Den var kul! 🙂🐱🐶

Wow! 😃

Ja hade katt i 17 år. Hon var hundig, följde med på promenad och så. KOm hem på kvällen när jag visslade i en pipa. Men det var inget jag lärde henne. Hon VAR sån bara. Och inte var hon matmotiverad heller. Vete sjutton hur man lär ett djur nåt när det inte går att belöna?

En del djur föredrar lek(saker), klappar, eller glada ord över något ätbart. 

Vi hade en sån häst i stallet där jag jobbar. Stack man fram en bit morot (som belöning) så tittade hon på en som om man försökte tvinga i henne gift men glada ord och applåder växte hon en halvmeter av. 😂

Inte min katt! Hon tydde sig otroligt till människor och visst ville hon kela och leka ibland, men som belöning när jag ville? Näe.

Hon var så människokär att hon hoppade rakt ut genom fönstret en gång för att hon hörde att det var en massa grannar ute - från trejde våningen. Och jag förstod efterhand att hon hade en massa bekanta i området. Bl.a. träffade jag en man med barnvagn som frågade om det var min katt. Sen berättade han att hon satt och väntade på dem nästan varje morgon en 5 kvarter härifrån, hoppade upp i barnvagnen och liftade hem. 😃

#5 Vilken skön katt!😃

Du, hon damp tre gånger från tredje våningen. Det jag berättade om hände när hon var liten. Jag höll på och dammsög och grannarna trodde jag slängde ut en trasa eller nåt. Hon hade skjutit rakt ut från fönstret och landat långt ut på gräsmattan, så nog tog hon sats och hoppade alltid.

Jag gjorde en slags myggfönster, för jag blev ju tokig av att inte tordas vädra när jag ville. Det lyckades hon bände upp. Sedan försökte hon klättra ner på fasaden. Det berättade grannen som stod nedanför beredd på att fånga henne. Han missade.

Tredje gången hade jag bara en smal springa öppen. Kompisen och jag hade varit till en nattöppen butik. När vi kom in i trappen började någon banka hysteriskt på ytterdörren. Jag ville inte öppna, trodde det var nåt fyllo, det var ju sent. Till slut öppnade vi i alla fall och där stod en skräckslagen person med min katt i famnen.

Den gången trodde jag det var kört. Hon verkade apatisk och blödde ur munnen och hade ju landat på asfalt. Efter en kvart i mitt knä och diskussioner om vi skulle ta en taxi till djursjukhuset sträckte hon på sig och ville ha mat. Det visade sig att hon hade spräckt läppen, det var därifrån blodet kom. Inte en skråma för övrigt.

Hon blev 17½ år. Många år av att inte kunna vädra för mig, för hon blev sedan tvungen att bli innekatt p.g.a. att jag blev sjuk och inte orkade passa på henne då vi inte har hiss. Nu förstår jag inte hur JAG överlevde.😃

Hon var väldigt söt. Här hjälper hon mig att betala räckningarna och trycka på tangenterna.🐱

#7, #8 Fin katt, vilken personlighet! 🌺🐱