Tycker tvärtom att det kan vara bra att vänja hunden vid att träffa olika slags djur och att vara försiktig med dem. Det innebär ju inte att man ska släppa ihop dem i ett rum och låta dem vara där ensamma!
Ser inget problem med att du t.ex. sätter dig på golvet med valpen i knät och håller tillbaks den med händerna (den kommer säkert att bli ivrig!) och låter den nosa lite på marsvinet.
Låta dem vara lösa ihop utan strikt övervakning ska man nog aldrig ge sig in på även om djuren är vana vid varandra, p.g.a. storleksskillnaden.
Som exempel, jag hade en stor hund och en nymfparakit som gillade att gå omkring på golvet. Hunden älskade fågeln och skulle alltid fram till buren och sticka in nosen och hälsa på den om vi varit borta. Visst fick de umgås, men bara med mig bredvid, beredd att ingripa. Hunden gick efter fågeln och försökte nosa den i baken. Det hände att han klev på fågelns långa stjärtfjädrar. Fågeln blev då jättesur, vände sig om med utbredda vingar och fräste hotfullt. Vilket hunden förstod och rättade sig efter och backade skamset undan. MEN - han hade kunna kliva på fågeln kropp om han blivit lite för ivrig och då hade hon nog blivit lite platt!
Fågeln gillade hunden också. Brukade flaxa upp och sätta sig på hans skuldror och burra ner sig i pälsen. Så gick hunden stolt omkring med sin kompis på ryggen. Ibland sov de ihop så, med fåglen nerburrad i hundens päls. Ville inte förneka dem det, men jag vakade som en hök över dem.
I det här fallet var storleksskillnaden 90 g vs mer än 40 kg. Men även om inte skillnaden är så stor i det här fallet så är ju hunden antagligen betydligt större och hundar är klumpiga! Så släpp aldrig kollen.