Det är inte farligt för hunden att äta marsvinsbajs, däremot är det farligt för marsvinet att bli äten av hunden…
En direkt dålig idé, ärligt talat, i synnerhet med en lekfull valp!

Håller med Lona. Det är dessutom djur som är enormt lättstressade och att ha ett rovdjur så nära sig kan vara enormt stressande såpass att det blir farligt för marsvinen

Det är en dålig ide ifall man gör det bara för att det ska ”vara kul”. Dock är det ju mycket bättre att vänja en hund vid tidig ålder vid smådjur än en vuxen. Ifall ni bara ska göra det för att ni tycker det är roligt att låta era djur träffas, så undvik. Otroligt stressig situation för marsvinen. Men vill man vänja en valp vid smådjur så ha marsvinen på en säker plats där dom kan få gömma sig från hunden. Låt inte djuren interagera utan lär valpen att kunna vara i samma rum utan att bry sig om marsvinen. Hade tidigare en hund och kanin, marsvin och råttor, det gick super men inget jag skulle utsätta marsvinen för bara för nöjet.

Som sagt, valpar är lekfulla och har vassa tänder, det kan lätt gå illa. Däremot är det ju bra om valpen får vänja sig vid andra djur, och lära sig att de inte är leksaker… Men inte utan galler mellan skulle jag säga. Våran valp tycker marsvinen är jättespännande och skulle gärna jaga dem om hon fick, så vi tränar mycket på att hon ska vara lugn omkring dem. De är då i en gallerbur och är helt orädda för henne, men jag skulle aldrig våga släppa dem tillsammans.

Tycker tvärtom att det kan vara bra att vänja hunden vid att träffa olika slags djur och att vara försiktig med dem. Det innebär ju inte att man ska släppa ihop dem i ett rum och låta dem vara där ensamma!

Ser inget problem med att du t.ex. sätter dig på golvet med valpen i knät och håller tillbaks den med händerna (den kommer säkert att bli ivrig!) och låter den nosa lite på marsvinet.

Låta dem vara lösa ihop utan strikt övervakning ska man nog aldrig ge sig in på även om djuren är vana vid varandra, p.g.a. storleksskillnaden.

Som exempel, jag hade en stor hund och en nymfparakit som gillade att gå omkring på golvet. Hunden älskade fågeln och skulle alltid fram till buren och sticka in nosen och hälsa på den om vi varit borta. Visst fick de umgås, men bara med mig bredvid, beredd att ingripa. Hunden gick efter fågeln och försökte nosa den i baken. Det hände att han klev på fågelns långa stjärtfjädrar. Fågeln blev då jättesur, vände sig om med utbredda vingar och fräste hotfullt. Vilket hunden förstod och rättade sig efter och backade skamset undan. MEN - han hade kunna kliva på fågeln kropp om han blivit lite för ivrig och då hade hon nog blivit lite platt!

Fågeln gillade hunden också. Brukade flaxa upp och sätta sig på hans skuldror och burra ner sig i pälsen. Så gick hunden stolt omkring med sin kompis på ryggen. Ibland sov de ihop så, med fåglen nerburrad i hundens päls. Ville inte förneka dem det, men jag vakade som en hök över dem.

I det här fallet var storleksskillnaden 90 g vs mer än 40 kg. Men även om inte skillnaden är så stor i det här fallet så är ju hunden antagligen betydligt större och hundar är klumpiga! Så släpp aldrig kollen.

#5 känns bars enormt onödigt när drt inte ens är TS hund. Skullr jag ha haft marsvin eller annst smådjur och SJÄLV skaffat en valp hade jag såklatt sett till att lära hunden hur den ska bete sig och vilka ramar som gäller. Men varför ska ngn annans hund till mina smpdjur lixom. Finns ingen point

Skulle separera dem med galler. Då kan ni träffas utan att behöva ha bort djuren, hunden kan få en viss vana med att ha smådjur i närheten utan nån risk för dem, osv.