Övrigt

När det inte fungerar...

2020-02-11 15:38 #0 av: Cireea

 Vi har två hundar, en valp på 1 år och en vuxen hund på snart 6 år.
Den vuxna hunden är världens lugnaste och snällaste hund, hon är väldigt undergiven av sig och har aldrig för en sekund "hävdat sig" mot varken valpen eller någon annan hund. Någonsin. 

Problemet vi stött på är att valpen mer eller mindre mobbar vår vuxna hund. Mycket genom att avskärma henne från leksaker, godis och bits och hugger efter henne gör hon också, även under lek. Hon biter i benen och i strupen trots att vår äldre tik säger ifrån. Hon skiter fullständigt i att den äldre hunden säger till så vi måste alltid gå in och bryta. 

Vi var hos min syster förra veckan som har två hanhundar, ena hunden är 3 år och den andra en yngre valp än vår egen. Hon lekte superfint med båda dessa hundar. Men, så fort hon skulle leka med vår vuxna tik så går det tillbaka till gamla sätt. 

Min syster har en släkting till vår valp och jag kan säga er att den avel som dessa kommer ifrån är...hemsk. Hundarna har ett fruktansvärt dåligt psyke och den här "uppfödaren" fortsätter avla på linjen trots att hon VET att det inte kommer något bra ur det. När jag försökt kontakta "uppfödaren" har hon slagit dövörat till och ignorerar mig. Hon vet att det hon gjort är vidrigt mot djuren, för dom mår inte bra. Det är så tydligt när man levt ihop med dom. 

Jag och sambon känner oss väldigt förtvivlade då vi så gärna vill att det fungerar mellan våra hundar, men känner att vår vuxna hund inte riktigt mår bra av den rådande situationen. Vi själva mår inte heller särskilt bra, jag känner mig som ett nervvrak hela tiden då valpen tar all energi. Jag har alltid nära till gråt och känner att situationen ofta är hopplös. Jag gör mitt bästa och vissa dagar känns saker fint, men när jag ser hur hon är mot vår äldre hund så bryter jag ihop. Det är jättesvårt att skriva ner hur det verkligen är, så även om det låter harmlöst i inlägget så är det inte lika harmlöst här hemma. 

Är det så att hundarna helt enkelt inte går ihop? 
Är det okej att man.. ger upp när det inte fungerar?
Med tanke på den avel som ligger bakom valpen och hennes psyke, vad är mest rättvist för hundens skull om man kommer fram till att situationen är ohållbar? Omplacering eller låta henne somna in trots ålder? 

Vi vill verkligen ge henne en chans att växa upp och få det att fungera men jag känner hur orken rinner ur mig. Allt i mitt liv kan inte kretsa kring henne, jag har studier, en till hund och en sambo som också behöver plats.

Jag behöver inte höra några elaka kommentarer. Vill mest bara ha stöd och råd i den situation som råder. Ledsen

FilmGuldhamster, HamsterLitteratur,  Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"

⎿Uppfödare på Eyos Hamsteruppfödning

Anmäl
2020-02-11 15:58 #1 av: Lavin

Svårt att säga vad jag skulle gjort utan att veta vad hunden har för problem utöver att hundarna inte går ihop. Eftersom du överhuvudtaget funderar på avlivning antar jag att det inte bara handlar om det, eller? :)

Anmäl
2020-02-11 16:04 #2 av: Cireea

#1 Långt ifrån bara det. 
Det är rent allmänt hur hennes psyke är, det är inte alls stabilt. Grejen är ju att det inte går att lita på henne.  Vi blir såklart oroliga när vi tänker en framtid med barn inblandade där det inte går att lita på ena hunden i barnets närhet. Hur gör man i såna fall?! Ska hunden för alltid vara avskärmad från resten av familjen? Det låter inte alls rättvist Ledsen

Avlivning var mer en fundering från mitt håll i inlägget och inget som diskuterats som så, vad som är snällast för en hund där psyket inte är så stabilt som det borde vara på grund av den avel som ligger bakom. Att avliva är ju absolut sista utväg. 

Jag tänker mest utifrån hundarna, när det inte fungerar mellan dom och vår äldre hund uppenbart inte mår bra. Hur länge ska man försöka medla mellan hundarna innan man inser att dom kanske helt enkelt inte går ihop? 

Valpen gick jättebra ihop med den yngre valpen och den äldre väldigt dominanta hanen hos min syster. Kan det vara så enkelt att vår valp behöver bo med någon som är mer dominant än henne, eller kanske bo som ensamhund? 

FilmGuldhamster, HamsterLitteratur,  Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"

⎿Uppfödare på Eyos Hamsteruppfödning

Anmäl
2020-02-11 16:06 #3 av: Majken!

Jag hade varit väldigt dominant och bestämd emot en sådan unghund. Man får inte härja med den vuxna hunden om den hunden inte själv fixar att sätta gränser, då gör jag det. Nolltolerans på lek både inne och ute är ett första steg.

Anmäl
2020-02-11 16:10 #4 av: Cireea

#3 Det gör vi. Vi är väldigt hårda om valpen då hon är så elak mot den äldre hunden. Dom leker bra med en leksak, men så fort leksaken släpps så biter hon i strupe (framför allt) och ibland även benen. 

Så vi har ju satt gränsen att finns ingen leksak så får man inte leka. Valpen har väl börjat hänga med på det där för vi stoppar sekunden leksaken släpps, då tar hon upp den igen och så kan dom leka en stund till. 

Jag tänker lite att valpen "slår över" och därför börjar bitas. Det är väl mer att den vuxna hunden hellre undviker valpen än umgås med henne som det var i början när valpen var mycket mycket mindre och inte hade så mycket att säga till om.  Sen är det såklart jobbigt att alltid vara på helspänn för att stoppa eventuella överslag från valpen där hon "går lös" på den vuxna som inte säger ifrån och även om hon gör det så skiter valpen i det. Det resulterar i migrän för mig att alltid vara på helspänn, ibland ligger jag i flera dagar. 

Sen biter hon ju även min sambo när "hon inte får som hon vill". Mig vågar hon inte bita, antagligen för att jag är så "dominant" mot henne i jämförelse. Men det känns ju så sjukt att behöva hålla på så, men det kanske bara är en sån hund? 

FilmGuldhamster, HamsterLitteratur,  Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"

⎿Uppfödare på Eyos Hamsteruppfödning

Anmäl
2020-02-11 16:12 #5 av: Maleficum

Jag hade en omplaceringshund hemma hos mig för ett år sedan på prov. Det var en valp som min kompis mamma fött upp och blev därför tillfrågad om jag ville ta över den (tidigare ägare hade blivit superallergisk och de kunde inte längre ha honom kvar).

I början funka det bra hemma mellan honom och min kanin men när vår gamla hund (supersnäll som inte gilla att säga ifrån) var på besök (bodde hos mina föräldrar) flög han direkt till attack och blev helt galen! Det gick bra med dem på promenad och bättre hemma hos mina föräldrar men hemma hos mig så skulle jag beskriva hans beteende som mobbande så de gånger gamlingen var hemma hos mig fick han gå med koppel på hela tiden så jag kunde avlägsna honom och hålla dem separat. Han reagera även starkt mot större hundar utomhus (mindre hundar gick bättre).

Tyvärr när han börja känna sig mer hemma börja han även vakta saker från kaninen (även kaninens saker) och (speciellt då min kanin är blind) det kändes inte rättvist mot kaninen (eller vår gamla hund för den delen även om hon inte bodde hos mig permanent) så han fick flytta vidare till ett hem som passade honom bättre (ensamhund utan andra djur hos en äldre dam).

Visst hade man kanske kunnat jobba bort en del av problemet (mest jobbiga var bara att han inte varna innan utan gick till attack direkt) men känner att jag inte skulle kunna lita på honom med mina andra djur och då kändes det för min del mycket bättre att han fick flytta till ett mer passande hem där vi alla slapp massa onödig stress.

Hemsida
Deviantart, foton, teckningar och målningar
Instagram

Anmäl
2020-02-11 18:10 #6 av: Majken!

#4 Biter den våldsamt eller lekfullt?

Anmäl
2020-02-11 18:56 #7 av: Cireea

#6 Både och, ibland kan det vara lekfullt men så har hon tillfällen när hon biter hårt och hänger kvar. Då brukar äldre hunden få svårt att andas och brukar som "hostandas" efteråt. På sambon är det alltid hårt, eftersom det sker i samband med att hunden "inte får som hon vill". 

Den äldre hunden morrar ju ordentligt när hon fått nog, aldrig hört henne säga ifrån förr så när det kommer till den punkten har det gått långt. Valpen skiter i det. Det är liksom inte det där valpiga ofoget utan hon skiter i allt som inte faller henne i smaken, så gör hon även mot oss. 

Nu ikväll jagar valpen runt henne, äldre tiken säger ifrån. Morrar, går undan och slingrar sig för att bli kvitt henne men valpen skiter i det. Vi har fått gått emellan ett tiotal gånger nu för att valpen inte lyssnar, men givetvis lyssnar hon inte på oss heller utan fortsätter så fort man vänder uppmärksamheten åt annat håll. Hon förstår när man säger ifrån, lägger sig två sekunder och sen upp igen.
Jag måste mer eller mindre sitta och hålla fast henne för att hon ska låta andra hunden vara. Går ju inte sitta här i några timmar för att hon ska låta äldre hunden vara, har ju annat att sköta i hushålletSomnar

FilmGuldhamster, HamsterLitteratur,  Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"

⎿Uppfödare på Eyos Hamsteruppfödning

Anmäl
2020-02-11 19:09 #8 av: Majken!

#7 Baserat på det du skriver låter det som en vanlig ettåring. Styr upp hemma, ingen lek, ni ska inte behöva hålla i hunden för att den ska stanna på anvisad plats. Blir det för stökigt, stäng undan den en stund. Men det låter som en rätt absurd situation, ni behöver reda ut situationen mellan er och hunden i första hand.

Anmäl
2020-02-11 19:12 #9 av: Cireea

#8 Kanske jag som är för van med hundar som inte varit såhär i samma ålder. 
Jag vet inte hur jag ska "reda ut" situationen då hon skiter i allt man säger. Så har hon alltid varit, redan som liten valp.OberördKanske är det jag som är för snäll och måste ha lite mer "styrka" för att hon ska förstå allvaret i när jag säger ifrån. 

FilmGuldhamster, HamsterLitteratur,  Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"

⎿Uppfödare på Eyos Hamsteruppfödning

Anmäl
2020-02-11 19:30 #10 av: keithan

Vilka metoder använder ni när ni går emellan dem?

Anmäl
2020-02-11 19:40 #11 av: Cireea

#10 Vi har testat lite olika, det mest effektiva är att bara klappa till med händerna, höja rösten lite och säga något såsom "jaha då var det bra" eller "lägg av" (vad man säger är inte så viktigt egentligen, utan att avbryta) och sen särar vi på hundarna. 

Ibland åker valpen in i badrummet som är henne "lugna plats" så hon får vara avsides en stund och kan lugna ner sig.  Ibland fungerar det och ibland fortsätter hon bara när hon kommer ut igen. 

FilmGuldhamster, HamsterLitteratur,  Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"

⎿Uppfödare på Eyos Hamsteruppfödning

Anmäl
2020-02-11 20:01 #12 av: Majken!

#9 Har du svårt att veta hur du ska fostra så ta kontakt med någon i din närhet som kan hjälpa dig. Brukshundklubbar ska jobba för att utbilda hundägare, testa där i första hand.

Anmäl
2020-02-11 20:44 #13 av: Lavin

Tycker också det låter som ett inte helt ovanligt unghundsbeteende. Jag hade varit supernoga med att inte låta valpen leka (eller störa) den andra både inomhus och utomhus. Det låter som att hon är igång inne nästan hela tiden? Där hade jag lagt mycket energi på att lära henne vara passiv, bland annat mha att separera dem (som ni gör). Verkar klokt att ta hjälp om du känner att du inte vet hur du ska fortsätta! 

Om ni sedan känner att det inte funkar och ni får anpassa er för mycket efter henne är det ju inget fel att överväga omplacering. Vissa hundar mår bättre som ensamhundar helt enkelt. 

Anmäl
2020-02-11 22:51 #14 av: keithan

#11 Testa att ställa er (lugnt och bestämt, utan att klappa med händerna) emellan de två och blockera valpen från att komma åt er äldre tik. Putta inte med benen eller fötterna utan bara stå där helt enkelt. När valpen försöker komma åt från ett eller annat håll är det bara att ställa er där tills hon antingen lägger sig ner eller går därifrån—först då kan ni belöna henne. Om hon dock håller fast vid er äldre tik så är det bara att lossa och därefter ställa er emellan. Om hon börjar nafsa i fötterna är det bara att stå kvar. När hon väl börjar förstå att hennes beteende inte är okej kan ni börja säga ”nej” eller valfritt kommando i samband med att ni blockerar henne från er äldre tik. Det som är viktigt är att visa er valp att ni bestämmer och att det hon gör inte är okej.

All form av träning när det kommer till att visa valpar och unghundar var gränserna går tar mycket men i slutändan lönar det sig. Tror absolut att detta beteendet hos er valp går att träna bort. Hon är trots allt bara ett år! Var tålmodiga för än finns det hopp.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.