Annons:
Etikettbeteende
Läst 1106 ggr
Vizzla
8/18/19, 9:05 PM

När vet man om hunden lider psykiskt?

Vår 10åriga tax har sedan maj fått plötsligt förändrat beteende. Han får panikattacker när han lämnas hemma och smular sönder möbler/burar/sopor/det han kommer åt just för tillfället. 

Nu har det hänt igen. Alf har fått en panikattack och gått på persiennen igen. Skillnaden var att nu var husse hemma på gården och TV:n var på inomhus. Senast igår var vi ute på gården och Alf låg lugnt i soffan och sov. Han tittade ut ibland och såg att vi var där men idag hjälpte inte ens det.

Det känns som att om han blir så här panikslagen om han inte ser oss så blir det ohållbart och framför allt ett stort lidande för honom. Vi kan inte ha med honom över allt och om man en gång glömmer bort och går in i garaget eller på toa - får han panik då?

Tankarna snurrar och vi har börjat prata om att Alf kanske kommer att få somna in. Inte idag. Det känns dock som ett svårt beslut eftersom han fysiskt inte mår dåligt. Han är i god form. Fått en genomgång hos veterinären i juni och då fick han OK på allting. Är det då rätt att avliva honom? Lider han? Hur vet man? På något sätt hade det varit enklare om han hade varit fysiskt sjuk. Samtidigt vet vi ju inte. Beteendet kom plötsligt, från en dag till en annan kunde fick han panikattacker. Tumör? Demens? Stroke? Sjukdom? Vad orsakar det?

Han ligger kloss i en hela tiden hemma nu. Springer efter husse som bara går ut i garaget (som sitter ihop med huset) för att hämta något. Det känns inte som att det här är något som går att träna bort.

Alf är 10 år gammal (fyller 10 den 28/8). Jag vill inte utsätta honom för några undersökningar eller röntgen/operationer. Även om taxar kan bli äldre än så så känns det inte rättvist mot honom. Han är väldigt stressad hos veterinären. Alf har ju alltid varit orolig av sig men har haft världens bästa hundvakter på dagarna så han inte behövt vara ensam.

Hur ska man tänka?

"Med rätt träning kan människan bli hundens bästa vän"

Blogg   http://www.echosierra.se/
Instagram @historienomalf

Annons:
JoannaLi
8/18/19, 10:28 PM
#1

Jag hade utgått ifrån Alf. Att lida psykiskt är precis lika jobbigt som att lida fysiskt, och det är såklart hur hemskt son helst, men det är inte konstigt att låta honom somna in för att han mår dåligt mentalt. Det viktigaste är att Alf får slippa lida. Jag önskar att jag kunde hjälpa er mer, men det är ett sådant enormt beslut att ta. Om ni vill och Alf klarar det kan man ju kontakta en etolog, och höra vad de säger. Stora kramar till er alla! ❤️

Elsis matte
8/19/19, 8:29 AM
#2

Dementa hundar kan bli väldigt känsliga för ensamhet, så det är ju en möjlig orsak. Det som talar mot demens är kanske att det kom så plötsligt. Det finns diverse orosdämpande receptfria medel: Adaptil, Zylkene mm. Kan vara värt att prova om det kan lindra hans stress. Sedan handlar det också om hur mycket ni kan anpassa era liv efter honom.

Lona
8/19/19, 11:00 PM
#3

Har ni testat Thundershirt som tipsades om i den andra tråden? Vi har visserligen inte samma problem, men min labbe klarar åska betydligt bättre sen jag skaffade en. Jag var rätt skeptisk men man ser direkt när jag sätter på den att hela hunden slappnar av, även om hon fortfarande inte gillar åskan.
Väl värt att pröva, tycker jag!

Det där med psyket och hur hunden mår är så oerhört svårt. På något sätt är det "lättare", eller snarare lite mindre tungt, att ta bort en hund på grund av fysisk sjukdom/skada. Man ska förstås inte jämföra människor och hundar rakt av, men ångest och rädsla tror jag att alla högre stående djur kan känna och det är fruktansvärt jobbigt att leva med. I synnerhet om det finns en oro hela tiden som liksom gnager, det förmodar jag att en hund känner lika väl som vi.
Vad ni ska göra går förstås inte att svara på, men jag förstår er innerligt väl om ni väljer att låta honom somna in - för både eran och hans skull. Om han hade haft motsvarande grad av smärta/andra fysiska besvär och det inte gick att behandla, hur hade ni resonerat då? 🌺


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Upp till toppen
Annons: