Bli med hund

Lämna tillbaka valp

2019-08-19 20:43 #0 av: Marie93

Jag har haft hund i familjen hela livet, visserligen har en förälder alltid haft huvudansvaret men jag också varit mycket delaktig. Efter att vår senaste familjehund gick bort för några år sedan har jag verkligen längtat efter att ha hund igen. För 1.5 månad sedan fick jag hem min efterlängtade valp, min alldeles egna hund. Jag har sparat ihop 30 000 i budget ifall han skulle behöva åka till veterinären, valde den bästa försäkringen, läste alla böcker det gick att läsa.  Han är en helt fantastiskt duktig, lättlärd, blev rumsren på två veckor, inte bitit sönder något, går fint i koppel, kommer varje gång jag ropar, sover hela nätterna osv. Och jag känner så starkt för det lilla pyret. Men, har känt mig mer och mer deprimerad sen hunden kom in i mitt liv. Är singel, och väldigt aktiv och social person och sedan han kom in  i mitt liv har jag blivit totalt isolerad från omvärlden känns det som. Känner att jag gjort det mesta rätt med min valp och vi har fått ett väldigt fint band. Samtidigt som jag starkt känner att det kanske var fel beslut, jag känner mig deppig , inte för arbetet med valpen det hade jag räknat med, men känslan av att vara helt låst och en stark stress över att det är så mkt ansvar som jag är ensam om. Vet verkligen inte vad jag ska göra, skuldbelägger mig själv enormt för att jag känner som jag gör och vet inte hur jag ska lösa situationen, min bebis valde ju inte att flytta till mig - jag valde honom. :(

Anmäl
2019-08-19 21:28 #1 av: Elsis matte

Hm, svårt att råda någon annan, men jag känner exakt igen den känslan och jag tror inte att den är helt ovanlig heller. Det ÄR omvälvande att skaffa valp, och det är helt annorlunda att ha huvudansvaret än när man bor med sina föräldrar.
Min erfarenhet är att denna ångest går över, när valpen blir större blir det lättare att ge sig ut i världen med den och så småningom kan hunden förhoppningsvis kunna vara ensam några timmar. Du är den enda som kan avgöra vad som är rätt för dig och kanske var det inte rätt med valp, mitt råd är dock att hålla ut lite till och se om det känns klarare - oavsett åt vilket håll beslutet faller.
Tänk på att du även nu faktiskt kan bjuda hem kompisar, eller hitta en hundvakt för att kunna gå ut en kväll. Isolera dig inte i onödan. Styrkekramar!

Anmäl
2019-08-20 07:49 #2 av: Jazzyjeff

Alltså. Man är låst med en valp, till en viss grad. Men jag tror det även är relativt självförvållat! (och jag gjorde lite samma misstag till viss del när min hund var liten valp).

Dels tror man att man ska vara så mycket som möjligt med sin valp för att uppfostra, träna, osvosv, vilket gör att man är tveksam på att lämna bort den nån dag/kväll/natt. 

Dels så drar man sig för att ta med den till kompisar eller bjuda hem kompisar på samma vis, man är trött, rädd att den ska skita ner hos dem, osvosv.

Men såhär är det också. 

Du kommer snart nog kunna gå hemifrån och fika osv, och lämna valpen/hunden hemma en stund, troligtvis, om ensamhetsträningen bara hålls uppe. 

Lämna valpen till hundvakt då och då så du kan gå ut och ha kul utan den.
Den klarar sig utan dig och det är bara nyttigt för den att vara bland annat folk ibland också.

Ta med valpen till kompisar.
Extremt bra för valpen, dina kompisar lär bli glada av att den är där bara. Jättebra för valpar att hänga med på "allt man gör". 

Sluta begränsa dig själv, gör det du tänkte göra och ta valpen med dig bara! Stick på cafe där valpen är tillåten. Dra ner på stan med den.

Frågan blir, vilka aktiviteter eller sociala sammanhang var du i förut som du nu avstår från pga valpen? Och fråga dig sen, varför då? Varför inte bara ta med valpen? Tänk hur jäkla miljöstark och rolig hund du kommer få om du slutar begränsa dig och bara tar med valpen på allt du vill göra? 

Anmäl
2019-08-20 09:00 #3 av: Marie93

Alltså jag har tagit med honom på mycket, hem till vänner, familj osv. Vi har åkt mycket kommunalt vilket funkar fint. Men det är just känslan att inte kunna träna, inte kunna gå på en promenad, inte kunna åka till stallet, vara stressad om jag lämnar bort honom att snart måste jag vara hemma igen och ta över. Jag vet inte.. mina föräldrar hade lovat att ställa upp men nu har dom inte kunnat göra det alls i princip. Trodde jag skulle tycka det var supermysigt, lånade till och med hem en valp innan jag bestämde mig för att köpa för att jag verkligen skulle veta hur det var och det kändes så himla roligt. Men nu några månader senare med min egna bebis så känner jag mig bara nere och väldigt trött och ifrågasätter allt ihop. Vill ha honom i mitt liv, men kanske inte på heltid..

Anmäl
2019-08-20 12:22 #4 av: Hera

#3 Låter som han borde omplaceras till någon som vet vad det innebär att ha ansvar över en hund och som gillar det. Ju tidigare ju bättre, han är ju fortfarande liten valp.

En hund har man på heltid.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2019-08-20 12:29 #5 av: Majken!

Ge det några månader, den känslan som du har kommer att gå över. Det är bara att använda sökfunktionen här på forumet, din känsla är extremt vanlig. Det är något som händer med oss när livet förändras på det här viset.

Anmäl
2019-08-20 12:38 #6 av: Katti

Var bor du? Det kanske finns någon här som vill vara med på ett hörn, som hundvakt eller på något annat sätt som ni bestämmer gemensamt!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2019-08-20 12:51 #7 av: TheaV

Jag tror det kommer bli bättre. När vår hund var liten var vi visserligen två om att ta hand om honom men jag var också heelt slut mentalt även om han var väldigt lätt som valp. Varje gång jag var den som åkte och handlade drog jag ut på tiden bara för att få andas en stund 😅

Kan du inte ta med valpen till stallet och ut och gå? Blir det för långt kanske du kan ha den i en ryggsäck?

Anmäl
2019-08-20 14:38 #8 av: Jazzyjeff

#3 Förstår inte riktigt, vad är det du tycker du får stora hinder pga valpen? Klart det i allmänhet blir mindre tid över och att en hel del energi går åt att uppfostra och ta hand om valpen.. Men detta du nämner? 

Varför kan du inte träna? Skit i gymmet just nu och träna hemma och ute. Börja dra till gymmet när du ensamhetstränar här framöver så har du en bra anledning att få till det.

Varför kan du inte åka till stallet? Ta med valpen, perfekt träning ju.. om du rider antar jag att du vill kunna ha med hunden runt hästar?

Angående stress om du lämnar honom med nån annan så är det en ren inbillning du har, tror säkert inte det är några problem för en valp-vakt att ta hand om honom en kväll/natt/dag/whatever.

Annars tycker jag som nån annan sa, en valp är på heltid. Du har ju dessutom verkat få en valp som faktiskt sköter sig rätt bra änsålänge och inte är världens största pina :) Min valp sov fan MINIMALT första 4-5 månaderna, det var ett rent h*lvete ibland.. haha.

Anmäl
2019-08-20 16:57 #9 av: fancie-

Jag känner igen känslan, och som de andra här nämnt är det säkert ganska vanligt. Jag är ”ensamstående mamma” till en vild nu 12 veckors valp, och ja, det är tungt och jobbigt men jag påminner mig VARJE dag om varför jag skaffade den. Jag vet att jag vill leva ett liv med hund, därför skaffade jag en.

Jag har bra kunnat ta med mig valpen till olika ställen, vänner, syskon och familj. Klart det är mer omständigt att t.ex. åka till dejten och ha med valp, men det går också ;)

Bifogar en bild från en kväll där hon var helt galen, då var det inte kul men nu skrattar man gott😂

Anmäl
2019-08-20 22:29 #10 av: anonympajas

Förstår inte? Du har skaffat en bebishund och klagar på att den tar tid?? Du måste väl ha vetat att en valp är ett heltidsjobb i några månader, vissa längre? Låter lite oansvarigt. Omplacera om du inte vet vad du gett dig in på, bäst för hunden.

Anmäl
2019-08-20 22:40 #11 av: JoannaLi

Men gud? Sluta skuldbelägg människan? Hen kan inte rå för sina känslor! Just såna här känslor är inte alls ovanliga eller konstiga. Man får känna sig låst, instängd och fundera på om det var rätt val. Det är helt okej, och inget som går ut över hunden?
Med det sagt, det är inget fel i att omplacera om det känns bäst för dig. Det är också känslor som kan gå över med mer tid. Det låter som att du kanske har en bra relation med din uppfödare? Hör av dig till den och diskutera igenom dina känslor! En bra uppfödare är en goldmine av information och stöd.

Vad du än väljer så löser det sig ❤️

Jag skulle också säga att hör dig för om en hundvakt. Att få gå och gymma i lugn och ro är inte för mycket begärt! Jag hävdar bestämt att man blir en bättre hundägare då.


Anmäl
2019-08-20 22:57 #12 av: gangstertant

Försök att hitta lite avlastning så ska du se att det löser sig. Jag kände likadant som du med mina människovalpar men det gick över med vila och hjälp från andra.

Anmäl
2019-08-20 23:34 #13 av: lizton

Som någon annan redan skrivit, så tycker jag också att du ska prata med valpens uppfödare. Kanske hen kan avlasta dig och du kan få prova att vara hundfri under en eller två veckor. När du är utan hunden får du tid att tänka, att kanske sakna eller så känner du dig befriad. Gör det som känns rätt för dig.  Det kan vara många som är intresserade av att ta över en  rumsren valp. ( Beroende på ras förstås ). Du ska inte skuldbelägga dig. Gör det som känns rätt. Du kanske ska vänta med att skaffa hund tills du har fler som kan hjälpa dig med den. Lycka till!  

Anmäl
2019-08-20 23:35 #14 av: TheaV

Första natten med vår valp hade jag total panik och undrade vad sjutton jag gett mig in på, det ÄR ett stort ansvar med valp som nog är ganska överväldigande för de flesta om det är första gången.

Anmäl
2019-08-21 08:31 #15 av: Marie93

Tack för alla svar! Jag kände ju verkligen att jag förberett mig både mentalt och praktiskt, längtade i flera år efter att bli med hund igen. Som jag tidigare skrivit är det inte jobbet med valpen som känns svårt, det var jag helt inställd på. Utan det är att jag känt mig så nere och deppig sen hon kom, gråter en skvätt dagligen. Det går i vågor, när han ligger uppkrupen bredvid mig på kvällarna känner jag hur mycket jag älskar honom, men sen dagtid är jag ledsen och uppgiven och upplever mig som fånge i mitt egna hem. Usch känner så mycket skuld jämtemot min lilla valp, det här är ju inget som gått ut över honom men är rädd att jag ska gå in i en depression. Men kommer kämpa på och ge det ett par månader, att lämna bort honom är såklart ett sista hands alternativ, men det ska ju kännas roligt att ha hund, mestadels av tiden iaf annars blir man ingen bra matte. 

Anmäl
2019-08-21 10:44 #16 av: Cecilia.J.Johansson

 Ibland blir det inte som man tänkt sig helt enkelt. Alla med valp vet att man älskar sin bebis och vill den väl. Om du har saker du vill göra se om du kan börja anpassa dem något i början, så att både du och valpen får ut maximalt av det. Valptiden är stundtals tung och man ska vara försiktig med att ha för höga mål i början. Valpen behöver inte få det dåligt bara för att du fokuserar lite mer på ditt eget mående! Se det istället som övning för hunden. Ex: du vill till stallet, ta dig dit med valpen någon dag när du inte förväntas göra så mkt stallarbete, rida (eller vad du nu kan tänkas göra där vanligtvis). Åk bara dit för att vänja hunden vid miljön OCH för att du själv ska få vara i ett sammanhang du vanligtvis gillar. Efter ett par gånger kanske du kan ta med hunden och faktiskt göra mer och mer ”arbete” i stallet tack vare att du vet vad din valp själv klarar, eller har människor i stallet som gärna tar hunden en stund osv osv. (Bra om man vill hitta framtida hundvakter;)) Baby steps! Vill du träna: Valpar kan vara på långlina medan man tar med sig en kompis till en park och gör lite övningar. Vill man springa kanske man kan köra intervallträning ist. Det viktigaste är inte resultatet i början, bara ut och testa er fram! Eller bjud med kompisarna på picknick i skogen. Se det som ett mål att kunna göra saker för dig själv men där hunden också får vara en del av det. Ibland blir det bakslag och ibland blir man överraskad:) Men din mentala hälsa är prioritet, ha inte dåligt samvete för det. Ett annat tips är att vara aktiv i olika sociala medier, kanske här, men också tex någon lokal fb-grupp som tex samlar ihop till hundpromenader, cafébesök m.m. Finns inte det på din ort, bli själv en initiativtagare och få ihop människor med samma ras! Ibland enklare än vad man tror. Lycka till! /Valpägare

Anmäl
2019-08-21 13:28 #17 av: Elsis matte

Det låter som att i alla fall en del av problemet är besvikelsen över att dina föräldrar inte har kunnat ställa upp så mycket som du trodde. Det har jag egen erfarenhet av, och det är tufft när det stöd man förväntat sig inte finns. Men det ingår i livet att det inte blir som planerat och ofta kan man hitta andra lösningar med tiden.
Sedan, har du någon att prata med om ditt mående? Kan du kanske få träffa en kurator via vårdcentralen och få hjälp att reda ut dina känslor. För antingen kan de vara ett tecken på att du inte trivs som hundägare, eller så har du fått en depression och därför känns allt så tungt. Jag har själv en tendens att bli deprimerad vid större livsförändringar, även det jag själv valt och längtat efter. Det suger förstås, men jag har lärt mig att leva med det och inte låta det begränsa mig. Lycka till!

Anmäl
2019-08-21 14:40 #18 av: fancie-

Håller med föregående talare. Vill också påminna dig om att inte vara för hård med dig själv. Som du sa är det bäst att vänta lite och inte göra några hastiga impulsbeslut, är det så att du kommer fram till att det är bäst att valpen flyttar, så är det ju faktist inte världens undergång. Ansträng dig lite för att hitta hundvakt el. ta med valpen och försök att inte överanalysera. (Jag är också känslomänniska så vet hur jobbigt och energikrävande det är)

Anmäl
2019-08-21 21:07 #19 av: S.L

Jag hade kontaktat upofödaren och förklarat läget och känslor som du har. Jag hade hellre valt att lämna tillbaka valpen till uppfödaren än sälja den själv. Upofödaren brukar ofta ha köpare som står på tur eller en tidigare valpköpare som vill kanske köpa en till hund. Jag känner inte igen detta men kanske för jag har haft egna hästar innan och spenderat oändligt många timmar med bara djuren. Sen ska man inte tänka på allt man inte kan göra utan se möjligheter som man kan fika hemna med vänner. Skaffa hundvakt för gå ut. Få sina vänner att inse att dom saknar någ en hund dom oxå så skaffar man nya hobbis med vänner+hundarna. 👍😊

Anmäl
2019-08-26 23:04 #20 av: Ambrose

Visst kan en liten valp ta upp en stor del av ens fritid, men...

Innan jag skaffade hund var jag en person som nästan bara höll mig för mig själv. Var sällan ute bland folk etc...
Nu däremot, tack vare min hund, umgås jag med vänner nästan dagligen!
Jag har inte tid att sitta framför datorn och spela längre osv 😅

Jag tycker att du borde gå med i en aktiv Brukshundklubb, gå på öppna träningar och kanske haka på ett träningsgäng.
Att gå kurser är också ett superbra sätt att träffa och umgås med människor!

Man har aldrig svårt att hitta samtalsämnen med hundfolk! Kärleken till hundar och allt där omkring är alltid ett hett samtalsämne!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.