Annons:
Etikettskaffa-hund
Läst 1504 ggr
flocken
2019-08-14 14:42

Första dygnen med valp. Tips o råd tack

Jag är hundvan. Haft många egna, utbildad inom hund o driver hunddagis. Brinner för sk problem hundar. Vi har alltid tagit de hundar ingen annan velat ha. Älskar uppgiften att hitta lösningar och hjälpa andra. Men.. Jag har aldrig haft valp. Aldrig intresserat mig. Aldrig fattat tjusningen med det. På fredag hämtar vi vår första valp. Ja ni hörde rätt. VALP. Längtar o väntar. Vi har hälsat på den lille flera gånger och det känns så rätt. Men samtidigt, hjälp! Så snälla ni. Vad kan vi förvänta oss de första dygnen?

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Annons:
Mitchika
2019-08-14 15:36
#1

Ni kan förvänta er ett fasligt springande ut och in eller att torka kiss, bajs och slänga eventuella mattor/textiler i tvätten. Har ni "jättetur" får ni både och. Ju mer noga ni är, desto snabbare får ni valpen rumsren. 😃

Vissa valpar märker inte själva när dom blir trötta, speciellt inte första tiden i ett nytt hem där allting är så nytt, spännande, läskigt och ska utforskas. En övertrött valp som fått alldeles för många intryck har en tendens att bli extremt jobbig. Så ha koll på hur länge valpen varit vaken, hur den beter sig och hur beteendet förändras. Försök lära dig se när valpen ser trött ut och behöver sova. Min syster och jag körde samma schema för våra valpar (kullsyskon) förra året under den första månaden. En timme vaken i sträck som max, därefter nattade vi valparna i valphage/valprum och dom skulle sova minst en timme innan vi gjorde mer saker med dom. 

Självklart är alla valpar individer, men det var ett fungerande schema för oss. Om min valp var vaken längre än en timme blev han övertrött och blev sakta men säkert smått hysterisk. Timme tre flög han mellan familjemedlemmarna, hängde i kläder, armar, ben, tuggade på allt, skällde och for runt som en vettvilling. Så honom fick jag avskärma från alla intryck efter en timme och i stort sett tvinga honom att somna och varva ner.  🤦‍♂️

Så en massa sömn och vila för valpen är superviktigt. Dom kan utsättas för det mesta som små valpar, bara dom får sova ordentligt. 

Tuggande, på er själva och på saker hemma. Det är helt normalt för en liten valp och jag personligen tränar aldrig bort det utan använder det som en lek för att knyta an och komma närmare valpen. Det växer bort med åldern i 98 % av fallen och försvinner oftast när valptänderna trillat ut. 

En valp är som en liten bebis. Ingen föds med att kunna någonting, så valpen kommer inte förstå mycket vid den åldern. Den måste lära sig ordet nej, den måste lära sig vad som är rätt och fel och den måste lära sig hur livet fungerar i en människofamilj och i samhället. Kär

Om ni är som jag kan ni förvänta er en massa känslostormar också när ni kommer hem med valpen och det hela har blivit "verkligt." Det allra första jag gjorde när Everest kom hem var att sätta mig i datorstolen, titta på honom när han utforskade biabädden full med leksaker och jag tänkte: "Vad f-n har jag gjort?!" 😂

Och jag hade ändå följt honom sen ultraljudet bekräftade att det blivit valpar i magen på tiken och besökt valparna minst en gång i veckan från det att dom var 2-3 veckor gamla. Det blev en helt annan känsla att faktiskt sitta där med valpen i hemmet och sen visade han sig vara en riktig mardrömsvalp på det. 

Sen så massa, massa söthet. Det är en liten bebis. Den kommer vara så bedårande, så söt och när den utforskar och upptäcker saker kommer den vara så fantastiskt söt att man inte vet var man ska ta vägen. Grattis till den nya familjemedlemmen! Kär

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Mitchika
2019-08-14 15:38
#2

Just det, som tillägg till #1 så vill vissa valpar inte äta speciellt mycket under första dagen/dagarna i det nya hemmet. Det är normalt att det händer. Bara valpen får i sig något ibland så är det ingen fara. Ätandet brukar komma igång av sig själv efter några dagar när valpen känner sig mer hemma. 🙂

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

flocken
2019-08-14 15:58
#3

Tack för svar. I teorin vet jag. Skillnad på riktigt. Jag känner redan " vad har jag gett mig in på" Som min man skämtade om " denna gången kan vi inte skylla på eventuella problem beteenden på någon annan. Nu hänger allt på oss" Det kommer gå bra. Det är väl inte konstigt att man är nervös

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Mitchika
2019-08-14 16:16
#4

#3 Det är inte ett dugg konstigt! Jag var så nervös och jag kände en så stor press på mig av precis samma anledning som din man skojade om. Min kille har fantastiskt fina föräldrar och släktingar på båda sidorna, så om något skulle gå "fel" vore det bara mitt fel, eller hur? 🤦‍♂️

Stort nej till det. Riktigt så "enkelt" är det inte. Väldigt mycket är ärftligt och finns redan genetiskt i hunden. Så försök slappna av så gott det går och oroa dig inte för att förstöra valpen. I stort sett allt som går fel och alla misstag man gör går att fixa. Det är inte så lätt att göra ett misstag och sen är valpen märkt för livet. Dom är lite tåligare än så. 😃

Många problembeteenden en valp/unghund har är också övergående och hör till åldern. Så fort den börjat vuxna till sig vid (oftast runt två års ålder, men ibland både tidigare och senare) försvinner förvånansvärt mycket problem som man tidigare haft. 🙂

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

flocken
2019-08-14 16:21
#5

#4 tack för alla fina ord. Föräldrarna till vår kille är jätte fina. Psyket är kanon. O det lilla vi sett av valpen är att han är väldigt lugn o cool. Vi har förberett så mkt vi kan. När jag fått hem mina andra hundar som då varit 6 mån har jag aldrig varit nervös. Men nu… Huu…

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Mitchika
2019-08-14 16:31
#6

#5 Stort lycka till med er fina valp, jag har sett honom i bildtråden och han är helt oemotståndlig! 🌺

Tiden går fort, snart står ni där med er 6 månader gamla valp och då är ni på bekant mark igen. 😃

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Annons:
flocken
2019-08-14 16:32
#7

Attans. Måste jag vänta så länge för att bli säker o trygg i vad jag gör 😄

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Bellieie
2019-08-14 16:47
#8

Sitter själv inne på dag 4-5 med min valp (första dagen var bara bilresa mer eller mindre) och känner mig rätt hopplös. Vet varken ut eller in. Hade planerat och längtat i cirka ett år och nu när jag/vi väl har hunden ångrar jag mig nästan. Är så orolig och stressad. Mycket press att göra rätt. Gillar inte när den biter men det är ju så valpar gör. Smart är han också så den hittar sätt att komma in till de "förbjudna" ställena - där vi har växter och så, och där vill han ju äta jord och grejs. Utomhus kan han få dampryck i kopplet vilket gör mig orolig för hans hals. Sen gillar han ju att bita/äta allt ute också… fjädrar, fågelbajs, fimpar, gammalt papper etc. Är bara helt överrumplad av allt som krävs och den konstanta oron. Men jag är väl också lagd på det viset, och har varit stressad länge med annat i livet. Trodde jag skulle klara det själv (sambon jobbar lååånga dagar) , men nu vet jag inte längre. Växlar mellan "skärp dig" till mig själv och mellan om jag redan ska kontakta uppfödaren för att se om vi kan hitta en ny familj till honom. Men känns så fel… har ju längtat så mycket och pratat med alla om hur underbart det ska bli och nu känns det mest… ångest.  Vill inflika att det inte är något fel på valpen, han är alldeles underbar och duktig och fin. Och alla "jobbiga" beteenden är ju valpbeteenden. Det är mest jag som känner mig otillräcklig och inte vet om jag pallar att ha hand om en valp, det är ju mååånga månader kvar innan valptänderna ersätts och innan de mognar. Frågan är vad som är rätt för honom…

Sorry för kapning och så mycket negativitet!

Mitchika
2019-08-14 17:51
#9

#8 Jag kände precis likadant som du. Det hade kunnat vara jag för nästan ett år sen som skrev det där och din valp låter likadan som min. 

Om jag kunde backa ett år i tiden och prata med mig själv då skulle jag säga åt mig själv att sluta oroa mig. Det blir bra i slutändan i alla fall. Oron kommer bara ta en fruktansvärd massa energi, suga glädjen ur allt och du behöver varje droppe energi. Det blir bättre och många av oss känner precis som du i början med valp. Det pratas bara inte alltid om det. 🙂

Min valp åt också allt det du beskriver. Majoriteten av gångerna lyckades jag stoppa honom, men ibland slank något ner i alla fall och jag bröt nästan ihop och tänkte att nu dör han. Det där kommer vara det som gör honom dödssjuk, han kommer dö och resten av världen kommer för alltid se mig som personen som dödade min valp för att jag var slarvig, oansvarig och aldrig skulle ha haft en valp från första början. 

Han dog inte. Han ligger bredvid min stol nu, snart 13 månader gammal och suckade nyss åt mig för att han är uttråkad. Det är chockerande vad valpar kan få i sig utan att bli det minsta påverkade eller bara lite lösa i magen. 😮

Kan du byta ut halsbandet mot ett sele som valpen inte kan ta sig ur? Jag tänkte att det kunde ge lite sinnesro utomhus i alla fall. Det gjorde det för mig, jag köpte sele direkt och hade med mig det till uppfödaren när jag hämtade honom. Jag hade tur och det passade som en dröm och samma sele har han kvar än idag. När han fick valpryck behövde jag inte oroa mig för hans hals åtminstone. 🙂

Tro mig, du är tillräcklig för din valp. Det är lätt att känna att man inte är tillräcklig när man har så mycket ångest och oro i kroppen och att valpen skulle ha det bättre hos någon annan, men ofta sitter det i ens eget huvud och kommer inte ens nära sanningen. 

Det är självklart inte ett misslyckande eller fel att lämna tillbaka valpen till uppfödaren om man känner att det verkligen inte fungerar. Att det här verkligen inte var något för en, att man inte klickar med hunden eller för att orken inte räcker till. Men låt inte oron och ångesten övertala dig att du är otillräcklig för din valp, för det tror jag inte på långa vägar att du är. Glad

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Elsis matte
2019-08-14 19:45
#10

#8 Vill bara säga att så där har jag också känt - med varje valp jag skaffat… Ha lite is i magen, för mig har det i alla fall alltid gått över med tiden och har aldrig ångrat en hund!

flocken
2019-08-14 19:59
#11

Tror nog att det är bra med en valp tråd. Tror det är därför jag alltid varit så valp anti. Men nu är c det snart Dax

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Jojaton
2019-08-14 21:25
#12

Jag ville dumpa Sam i en låda i skogen MINST en gång om dagen när han va valp. Jag sa också att jag älskade honom mer än nått annat i hela världen minst tio gånger om dagen. Det är skitjobbigt att ha valp, de är riktiga små monster, men det är också bland det mest fantastiska som finns. Och i den absoluta majoriteten av fall så går det riktigt bra! 😊

Johanna - Instagram

Grejte
2019-08-15 10:39
#13

Är inne på tredje dygnet med min valp. Som andra redan skrivit, ett oändligt spring in och ut och ändå hinner man inte hälften av gångerna 😟 Vad du ska förvänta dig utöver det beror nog mycket på valpen. Min valp är hitills väldigt bra på att vara passiv och bits inte(ännu iallafall) så hon har inte känts jobbig. Jag försöker fokusera på att bygga upp vår relation, socialisera henne och miljöträna. Tricks och kommandon får komma när hon känns redo, inkallning med visselpipa lärde hon sig hos uppfödaren. Jag har precis som du haft vuxna hundar men aldrig en valp.. det är lite jobbigt med allt extrajobb(torka kiss, mata flera ggr om dagen, "inte apportera mina skor", "inte bryta dig in i pizzakartongen", "akta så hon inte hoppar ner från sängen") men det är värt det :)

Annons:
Hornslandet
2019-08-15 11:01
#14

#13 Själv har jag alltid uppmuntrat sko- (och all annan) apportering! :) Visst, får ha ett skoskåp, men…

flocken
2019-08-15 11:16
#15

uppfödaren har sen de kunnat vara ute tagit ut dom flera gånger om dagen. Vid 6 v ålder sprang de till ytterdörren när de behöver kissa eller bajsa. Så hoppas han fort ska lära sig var han ska ut. Det är väl mest nätterna jag är orolig för. Han har sin säng o hage bredvid mig. Jag är alltid vaken mkt på nätterna pga mina sjukdomar. Jag hoppas att han kommer älska att apportera/bära saker. Blir en spännande tid. Bara att han måste lära sig att en brygga faktiskt tar slut 😄 Åka båt.

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Grejte
2019-08-15 11:24
#16

#14 Hon apporterar allt vilket hon får och ska, men inte mina dyraste skor 😃 Är bara jag som är så ovan vid valp så jag inte plockat bort allt av värde.. är så van vid mina vuxna hundar som låtit mina grejer vara.

Bellieie
2019-08-15 14:59
#17

Tack för era svar #9 #10 och alla andra som skriver om jävligheten med valpar :'D Känns bättre att veta att man inte är ensam och att andra känt likadant. Snackade med min sambo igår och bara bröt ut i gråt (flera gånger haha). Han var så fin och förstod precis och det kändes betryggande. Så jag kommer inte kontakta uppfödaren än haha, utan ge det tid. Har gått mycket bättre idag tycker jag och jag  (försöker) undvika saker som känns som de stressar upp honom (exempelvis promenader ute bland folk och bilar där han speciellt kan få sina ryck) ensam utan väntar hem min sambo innan vi gör sånt.  Kör mer koppellöst på innergården. Även där kan han få ryck dock och jag är (såklart) oroad över att han ska få dampryck nedför någon trappa mot källaren eller äta något farligt när jag inte ser. Tidigare idag åt han till exempel sand med småsten från en sandlåda… dock var nog stenen så små att han inte bör dö :P Sen var han på extra bit-och-hysshumör när vi kom in precis så jag gav honom ett tuggben vilket gick bra. Det bästa (hittills) är att jag upptäckt att han verkar ha lättare att slappna av och komma till ro i köket. Så när jag är trött på att busa och vill göra annat går jag in hit och rätt snart brukar han lägga sig ner och chilla sen somna. Sambon och jag har därför som regel att aldrig leka i köket med honom. Köket är till för chill och utfodring. 

#9 vi hade tänkt åka till djuraffären imorgon och lämna tillbaka några grejer och då även passa på att prova ut ett bra sele till honom som vi kan ha istället! Samtidigt som han får miljö-och-socilaiseringsträning =) 

PS. När blir valptiden mindre jobbig?

PS2. Vad har ni för godis till era valpar? Han får just nu färskfoder och jag använder det som godis för tillfället. Köper ni färdigt eller gör ni något själv? Något speciellt man ska tänka på?

PS3. Han gillar mat och godis och det känns som det funkar bra för att motivera honom att gå fint och ha kontakt under promenader (med eller utan koppel). Men hur ska man egentligen tänka med belöning (och belöning med godis)? Han kan ju inte få för mycket för då kanske han överäter och blir en tjuggis. Sen kanske han blir för beroende av godiset som en belöning, måste jag ha med godis varje runda? Beröm och lek kan också motivera men inte riktigt i samma grad nämligen :) Plus då att det ibland känns som att han kan bli för stressad om han får för mycket lek och glatt beröm.

Sorry för roman!

Hornslandet
2019-08-15 15:13
#18

#17 Först blev det mycket mindre jobbigt efter ~5.5 månad när han hade tappat tänderna. Sen blev det mycket mindre jobbigt efter ca 9 månader när han faktiskt kunde vara ensam hemma utan att skälla.

Godis: Köper billiga köttbitar såsom oxhjärta, lever, njure, senbitar osv och kokar/skär i små bitar. Nyttigt och smidigt, och gott. Och billigt.

Ge små bitar som belöning vid tex promenader så är det nog lugnt, valpar äter och växer. Ha koll på hullet förstås. Ingen risk att skapa "beroende" av godis, oroa dig inte. Men många av oss hundmänniskor har alltid hundgodis med oss…faktiskt inte bara på hundpromenaderna hahaha.

flocken
2019-08-15 15:14
#19

Jag kan bara se tillbaka på mina senaste hundar. De blev mindre jobbiga när de var 2 år. Lagom skoj med slynglar i 50 kg klassen. Godis till min nya kommer bli små mjuka bitar godis samt mjukost i tub. Så smidigt med tub o de älskar det. Mina dagishundar får bara torrfoder som godis

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Hornslandet
2019-08-15 15:17
#20

#19 och andra, tips:

Denna är jäkla bra om man använder tuber för belöning. Så slipper man att hunden tuggar sönder gängen där hatten ska sitta, plus att det inte blir slabb på själva tuben.

https://www.tinybuddy.se/products/tubdispenser

Annons:
Bellieie
2019-08-15 15:51
#21

#18 Tack! Längtar verkligen tills mjölktänderna lossnar :'D Var har ni hundgodiset då om ni har hundgodis nästan alltid? Har köpt en sån där godispåse att ha runt midjan men den går jag inte runt med hemma utan på promenader. Hade jag haft den hemma så hade han bara försökt komma åt den hela tiden hehe. Dock tror jag inte det är den bästa för kan vara lite svårt att få upp godiset/maten ibland, särskilt som det är lite kladdigt liksom. Plus att den hamnar på sniskan lite. Behöver nog fler kläder med fickor haha.

#19 sån vanlig mjukost man köper i affären? Låter ju great om de kan äta sånt! Tuben du länka #18 såg ju väldigt bra ut, lätt att ha med sig även ut på promenader utan en massa kladd!

flocken
2019-08-15 16:00
#22

#21 ja precis. Mina föredrar Skinkost eller baconost. Men den luktar så illa. Man slipper kladdiga fingrar o hundar som tror fingrarna är korv 😄 o man bestämmer själv hur mkt de ska få.

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

flocken
2019-08-17 06:20
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#23

Nu är sigge hemma. Så cool, lugn o lättlärd. Lärde sig direkt var altandörren ut var. Äter, sover, busar o gör det man ska ute. Sovit i sin säng mellan 21:30 - 04.00. Sen ut och kissa, lite bus sen sovit bredvid mig i soffan. Lyssnar på sitt namn

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Upp till toppen
Annons: