Annons:
Etikettträning-och-inlärning
Läst 1433 ggr
keithan
2020-03-15 17:49

Träning för sociala sammanhang

Min valp är en Golden—alltså en väldigt människokär pojk. Han blir alldeles tokig när vi har gäster över och även när han får hälsa på folk utomhus. Han kan till och med göra ifrån sig lite då han blir så otroligt exalterad. Hur har ni gjort/hur skulle ni göra för att träna så att hunden lär sig att vara i ett lugnt tillstånd vid sådana här tillfällen? Han kan även hoppa upp på personer någon enstaka gång.

Annons:
jenmjao
2020-03-15 18:01
#1

Det här handlar väl mer om att träna människor än hunden skulle jag säga, inte hälsa så uppspelt, inte vara så roliga. Det är väl dom tipsen jag har att ge, se till att människorna hälsar rätt så brukar hunden anpassa sig efter det och inte bli sådär överglad, men vissa är så och förblir så tyvärr.

keithan
2020-03-15 18:13
#2

#1 Sedan jag fick hem honom har vänner och släkt vetat hur de ska bete sig när de hälsar på—ignorera totalt, inte ens ögonkontakt ska ske, vilket de respekterat. Är mest nyfiken på om det finns något mer än det man kan göra. Jag personligen har inget emot att hundar hälsar glatt men detta är mestadels för andras skull, det är ju inte alla som uppskattar en alldeles för glad hund. :-)

jenmjao
2020-03-15 19:55
#3

Träna mycket passivitet när besökare är med och belöna den med godis helst slickgodis som räkost på tub eller liknande, Slickandet är lugnande kanske be någon besökare hålla i den också? Sen ute skulle jag inte låta så många hälsa, hoppandet skulle jag träna bort senare, vet inte hur gammal er valp är men uppfattar den som väldigt ung?

JoannaLi
2020-03-15 20:37
#4

Jag hade inte låtit hunden vara med precis när gäster kommer in, för då är energinivån hög. Och sen när man släpper fram hunden, antingen att den får utföra ett foder sök på golvet för att vara kring gästerna utan att fokusera på dem, eller så hade jag direkt tagit in hunden i lydnad, kanske kopplat, och platsat hunden intill mig utan att låta den engagera sig i gästerna. Först när den har sovit en stund intill och är lugn och i rätt sinnesstämning släpper jag passivt på lydnaden, och så får hunden hälsa om den vill. Går den upp i stress så platsas den mjukt igen. Det är ingen bestraffning att platsas, utan en hjälp.

Hornslandet
2020-03-15 22:08
#5

Det jag brukar göra med min är att han inte får hälsa på folk ute direkt när man träffar eller pratar med nån. Jag får med koppel, godis, träning hålla honom sittandes eller liggandes vid mig en stund  (OCH DÅ SKA INTE DEN ANDRA PERSONEN TITTA PÅ HONOM, PRATA MED HONOM, LOCKA PÅ HONOM ELLER GÅ FRAM TILL HONOM).

Efter några minuter brukar han ha varvat ner. Och då kan han fritt få gå fram till personen, varvid hälsningen blir mkt lugnare, om han ens bryr sig om det då längre. Han har liksom "hälsat" klart då även fast han bara stått på sidan av.. Tror det skulle bli bra om vi bara var ihärdigare med detta.

keithan
2020-03-15 22:16
#6

#3 Bra idé! Han är närmre fem månader. Vi hälsar oftast inte på folk utomhus men när vi väl gör det vill jag även då att han ska veta hur han ska bete sig. Speciellt med barn! Vi har nämligen inte så många barn i släkten då de flesta är tonåringar så det är rätt svårt att träna honom till att vara mer försiktig med barn..

Annons:
keithan
2020-03-15 22:22
#7

#4 Tack så mycket för tipsen! Att platsa honom gjorde jag faktiskt senast igår, han lugnade sig efter kanske 5 minuter, men så fort någon skulle upp och röra sig reste även han sig och blev oerhört nyfiken. Visserligen är han fortfarande valp men vill helst träna in detta så tidigt som möjligt, att senare ha en hund på snarare 40 kg trycka sig mot en och eventuellt hoppa upp på en är nog inte något vidare poppis. ;-)

keithan
2020-03-15 22:27
#8

#5 Tack så mycket! Ska i första hand be vänner och familj om hjälp med ”utomhusträningen”, vet inte hur ofta främlingar lär ställa upp och orka vänta ett tag innan de får hälsa på en valp. Som tur är de flesta i mitt område väldigt hyggliga!

Hornslandet
2020-03-15 22:58
#9

#8 Nej, men det behöver heller inte vara "innan de får hälsa". Det är egentligen där jag tror jag gjorde fel själv från början, jag som också haft en översocial valp.. Valpen / hunden behöver inte hälsa på alla man pratar med. Den kan stå på sidan och bara vara med också. Vet hur folk är, men man kan försöka vara tydlig med det och få dem att förstå att man TRÄNAR. Då brukar de köpa det.

Kom på nått smart att säga.. 

Säger du "nej han ska inte hälsa" så kommer de ställa massa dumma frågor om "varför då?? Vill han inte?? Är han inte snäll??" bla bla bla.

Men säger du "Han ska inte hälsa nu, vi tränar på att klara av att vara passiv på sidan även fast han vill hälsa" så tror jag de flesta köper det och faktiskt är villiga att hjälpa dig. Och då får du inte en massa dumma följdfrågor som du måste förklara.

keithan
2020-03-15 23:33
#10

#9 Tack! Ja, följdfrågor vill jag helst slippa. Förstår heller inte varför människor ska ifrågasätta när man inte låter dem hälsa. Suck.

Retriever456
2020-03-16 00:04
#11

En sak som jag tänkte på, varför ska han få hälsa på främlingar utomhus från början? Har också en retrivervalp och han är precis lika social och sugen på att hälsa som din verkar som. Vi låter inte han hälsa på någon främling alls, då det skapar en förhoppning. Som dom andra rekommenderat är att bara inte låta honom hälsa, eller låta honom hälsa sen när han är lugn. Det är svårt dehär med översocial gulliga valpar, alla vill ju gå fram o hälsa och det är så svårt att säga nej, tyvärr. En sak som vi försöker lära in är att han ska ”fråga” oss vid möten av andra människor o hundar. Om han får hälsa liksom, då ska han titta oss i ögonen och då säger vi nej eller varsågod. Kan vara en sak att ta senare dock, men det är väldigt skönt att ha det som rutin. Än så länge gör han det när han ska äta och när han ska gå ut ur ytterdörren.

keithan
2020-03-16 02:58
#12

#11 Som jag skrev ovan har vi inga småbarn i familjen. Han får hälsa mestadels på föräldrar med barn just för att lära sig att vara försiktig omkring barn, vilket har gått rätt okej, sedan är det alltid fint att se ett barn hoppa glatt därifrån! Oavsett hälsar han bara på människor som jag låter honom hälsa på. När människor och andra hundar går förbi oss annars är han oftast passiv, så det har vi inga vidare problem med. Problemet är just att när han väl får hälsa blir han överlycklig. För just detta ber jag alltså om tips på metoder (utöver dem jag redan använder) som fungerat för andra. :-)

Retriever456
2020-03-16 08:13
#13

#12 oj, det missade jag, jag ber om ursäkt! Men lycka till med träningen verkligen, vi kämpar också på hahah

Annons:
keithan
2020-03-16 11:56
#14

#13 Tack och jag säger detsamma! Den som väntar på något gott.. ;-)

Hornslandet
2020-03-16 13:33
#15

Jag ser dock inte riktigt varför han ska hälsa på småbarn utomhus på gatan för att "lära sig hälsa lugnt på barn" när han bara blir exalterad av det. För mig handlar detta med hundar och barn mest om att hunden ska vara van vid att se och höra barn, livliga barn i sin omgivning, runtom sig och liksom vara van vid det - så den inte bryr sig särskilt om det. Inte att den ska hälsa på främmande barn nödvändigtvis. Såsom jag vill att min hund ska vara så ska han inte hetsas upp av barn, utan vara cool med att vara kring barn. Han behöver inte vara speciellt intresserad av barn.

Det blir ju en annan sak med barn inom familjen, även om de kommer senare såklart. Men då handlar det ju om en bebis, och bebisar träffar man inte direkt utomhus på gatan som hunden ska hälsa på..

Nåja, bara några tankar. Egentligen tycker jag inte du ska superoroa dig. Det är en retreiver som älskar folk, precis som 95% av retreivers.. om det värsta som händer är att den hoppar på nån ibland så är det trots allt inte hela världen.

keithan
2020-03-16 13:51
#16

#15 Till en större del vill jag att han ska vänjas vid att vara lugnare när han är med barn (utöver att vara lugn när barn skriker och springer en bit bort från honom) då barn kan vara hårdhänta och vara snabbare i rörelser m.m. Nu tror ju jag att han säkert lär förstå det med åldern också. Varför min fokus ligger på disciplin omkring barn är för att jag har kommit in på spår som terapihundsutbildning och dylikt och som jag skrev ovan kan det gå illa ifall en hund på drygt 40 kg rusar mot och hoppar på ett barn, jämfört med en vuxen människa.

Hornslandet
2020-03-16 17:32
#17

#16 Såklart vill man inte att hunden ska rusa och hoppa på barn. Och den utbildningen du pratar om gör ju saker lite mer speciella än vardagsliv. Men angående detta att barn är "hårdhänta" - där ser jag en varningsklocka liksom. Barn ska inte vara hårdhänta med en hund, och jag tror faktiskt inte på nån som säger just att deras hund skulle var van vid hårdhänta barn och därmed "säker" om de nu är det mot hunden. I just det avseendet är det barnet framförallt som ska tränas, även om förstås hunden ska vara cool med att det är barn runtomkring också.

Och visst, det kan gå illa om 40kg hund tacklar ett barn. Samtidigt som det antagligen inte skulle gå illa, och samtidigt som det finns massvis med större risker för barn. Men jag ser vad du menar, och man ska göra det man kan och träna sin hund i att inte göra det, såklart. Jag bara tänker på alla gånger jag ramlade och slog mig som liten, det är nog inget man nånsin kommer undan. Hade jag haft en stor hund hade den nog orsakat att jag ramlat nångång den också.

Oavsett tycker jag väl framförallt det är viktigt att hunden tränas i att kunna vara lugn inomhus, oavsett att det är tjo och tjim! Det är nog där den största risken för skada kan finnas!

hemul
2020-03-17 02:13
#18

Det bror ju på lite hur man är själv också. Jag tycker det är trevligt att prata med folk jag träffar ute (inklusive barn). Så jag ser gärna att min hund också kan göra det utan att gå i spinn eller bete sig avigt på nåt sätt. Förutsatt att hunden alls vill hälsa alltså. Andra vill vara i fred på sina promenader. Man får nog utgår från sina preferenser där.

oh-la
2020-03-17 07:50
#19

I så fall tänker jag att det kanske ändå är viktigare att lära hunden passivitet runt barnen än att just hälsa. Om ni stannar och pratar och hunden lär sig att barn inte är något att hetsa upp sig över utan att man kan vara lugn och vänta är det mer vunnet än att låta hunden hälsa på random, främmande barn. Risken är bara att den hälsningen blir förknippad med något väldigt koncentrerat roligt och därmed en uppspelt situation. När hunden visar sig säker i passiviteten Skulle jag låta barn hälsa. Börja alltså med lugnet i närheten av barnen så hunden lär sig att hitta lungn även med barn runt sig. När lugnet finns kan man börja med lugna hälsningar. Även som terapihund är lugnet det viktigaste att öva på. Att kunna vara i stojiga miljöer och ändå kunna slappna av. Lär sig hunden det har man mycket er vunnet än att massor av främmande barn fått klappa på honom. Det är liksom kurs steg två, lugn med mer störning. Tänker som jämförelse med andra träningar, även om jämförelsen kanske är lite långsökt. Som terapihund vill du i grunden att hunden ska vara lugn och trygg i alla miljöer. I nosework vill du att hunden ska gå på hydrolat oavsett om det ligger ett köttben och ett paket leverpastej i rummet. Du börjar ju då med att lära in hydrolatet som en stor, fantastisk belöning. Ju bättre hunde blir på att hitta hydrotalet, desto er störning kan du lägga till. Om du börjar med att kasta in godis kommer hunden aldrig fatta vad du vill. Om du vill att hunden ska vara lugn oavsett störning skulle jag lägga krut på själva lugnet först, sedan lägga till störningar och tillslut hälsningar när hunden är lugn. Det känns enklare änatt lära lugn i störningen.

keithan
2020-03-17 09:49
#20

#19 Tack så mycket! Ska definitivt tänka på det framöver. Jag är förstahundsägare så jag lär mig mer för varje dag.

Annons:
Upp till toppen
Annons: