Övrigt

Känner igen sig?

2019-11-20 21:00 #0 av: CayKantos

Är jag den endaste som ibland bara vill börja om... Ny hund, ny start, nya möjligheter... Samtidigt känner jag "börja om, lära om allt på nytt, andra /nya problem, mm"

Ena dagen vill jag typ börja om med en ny hund nu direkt.. Nästa dag har jag aldrig lust o skaffa hund igen..

(OBS. Nej jag hatar inte min hund, jag tycker om honom väldigt mycket men han är inte riktigt den typen av hund jag vill ha längre med ändrade intressen och det faktum att vi inte klickar, vilket ibland är rätt jobbigt oavsett hur rolig han (för det mesta) är att jobba med. Är jag ensam om att känna såhär?)

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-11-20 21:10 #1 av: Lona

Know the feeling... Inte med nuvarande hundar men med en av de tidigare.

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2019-11-20 21:27 #2 av: CayKantos

#1 hur hanterade du det? Gjorde du ngt?

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-11-20 21:28 #3 av: CayKantos

För ibland har jag nästan lust att bryta ihop. Trots han är den enklaste bästa första hunden och nog bästa Kelpie jag någonsin kunde önskat mig. Skulle aldrig vilja byta hobom mot en annan Kelpie lixom...

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-11-20 23:13 #4 av: Grejte

Vad är det som gör att att ni inte passar ihop? Jag har känt så och har vänner som känt så, vi har alla skaffat en till hund. Jag har tre hundar idag, varav den första får göra det han tycker är kul utan krav eftersom han inte gillar att träna/tävla så som jag. 

Anmäl
2019-11-21 06:24 #5 av: Majken!

Jag har känt så två gånger, då sålde jag de hundarna. Det blev det bästa för både hundarna och mig, och jag kunde köpa en ny hund som passar mig bättre.

Anmäl
2019-11-21 07:20 #6 av: CayKantos

#5 hur klickade ni inte? Jag har varit inne på tankerna med omplacering... Men samtidigt har han så mycket jag faktisk tycker om, det är ju bara det att det inte känns som om vi klickar. Och som sagt mycket större intresse i IGP och spår som han inte har dom bästa egenskaperna för. Skaffade honom för ffa sök och nw vilket han är UNDERBAR i för han har exakt dom egenskaperna jag ville ha DÅ.

#4 våra personligheter, våra träningsintressen, vår tidigare relation (var hemsk mot honom som valp), inte lika mycket arbetsvilja/motor som jag hade önskat numera samt jag har nya intressen som han rasmässigt inte passar så bra till även om han är en av dom bättre individerna... Sen "funkar" det ju det känns bara otroligt jobbigt ibland.
Vill inte heller skaffa en ny hund än pga flera omständigheter. Han är dessutom ung än så undrar ibland om det blir bättre...

Det är så svårt. Han är min första hund så undrar ibland om den här känslan går över, när isf? :/ känns så tråkigt att "ge upp"

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-11-21 07:55 #7 av: Majken!

#5 Mitt hundintresse tog en annan väg, hundarna som jag hade passade inte. Jag var för ung och oerfaren när jag köpte hundarna, i takt med att intresset växte så insåg jag vad det var som jag ville hålla på med, men då var hundarna som sagt helt fel. Jättefina och trevliga hundar som har gett sina nya familjer ett okomplicerat och bra hundliv, medan jag fått fortsätta utvecklas i en annan riktning med en annan hundtyp.

Du behöver vara lite krass i ditt tankesätt. Din hund kommer aldrig passa för IGP, det finns inget som kommer förändras på den punkten. Då kvarstår att antingen jobba på med den hund du har, köpa en till och utveckla intresset tillsammans med den nya hunden och låta den nuvarande hänga på, eller sälj den till någon som passar hunden bättre. Hundens egenskaper förändras inte över tid.

Anmäl
2019-11-21 08:13 #8 av: ipopuma

Vet att jag och Hibiki hade våra konflikter när hon var ung. Jag ville mycket mer med henne än vad hon ville, liksom en dvärgshnauzer är ingen arbetsmaskin🙈. Grät in princip varannat pass och folk i min omgivning sa också att hon inte var tillräcklig osv. Tränare sa också att antingen jag eller hon var in princip dåliga.

Nu 6 år senare är hon den hunden som har lärt mig mest. Den hunden som jag har såååååå roligt med på träning och tävling. Hon är mitt lyckopiller. Det tog kanske 2,5-3,5 för att komma dit men nu är vår relation superbra och hon är min lilla prinsessa ❤️❤️❤️❤️. Det jag tror du behöver är en till hund så du kan släppa alla krav på dig och cantos som team. Antingen ha honom nu i något år till som bara prova på hund och sen skaffa valp eller skaffa valp snarast, ❤️. Ev omplacering.

Anmäl
2019-11-21 08:26 #9 av: Fisherling

Jag tränade länge med familjens hund Benji. Jag älskar honom, men vi klickar verkligen inte alls. Vi är inte på samma våglängd. Nu behövde jag ju inte tänka så mycket på honom när jag skaffade egen hund, eftersom han inte var min hund från början. Men det märktes ganska direkt att jag klickade med Tinja, på ett sätt jag aldrig gjort med Benji.

Men han lärde mig massor! Om agility, hur man hanterar en hund med lätt till överslag, hur man får bukt med tjut vid sidan om banan, om hur mycket tålamod man ibland måste ha etc. Och han lärde mig att jag vill satsa på agilityn, vilket ledde mig till aussien som ras.

Anmäl
2019-11-21 19:10 #10 av: CayKantos

#7 ja han kommer aldrig passa IGP men det funkar ändå någonlunda.. Vilket ger mig en möjlighet att verkligen sätta mig in i det läras och utvecklas.. Men som du säger vi kommer aldrig kunna ta oss långt... Lite sorgligt att vi siktar på en IGP1 and thats it lixom :/

#8 jo. Men skaffa en till hund och ha den andra akriva brukshund som en aktiv sällskapshund.. Är det fair lixom? Är det bättre att han får leva med ngn som älskar det han älskar, söket? Kan jag släppa han? Han betyder s enormt mycket och har redan lärt mig mycket och kommer säkerligen lära mig mycket mer... :( det är inte s mycket konflikterna som gör mig osäker, mer att vi inte vill samma saker..

#9 det är lite där jag står oxå.. Han har redan lärt mig så myxket och med en hund rätt så oägnad till IGPn lär jag mig enormt myclet av honom där också.. Men det är en lång, seg och brant backe... Han var också den som gav mig chans till stt testa IGPn att få sug och det GÅR ju att träna med honom.. Men om jag då skaffar en till hund vad blir det av honom då lixom? Är licpm rädd han inte får det han behöver och lika mycket som jag hade velat ge han om jag skaffar en till... Han är ju min första hund.. Och jag har lixom ingen aning hur det är att ha två heller.. Innerst inne känner jag det känns så mycket med två hundar.. Jag vill lixom att en ska räcka.. Men är det verkligen så.. Det är ju inte säkert att nästa hund har det jag letar heller...

Det är ju just det. Jag känner mig inte redo för ett till liv i huset speciellt när han är så ung.. Sen har vi ju vissa saker båda två jag vill fixa innan jag känner mig redo och mogen nog att ta in ett nytt liv...

Det känns som om jag har misslyckat lixom.. Att jag tog en ett liv som jag ville vara med och ta hand om som jag sedan inte vill ha ändå.

Samtidigt om jag får en till hund, han är fortfarande en brukshund med mycket i sig.. Vad ska han fp göra lixom? Känns som om all min energi lär kommee läggas på hunden jag faktisk har en chans att uppfylla mina drömmar och intressen med...

Jag vet inte... Kommer iaf vänta tills han blir 3+ år. Nöe han inte är unghund... Se om vi kan bli bättre tsm och vi iaf kan ha kul med lydnad, spår, nosework och lite kul IGP på sidan.. Och sedan köra en annan hund "hårt" i IGPn som jag gillar mest...

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-11-21 20:34 #11 av: Hejsansvejsan1237

Jag vet precis hur det känns. Våran hund är väldigt aggressiv och bortskämd och vill bara börja om på något nytt.

Anmäl
2019-11-22 07:21 #12 av: Fisherling

#10 Du kanske också har en skev uppfattning om hur fort och bra det ”ska” gå med första hunden? Du skriver om hårdsatsning, men behövs det verkligen när du är så grön och hunden så ung?

Du kanske borde skifta fokus från att tänka på hur trist det är att han inte platsar i det du vill göra till att du kan lära dig jättemycket och det gör inget om det blir fel med inlärningen under tiden, för du kommer inte satsa med honom.

Så körde jag med Benji. Han var INTE lätt att träna agility med, men jag tänkte att han var min slaskhink. Gjorde jag fel, lärde han sig fel, tyckte jag bättre om en annan metod; allt sånt gjorde inget eftersom jag ändå inte skulle satsa på agilityn med Benji. Så när Tinja väl kom hem hade jag många fler verktyg att använda och mycket bättre koll på dem.

Anmäl
2019-11-22 11:22 #13 av: CayKantos

#12 jo jag har väldigt höga krav på lig själv och tyvärr på honom också men jag försöker konstant att sänka och påminna mig själv. Men det är det jag gör. Fram och tillbaka, han lär mig så mycket speciellt eftersom han inte är speciellt "naturlig" inom sporten. Men samtisigt känns det så orättvist mot honom. Han älskar söket med varje fiber i hans kropp och jag pallar inte med sök längre..

Han kommer stanna här.. Det här inlägget var väl mer hur vanligt det var och hur folk har hanterat det. Jag kommer behålla han och jag kommer skaffa en till hund men det kommer dröja år.. Vad det sen resulterar i får jag se..

Men det är så tråkigt att ens känna såhär. Så jag försöker verkligen lägga fokus på att bara ha kul och ha kul och ha kul men det finns lixpm inte där. Vi är inte på samma våglängd och vi har inte samma intressen vilket ofta gör det enormt svårt att tänka positivt.. Ovan i det är han unghund och har fått problem med hörseln och blivit förfärsligt bra på att göra vad man själv vill när man vill. Men jag försöker tänka positivt och att det går över. Men våra personligheter "går aldrig över" det är ju så vi e lixom.

Jag vet inte.. Ville som sagt bara se om jag var ensam eller om det var vanligt o känna så.

Men jag har fått lite tröst att det verkar vara rätt vanligt så vi kämpar på ❤️

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-11-22 11:43 #14 av: Fisherling

#13 Kanske vore en idé att släppa på prestationstankarna? Har för mig att du är samma generation som mig, och det är ökänt att vi har problem med prestationsångest och orimligt höga krav på oss själva. Det finns kurser för att stävja och hantera det. (Jag har tur att min bästa väns mamma är lärare+agilityinstruktör och en annan nära vän är psykolog, så jag har fått mycket hjälp på det viset)

Kanske skulle vara en idé att gå på kurs i något helt nytt? Se om ni inte kan hitta något som ni båda gillar och klickar i. Om han gillar sök, som är explosivt och fartigt men relativt ohändelserikt för föraren, kanske agility skulle vara något för er båda? 

Anmäl
2019-11-22 15:02 #15 av: CayKantos

#14 har testat agility. Jag tycker dock inte det är kul... Vi gör hindrerna ibland på kul men när jag gjorde en prova på var det bara inte min grej :/ så vi gör det mest som en oj titta agilityhinder, upp ner o igenom 😅

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-11-22 15:16 #16 av: Fisherling

#15 Prova på i all ära men det är på en kurs med en riktigt bra instruktör som man verkligen får en känsla för hur sporten kan vara :P Själv föredrar jag sikta-mot-stjärnorna-kurser eller tävlingsförberedande, enligt min upplevelse är det på såna kurser som lågan verkligen tänds för olika sporter. Såna kurser har fått mig till och med bli taggad på lydnad, vilket jag från början tyckte var rätt trist.

Tänkte bara att det kunde vara värt att ge något nytt en helhjärtad chans :) Men du behöver såklart inte.

Anmäl
2019-11-25 13:04 #17 av: Jazzyjeff

Jag förstår känslan. Har haft liknande tankar, men kanske inte helt då jag aldrig haft så bestämda mål eller prestationsmål snarare med min hund. Däremot har vissa saker blivit svårare och krångliga som jag gärna hade sett varit lättare, vilket har begränsat oss på vissa områden eller aktiviter jag antagligen gärna hade gjort mer av annars.

MEN. Och det är nog ett viktigt "men": Detta blir lätt ett tankesätt som baserar sig på nån slags utopi om nån slags perfekt hund. Man glömmer så jäkla lätt bort alla saker som går superlätt med sin hund (eftersom man inte tänker på dem/lägger ner tid på det..) men jättekrångligt för andra. Det finns inte så många hundar där allt går lätt och fint samtidigt som hunden har en grym motor, perfekt samarbete och prestation i allt man vill göra, liksom..

Jag tycker det blir lite oschysst mot hunden. De är djur, som är individer med allt vad det innebär. Starka och svaga sidor, nycker och egenheter, personligheter, drifter, osv osv. Det blir lätt att man tänker lite väl mycket på vad man själv vill få ut av det hela, och glömmer bort att det i grund och botten handlar om att leva tillsammans med en levande varelse, tycker jag. Det innebär kompromisser och att ge och ta. Om hunden bara är ett verktyg för att nå en viss nivå inom en sport man själv valt oberoende av hundens personlighet så fine, då har man ett annat förhållningssätt och jag säger inte att det är fel - men det är definitivt annorlunda. 

Jag vet såna som tävlar inom ex. KNPV som mer tänker så, de har ett gäng hundar, vissa kommer vissa går, utifrån deras användbarhet och egenskaper för det man vill satsa på. Då lägger man inte ner en massa tid på att få en hund som inte riktigt lämpar sig för ändamålet att funka. Men det är nått annat för mig än att skaffa en familjehund för sällskap (och även sport/aktivitet).

Och nej, jag har inget emot omplaceringar heller. Tycker ibland det får ett för stort stigma, och jag tror det skadar hundar ibland ... Tror de flesta hundar har alla möjligheter att anpassa sig jättebra till nya ägare som kanske dessutom erbjuder mer aktiviteter av det slag som hunden gillar. Många drar sig nog för det eftersom det ses som nån slags "misslyckande".

Anmäl
2019-11-25 22:34 #18 av: Duvethon

Nej - du är inte ensam... Jag har själv en unghund som jag "bråkar" med nu. Han har alltid haft lätt för att slå över och kan bitas när han slår över vilket gör mig väldigt ledsen. Dessutom valde vi en "enkel" ras och har trots det fått dessa motgångar - en stressad hund som slår över. Så, då kanske du undrar hur jag tänker? Jag försöker helt enkelt se till hans bra sidor. Hunden är en bra familjehund som är underbar att promenera med, mina föräldrar tycker om honom och han är charmig. Stressen HOPPAS jag innerligt blir bättre med åren. I mina ögon har han "allt" han behöver som en sällskapshund, han är aldrig ensam, får bra med motion och flera löpturer i veckan... Jag gråter ofta pga problematiken...

Vad har jag lärt mig av detta? Förmodligen kommer jag själv ta mig an en omplacering i framtiden - då vet man vad man får! Haha Gapskrattar

Anmäl
2019-11-26 08:47 #19 av: CayKantos

#17 jag glömmer inte hur bra han är.. Säger ofta vilken "jävla" lätt hund han är i vardagen. Det är bara i träningen vart vi har olika intressen och mål så det är ibland svårt att faktisk ha kul med honom när vi tränar... Därför fokuserar jag på målen istället bara för att orka med. Är tacksam för hur underbar stabil, trevlig och enkel han är men samtidigt har jag en "tråkig" hund i träning han inte riktigt värdesätter.

Ja vet att det är stort stigma. Har hjälpt en kompis som vat i dilemmat men det är ju alltid lättare när man inte själv står i situationen.. 😕

Men som sagt. Han är unghund, vi jobbar på. Även om vi aldrig kommee klicka då kanske jag kan få upp hans driv, attityd och arbetsvilja nog till att vi iaf kan ha kul i träningen.

#18 haha ja jag har inga problemer i vardagen förutom några småsaker som jag försöka klura ut men inget som förstärker denna känslan. Det största "problemet" är ju i tröning.. Vilket ju inte är ett problem, men kanske lite tråkigt när man faktisk har skaffat en hund mef mycket drifter som sedan inte räcker till.. Du måste alltså aktivera hunden men vi har inte samma intressen, lägger energi i olika saker och han tar slut fort. MEN han är unghund... Så förhoppningsvis går det att bygga upp.

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-11-26 13:27 #20 av: Jazzyjeff

#19 Jag vet vad du menar. Jag har själv en hund som är skittråkig i tex all lydnadsträning, han har ingen vilja att ha den kontakten och samarbetet med mig, och klarar knappt av nån yttre störning alls i form av hundar i närheten, mm. Asfrustrerande då lydnaden är en del av ungefär allt man vill göra med sin hund.

Och extra trist då jag ser det glimta till ibland, han kan momenten, han är pigg på att utföra dem - när det inte finns nån störning. Då kan han vara värsta lydnadshunden. Men det gör att det bara känns jobbigt att träna på kurser, öppna lydnadsträningar mm.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.