Annons:
Etiketthälsa
Läst 3605 ggr
moali
12/2/19, 6:19 PM

Omplacera valp med OCD

Hej!

Jag fick nyligen ett mycket tråkigt besked att min 6-månaders labrador valp har pålagringar OCD i båda armbågar. Veterinären föreslog avlivning eller operation. Prognosen vid en operation var svårt att sia om men som jag förstod det relativt god men att hon aldrig kan bli mer än sällskapshund /ingen tung motion. Hon är världens finaste hund och så glad och busig och verkar inte alls besväras eller ha ont. Har stämt av med andra hundkunniga med erfarenhet av OCD och samtliga har rått mig att avliva. Men mitt hjärta säger nej och att jag inte kan avliva en i övrigt frisk hund. Problemet är att jag i o m som ensamstående med nytt jobb och en stressig vardag känner att jag inte kan ge henne den rehab som krävs. Inte av ekonomiska anledningar utan för att jag anser att ett helt stillasittande liv i en lägenhet i storstan inte är värdigt för en ung hund. Tanken var att jag skulle springa, cykla och rida med henne vilket vetrinären bedömt att det troligen inte kommer gå trots operation. Mina tankar går om jag opererar och står för alla kostnader och kanske hittar någon som bor mer lantligt och som kan erbjuda ett mer värdigt liv för en hund som inte kan motioneras så hårt. Vad tycker ni? Jag är så otroligt kluven och ledsen just nu och vet verkligen varken ut eller in.

Annons:
Turast
12/2/19, 6:49 PM
#1

Min collie har ocd I armbågarna, han är ej opererad. Han har inte märk av armbågarna på 3 år men man får ju ge tillskott och hålla honom musklad och ha täcke när det är kallt osv. Han följer med på milslånga promenader och springer bredvid när jag och aussien tränar drag, får såklart mycket uppvärmning och nervarvning. Tror det kan bli svårt att omplacera, eller kanske inte, du kan ju alltid försöka med det med vara tydlig med hennes problematik så att nya ägare vet att hon kan behöva extra vård. Sen beror det ju lite på hur illa det är, kommer han kunna leva ett drägligt liv eller kommer han behöva gå på smärtstillande? En död hund lider inte, och om hon kommer lida levande så är det ju snällare att ta bort henne. Alla sa åt mig att avliva min med, men han är en sån underbar individ så jag prövade att fysa och rehaba och nu är han som vilken hund som helst. Bara med lite extra steg, skulle inte säga att han är jättedyr i drift jämfört med min friska hund.

Konstinstagram: @toxiccetacean

Peta inte på salamandern. Den sover.

moali
12/2/19, 8:00 PM
#2

Okej så du valde att inte operera? Jag opererar gärna om det bedöms lämpligt men känns nästintill omöjligt att lösa det logistiska under rehab perioden.. Men har ett möte med en specialist bokat till nästa vecka så får lite vad hon säger ang hur omfattande rehaben är.

Jojaton
12/2/19, 8:39 PM
#3

Har ingen personlig erfarenhet av OCD men vet/har hört om många border collies som efter operation klarat av att valla eller leva som aktiva sällskapshundar. Även en där operationen misslyckades men han lever som sällskapshund, tränar lite (med betoning på LITE!) agility då och då. Sen är det ju såklart individuellt beroende på hur stor skadan är och exakt var den sitter - men ingen hund mår ju bättre av att bara sitta instängd hela dagarna.

Johanna - Instagram

Majken!
12/2/19, 10:21 PM
#4

Om hunden inte visar några symptom så finns ju ingen anledning att avliva. Det du istället behöver göra är ju att bestämma hur mycket du vill begränsa hunden, och när du sedan drar gränsen för avlivning eller omplacering (vilket känns orealistiskt, vem vill köpa en defekt hund?). Jag har en fyraårig schäfertik på 25 kg med ed2/0. Hon har aldrig visat tecken på smärta i sin dåliga armbåge, hon tävlas på hög nivå i fysiskt väldigt ansträngande grenar och hon har en högre träningsmängd än många andra hundar. Jag tar ingen hänsyn till hennes armbåge, hon kommer tränas och tävlas till dess att hon blir halt och då kommer hon att avlivas. Jag gör valet att hunden ska få göra det hon är avlad för så länge som det bara går, och så resonerar jag alltid med mina djur. Om livet förkortas gör mindre än att de ska leva begränsade.

moali
12/3/19, 7:28 AM
#5

#4 tack för svar Majken! Har också övervägt det, min tjej verkar helt obehindrad i vardagen då hon är pigg och glad med massa energi.  Men det går inte att bortse ifrån att hon haltar , inte mycket men lite på varje promenad vilket ju visar på att hon har ont.

Majken!
12/3/19, 8:48 AM
#6

#5 Ja haltar hon är det ju ett helt annat läge, då är hon ju inte frisk tyvärr.

Annons:
Jojaton
12/3/19, 9:45 AM
#7

Har du bara varit hos en veterinär? Kan vara värt att gå till ytterligare en för ett andra utlåtande om prognosen för operation.

Johanna - Instagram

moali
12/3/19, 9:51 AM
#8

Jag har varit hos två, med samma prognos tyvärr. Samt gjort 2 röntgen, varav den sista var skikt.

Majken!
12/3/19, 10:47 AM
#9

#8 Hade det varit min hund hade jag avlivat den, sörjt och köpt en ny hund som passar till mina önskemål.

Zadeira
12/3/19, 10:57 AM
#10

Du skriver att samtliga har rått dig att avliva, och då tycker jag att det ligger något i det rådet som du kanske bör ta till dig. Ibland måste man gå mot vad hjärtat säger och använda sunt förnuft mer än känsla. Det är alltid tragiskt och ledsamt att behöva avliva en hund, men det är inte rättvist mot hunden heller att ha den kvar om den är så pass nedsatt att det påverkar den.

Hornslandet
12/3/19, 11:07 AM
#11

Jag är beredd att hålla med #4. Gillar inte riktigt detta med att hundar som avlats för att vara aktiva plötsligt ska bli lugna sällskapshundar (och på nått magiskt sett trivas med det) om de har nån problematik i kroppen som kan ge problem senare i livet.

Då ser jag hellre att även de hundarna får leva precis som en "felfri" hund, med kanske ett kortare liv. Jag har sett såpass många som har friröntgtade hunder med bra leder som ändå måste avlivas innan 10 års ålder av olika sorters cancer, bensjukdomar, whatever. Det finns så mycket som kan hända, man kan verkligen inte kontrollera det på det viset. Så en hund som har nån slags diagnos men inte visar några symptom tycker jag ska få leva ett aktivt liv oavsett. Visst, det gör ju inget att se till att vara noggrann med uppvärmning/nervarvning och kanske även träna lite specifikt balansmuskler mm för att skapa bra förutsättningar, men that's it tycker jag.

Men nu verkar det ju som hon haltar av bara vanliga promenader? Det låter ju inte så bra. Har tyvärr ingen erfarenhet av hur mycket operation kan hjälpa, men det jag blir lite fundersam kring.. är detta en hund som är till för ett "lugnare" liv som sällskapshund? Som dessutom ska klara detta som unghund i 2+ år framåt?

moali
12/3/19, 1:43 PM
#12

Kan uppdatera och säga att hon har pålagringar och OCD i båda armbågar. Veterinären la fram både operation och avlivning som alternativ men sa att om det varit hennes hund hade hon opererat. Dom hundkunniga jag pratat med i min omgivning råder mig till avlivning. Hade min livssituation sett annorlunda ut hade det inte varit en tvekan utan självklart att operera även om prognosen inte går att fastställa helt. Det som får mig att tvivla på en operation är det långa rehab tiden med burvila och det känns som att både jag och hon kommer bli olyckliga. Och sen kanske det inte blir bra och jag måste avliva ändå eller omplacera om hon inte kommer klara mer än att gå som sällskapshund. Men samtidigt känns en avlivning som något helt sjukt att göra mot en liten levnadsglad valp som älskar livet. Usch är så jäkla sorgligt detta. Om någon har positiva/negativa erfarenheter dela gärna.

Mystique2017
12/3/19, 10:21 PM
#13

Jag opererade min labdrador för OCD i ena knät vid den åldern. Med dyster prognos pga hur det såg ut. Hon har OCD i andra knät också men inga symtom. Ingen dans på rosor, och visst har några av mina planer grusats. Resultatet blev bättre än ortopeden vågat hoppas på. Vi började rehab på klinik 2 v efter operation. Hon har varit hältfri sen dag ett efter operationen. Vi gick lugna korta skrittpromenader under många veckor och vart efter fick vi öka på dem. Första veckan gjorde jag en komposthage åt henne som jag sedan utökade. 4 månader efter operationen var hon friskförklarad. Hon mår toppen och är idag 15 månader. Vi går långpromenader lös i skogen varje dag, hon spårar, vi går på hundträningar på klubben mm. Det vi behöver tänka på är att värma upp henne ordentlig och även varva ner och att hon inte kan leka med andra hundar som är för tunga och intensiva. Den enda nackdelen i detta var att hon inte fick möjlighet att träffa andra hundar och socialisera sig som önskat. Jag förstår att det är mycket att tänka över men ville bara dela med mig av min historia.

Annons:
Mystique2017
12/3/19, 10:33 PM
#14

Vår rehab bestod av vattentrask 1 gång i veckan, men jag ökade upp till 2 gånger per vecka för att hunden mådde bättre i huvudet av det. Vi började med att hon skulle stå på alla 4 ben och att vi lätta på ett ben för att öva balans och styrka i de andra. Sedan gjorde vi övningar på balansben, gick i blåbärsris, gick över hinder så hon fick lyfta ordentligt på benen. Vi övade sidoförflyttningar mm. Misstänker att rehaben blir liknande för er.

moali
12/4/19, 1:19 PM
#15

#13#14 Tack för att ni delar med er,  hur mådde era hundar under rehab tiden? Var dom deppiga eller lyckades ni hålla hunden stimulerad på andra sätt än promenader?

Upp till toppen
Annons: