Annons:
Etikettövrigt
Läst 1113 ggr
gangstertant
2019-09-17 21:04

Separationsångest och ensamhetsträning

Detta är mitt första inlägg och jag visste inte vilken grupp jag skulle posta i. Hoppas det funkar här i övrigt.

Jag har en 3-årig sällskapshund som som jag inte lyckats träna till att vara ensam. Nu har jag helt enkelt gett upp och skaffar alltid vakt när jag ska någonstans.

Åven hundvakt fungerar dåligt då han har sån separationsångest från mig. Han älskar min man men blir ändå förtvivlad när jag ska iväg.

Jag använder adaptil i vägguttag men tycker inte att det ger mycket av effekt.

Är det någon som har tips på hur vi ska hantera detta med separationsångesten?

Jag skulle gissa att om separationsångesten släppte så skulle det bli enklare med ensamhetsträningen…

Annons:
hemul
2019-09-17 21:13
#1

Jag kan komma med ett tips när det gäller hundvakt. Nu vet jag ju inte om du lämnar hunden hos hundvakten eller om han/hon kommer till er. Men om du lämnar hunden, låt hundvakten komma och hämta honom istället eller träffas nånstans utanför och låt hunden gå iväg med hundvakten.

Min hund kunde vara ensam hemma, men hade problem med att bli lämnad hos någon eller på hundpensionat. Där satt han klistrad vid grinden och vägrade lämna den, även om jag var borta en vecka. När jag kom till ett nytt hundpensionat tog de hunden och gick ut i skogen. Jag fick inte köra iväg förrän de var utom hörhåll. Det funkade klockrent! Dumhunden trodde det var HAN som var ute på vift och inte matte. Han var inte ens speciellt till sig när jag kom för att hämta honom. Efter det gjorde jag så när jag skulle lämna honom hos nån kompis och det gick också bra. Det var alltså läskigt att se matte försvinna och bli lämnad kvar. Varför det inte var ett problem hemma vet jag inte.

gangstertant
2019-09-17 21:56
#2

Så gör vi i den mån det går och det funkar bra. Är det husse han ska vara hemma med får han och husse gå ut en sväng och så får jag passa på att smita (och se till att inte bli upptäckt ute). Det funkar inte med att dom går ifrån mig ute.

Semlalatte
2019-09-17 22:20
#3

#0 Det behövs fler detaljer än så för att kunna ge specifika råd. Se för det första över ert umgänge då ni är tillsammans. Inte sällan tenderar vi att först uppmärksamma separationsångesten då vi lämnar hemmet och hunden lever rövare och missar därför de tidiga tecken hunden uppvisar redan i hemmet. 1: Spenderar ni större delen av er tid tillsammans i varandras direkta närhet? 2: Vill hunden gärna förfölja dig? Om så är fallet, tillåter du det eller sätter du stopp? 3: Har hunden svårt att bli avvisad? Möts du av protester om du ber hunden avlägsna sig? 4: Har du själv ett närhetsbehov hunden får hjälpa till att fylla?

gangstertant
2019-09-18 11:57
#4

Semlalatte:

1. Ja vi spenderar större tiden tillsammans.

2. Ja han följer gärna efter. Jag måste sätta ett kompostgaller vid dörröppningen om han ska stanna i ett annat rum. Då ligger han vid gallret och väntar på mig.

3. Inte direkt. Han fnyser lite men accepterar läget.

4. Så är det nog.  Är sjukpensionär med ett inte alltför stort umgänge om dagarna. Sitter gärna och kliar och klappar när jag kommer åt.

Semlalatte
2019-09-20 13:56
#5

#4 Ja, då har ni flera områden där ni kan påbörja förändringsarbete (:

Upp till toppen
Annons: