framtassarna på ett högt bord och liksom stog på bakbenen, då var det lätt att komma åt och kika på buken/magen för vett haha. 

Sen var vi in i ett annat rum, en massa trevliga vetstudenter var med. Han gick runt och "bumpade" alla med nosen (rätt vanligt beteende för honom/rasen vad jag sett! De stannar inte alltid och tigger klappar, eller sånt, men de kan gå runt till alla och buffa nosen mot låret på var och en, samt ställa sig bredvid och luta bakdelen mot dem). Sen kom vetten och ville kolla munnen igen för säkerhets skull, och min hund bara "tjohopp jaha nu har jag en hand i käften då!". Sen "satte han sig i knä" på vetten direkt efter. Dvs, sätter sig på golvet framför och vaggar in rumpan så han trycker sig inpå benen på personen, med vetten på huk, var så trevligt! :)

Var och ultraljudade Nita i våras för att se om hon var dräktig. Då snart 6 år. Hon kommer in på rummet som rena tornadon. Hoppar upp i ansiktshöjd på veterinär och sköterska för att hälsa. Heeelt överlycklig! Sköterskan ser lite småskraj ut, och nog inte så hundvan. 33kg galen Rottis var inte vad hon hade tänkt sig. Sedan skall Nita upp på undersökningsbordet där det ligger en madrass/vagga. Hon skuttar upp(totalt kaos) och är på vippen att knocka både veterinär och ultraljudsmaskinen 😅 När jag sedan ber henne att lägga sig, så gör hon det snäll, jag lägger över henne på rygg, och där ligger hon snällt och lugnt medans de rakar magen och kollar efter valpar. (Tyvärr var hon tom). Efteråt säger sköterskan att "Jag trodde ALDRIG att vi skulle lyckas göra ett ultraljud på den där!" Och frågar "Hur gammal är hon förresten?" "Snart 6 år" "6 år?!?! Jag trodde, av energin att döma, att hon var typ 2…" 🤣

#4 😂 Ha ha!

Om jag säger till Everest att vi ska gå till veterinären så flyger han upp och rusar till ytterdörren så fort han bara kan. När vi sen är ute måste jag kämpa med att hålla ner tempot på honom medan han stormar fram åt klinikens håll. 

Väl därinne så är det sniffa som gäller först och främst, överallt. Om det inte kommer in en katt eller hund, då ska dom givetvis spanas på och pipas efter för allt som lever är hans bästa vän i hela världen och dom måste självklart få leka. 

Inne på rummet ska det också sniffas runt ordentligt tills han är nöjd. Då sätter han sig vid mig och väntar spänt på att folk ska komma in. När veterinär och sköterska kommer in ska han flyga upp och hälsa på båda minst en gång, gärna fler. Sen kastar han sig upp på undersökningsbordet (hur högt upp det än är) och väntar på att någon kommer inom räckhåll. 

Vanligtvis när någon kommer nära vill han bara bli klappad och kela, men vissa gånger slänger han upp framtassarna på deras axlar och sätter igång och "grovhånglar" och slickar sönder dom i ansiktet. 

Min hunds enorma kärlek till människor är större än en eventuell rädsla eller obehagskänsla för veterinären. Än så länge, i alla fall. Det har inte påverkats ett dugg av operationen, så det lär nog förbi så. 😃

Det är en enorm kontrast för mig och jag har fått kämpa för att inte skämmas ögonen ur mig för hans vilda beteende. Min förra hund var världens lugnaste, mildaste och mest harmoniska varelse. Det här är en orkan som någon lyckats sätta fast ett koppel i.