Övrigt

Småhundar, låg status?

2019-08-29 17:24 #0 av: Wilola

Jag upplever att inom hundcommunityn så ser de med "svåra" hundraser ner på oss som har mindre hundar. Ibland kan jag till och med skämmas för att svara på vilken hundras jag har just för att folk anser att det inte är en "riktig" hund.
Någon som upplevt samma sak?

Anmäl
2019-08-29 17:49 #1 av: Anne.K

Jag har en "svårare" hundras i dagsläget (men varit småhundsägare själv innan) och ser inte ner på de med småhundar. De är lika mycket hund de med, fast i mycket mindre förpackning. 

Däremot verkar många småhundägare lata när det kommer till att fostra hunden etc.  Eftersom att det är en mindre hund så verkar många tro att den inte behöver aktiveras och stimuleras och fostras precis som en större hund behöver. 
Hos småhundar är det mer accepterat med dåligt beteende, eftersom man lättare kan kontrollera dom fysiskt. 

Jag tycker att även småhundar ska tränas och läras upp så att dom inte är odrägliga. Och aktiveras och motioneras både mentalt och fysiskt för att bli fina trevliga hundar. 

 

 Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning

Anmäl
2019-08-29 18:41 #2 av: LBB

Alla som i ngn form arbetat med hundar vet att småhundar är, mentalt sett lika mycket hundar som större, ofta mer ändå.

Men visst är det löjeväckande när man ser folk bära omkring med hundar, som skulle må betydligt bättre av att bli behandlade som just hundar inte babysubstrat.

Anmäl
2019-08-29 19:23 #3 av: Chinesecrestedlover

Har småhundar och har inte upplevt att folk ser ner på mina hundar...men åh andra sidan var min första hund problemhund utan dess like så han var allt annat än en "enkel hund". 

Visst ibland har folk skrattat lite, speciellt då Sookie (nu som vuxen väger hon 2 kg) var valp och kommenterat "Oj, vilken jätte, den får du gå rejäla promenader med" osv. men det har alltid varit med glimten i ögat för att mina är så söta. 

#2 Jag bär mina hundar ibland och ibland får de "åka väska" eller t.o.m. hundvagn - Är det för att jag anser att de är bebisar? Nej, det är för att jag inte vill att de ska bli nertrampade, på-sprungna m.m. samt för att jag vill att de ska åka säkert då de åker bil eller kommunalt. 

Att man har en väska för en liten hund innebär inte per automatik att man anser att hunden är en bebis eller accessoar, det skyddar en liten hund om man t.ex. är på centralen i Stockholm under rusningstrafik...eller tror du att människor skulle upptäcka min lilla tös på 2 kilo gående på marken? Hon har i det närmaste blivit trampad på även på Älvsjömässan under Stora Stockholm/Hundmässan (där om någon plats borde ju folk vara medvetna om att det kan gå små hundar på golvet..men icke...).  

Vagnen var en "lifesaver" när det gällde min första hund (problemhunden) för i den var han trygg oavsett om vi var mitt i stan (han var extremt osäker) och dessutom riskerade inte någon att bli utsatt för hans raseriutbrott (eftersom han kunde stängas in i vagnen då vi åkte kommunalt). Vagnen har även varit bra då mina hundar varit sjuka och de har då haft en bekväm plats att ligga på under resan fram och tillbaka till veterinären osv. 

Har alltid undrat om folk tänker på samma sätt när det gäller barn? Alltså om du bär ditt barn/har den i en babysele eller om barnet sitter i en vagn... Jag brukar ju inte titta på föräldrar och tänka "herregud ungen har väl ben att gå med" men det verkar ofta vara uppfattningen, då man har en liten hund i en väska/vagn...alltså att hunden har ju ben...men bara för att hunden (eller barnet) sitter i en väska/vagn/blir buren så betyder ju inte det att den inte får gå också. 

Det betyder inte heller att det på något sätt är synd om hunden som "tvingas" sitta i en väska...mina hundar älskar att "åka väska" och Sookie försöker t.o.m. krypa ner i folks handväskor etc. om de råkar ställa ner den på marken, haha. 

Sookie i sin älskade bilväska iförd Supergirl klänning för att hon lyckades överleva mot alla odds när hon drabbades av kraftiga kramper

/Chinesecrestedlover

Anmäl
2019-08-29 19:28 #4 av: hemul

Tummen upp


Anmäl
2019-08-29 20:06 #5 av: Anne.K

#2 Dock är det inte så lämpligt att ha en liten skör hund gåendes på marken om man är bland mycket folk. Det är väldigt lätt att en sådan blir nedtrampad och illa skadad då folk inte lika lätt upptäcker en väldigt liten hund. Då är det bättre att bära hunden tills man kommer till ytor där det inte finns risk för nedtramp. 

Men sedan finns det en grupp med människor som har hunden som accessoar, men dessa hoppas jag är en minoritet bland småhundsägare och att majoriteten behandlar en liten hund som en levande varelse och inte som en prydnad. 

 Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning

Anmäl
2019-08-29 21:35 #6 av: LBB

#3  det viktiga är, som jag ser det att hundarna får behålla hundars egenvärde.  Alltför många man ser passar tyvärr in på personer som använder djuren som just babysubstrat. För jag anser att  faller begreppet in ,  när man klär upp jyckarna i  exempelvis klänningar. Men smaken är ju som baken.....

Anmäl
2019-08-30 00:48 #7 av: hemul

Och det ser du ofta? I verkligheten?


Anmäl
2019-08-30 04:30 #8 av: Sugar Mist

#6 Boende och bott i både göteborg och stockholm samt jobbat/jobbar i populära och stora djurbutiker i båda- jag har sällan, väldigt sällan, alltså vi talar om gånger jag kan räkna på en hand, sett personer som använder sin hund som babysubstrat och har aldrig haft en kund som kommit in och frågat och kläder som inte är till för att skydda hunden mot något.

Vore intressant att höra vars i vårat avlånga land du sett detta fenomen, för det brukar ju låta på folk att det är vanligast i storstäder men det är som sagt ingenting jag upplevt eller upplever : )

-

Anmäl
2019-08-30 07:24 #9 av: oh-la

Jag undrar också om folk verkligen på riktigt sett folk som klär sina djur i bebiskläder och har dem dom substitut i den bemärkelsen som #6 beskriver. Visst, jag vet de som inte vill ha barn, och de som inte kan få barn som istället skaffar hund, men ingen klär dem i klänningar och går runt med dem som deras bebis. Jo, jag känner en som klär ut sin hund till djävulshund på halloween som en del i familjens helt galna halloweenfirande (dom älskar verkligen halloween). Sedan känner jag de som säger mamma och pappa istället för husse och matte, men inte heller där är hunden ett bebissubstitut. Jag har, precis som #8, bott i både Stockholm och Göteborg. På båda ställena i områden där man garanterat hade sett det, om det existerat i den grad som #6 ändå antyder med småhundar. Finns alltid idioter, men jag tror helt ärligt att det är galet ovanligt i förhållande till hur många småhundsägare det finns.

Personligen, vad gäller fördomar, har jag nog fler sådana mot många ägare av större hundar. Visst finns det hundar som gör utfall av alla storlekar, och jag vet av egen erfarenhet att en utfallshund inte är ett kvitto på om ägaren uppfostrat eller ej. När det gäller hundar som sprungit fram till oss fast vi sagt till då vår hund inte uppskattar det, är det uteslutande stora hundar. Dessa kommer heller inte på inkallning. Tycker också generellt att det är de stora hundarna som hamnar hos fel personer. Finns ju väldigt få stora rena sällskapshundar, ändå hör, och ser man i rastråd efter rastråd om personer som vill ha en hund till sällskap men inte tycker om små hundar. Därmed inte sagt att alla småhundar är till sällskap, men det finns klart fler sällskapshundar i litet format än stora... Jag tror att fler stora hundar hamnar hos familjer som inte har kunskapen, orken eller tiden än små. Plus att jag hellre ser en skällande hund på 2 kg hängande i kopplet än en 40 kg rottishane som vi haft i tidigare områden. Nej, jag tror jag är mer benägen att, genom fördom, ta en liten omväg med men hund om jag möter en stor rottis i händerna på en yngre kille än om jag möter en liten sällskapshund i händerna på samma kille.

Anmäl
2019-08-30 07:28 #10 av: LBB

#7  att folk agerar som om deras hundar är babysubstrat? å jo vars det ser man tämligen ofta. Och då jag känner en o annan veterinär så bekräftar deras kunders agerande det hela ytterligare. Överbehandlingar, att behålla sjuka  eller skadade hundar vid liv med hjälp av omfattade veterinärtjänster...som om hundarna vore små människor.  Är jag ute och cyklar? tror inte det..kolla bara hur försäkringspremierna skjutit i höjden...och det beror på att allt fler utnyttjar systemet allt oftare.   Jag anser att en hund ska få vara en hund. Och att då hunden inte längre förmår att leva ett för hunden värdigt liv så ska det avslutas. Men som sagt, jag ser hunden som hund och inte som ett babysubstrat. Har haft hundar i hela mitt liv, kan inte tänka mig ett utan dem. Mina jyckar får jobba, leka och vara med hela dagarna..aldrig ensamma.  Men hur djävligt det sedan än känns för mig, så får de somna in när de inte längre orkar leva det liv de förtjänar.

PS sök på "hundklänning" = Ungefär 38 500 resultat (0,27 sekunder)  så nog förekommer det alltid

Anmäl
2019-08-30 07:53 #11 av: Anne.K

#9 Där kan jag hålla med dig. Att det är nog mer fördomar för stora hundar än små. jag som har en större hund drabbas av fördomar ofta. Man ser när folk tittar snett när man kommer gåendes. Och min hund är även en problemhund så det spär ju på. 

Slår vad om att folk tänker och tror att jag inte uppfostrat min hund utan vetskapen om att det är en omplacering jag tagit mig an och att de inte vet hur mycket jag jobbar med henne för att minska hennes problem. Så utifrån så tror jag säkert att det ser ut som att jag bara har en väldigt ouppfostrad hund. 

Det är bara ytterst få som faktiskt vågat komma fram till mig och prata med mig och då har jag kunnat berätta för dom hur det ligger till och då förstår dom och blir positiva istället och förstående. 

Nu har inte min hund så mycket problem längre då jag arbetat bort det mesta. Men utfall mot hundar gör hon fortfarande och kommer upp i stress i andra situationer där hon blir väldigt exalterad och ivrig och kan då också uppfattas som en galen hund fast hon bara är som sagt exalterad och ivrig. 
Men utöver det så är hon en toppenhund och en värdefull familjemedlem i våran lilla familj. Hjärta

 Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning

Anmäl
2019-08-30 08:58 #12 av: oh-la

#10, jag skulle säga att den googlingen inte säger speciellt mycket om företeelsen som sådan. jag får 34 200 träffar, men det innefattar långt ifrån bara klänning till hund, utan även människoklänningar med hundmönster, eller personer med klänning och en hund. det finns säkert de som någon gång klätt sin hund i klänning, de allra flesta tror jag inte gör det för att förmänskliga sin hund utan för att det är en engångplojgrej, för ett foto eller liknande. hur många sätter inte renöron eller tomteluva på jycken till jul? och hur många hundar med blommor i "håret" ser man inte på midsommar? 

#11, jo, jag är med om det med min staffe också. något mindre på senare tid eftersom rasen blivit så himla populär. hon är också en problemhund med ett medfött skört och stressat psyke, och hon kan också göra en del utfall. vi har tränat och gått kurser och hon är väl idag så bra som hon kan vara. det blev bättre, och sämre, när vi flyttade till huset. bättre för att det är lugnare här i skogen och det inte finns lika mycket som stressar. sämre för att vi inte träffar lika många hundar. min blir också extremt exalterad, och det kan ju vara lite otäckt, vilket jag har full förståelse för, om man inte känner henne och vet att hpn bara vill hälsa. 

Anmäl
2019-08-30 13:19 #13 av: LBB

#12 ja jo, jag roade mig med att kolla bilderna och där handlade det väl om ungefär 10% som var handdukar och klädesplagg för människor, 90% var babysurrogat...

Anmäl
2019-08-30 13:43 #14 av: Jazzyjeff

Håller med #1. 

Samtidigt tycker jag inte det gör nått om man bär sin hund ibland, oavsett storlek. Men av rätt anledning.

Tänker på det du beskriver #3, vet att du skrivit om honom förut. Det visar ju ändå skillnaden mot en "stor" hund på ett vis - det hade nog varit mycket svårt att hantera samma hund i så många år om den vägt 40 kg istället. Problemen får ju olika magnitud så att säga.

Detta med jämförelsen med barn kanske är bäst att lägga ner.

Anmäl
2019-08-30 14:42 #15 av: LBB

Låt mig först slå fast, att små hundar definitivt inte är mindre vad det gäller att vara hund. De reagerar och agerar (om de tillåts) exakt  som vilka andra jyckar som helst.

När detta är sagt, så kan man ställa sig frågan varför dessa småhundar avlades fram. För all avel har ju och har haft ett eller flera syften.

Jakt, sällskap, sängvärmare (nakenhundar)yuo name it. Och påfallande ofta så agerar just småhundsägarna (det är deras agerande jag kritiserar, inte hundarna) så att det passar in på babysubstrat epitetet. Och det är synd för de flesta små hundarna har potential till att agera och jobba som "vanliga" hundar.

Anmäl
2019-08-30 15:32 #16 av: hemul

#10 Det där har väl inget att göra med att betrakta och behandla hunden som en bäbissubstitut. Att man älskar sin hund och kanske spenderar omoraliska summor på att försöka få den frisk och slippa förlora den är ju något som i första hand görs för att slippa egen smärta. Förstår inte vad det har att göra med att bära omkring på en hund iförd klänning. Menar du att folk som spenderar mycket på hundsjukvård gör så?


Anmäl
2019-08-30 16:19 #17 av: LBB

#16  Att de bolag som hanterar sjuka djur tjänar på det är ingen hemlighet. De flesta veterinärer har så pass mycket moral att de avråder från dyra  (i mina ögon felaktiga )behandlingar. Men så har det dykt upp alltfler kliniker som utför allt dyrare behandlingar. Därför sticker premierna för djur-försäkringar upp som de gör. Och dessa görs , som du skriver för " första hand görs för att slippa egen smärta."  Och det är en i mina ögon egoistisk och självisk inställning. För man påtar sig som hundägare en enda viktig sak. Den att man ska prioritera hundens hälsa och möjlighet till ett anständigt liv. Och där ingår också den tunga bördan att avgöra när det blir dags att säga hej. Att avstå bara för att man själv lider..är svineri!!!"

Anmäl
2019-08-30 16:56 #18 av: Sugar Mist

#10 Vill bara se så att jag förstår det rätt- folk som "överbehandlar"(Vilket oftast snarare är att de försöker komma till botten av vad hunden har för problem och ge de en ärlig chans innan man säger hejdå), folk som klär hundar i kläder(som Du kanske inte tycker är nödvändigt), folk som bär sina hundar(Trots att du kanske inte vet om hunden har kraftig artros, patella etc eller helt enkelt inte är pigg och orkar gå längre sträckor) är allt grupperat under vad du kallar babysubstrat? 

Förstår inte heller din resonering kring försäkringspremier och att det dyker upp dyrare procedurer- du är väl medveten om att vetenskapen utvecklas och de hittar nya kurer/lösningar på problem, och hör och häpna, det finns ju faktiskt något som kallas inflation, men jag förstår att det kan kännas konstigt.
Allt fler i sverige blir hundägare och självklart kommer kliniker höja sina priser- delvis pga att de säkert har bättre teknologi nu än för ett par år sedan och sedan så är ju efterfrågan/tryck hos veterinärerna större.
För ett par år sedan kunde du kastrera en hanhund för bara 2-3k medan nu ligger det upp kring 5 tusen. 

-

Anmäl
2019-08-30 17:36 #19 av: LBB

#18 Har hunden en så kraftig artros så att den måste bäras är det enda rätta att låta  den slippa lida och låta den somna in..ty det är ett praktexempel på det som jag i mitt tidigare inlägg beskrev som svineri.

Jag är fullt på det klara med varför försäkringspremierna stiger, därför att vi behandlar (medicinskt) djur på samma sätt och med samma utrustningsnivåer som för människor. Men ställ dig frågan, varför investmentbolag börjar intressera sig för djursjukvård...Det är inte av humanitära själ, utan för att man sett att folk lägger allt större resurser på att hålla sina allt sjukare älsklingar vid liv. Och då finns där lätt-förtjänade pengar att hämta.

Att så som sker idag, kastrera fullt friska hanhundar,"bara för att de är sååå jobbiga"  är , fortfarande i mina ögon , sjukt. En kastration beroende på en testikel-tumör kan vara acceptabelt på en hund under 8 år.

Grundproblemet är att vi slutat se hunden som ett djur utan istället förmänskligar den + att vi inte tar ansvar för de djur/hundar vi har i vår ägo utan håller dem vid ovärdiga liv medelst operationer och medicinering.

Anmäl
2019-08-30 18:00 #20 av: Sugar Mist

#19 Jag är väl medveten om att det ligger en hel del pengar i djursjukvården- precis som i människovården- och jag tror ingen här blundar för det. 
Men världen är inte så svartvit som du vill få det att framstå som. 

Var går din gräns och hur mycket gör du innan du väljer att avliva din hund? 

Jag tycker det är jättebra att vanliga svensson kastrerar sin hanhund som säkerligen annars skulle smita över till granntiken i höglöp och därmed producera fler valpar- och om det gör att hunden slutar stressjucka på allt och alla så är väl det superbra.
Sen är vi många som är insatta i själva hundvärlden som avstår kastration, men att kräva att varenda hundägare i sverige skulle vara lite väl drömmande. 

Men eftersom du är så väl insatt och har världen så svartvit- jag har planerat att kastrera min 6åriga hane pga hans prostata börjar bli förstorad och han har fått några små cystor där- tycker du att jag ska medicinera, kastrera eller låta honom leva med det tills han inte kan utan behövs avlivas? :) 

-

Anmäl
2019-08-30 18:41 #21 av: hemul

#17 Och var kommer klänningen in? Och vad har det att göra med små raser? Du verkar föra in allt med hundhållning som du ogillar under samma tag etikettera det små hundar med kläder. Skrattar


Anmäl
2019-08-30 18:54 #22 av: hemul

Dessutom, om en hund kan bli frisk/återställd med en dyr behandling får den väl ett liv värdigt en hund? Det där med kostnaden är ju mer ett etiskt problem, om det är rätt att lägga så mycket på en hund när människor dör av svält på annat håll. Och delvis också ett rättviseproblem. Som du säger drivs försäkringskostnaden upp av att allt dyrare behandlingar genomförs på sällskapsdjur. Du som tycker man ska avliva hunden när behandlingen blir för dyr får hjälpa till att betala för dem som inte tycker det.

Men vi kanske ska hålla oss till trådens ämne, om småhundar har låg status.


Anmäl
2019-08-30 20:15 #23 av: LBB

#20 en gammal sanning var, och är, att när hunden börjar bli valp igen är det dags. Eller när den inte utan smärta kan röra sig 2 bra kriterier

Nej jag har inte min hund försäkrad.  Har inte haft det de senaste 10 åren. Har istället en buffert för de kostnader som kan uppstå.  (femsiffrigt belopp) beroende på att jag sätter in premiepengarna på ett separat konto. Ja jag förstår att du anser att det är bra att kastrera hundar,,allt blir ju så mycket bättre och anpassat till dina villkor.

Jag anser istället att man väljer en tik om man inte kan hantera en hund..men det är ju min åsikt.

Anmäl
2019-08-30 20:16 #24 av: Sugar Mist

#23 Jösses Gapskrattar

-

Anmäl
2019-08-30 20:16 #25 av: LBB

#21 kan väl bero på att jag aldrig sett en rottis eller münsterländer klädd i klänning.

Anmäl
2019-08-31 02:13 #26 av: soozen

Dethär med småhundar och fördomar. 

Jag har en liten hund av sällskapsras på 8 år, en medelstor aktivare ras på 4 år och en valp av bruksras på 5 månader. Den hund jag har lagt ner mest arbete på med vardagslydnaden är 8 åringen. Han är också den som beter sej sämst.

Det skulle vara trevligt om folk slutade dra alla över en kam och inse att även aveln gör sitt. Finns massor av småhundsuppfödare som inte lägger nån vidare vikt vid mentaliteten, och många förstagångsvalpköpare som inte förstår att välja uppfödare och valp noga. 

Anmäl
2019-08-31 03:30 #27 av: hemul

#25 Nu virrade du väl till det i alla fall?


Anmäl
2019-08-31 06:08 #28 av: Chinesecrestedlover

#6 Jösses! Var ska jag börja? För det första mina hundar har kläder för att de behöver, de är nakna och fryser därmed lätt osv. (samt kan även ha tunna kläder på sig då det är väldigt stark sol för att skydda mot solbränna). De behöver även t.ex. skor vintertid (de är helt nakna på tassarna och fryser lätt även om dessa, obs! även pälsade och stora hundar får ofta köldkramp...hur tror du då att en naken hund har det under vintern? Testa att sätta ner en barfota fot i snön så får du se). 

Jag har aldrig förstått varför man bara för att hunden behöver kläder ska tvingas ha på de tråkiga och fula kläder för att alla "klädmotståndare" inte ska bli galna. Tror du att mina hundar bryr sig om de (någon gång ibland) får ha på sig klänning eller slips/fluga för att det är kul/gulligt/är en speciell dag som ex. julafton eller så, eller om de har en tröja med luva eller en söt jacka istället för ett enfärgad täcke? 

De är glada så länge de slipper frysa och är vana vid kläder sedan de var valpar så de lider verkligen inte av att ha kläder på sig, även om det är en klänning. 

När det gäller bilden på min lilla tik (hon i en väska iförd klänning, hua så hemskt...) så var det var ganska kyligt och hon behövde ha något på sig och jag skojade då till det. ALLA uppskattade det hos veterinären, hon överlevde en extremt hemsk situation som ingen trodde att hon skulle klara sig igenom (inklusive veterinärerna osv. som var glada att se henne i livet). Hon busar för övrigt lite extra och står på händer osv. om hon har kläder på sig inne, blir som en valp nästan...så hon lider då verkligen inte. 

Hon älskar även att sova under täcket och sitta i knäet...är det också att "göra hunden till en bebis" enligt dig? Hon väljer detta helt själv och blir förövrigt "flyg förbannad" om man inte är snabb nog med att lägga över en filt/täcke på henne då hon säger till (krafsar på en och fungerar inte det så krafsar hon tillslut hårt i ansiktet för att få som hon vill). 

Jag har inte mina hundar som "bebissubstitut", jag vill inte ha barn men det gör inte mina hundar till några "pseudobarn" (varför skulle det göra det, jag vill ju inte ens ha barn så varför skulle jag då låtsas att jag har det?). Hundar är hundar oavsett om de har kläder på sig, är små, stora eller nakna, pälsade osv. Däremot så älskar jag mina hundar som jag hoppas att de som har barn älskar sina barn, annars tycker jag synd om de barnen. Jag lägger ner massor med tid och pengar på att ge mina hundar (och övriga djur) ett bra liv. De betyder allt för mig...men de är inte barn, de är djur och de får vara just djur. Jag hade kaniner under hela min uppväxt och fram till för bara några år sedan och dessa levde "kaninliv" dvs. utomhus, tillsammans och i stora hagar med möjlighet att röra på sig, gräva och "prata kaninspråk" m.m. Jag älskade dessa kaniner högt...men de var kaniner och fick leva som sådana, inte barn...fattar inte varför det alltid känns som att man målas upp på något märkligt sätt bara för att man bryr sig mycket om sina djur och värdesätter de högt!? 

#10 och #23 Mina hundar är försäkrade högt osv. vilket jag är extremt tacksam över med tanke på vad det kostade då min tik var inlagd på intensiven och kämpade för sitt liv. Har aldrig fattat varför man väljer att inte försäkra sina hundar, oavsett att du har en "buffert" (kanon för dig) men varför vill du betala hela summan själv när du kan ha en försäkring som går in och täcker det mesta? Min försäkring har ett högt tak men "egenkostnaden" då tiken var inlagd hamnade ändå på 30 000 kr (för några dagar). Då ska man ju sedan om man ej har hunden försäkrad, dessutom betala resten av den egentligen ganska hutlösa veterinärkostnaden (som minst i alla fall "snuddade" vid mitt högt satta försäkrings-tak...som jag tack och lov hade en försäkring som hjälpte till med) plus att man sedan måste (snabbt som attan dessutom, det kan ju hända hunden någonting igen) fylla på den där "bufferten" med lika mycket pengar igen. Det går väl an att vara utan försäkring så länge hunden håller sig frisk...men tiken som plötsligt kämpade för livet i en syrgaskuvös osv. hade fram till dess varit en frisk hund, hon är sju år...så allt kan hända och närsomhelst. 

#13 Bara för att en hund har kläder eller ja t.o.m. klänning så är den inte ett "babysubstitut"! Dessutom googla "large dog dress"  https://www.google.com/search?rlz=1C1JZAP_svSE738SE738&biw=1536&bih=722&tbm=isch&sa=1&ei=NdhpXaLeD8TmrgSBuLTQDw&q=large+dog+dress&oq=large+dog+dress&gs_l=img.3..0i19j0i8i30i19.1397.3887..7074...0.0..0.50.402.9......0....1..gws-wiz-img.......0i8i30j0j0i30.0E4VN_EiadU&ved=0ahUKEwjizMr6hKzkAhVEs4sKHQEcDfoQ4dUDCAY&uact=5 så får du se stora hundar i klänning också, innebär det att de är bebisar? Nej! Det innebär att det finns kläder till hundar och att vissa kanske klär upp hunden någon gång ibland (trots att de inte är i behov av kläder osv.). 

#14 Ja, det har jag hört många fråga om genom åren "...vad hade du gjort om han var en rottweiler...?" eller "...hur hade du gjort om han hade varit en stor hund...?". Svaret på båda dessa frågor blir att det hade jag fått ta ställning till då och med största sannolikhet hade min älskade Cain inte fått leva sina 10,5 år om han varit större, utan han hade avlivats ganska omgående efter att ha visat att han var farlig på riktigt. Jag är kort men med Cain var jag ändå tillräckligt högt över havet för att kunna skydda ansiktet från bett genom att fort som attan (ibland misslyckades jag med detta och blev biten) ställa mig upp, han nådde då inte upp. Med en större hund (hade inte behövt vara så stor som en rottweiler för övrigt, jag är som sagt kort) så hade jag aldrig haft möjligheten att "freda mig" mot honom och det hade då kunnat sluta illa. Dessa spekulationer känns dock som alltid ganska så irrelevanta med tanke på att Cain var liten och det var med dessa förutsättningar som jag tog beslut om att fortsätta kämpa med honom alla de åren. Han var en farlig hund i och med hans oförutsägbara utfall och det hade inte fungerat om jag inte haft "övertaget" genom att vara längre än han var då han stod på bakbenen. 

#15 Ja, alla hundar kan jobba (om de vill...Cain ville inte gärna göra så mycket annat än att sola, hur mycket jag än försökte) och mina hundar får bland annat jobba med en av de saker de avlats fram för...de ligger under sitt älskade täcke och agerar sängvärmare.  Vilket de älskar så mycket att de gärna gjorde detta även förra sommaren när jag själv höll på att smälta bort i lägenheten...de ville i alla fall ligga ovanpå mig och under en filt = aningens svettigt med hundar som gör det de är "ämnade för" ibland. OBS! Det är absolut inte det enda de gör och detta var mer tänkt som en kul kommentar, ta det inte på för stort allvar tack. 

#17 Min lilla tik kostade rejält mycket när hon drabbades av kramper och blev inlagd...kämpade jag för min skull? Kanske delvis, hon är bara sju år och liten så hon har potential att leva många år till. Hade jag gjort det om hon inte hade haft möjligheten att komma tillbaka i det närmaste återställd och med möjlighet att leva ett bra hundliv? Absolut inte! Min lilla dam tog sig igenom allt med endast en eller ett par mindre "men"- hon har inte exakt lika galet bra balans längre och kan snubbla till någon gång ibland (väldigt sällan och inte mycket, men eftersom hon innan hade koll på varenda lilla muskel och balanserade med extrem säkerhet så märks det ändå ibland) och hon är lite extra skällig (känns det som i alla fall). Utöver detta har hon "menet" att hon blivit mer lekfull sedan allt hände (i februari i år). Min första hund (problemhunden) kostade även han rejält med pengar både veterinär, hundpsykolog osv. och han var trots alla problem osv. värd varenda öre. Han avlivades då det inte var någon god prognos och han fått ytterligare sjukdomsbesvär, han avlivades för hans skull, han hade inte fått leva ett bra liv om jag försökt "fixa" det som hände (han kunde plötsligt inte stå längre). Jag lovade honom tidigt i livet (han hade instabila hasleder) att han skulle få slippa ifrån om han inte längre kunde gå...nu hade avlivningen inget med lederna att göra men väl med att han inte längre kunde gå. Jag saknar honom fortfarande varje dag men vet att beslutet var helt rätt. 

#19 Oj, nu attackerar vi visst till höger och vänster här? Jag har kastrerat både tiken och hanhunden (och även min förra hund, problemhunden, Cain). Alla friska (ja, i alla fall i de organen). 

Cain kastrerades då han var ca 5 år eller så, detta för att testa om han skulle bli mindre galen (försöka bitas mindre osv.) med mindre testosteron i kroppen. Prövade först med chip-kastrering och såg goda resultat av detta (han försökte inte längre bita mig i ansiktet sådär en 10+ gånger om dagen och han lugnade ner sig gällande att han var så lättstressad m.m.) så då kastrerades han kirurgiskt då chippet "gick ur kroppen". Varför jag väntade med kastreringen tills han var så pass "gammal" var för att han var så extremt osäker och folk hela tiden avrådde från kastrering av en osäker hund...tills en som jobbat med problemhundar i typ. 40 år sa att han hade kastrerat om han varit mig. Utan kastreringen hade han nog knappast levt till han blev 10,5 år, han var så extremt svårhanterad innan. Jag hade planerat att kastrera redan innan jag skaffade honom och tänkte göra det fortast möjligt...men sen började alla problemen, både fysiska och psykiska så då blev det uppskjutet. 

Min tik kastrerades innan sitt första löp, precis enligt planen denna gång alltså. Varför kastrera en tik som är frisk? För att väldigt många tikar drabbas av livmoderinflammation och juvertumörer och med tidig kastrering försvinner/minskar sannolikheten för dessa besvär. Att när hunden redan fått livmoderinflammation söva och kastrera innebär mer risker osv. och det är en smärtsam sak att drabbas av. Min tik slipper få ont i framtiden och fick gå igenom en betydligt mindre riskfylld operation då hon var ung och frisk. Jag slipper förutom att oroa mig för att min lilla dam ska få juvertumörer och livmoderinflammation, även oroa mig för andra som kanske inte har koll på sin hanhund och plötsligt sitta med en dräktig tik och en kull med "rondellhundar" (min tik är dessutom blandras själv). 

Min nuvarande hane kastrerades (tros att han är lite osäker, inte ens i närheten av så osäker Cain var) då han var runt 7-8 månader eller så. Det var planen från början dels för att slippa hälsoproblem i framtiden (finns ju sådana även för hanhundar) och för att minska hans extrema markerande (på allt, hela tiden INOMHUS). Han är betydligt "mer hanig" än vad Cain var och det märktes tydligt redan då han var valp. Det var fullständigt ohållbart och han kissade femtielva gånger på möbler osv. varje dag och detta oavsett hur mycket han kissat på promenader och oberoende av vad jag gjorde, hur vi tränade m.m. Jag kan dessutom gå på kurser osv. utan att oroa mig för löptikar som skulle riskera att totalt få honom att "tappa koncepten" med tanke på hur uppslukad han var av diverse dofter m.m. redan som valp. 

För mig med hundar av olika kön hemma (dessutom i en tvåa) känns det ännu mer självklart med kastrering eftersom jag då inte behöver hålla på och isolera de från varandra vid varje löp, passa konstant osv.  Jag ser väldigt många fördelar med att kastrera en hund som man ej ska avla på. För mig har kastrering bara varit positivt. Vad gäller att de kan gå upp osv. så får man ju bara se till att justera fodergivan efter hunden. 

Du skriver om 8 år som någon slags magisk gräns för när man ska satsa på att hjälpa en hund med tumörer...men småhundar kan leva betydligt längre. En liten hund på 8 år är på intet sätt en gammal hund. Jag har t.e.x. läst om en chihuahua som blev 23 år...det är ju skillnad på en stor hund på 8 år och en liten i samma ålder. Min tik är 7 år och hon är pigg som få. Cain avlivades vid 10,5 års ålder p.g.a. sjukdom men ingenting åldersrelaterat, han visade inga tecken på åldrande och hade det inte varit för att han fick något neurologiskt (som gjorde att han plötsligt en dag inte kunde stå upp, hittade honom liggandes på golvet bredvid sin bädd) så hade han säkert levt flera år till utan att visa tecken på att vara gammal.

Du skriver vidare någon slags koppling mellan medicinering och ovärdigt liv? Hur menar du då? Båda mina hundar får dagligen medicin och lever ett bra och värdigt hundliv. 

Min tik medicineras med två olika sorters tabletter mot kramper, som hon utan problem själv tar ur min hand fyra gånger om dagen. 

Min hane får kortison mot sin kroniska mag-/tarminflammation (varje morgon) och får skov emellanåt där han blir dålig i magen eller kräks ibland...men han lever ändå ett bra liv. En gladare och busigare hund får man leta efter och då menar jag även då han har skov, han kan ibland vara lite nere någon kort stund om han ex. mår illa (får en medicin även mot illamåendet vid behov)...men sedan är det "fullt ös medvetslös" igen, precis som med vilken annan unghund som helst. 

Cain medicinerades i flera år med antidepressiva tabletter mot sin extrema osäkerhet och för att minska hur lättstressad han var. Tack vare dessa tabletter fick han ett bättre liv, ett liv då han kunde vara ute och springa lös (vilket han älskade, särskilt då han även kunde gnida sitt ansikte i snön) osv. utan att vara jättestressad hela tiden. Han kunde även känna sig lugnare i sin hemmiljö m.m. Han var galen och hade massa besvär men det fanns rejält med livsglädje i den hunden och han verkligen älskade att få vara ute i skogen, springa lös, busa i snö och åka cykelväska (ja, se där kom ordet väska också...). 

#23 Ok...så hur resonerar du då kring mina två hundar som båda får medicin varje dag och som rör sig fullständigt obehindrat och är i "fas med sina åldrar" (tiken är 7 år och är pigg och glad osv. Hanen är 3 år och som vilken annan ung, lekfull hund som helst). Enligt dig så uppfyller ju båda dina kriterier för vad som inte är ok/ej värdigt dvs. de får mediciner...men samtidigt hamnar de ju inte i kategorin för avlivning i och med att de kan röra sig obehindrat osv.? Märkligt förövrigt att generalisera på det sättet. 

Jag har valt både hanar och tik. Jag väljer inte hund efter kön utan efter personlighet osv. Jag gillar båda könen lika mycket. Att jag kastrerar mina hundar har inte att göra med att jag av någon anledning inte skulle gilla fertila hundar. 

#20 Det har inte med att jag skulle vara outbildad eller inte vet någonting om hundvärlden heller (jag är utbildad djurvårdare och har gått massor med olika hundrelaterade kurser m.m.) och levde med min första hund i ca 5 år innan jag kastrerade honom t.ex. så har inte med att jag inte gillar "intakta hundar" heller. Jag vill göra allt för att mina hundar ska få behålla hälsan och vill inte använda de i avel = finns ingen anledning att behålla de fertila då...bara för att vissa "ser ner på de som kastrerar sina hundar". 

Att komma med argumentet  "avelsbasen utarmas om hundar kastreras"  som jag hört vid flera tillfällen i olika sammanhang tycker jag också är märkligt...hur gör det skillnad om jag kastrerar en hund som jag ändå inte kommer avla på? Hunden kommer ju inte bidra till aveln oavsett om den kastreras eller inte i och med att jag inte väljer att avla på den (hunden får ju rimligtvis inte bestämma sånt själv)? 

Att det skulle vara för att "ha koll" på hundarna i sin linje tycker jag också haltar, för varför skulle man ha mindre koll på hur en hund utvecklas bara för att den kastreras? Visst, i vissa enstaka fall kanske man kan "missa" något relaterat till könshormonerna men i de flesta fall så bör väl ändå aveln gälla mer hälsa, temperament osv. vilket ändå visar sig med en kastrerad hund. 

Cain som bland annat hade hjärtfel som av veterinären bekräftades vara ett sådant fel som är ärftligt/medfött hade en bror som trots detta ändå blev pappa till minst en kull...men min första fråga blir hur kommer det sig att föräldrarna avlades på från början (japp, Cain var SKK registrerad osv. samt kom från en registrerad uppfödare)? Någon av hans föräldrar eller nära släktingar hade ju rimligen detta hjärtfel som sedan Cain fick. Spelar det någon roll att Cain med diverse både fysiska och psykiska "fel" kastrerades? Nej, men det hade kanske gjort skillnad om uppfödaren hade brytt sig om att avla på hundar med bra hälsa och även tagit till sig av allt det jag förmedlade om Cain...är det inte så man lär sig hur "linjen utvecklas"? Att man lär av vad som "uppkommer i den" och när det visar sig vara alla möjliga (och omöjliga) fel både gällande hälsa och temperament så kanske man bör ta kullsyskon samt föräldrar m.m. ur aveln direkt och inte riskera fler hundar med samma hälsoproblem osv.?! 

#25 https://www.google.com/search?q=rottweiler+in+dress&rlz=1C1JZAP_svSE738SE738&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwjEzauamKzkAhVLmYsKHRQ0CT8Q_AUIESgB&biw=1536&bih=722#imgrc=_

/Chinesecrestedlover

Anmäl
2019-08-31 07:37 #29 av: LBB

#28 att hundar som inte är anpassade till vårt klimat kan behöva skydd mot kyla/väta har jag inte argumenterat emot. Men de flesta av de bilder man ser på klänningsförsedda hundar är bilder tagna inomhus. och dessutom verkar de vara rätt opraktiska för hundarna. Solskydd, där finns trikåliknande saker, ungefär samma modeller som de antifäsingsvästar man kan se. Vad det gäller köldkramp så, visst får "normala" hundar det med..i varierande grad. Men de flesta brukar inte uppvisa symptom före -10 grader.  Däremot är väl kombinationen vatten/slask/salt i städerna en motivering att skydda hundtassar.

Har 0 tolerans mot hundar som biter. Har hittills aldrig blivit biten annat än under lek, men där är det enligt mig tillåtet. Skulle en hund klippa mig, skulle den aldrig göra om det, jag skulle reagera som en annan hund skulle göra dvs bjuda på en rejäl omgång med stryk. Oavsett vem som äger hunden. Skulle inte hunden sluta så hamnar den ngr fot under jord. Oavsett om det är en liten småhund eller stor rottis.

För nästa människa den hunden får tag i, kan ju vara en äkta liten människa.

Krav nr 1 är att hunden ska kunna fungera konfliktlöst, både hemma och i samhället.

krav nr 2 är att hunden i sig, kan leva ut sitt liv som hund, röra sig, äta , pinka och göra nr 2 utan problem ...ute

Så när du ställer frågan när det är dags..så titta på kraven.

Mycket av de problem du beskriver kommer från oseriös avel.

Importerade gatuhundar.

Så om alla började sitt hundägande med att ta kontakt med den rasförening vars ras man är intresserad av och sedan enbart göra affär med den eller de kennlar sagda förening kommenderar,  så skulle många problem o problemhundar försvinna.

Nej jag tror inte raser utarmas bara för att man kastrerar individer som ändå inte skulle platsa i en seriös avel.

Däremot så anser jag att man om, man kastrerar, bör vänta tills hunden vuxit ut och funnit sin identitet.

Anmäl
2019-08-31 17:33 #30 av: Magrat

Så att eh. min "lilla" Borzoitik var tvungen att ha skor på sig vintertid, annars ylade och skrek hon av smärta . Är hon ett babysubstitut? Borde jag ha avlivat mycket tidigare?

//  Leona

Anmäl
2019-08-31 20:00 #31 av: LBB

#30 om det var mig du menade så skrev jag väl att hundar som inte är anpassade till vårt klimat kan behöva skydd mot kyla/väta har jag inte argumenterat emot.

om din tik är ett babysubstrat vet jag inte, det vet du ju bäst självCool

Anmäl
2019-09-01 22:23 #32 av: Jazzyjeff

#29

Problemet med din inställning (nedan)  är att när du ger en hund som biter dig en rejäl omgång stryk så är det mycket möjligt att du har bidragit till att den hunden sen möjligen biter det där lilla barnet. Det faktum att den kanske slutade, och aldrig igen testade, bita dig spelar ingen större roll i sammanhanget. Den enda effekten du då har uppnått är att den (kanske) inte biter dig igen pga att den är rädd för dig. Ok, fine. Men du kan inte seriöst tro att du har botat hunden från bitande och våldsamma reaktioner genom att ge den`rejält med stryk en gång? Den kommer inte vara lika rädd för den där lilla människan som för dig. 

Har träffat på ett antal personer med denna inställning nu sen jag skaffade hund. Flera jag pratat med som gett hunden en rejäl omgång den där gången bet dem när de skulle hantera den, kamma den. ta maten från den. osv osv. Och alla bedyrar de "och det gör den aldrig om igen". Kanske inte, mot dig. Men jag kan lova att den hunden hade jag inte velat ta över eller känt mig säker att interagera med eller ännu värre låta vara bland barn.

---------------------------------------------------------------------------

"Har 0 tolerans mot hundar som biter. Har hittills aldrig blivit biten annat än under lek, men där är det enligt mig tillåtet. Skulle en hund klippa mig, skulle den aldrig göra om det, jag skulle reagera som en annan hund skulle göra dvs bjuda på en rejäl omgång med stryk. Oavsett vem som äger hunden. Skulle inte hunden sluta så hamnar den ngr fot under jord. Oavsett om det är en liten småhund eller stor rottis. 

För nästa människa den hunden får tag i, kan ju vara en äkta liten människa."

---------------------------------------------------------------------------

Anmäl
2019-09-02 07:15 #33 av: LBB

#29  Nej så funkar det inte. Med ett för hunden vettigt uppträdande av mig och att hunden läser av mig så uppstår inte det problemet. Hunden känner att han (den där gubben)inte vill bråka och bråkar jag, får jag dyrt betala det. 

Ngt som funkat hela mitt liv. Har ständigt umgåtts med hundar, till och med hundar som sägs vara folkilskna . Har dock inte blivit hundbiten. Har därför aldrig gett en hund stryk.

Primärt för mig är naturligtvis att inte jag blir biten.

Däremot så tolererar jag inte hundägare som har hundar som gång på gång klipper folk.

Att en liten hund av rädsla snappar till en unge som burdust tultar fram, ja där lägger jag skulden på ungens föräldrar. Men hur ofta ser man inte småhundar som helt rabiat sliter i kopplet när folk närmar sig.  Otrygga hundar som inte hör hemma i ett modernt samhällsliv. Ett av grundorsakerna är att dessa småhundar inte får samma apell (uppfostran) som deras större artfränder. Ett allvarligt handhavandefel hos småhundsägare som riskerar att gå ut över hunden.

Anmäl
2019-09-02 10:21 #34 av: Jazzyjeff

#33 Antar att du svarade på min post, men länkade fel.

Ja, precis som du säger så kan du få hunden att inte våga göra nått mot dig om du nu ger den rejält med stryk, eftersom den förstås då kan bli rädd för dig. Eller så trappar du upp våldet vilket medför att hunden tar till hårdare tag nästa gång (mot dig eller nån annan). Att du sen kanske avlivar hunden när den kanske bitit den där grannungen lär inte barnets föräldrar få mycket tröst av.

Ser att du säger att du aldrig gett en hund stryk. Spännande att du ändå vet exakt vad konsekvenserna skulle bli om du nu gjorde det, dessutom så väl att du kan generalisera den kunskapen.

För mig är det sekundärt att jag inte blir biten. Primärt är att barn inte blir bitna eller skadade på nått vis. Eller att min hund inte blir biten. 

Jag ser både små och stora hundar som sliter i koppel. Ser nog iofs närapå aldrig nån som går loss med rabiata utfall bara för att en människa närmar sig.

Håller med om att många små hundar ej får det de behöver pga att de ändå går att hantera pga sin lilla storlek. Personligen tycker jag även att man aldrig ska ha en hund man inte rent fysiskt kan stoppa. Litar aldrig på att nån har 100% pli (med enbart röst) på sin hund i 100% av alla situationer någonsin.

Anmäl
2019-09-02 14:55 #35 av: LBB

#34 Djurkunskap är svaret. En frisk individ kan gå till angrepp om den får för sig att det kan löna sig. Ingen frisk individ går till angrepp om den vet att det inte lönar sig. Djuren är oerhört riskmedvetna eftersom den kunskapen betyder överlevnad i naturen.

En varg vet att en älg innehåller mat för många dagar, men den vet även att om han själv skadas så riskerar han att svälta ihjäl. Han ser om älgen är så svag att risken är mindre än vinsten vid en lyckad jakt.

Hundar är avlade under tusentals generationer och deras förmåga att läsa och bedöma oss är mångfalt större än vår att bedöma dem.  Därför vet den friska hund som läser mig, att det inte lönar sig med en konflikt, han vet instinktivt vad som skulle hända.

För mig är det primärt att hunden fungerar socialt, både med andra hundar och med människor. Gör inte hunden det så gör jag mig av med den.  Så enkelt är det.

Och när man ser alla inlägg om nervösa hundar, hundar som gör utfall osv så förstår jag att många inte har samma insikt.

Min första hund var en tax. En medelålders herre som både jagade i gryt och som drivande hund. Självmedveten, självsäker men kemin stämde och vi fick många trevliga år tillsammans. Där var det jag (som ung tonåring) som fick anpassa mig och det var där jag lärde mig "språket"

Anmäl
2019-09-02 15:25 #36 av: Jazzyjeff

#35 Vet inte riktigt vad du svarar på. Djurkunskap är svaret på - vadå? Läste du det jag skrev ovan? För du verkar svara på någonting annat. Jag fokuserade inte just alls på huruvida en hund kommer attackera dig eller ej. 

Det jag pratar om är hur din inställning och handlingar kan komma att påverka en hund som sen kan bli en fara för andra (på grund av dina handlingar).

Du sa: Om hunden biter dig så ger du den en rejäl omgång stryk, så den inte gör om det. Om den gör om det så avlivar du den. Okej, fine, vi utgår från det och förtydligar igen:

Om du ger hunden den där omgången stryk och den därmed blir rädd nog för dig att inte våga attackera den igen så har du mycket möjligt bidragit till att den hunden blir en större fara för andra som måste ha med den att göra. Särskilt barn som inte kan förväntas agera perfekt med främmande hundar.

Resten du skriver om vargar osv är ganska irrelevant för just den här diskussionen.

Vi kan ta ett väldigt enkelt och tydligt exempel om du vill. Tex resursförsvar hos hund:
Ponera att du hade en älghund med resursförsvar för mat/ben/whatever. Du ska gå fram och ta [föremål x] varvid den biter dig. Du ger då hunden ett rejält kok stryk. Nästa gång du ska ta [föremål x] från samma hund är den tillräckligt rädd för dig att den ger sig och låter dig ta det. Du drar då slutsatsen att du lärt hunden att sluta med detta beteende (omgången stryk du gav hunden fungerade!).

Skulle du på allvar kunna säga med någon slags trygghet att det vore säkert för ett barn att vara med den hunden om den satt med [föremål x] sen? Eller en annan människa? Tror du att hunden som du gett en omgång stryk blir en trygg hund som förstår att man inte behöver skydda sina föremål från människor ?

Återigen, förstår att du skulle avliva hunden om den bet igen efter den fått stryk, du sa det. Men då kan det liksom vara lite för sent, eller hur?

Anmäl
2019-09-02 16:15 #37 av: LBB

#36  Låt mig då klargöra...om en hund hugger mig, så gör den inte om det. PUNKT.

Och den kommer inte kunna klippa ngn annan heller efter det.

Jag skulle alltså inte vänta tills nästa gång för en eventuell avlivning.

Är hunden inte min skulle jag hävda självförsvar.

Kan jag uttrycka mig klarare.

Att en jakthund är bytesmedveten är jag medveten om. Och jag provocerar då naturligtvis inte ,  fram en omöjlig situation för hunden. Om den är ngn annans. Är hunden min, så har vi klarat av det hela tidigare, vi jagar ihop. och jag tar hand om bytet. Det har han sedan valpstadiet lärt sig.

Anmäl
2019-09-02 18:52 #38 av: Sunflower_

#37 Men hur är det möjligt för dig att veta att en hund som huggit dig aldrig skulle göra om det när du säger att du aldrig blivit biten?

Du kan omöjligt hävda att ett sätt fungerar som du själv aldrig prövat. Hur mycket stryk är du beredd att ge för att vara stensäker på att en hund aldrig skulle bita igen även fast du aldrig testat det. Mår dåligt när man ser sådan inkompetens och okunnighet gå ut över hundarna. Endast ett dåligt ”ledarskap” (om man ens kan kalla det så) kräver våld. Men visst behöver du rädda hundar med svansen mellan benen för att dom ska lyssna så..

Anmäl
2019-09-02 19:04 #39 av: Maleficum

Apropå att "puckla" på en hund som attackerar...

Nu handlar denna historia om gamla tidens militärhundar (där man ville att de skulle attackera allt) men det visar ju också på det där att, visst, hunden kanske inte attackerar dig när du springer runt med batongen som den har "respekt"/"är rädd" för men tro inte du (eller någon annan) är säker om du tappar ditt hjälpmedel...

Hemsida
Deviantart, foton, teckningar och målningar
Instagram

Anmäl
2019-09-02 20:37 #40 av: LBB

#38 därför att jag skulle ta livet den hund som oprovocerat högg mig. Och hävda självförsvar om ngn annan äger hunden. Därför vet jag att den aldrig skulle göra om det.

Anmäl
2019-09-02 20:51 #41 av: Sugar Mist

#40 Tror inte du kommer undan med att ha ihjäl en hund pga ett bett. 

-

Anmäl
2019-09-02 21:17 #42 av: LBB

#41 "Sammanfattningsvis så kan man därför säga att det finns två ansvarsfrihetsgrunder som kan bli aktuella, nöd och nödvärn. Nöd kräver att det föreligger nödsituation och nödvärn kräver överhängande eller påbörjat brottsligt angrepp på person. Nödvärn tillåter oförsvarliga handlingar för att stoppa det brottsliga angreppet, nöd gör inte det. Det går därför att använda mer våld för att freda sig mot ett brottsligt angrepp än för att avvärja en nödsituation. Har du använt mer våld än vad ansvarsfrihetsgrunderna tillåter så kan du ändå vara ursäktad på grund av nödvärnsexcess."

https://lawline.se/answers/vilka-ansvarfrihetsgrunder-kan-man-aberopa-om-man-slagit-ihjal-en-attackerande-hund

Intressant eller hur?

Anmäl
2019-09-02 21:19 #43 av: Sugar Mist

#42 Jag står fast vid att man kommer inte undan att ha ihjäl en hund på grund av ett bett när det finns bättre sätt. 

-

Anmäl
2019-09-02 21:23 #44 av: LBB

#43 det var inte det frågan gällde.  Lagen ger utrymme. Åklagaren måste bevisa att handlingen var medvetet övervåld..vilket kan bli svårt då försvaret hävdar att handlingen skedde i nödvärnsexcess.

Anmäl
2019-09-02 21:37 #45 av: Sugar Mist

#44 Fast att fysiskt ha ihjäl en hund är rätt svårt, och jag kan tänka mig att det är rätt svårt att hävda att det var nödvändigt om det skulle vara en hund som tidigare aldrig bitit någon.

Who hurt you and why you gotta be like this? lol

-

Anmäl
2019-09-02 22:05 #46 av: Sunflower_

#40 Riktigt patetiskt och sorgligt. Psykopatiskt beteende att vilja slå ihjäl en hund till döds. Är hunden i det stadiet att den är farlig för allmänheten avlivar man den hos veterinär. Allt våld som inte är i direkt självförsvar, dvs det som kan undvikas är djurplågeri och ett psykopatiskt beteenden.

Anmäl
2019-09-02 22:30 #47 av: Jazzyjeff

#37 #40

Jasså, har du ändrat taktik nu? Först sa du att du skulle ge en hund som biter dig en rejäl omgång stryk. Om den gjorde om det skulle du avliva den.

Nu säger du att du skulle slå ihjäl hunden direkt om den bet dig.

Varför har du ändrat din åsikt?

För övrigt har inget pratat om en "bytesmedveten" jakthund, det är din lilla tolkning.

Undrar även, nu går du även in på att du "naturligtvis inte" skulle provocera fram ett bett från säg, nån annans jakthund som sitter med ett byte. Vadådå? Den ska väl förstå att den inte biter en människa oavsett vem det är? Varför tänker du så i en jaktsituation men att det står dig fritt fram att provocera fram bett från en främmande hund i en annan situation pga okunskap?

Men du kanske enbart har träffat jakthundar?

Anmäl
2019-09-03 02:39 #48 av: Chinesecrestedlover

#29 Att bilder på hundar iförda klänning är tagna inomhus...ja de kanske ville ta en söt bild? Det säger ju absolut ingenting om hur länge eller hur ofta hunden har på sig klänning. Att de skulle vara opraktiska håller jag inte med om. De klänningar min hund har är som ett linne/t-shirt eller tröja med kjol på och det är öppet för hunden att kissa och gå, springa, busa normalt m.m.  Om hon behöver en tröja på sig vad spelar det då för roll om det är en kjol på den? Att ha kläder eller klänning stör inte henne inte ett dugg. För hunden spelar det absolut ingen roll, de är inte modemedvetna så varför hakar du upp dig så otroligt på hur en hunds kläder ser ut? När det gäller solskydd, kanske finns någon trikåvariant som du beskriver, men gissar att det inte skulle passa min lilla och smala två kilos hund (låter mer som något för en jakthund) däremot finns t-shirts som passar, så vad spelar det för roll om hon har en sån på sig eller för den delen en tunn klänning som skydd? 

Jag önskar att jag kunde stoppa dig från att någonsin ens komma i närheten av en hund eller ett djur någonsin igen. Det du skriver låter fruktansvärt och skulle du så mycket som röra någon av mina djur, så kan jag inte ens säga vad jag skulle göra mot dig. Folk som skadar djur är bland det värsta jag vet och du låter helt galen när du beskriver vad du skulle göra om en hund biter dig. 

Dessutom; DU ÄR INGEN HUND därför kan du ALDRIG göra som " en annan hund skulle göra". Du har en gammal förlegad syn på vad det innebär att "uppfostra hund", en bra ledare (söndertrasat förstört ord men i alla fall) är inte någon som slåss eller skrämmer, det är en som respekterar andra, skyddar och vägleder. Vargar t.ex. lever inte i någon slags "diktator-flock" de lever i familjer, de i högre rang visar inte detta genom att trycka ner de andra, de med högre rang är föräldrarna och de av lägre rang är deras valpar, som visar sina föräldrar att de är medvetna om sin rang genom att "fjäska" för de äldre syskonen och föräldrarna. 

Sen om du går på en hund så kommer det hela eskalera och en rädd hund (vilket oftast är fallet då en hund biter) skulle knappast bli mindre rädd om du istället för att respektera hundens signaler = backa, jag litar inte på dig, istället skulle ge dig på och fysiskt skada hunden. 

Alla mina hundar (problemhunden men även de nuvarande) har bitit mig vid något tillfälle i sitt liv, betyder det att mina hundar är hundar som borde avlivas? Svaret på detta är ABSOLUT INTE! de är normala och fina hundar. Min tik biter mig då jag klipper hennes klor, hon avskyr det oavsett vad jag försöker locka med, hur jag tränar osv, hon bara avskyr det och visar detta tydligt. Hon har i det närmaste inga tänder, väger 2 kilo och är på inget sätt farlig bara för att hon bits. Hon är en underbar hund, smart, rolig, kärleksfull och bara fantastisk. Min hane har bitit när han ex. haft ont eller någon inte respekterar/lyssnar hans signaler. Han är en superfin, rolig, lekfull, härlig hund. Mina hundar är något av det finaste jag har. 

Har du samma "nolltolerans" som du kallar det mot alla djurarter? Jag har genom livet haft/har allt från kaniner, råttor, möss, hamstrar, reptiler, grodor etc. Jag har nog blivit biten av de flesta djurarter jag haft och har vid något tillfälle (även en slamkrypare...japp, de har tänder), det är en del av att ha djur och kan man inte stå ut med att det kan hända, så bör man inte ha djur under några som helst omständigheter. 

Vissa djur som ex. papegojor är vilda djur (ej domesticerade) och de bits, du kommer bli biten vid några tillfällen om du på något sätt interagerar med papegojor, att använda näbben är helt normalt för papegojor. De kan få små "papegoj-utbrott" och bitas och det får man bara ta, man kan inte straffa en papegoja, de fungerar inte så. Straff fungerar i och för sig aldrig (om man nu inte är ute efter en nertryckt, rädd, ledsen och avtrubbad individ som kanske stänger av helt), positiv förstärkning är det bästa sättet att lära djur hur man vill att de ska uppföra sig osv. Att visa vad man vill att de ska göra är ett betydligt mer effektivt (och trevligare sätt) att lära djur det man vill att de ska lära sig. 

Jag känner mina hundar och vet hur jag ska agera med mina olika hundar när det gäller barn och de enda barn jag låter de interagera med är djurvana. En hund som inte gillar barn/är rädd för barn slipper vara nära barn helt enkelt. Tiken som älskar allt och alla kan vara med, medan jag tar undan min hane (som är osäker på barn) från situationen. 

Min problemhund var aldrig en fara för andra. Han gick på mig (och min närmaste familj ibland, tror att han hade så kallat Rage syndrome = attackerar familjen och försöker bita i ansiktet), jag höll honom ifrån barn (utom djurvana barn som förstod att låta honom bestämma när han ville bli klappad osv. och jag bevakade alltid oavsett). Jag skyddade honom då vi åkte buss osv., hade munkorg på hos veterinären m.m. Så länge man känner sin hund och tar ansvar för den, så kan en sån hund som Cain var fungera i samhället. Han var en fantastisk hund mellan utbrotten. Jag såg på Cain som jag skulle se på ett barn med någon typ av neuropsykiatrisk/intellektuellt funktionshinder, han behövde väldigt mycket förståelse för vem han var som individ och förtjänade all kärlek i världen. OBS!Jag pratar här inte om att jag på något sätt såg honom som ett barn. Det jag menar med min jämförelse är att Cain hade problem som han inte kunde rå för och han krävde mer förståelse; och att jag hittade andra sätt att hantera honom än vad andra "normala hundar" behöver. 

Vet inte varför du ber mig titta på "kraven", jag tar beslut kring avlivning när jag känner att det är dags och det sista jag behöver är råd kring det, från en med en så otroligt sorglig syn på djur som du uppenbarligen har. Jag ger djur mer utrymme att vara individer istället för rädda robotar. 

Vet inte vad du syftar på när du pratar om oseriös avel och gatuhundar. Mina hundar är inga gatuhundar. Cain hade ärftligt hjärtfel och ja hans föräldrar borde då antagligen inte använts som avelsdjur...men annars vet jag inte vad du fiskar efter. Alla hundar kan drabbas av sjukdom, alla hundar kan visa sig vara osäkra till sin natur och absolut ingen hund är så som Cain var (han var fullständigt unik och det var helt oförutsägbart att han skulle bli som han blev, Rage m.m. är extremt ovanligt). 

Min problemhund Cain kom från en registrerad uppfödare och hade SKK stamtavla...så att problemhundar försvinner för att uppfödaren föder upp registrerade renraser...kan jag inte hålla med om. Mina två "normala" hundar är båda två blandraser. Detta faktum säger ingenting annat än att just dessa individer blev så som de var/är. Det betyder inte att renrasiga är bättre eller att blandraser är bättre, hundar är hundar och alla är olika och alla kan drabbas av sjukdom oavsett ursprung. 

Mina hundar har "funnit sin identitet" utan problem, den enda skillnaden med mina tidigt kastrerade hundar och Cain som kastrerades som ca femåring är att de som kastrerades som yngre löper mindre risk att drabbas av de könsbundna sjukdomarna. En hunds personlighet sitter inte i äggstockarna/livmodern eller testiklarna. 

#33 Min hund "klippte" mig gång på gång, ingen annan...men antar att du med din kommentar bland annat menar att du ej tolererar mig; vilket är helt ok för mig för med tanke på det du skriver så har jag ingenting över för dig heller. 

Min erfarenhet med en småhund som gjorde utfall under en period (tränade bort detta så småningom) så vill jag säga att de allra flesta jag mött och som gjort utfall mot honom (pratat om Cain här) har varit större hundar. Bland annat blev han rädd för svarta större hundar p.g.a. ett antal svarta labradorer, blev nästan "klippt" av en gråhund som plötsligt gick till attack och min pappa fick försvara honom mot en rottweiler m.m. Det är absolut inte bara småhundar som gör utfall i kopplet och större hundar som folk inte har kontroll över eller låter små barn gå ut med utgör en betydligt större fara än en liten hund. För att förtydliga lite här, jag pratar om utfall mot andra hundar...människor som ej har hund med sig ser jag inte alls att hundar skulle göra utfall mot. 

När jag tränade med Cain så var flera av de jag mötte som gjorde utfall, hundar som hade mattar/hussar som ryckte i kopplet, hotade och skällde ut sin hund...jag tränade med positiva, snälla metoder (så kallad skvallerträning) och min hund (som dessutom hade inlärningssvårigheter) lärde sig gå lugnt och fint förbi andra hundar medan de hundar jag sett hela tiden jag tränade; fortsatte göra utfall och fortfarande hade en ryckande, skrikande ägare i andra änden av kopplet... 

#35 Djurkunskap...okej...vi har nog aningen olika syn på vad det betyder. Djur kan bitas av många olika anledningar och det betyder inte att de är konstiga eller måste avlivas för det. 

Många hundraser/individer är inte överdrivet sociala med olika hundar/människor med det betyder inte att de inte är trevliga hundar. Du har en extremt tråkig syn på djur, de är levande varelser som förtjänar mer än att bli placerade i fack och om de ej platsar i ditt extremt fyrkantiga fack så måste de dö.  

En osäker hund är inte en sämre hund än en annan hund och en osäker hund kan vara en absolut underbar hund. Cain var osäker på en extrem nivå vilket såklart ställde till det och var jobbigt men han var en fantastisk, rolig, härlig hund. Min nuvarande hanhund är "normal osäker" dvs. långt ifrån Cain´s nivå. Han tar lite tid på sig för att "tina upp" när han träffar nya människor/människor han inte träffat på länge och kan behöva lite extra tid på sig  i ovana miljöer. När han väl "tinat upp" så är han världens mysigaste och mest kärleksfulla hund, busig, rolig, klantig och alltid glad, fullständigt underbar liten kille med en massa energi. Med din rigida inställning till hundar så kommer du aldrig få chansen att lära känna en individ som tänker själv och som är speciell på ett underbart sätt. Du missar verkligen något med din trista attityd. 

Mina hundar som enligt dig (då de ju bitit mig och äter medicin) skulle ha avlivats. 

De är de mest underbara hundar man kan tänka sig och vi har en kanonbra relation. Jag har förståelse för att de ibland känt sig tvungna att ta till sina obefintliga tänder i kommunikationen med mig. Min tik avskyr att få klorna klippta och hon förstår ju inte att det ändå måste göras, hon ser ju bara att jag inte låter henne gå trots att hon först protesterar högljutt och då biter hon i klosaxen och i mina fingrar, med de få tänder hon har kvar (hon har mjölktänder som lätt ramlar ut/går av). Min hane har bitit för att han haft ont ibland och jag inte hunnit flytta mig då han sagt till, han kan ju inte veta att jag är en långsam människa. Jag klandrar ingen hund (eller annat djur för den delen) för att den biter mig, jag ser det som att jag missat något i kommunikationen (eller som med tikens fall, ignorerat varningarna då jag klipper klor).  

/Chinesecrestedlover

Anmäl
2019-09-03 07:22 #49 av: LBB

#45 att fysiskt ha ihjäl en mindre hund är inte svårt, inte svårare än att döda ett trafikskadat råkid.

En större hund är naturligtvis värre.

Och den röda tråd som går genom alla mina inlägg är

1 ingen kritik mot små hundar

2 ingen kritik mot hundar klädda i babykläder

3 skarp kritik mot individer som inte tar sitt ägaransvar

4 skarp kritik som förnedrar sina hundar genom att klä ut dem till dockor.

Så frågan är,, vad har ngn gjort dig eftersom du reagerar mot ovanstående?

Anmäl
2019-09-03 07:48 #50 av: LBB

#48 Du har rätt, jag är lika lit hund som hundar är människor.

Men eftersom vi människor styrt aveln under tusentals hundgenerationer och ända fram till början på 1900talet så slogs de individer som inte anpassade sig , ut av oss människor.

Det betyder att de allra flesta hundar fortfarande har en exceptionell förmåga att "läsa" oss människor.  När man inser detta och förmår utnyttja detta kan man kommunicera med hunden. Man behöver inte slå och domdera, genom ett fast och konsekvent agerande förstår hunden och konflikter rinner ut i sanden

Tyvärr har man dels genom felaktig avel och felaktigt agerande gentemot hundar skapat individer som är rädda och osäkra vilket leder till de bitskador som man hör om. Till det kommer speciellt framavlade hundtyper som under fel ledning och fel uppfostran är som skarpladdade vapen och detta många gånger i händerna på inkompetenta ägare.

Du säger att du vill kunna stoppa mig för att ha kontakt med djur igen...Det underliga är, att det ofta är främmande hundar som vill ha kontakt, många ggr till ägarnas förvåning.

Om jag dödar djur så gör jag det bara av två skäl

1 djuret lider svårt

2 för att fylla min egen frysbox dvs mitt eller andras förråd av kött

Den inställning du förfasar dig över, den att jag inte tolererar angrepp från hund har samtidigt gjort att jag aldrig och jag menar aldrig blivit biten av en hund annat än under lek. Och i det senare fallet är det jag som inbjudit eller accepterar lekinvit.

Sedan kommer vi till dagens hundars ställning i samhället.

Samhället, mig inklusive accepterar inte en hund som bits. PUNKT

Sedan spelar det ingen roll hur söt eller underbar hunden är. Och det är ditt ägaransvar att hunden inte biter. Om en hund biter vid päls eller klo-vård föreligger ett fundamentalt handhavande fel. Känner veterinär som specialiserat sig på smådjur. Han skrattar inombords varje gång folk kommer med sina hundar för just klo-klippning. Ett tips från honom. Häng upp din jycke i en gammal stor nät-kasse. Då sticker alla 4 tassar ut och den nafsande käken hålls borta av kassen. Hunden kan inte stödja eller

sparka så det blir betydligt lättare och säkrare att klippa klorna.

Till slut. Oseriös avel många ggr från import gällande den lukrativa handeln med just modehundar har lett till just det jag beskriver.

Naturligtvis kommer en och annan valp fram från seriösa uppfödare. men de plockas många ggr bort eller, om inte, så avlas det inte på dem.

Jag kan peka på flera raser där det seriösa avelsarbetet i Sverige lett till att våra raser har ett betydligt sundare agerande och betydligt sundare fysik

Om en hund nyper till för att den blir klämd anser jag vara en orsak-verkans följd.  En olycka ingen av parterna önskad och ingen fäster sig vid heller.

Anmäl
2019-09-03 08:06 #51 av: Jazzyjeff

#50
Det jag tycker är intressant är dels att du har ändrat din inställning så fort som på några inlägg i en och samma tråd. Först gav du en bitande hund en andra chans, men om den bet igen så skulle den avlivas. Sen blev det istället att du slår ihjäl hunden själv direkt om den biter dig.

Några andra saker:

Du säger nu själv att du aldrig blivit biten av en hund (lek räknas självklart inte, inte heller valpar). Det är för mig närapå lite skrattretande när nån som aldrig varit med om en händelse ändå deklarerar hur de skulle agera och vad slutresultatet skulle bli. Du jagar, eller hur? Förstår du att det du gör nu är lite som när folk som inte jagar sitter och berättar om hur de skulle smyga runt i skogen och mycket enkelt skjuta sig några älgar - inte heller behöver de nån hund för ev. eftersök. Varför? För att de vet att de inte skulle missa. Och även om de skulle missa så skulle de helt enkelt springa ikapp älgen och avliva den med en kniv.

Din specialistveterinär-kompis... Vet inte riktigt vad jag ska säga. Nog kan man använda hjälpmedel för kloklippning, och inte dör hunden av att hängas upp som en säck potatis. Men helt ärligt så kan och bör man träna hantering med sin hund så att den accepterar eller gillar (eller inte bryr sig om) kloklippning/slip. Låter konstigt för mig med en veterinär som inte i första hand rekommenderar att man jobbar på det med sin hund och istället tar en sån udda taktik.


"Det underliga är, att det ofta är främmande hundar som vill ha kontakt, många ggr till ägarnas förvåning."

Vet inte om det finns en term för den här klassikern.

Anmäl
2019-09-03 08:21 #52 av: Sugar Mist

#49 I vad grundar du i att hundar känner sig förnedrade? Kan hundar känna sig förnedrade? 

Den enda röda tråden genom dina inlägg är att du lever i gammal kunskap och i en värld som var väldigt vanlig för 20-30 år sedan men det är dags att vakna upp nu och inse att det faktiskt är 2019 och inte 1990. 

Jag reagerar inte mot ovanstående, däremot att du tycker det är okej att döda en hund som biter. 
Och nej, det är inte "bara" att knäcka nacken på en (liten) hund som biter såpass rabiat att man ska kunna vinna i en domstol, för som sagt, du kommer inte undan genom att bara blivit biten en gång, men det är okej, något är ju uppenbart inte rätt där uppe och jag har kommit till term med att den här diskussion inte kommer få dig att ändra åsikt. 
Det finns helt enkelt människor ute i världen som borde hålla sig långt bort ifrån dagens samhälle och tydligen är du en utav dom. 

-

Anmäl
2019-09-03 08:37 #53 av: LBB

#51  ja visst det är intressant hur man kan läsa en mening...att utdela så mycket stryk att mottagaren inte gör om förseelsen är ju dubbeltydbart.  Antingen är det menat som en läxa, så att han inte gör om det eller så betyder det att mottagaren inte överlever.....

Vad tror du den du kalla specialistveterinären skrattar åt? inte hunden utan hundägarens inkompetens.

Båda vet vi att detta med hantering måste grundläggas i tidig valpålder och bibehållas genom att man ständigt plockar med hunden. Ngt som för övrigt inte bara gäller hundar. Det gäller alla de djur vi har som husdjur, upp till hästar och kor.

Den där tvåbeningen som kommer är supertrevlig, har alltid ngt gott med sig , jollrar och kelar å det trevligaste, klart han får ta och plocka med mig idag, det gör han ju varje dag.....så ska djuren se på dem som hanterar dem.

Men skämt å sido, nätkassen är betydligt snällare jämfört med den nosbrems man annars skulle använda

Vad det gäller hur jag skulle agera..naturligtvis vet man inte innan vid var enskillt tillfälle. Men jag vet att hantera betydligt större djur än hundar och just förberedelse och ett konsekvent agerande är a och o.  Och det verkar fungera hittills eftersom jag inte blivit hundbiten...annat än vid lek och det räknar jag inte.

https://youtu.be/ptJIBXOnqHw

Anmäl
2019-09-03 15:32 #54 av: panini

LBB: du kan inte på allvar tro att pryla/döda en liten hund som delar ut ett bett är försvarbart med lagen? Du kan inte heller tro att ditt liv hänger i allvarlig fara i en sådan situation. Ytterst få hundar biter oprovocerat/utan att tydligt visa i förväg att de kommer att bita om du inte backar, och ännu färre biter för att döda. 

Du pratar mycket om att hundar läser av dig och att det är därför du aldrig blivit biten. Läser du någonsin av hundarna du möter, eller trivs du med att göra hundar obekväma med din pressande närvaro som inte lämnar något utrymme för snedsteg?

Anmäl
2019-09-03 16:01 #55 av: hemul

Har det här blivit ett annex till psykjouren? Galen


Anmäl
2019-09-03 16:07 #56 av: Semlalatte

#53 Efter att ha läst igenom hela tråden tycker jag det låter som att du har ett enormt skört ego, att du blir så innerligt kränkt av ett hundbett att du anser det vara ett legitimt skäl för att ha ihjäl hunden.

Hundar är instinktiva rovdjur och givetvis ska där finnas krav på hur de får lov att uppföra sig i ett civiliserat samhälle (precis som för oss människor) men vill du att hunden ska praktisera självbehärskning kräver det banne mig att du som förare gör detsamma.

Korrigeringar är ett universalspråk bland djur och inte något som bara utövas inom den egna arten. Om vi pratar hundar emellan och tar den mest socialt skillade individen som exempel besitter denne en beundransvärd förmåga att vid en konfrontation hitta den perfekta balansen mellan lugn och bestämd, sätta ner foten, hålla den där tills budskapet gått fram för att sedan släppa det och GÅ VIDARE. Ibland är en blick mer än tillräckligt men då och då kräver situationen mer eller mindre fysisk beröring . Det hör en stabil ledare till att värna om sin flock, behålla sitt lugn, inte tillåta sig att bli för emotionell och att aldrig någonsin agera i affekt!

Att som du beskriver gå in med avsikt att skada eller rent av döda (om det så händer på plats eller i efterhand) då din stolthet blivit så illa tilltygad av ett bett visar bara på hur oförmögen och direkt olämplig du är i din så kallade ledarroll. I det vilda hade en så obalanserad individ aldrig fått lov att axla den rollen.

Anmäl
2019-09-03 19:30 #57 av: LBB

#53  då anser du förmodligen att samhället har ett skört ego. För såvitt jag vet så har samhällena på jorden fortfarande idag en låg toleransnivå vad det gäller bitska hundar.

Självbehärskning..tja om man bedömer den genom att kolla hur många ggr en hund biter eller deras ägare blir bitna...tja då ser jag ju att mitt sätt att tackla problemet verkar funka bättre.

Och det underliga är att hundar förstår detta. Jag har aldrig blivit biten, inte ens då jag behandlat mina egna hundar då de ex skurit sig i tassen. Ngt flera vittnar om att de aldrig skulle klara då deras egna hundar nyper dem då de ska göra något så alldagligt som att klippa klorna på sina egna hundar.

Anmäl
2019-09-03 19:39 #58 av: Sugar Mist

#53 Spelar pajas

https://www.youtube.com/watch?v=zjedLeVGcfE

-

Anmäl
2019-09-03 19:51 #59 av: Chinesecrestedlover

#50 Jag skulle aldrig sätta min hund i någon kasse och hänga upp henne eller något annat elakt för att klippa hennes klor, herregud! Hon sitter i väskor som hon älskar då vi reser och det är en helt annan sak! Skulle dessutom aldrig riskera att förstöra "relationen" hon har till väskor genom att sätta henne i en och "tortera henne" (vilket hon anser att kloklippning är),  hon behöver fortsätta älska väskor så att hon kan resa säkert i bilen och på bussen (samt sitta säker de få gånger jag är i folkmassor med hundarna). 

Min hund var jätteduktig vid kloklippning under valpåldern och nästan sov när jag plockade med henne, när hon blev en bestämd och vuxen dam beslutade hon sig för att hon hatade kloklippning av någon anledning och det spelar ingen roll hur mycket jag tränar, klosax = jag biter dig din Djävlas! Hon är otroligt matglad men vill inte ens ha det godaste goda; om klosaxen så mycket som ens skymtar för då ska hon bara bitas. Men vad spelar det för roll i det stora hela? Det är en kort stund som hon avskyr det jag gör och sedan är vi bästa vänner igen, som om ingenting har hänt. 

Du hade slagit ihjäl henne eller utfört andra former av djurplågeri för detta lilla; jag är betydligt mer tolerant och klipper hennes klor och fortsätter sedan som vanligt med min fantastiska hund. Det är ingen fundamentalt handhavande fel, jag klipper utan problem den andra hunden (och klippte även problemhundens klor) och jag har genom mitt liv klippt klor tusentals gånger (miljontals?) på allt från hundar, kaniner, marsvin, råttor, papegojor etc. utan problem (och har förövrigt även verkat klövar på får osv.). Den här damen är väldigt bestämd och visar det med högljudda protester, so what? 

Din "specialistveterinär" låter som en idiot, vilket ju inte veterinärkåren heller förskonats ifrån. Jag har mött en del sådana under mitt liv dvs. personer som överhuvudtaget inte borde arbeta eller ens vara i närheten av djur. Personer som saknar empatisk förmåga och som inte har någon känsla för djur ska inte jobba med eller på andra sätt umgås med djur. Tyvärr söker sig ändå sådana personer emellanåt till veterinärvården och hundbranschen (hunddagis, instruktörer etc.) m.m. vilket jag inte förstår...men det är ju en annan diskussion (varför folk som inte ens gillar djur ändå vill jobba med och tillåts jobba med djur alltså). 

#53 Återigen din "veterinär" är en idiot. Bara för att man behöver hjälp med något så innebär det inte att man är inkompetent. Att man skrattar åt någon som ber om hjälp, oavsett vad det handlar om innebär dock att man helt klart saknar allt vad hyfs och empati heter. Det visar också på en extrem omognad, kan ju tycka att en veterinär som ändå borde ha genomgått en lång utbildning (om han nu inte bara förfalskat sina papper eller ljuger om sitt yrke) borde ha vuxit upp (en person med över fem års yrkesutbildning på universitetsnivå borde rimligtvis vara vuxen). 

Din kommentar om grundläggande i valpåldern, ja du, det låter som att du då skulle gissa att det inte är någonting som jag tränade på då min tik var valp eller att jag aldrig tar i henne? Jag var hemma med henne i runt ett år då hon var valp/unghund och vi tränade på allt möjligt under den tiden, bland annat kloklippning som gick jättebra då. Jag plockar med henne varje dag, vi har som jag sagt tidigare en jättebra relation och jag kan göra "vad som helst" med henne...men hon hatar kloklippning oavsett detta. Om du nu av någon anledning inte tror att jag kan ta i hennes tassar så kan jag ju även skriva att jodå, det går kanonbra. Jag kan tvätta hennes tassar, undersöka hennes tassar, sätta på henne strumpor och skor (ja, du läste rätt...men som sagt så behöver hon detta för att inte frysa ihjäl under vintern...)...men så fort klosaxen kommer fram (eller filen för den delen) så blir hon till en liten "piraya". 

Min tik tycker att jag (och min pappa) är bäst...men inte då jag tar fram klosaxen, det har ingenting att göra med att vi inte umgås, att jag inte ger henne godbitar eller allt vad du skriver. Vi hänger ihop i det närmaste dygnet runt (minus ca 3-4h på vardagarna) och året om. Jag skaffade mina hundar för att jag vill umgås med hundarna och vi tränar, myser, är nära varandra (nakenhundar är generellt inte direkt hundar som lämnar en ifred), promenerar tillsammans och sover även ihop varje dag (mina hundar sover i min säng, under täcket). När jag skriver detta t.ex. så ligger hanen bredvid mig under en filt i soffan och tiken sitter i knät. 

Nosbrems? Nu menar du väl ändå munkorg...ja, om vi nu inte plötsligt kommit in på en diskussion kring nötkreatur eller häst? De är mig veterligen de enda djur man använder det på (förövrigt tycker jag inte att en sådan ska användas annat än i nödfall vid ex. veterinärundersökning). 

#57 Där kom ytterligare en attack mot mig antar jag. Som svar på din fråga (eller på ditt påhopp kanske snarare): Jag kan utan problem kontrollera tassarna, sköta om ev. skador, ta bort ev. fästingar och sätta tassbandage m.m. på mina hundar och detta gäller även tiken. Hon avskyr kloklippning, inte att man tar i henne eller rör hennes tassar. 

/Chinesecrestedlover

Anmäl
2019-09-03 21:22 #61 av: Chinesecrestedlover

#60 Och jag anser att en människa som vill ta till djurplågeri för att en hund bits är en ömklig ursäkt för livsform. 

Jag vet precis vad en munkorg är och för din upplysning detta är nosbrems: 

https://www.google.com/search?q=nosbrems&rlz=1C1JZAP_svSE738SE738&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwiVq6uVq7XkAhVto4sKHUxxD5gQ_AUIESgB&biw=1536&bih=722

I din komplett ologiska värld så undrar jag hur du menar att en tygremsa runt nosen på något sätt; för det första skulle vara bättre än en munkorg (som är gjord för att i alla fall sitta bekvämt på hunden) och dessutom undrar jag hur du tänker att något utav detta skulle minska en hunds eventuella stressnivå? 

En munkorg är för människans skull (så att man inte blir biten) knappast för att lugna hunden. Jag använde munkorg på Cain ibland (problemhunden) och använder det även på min nuvarande hane vid veterinärbesök för att veterinären ska slippa bli biten...inte för att hunden blir lugn av det. Tvärtom så är min erfarenhet att hunden inte direkt älskar sin munkorg (accepterar den motvilligt möjligtvis) men den är för att skona människan i hantering av hunden i situationer, som hunden eventuellt kan välja att ta till tänderna; inte för att hunden lugnas av den. 

Min tik skadar inte sig själv på något sätt då hon biter mig vid kloklippning och jag ser inget behov av att skydda mig själv heller egentligen...det kan göra ont trots att hon inte har några tänder knappt (vilket är aningen förvånande) men hon kan inte göra någon skada på riktigt. 

Att hitta en munkorg som skulle passa henne är nog dessutom i det närmaste omöjligt, det var tillräckligt svårt att hitta för den betydligt större problemhunden. Att knyta ett snöre runt nosen...du skulle nog tvingas dra åt rejält för att få det att sitta kvar på henne med tanken på att hon har en liten smal och kort nos m.m. vilket som du förhoppningsvis inser vid det här laget inte är någonting som jag tänker göra för jag vill inte göra illa min hund!

/Chinesecrestedlover

Anmäl
2019-09-03 21:28 #62 av: Jazzyjeff

#60 Undrar fortfarande om du förstår att du sannolikt skapar större risk för att ev. barn i hundens närhet kommer bli bitna med det sättet du (tror att du) skulle hantera en hund som bet dig.

Fast det är nog lite irrelevant, nu när du har sagt att inget av detta är någonting du nånsin har varit med om. Så det du spekulerar kring här är mer dagdrömmar än någon konkret kunskap eller erfarenhet.

Anmäl
2019-09-03 22:09 #63 av: LBB

#61 Där ligger skillnaden, jag anser att vi ska kunna hantera våra djur för att inte djurhållningen i sig ska bli plågsam för djuren, Har du inte varit kompetent att skola in din hund till ett hanterbart djur som uppenbarligen lider av en enkel sak som klo klippning...ja då är du patetisk som djurhållare.

Du, ta ett snack med din veterinär nästa gång och be honom henne förklara skillnaden. En nosbrems sätts bara för2 sakers skull. För att hunden inte ska kunna skada dem som behandlar hunden och för att inte kunna skada sig själv. Den är synnerligen effektiv

Och ja, jag både vet hur bremsar för olika djur ser ut och jag har använt dem med.

Och jag gillar det inte. Men ibland måste man.

Om en hund skadat sig och i panik hugger vilt omkring sig så måste du , snabbt och säker fixa till ngt som gör att hunden inte kan bita sig själv eller andra..då duger ingen munkorg.  Med den här, som jag kallar den nosbremsen kan du fixa till av en handduk eller en tygremsa vilket i förlängningen kan rädda hundens liv. Veterinärer använder den när de ska undersöka hundar som är rädda och eller aggressiva utan att söva dem.

Vad du kan göra på kortnosade hundar är att du tvinnar tygremsan  för in den i munnen på hunden och sedan runt nos o hals..då kan hon inte bitas alls utan bara tugga i tygremsan.,

Anmäl
2019-09-03 22:10 #64 av: LBB

#62 på vilket sätt ökar risken för barn att bli bitna om jag plockar bort hundar som bits?

Anmäl
2019-09-04 06:52 #65 av: Herveaux

Nu har tråden hamnat ur kurs för länge. Åter till ämnet hörrni!

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2019-09-04 09:52 #66 av: Jazzyjeff

#64 Nu misstolkar du för att undvika frågan ;)

Lämnar tråden..

Anmäl
2019-09-04 10:44 #67 av: Maleficum

Så, tillbaka till tråden.

Nu har jag väl aldrig riktigt hängt i "hard core" communityn under åren jag haft hund men har inte upplevt att folk tittat ner på mig när jag varit ute och gått med små hundar (nu har ju dem flesta småhundar jag gått med varit väluppfostrade också).

Däremot när jag var ute med vår svarta labbe (speciellt när hon var valp och galen) så gick folk omvägar när man kom (utan att hon gjorde något mer än vara extremt glad och ivrig åt det håll man var på väg). Speciellt under den korta period vi testa nosgrimma på henne så verka folk tro hon var en stor farlig hund och nästan sprang ifrån oss!

Själv är jag inte så förtjust i de allra minsta hundarna mest för de är så små för det känns som man ska trampa på dem (och det känns lite fel att ha en hund som är mindre än kaninen). Något som kanske är lite synd för min kompis mammas Chihuahua har det absolut bästa temperamentet man kan önska på en hund! Kunde man skräddarsy en hund hade jag tagit hennes temperament men gjort henne lite större (helst runt 8 kg för det tycker jag är rätt lagom).

Hemsida
Deviantart, foton, teckningar och målningar
Instagram

Anmäl
2019-09-04 12:01 #68 av: panini

Det här med att nästan skämmas för att nämna vilken hundras kan jag hålla med om, i alla fall för något år sedan. 

Jag har två chihuahuor som lever relativt aktiva liv och där den ena tränas och tävlas aktivt, men ofta när någon frågar vad för hundras jag har och då får svaret så blir det som en liten paus och personen bara "jaha... kul".  Det finns mycket åsikter och fördomar om dessa små raser, och jag har valt att istället för att skygga för folks fördomar stå upp mot dom och försöka visa att bara för att man har en liten sällskapsras så betyder det inte att jag har "tagit en lätt väg ut". Det är MYCKET hund i dessa små kroppar. 

Anmäl
2019-09-05 07:53 #69 av: LBB

#59  Att som i filmen , hänga upp en hund i en kasse/väska för att med betydligt mindre skaderisk kunna utföra klovård må se burdust ut.  Men vilket är bättre, en metod att ofta och smidigt hålla klorna lagom långa eller med mycken gråt och tandagnisslan samt skaderisk mer sällan klippa klorna på en nervös hund?

Att blunda inför problematiken är rätt dumt, det är ju hunden som blir lidande.

Och......det är trots allt så, att det måste ses som misslyckande från hundägarens sida att hans/hennes hund inte litar så mycket på sin ägare att den vägrar att låta sig plockas med.......Cool

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.