Annons:
Etikettänglahundar
Läst 1219 ggr
[QASIK]
2019-10-21 11:09

En bit av min själ är i himlen nu

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
Förhandsgranskning av bild 1 av 3
Förhandsgranskning av bild 2 av 3
Förhandsgranskning av bild 3 av 3

Jag har egentligen ingen rätt att lägga upp min älskade Sussi här, för jag var tvungen att omplacera henne.
Men vår historia är så speciell när jag räddade henne från döden på en gård i Arboga för 13 år sen. Då var hon 11 månader och tvångsparad på sitt första löp, nybliven och ändå duktig mamma till fyra redan sålda sex-veckors valpar och ansågs ha gjort sitt. 

Men de hade åtminstone hjärta att lägga ut henne på Blocket och jag som inte skulle ha hund igen, hundsurfade där ibland. När jag såg henne visste jag inte någonting annat än att hon skulle avlivas pga psykiska problem. Jag visste inte om alla hennes fobier, tvångsparningen, valparna eller om de hemska två hemmen hon redan hade hunnit erfara. 

Hon var rädd för öppna ytor, för människor, för okända ljud, för att vara ensam, och för så otroligt mycket mer.
Inget av det visste jag. När jag åkte till Arboga hade de henne i en skitig kattbur och ville bara lämna över henne direkt på järnvägsstationen. Men jag ville se hennes hem så vi åkte till gården. Där blev hon utsläppt och så snart jag satte mig i köket, hoppade hon upp i mitt knä. Hon visade inga tecken på social fobi då.

Först när jag två dagar senare åkte tillbaka, hade betalat och skrivit på köpebrevet, berättade de om alla hennes rädslor. Och att det enligt dem var skälet till den inbokade avlivningen.

Vårt liv tillsammans var fullt av kärlek, lojalitet och enormt mycket tålamod för varandras personlighet. Hon blev botad från både sin agorafobi och sociala fobi, men ensamheten gick inte för mig att bota. När hon var fyllda 6 år, skulle mitt liv ändras såpass dramatiskt att jag inte hade annat val än att hitta ett nytt hem till henne. Jag sökte bokstavligen land och rike runt. Många städer hann vi besöka och det var tur att hon gillade tågresor. I slutänden fann vi det perfekta hemmet i Hallstavik. Igår kväll fick jag veta att Sussi har gått bort. Hon blev 13 år men fick leva andra halvan av sitt liv i en underbar miljö och med en underbar kvinna.

Hon lämnade mig fysiskt, men aldrig själsligt. I skrivande stund känner jag hur kärleken till henne fyller hela mitt väsen till bredden.

Skutta runt i himlen älskade prinsessa, utan några som helst rädslor eller obehag. Vi ses <3

Annons:
MonicaLagerquist
2019-10-21 11:14
#1

💔

Stolt ägare till fem La permer

Lussan20
2019-10-21 12:22
#2

💔Kram från WL🌺

Lona
2019-10-21 20:37
#3

Finaste tösen! Beklagar sorgen och självklart har du all rätt att lägga upp henne här, vilket fint liv du och hennes nya matte gav henne. Ni ses igen! ❤️🐾


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Jojaton
2019-10-21 20:46
#4

Beklagar, men vilket fantastiskt liv hon levt ❤️

Johanna - Instagram

Hornslandet
2019-10-21 23:00
#5

Tycker det låter som ett toppenliv jag, förutom den dåliga starten. Ingen skam i att omplacera såsom du gjorde, tvärtom.

[QASIK]
2019-10-21 23:56
#6

Tack för  värmen ❤️

Annons:
hemul
2019-10-22 05:16
#7

Beklagar. Men skönt ändå att hon fick ett fint liv efter allt hon varit med om. 🌺

Upp till toppen
Annons: