Ja, jag tror att alla hundar har eller kan utveckla sin egen personlighet. Det låter mer som om du beskriver dina hundar som lättlästa kontra svårlästa. Din Amstaff är lätt att läsa av och förstå hur hon tänker, känner och tycker medan din Chow Chow är mycket svårare att läsa. Vissa individer uttrycker sig jättestarkt och tydligt för oss medan vissa är mer diskreta. 🙂

Jag hade en Golden Retriever, Stray, som var precis som du beskriver din Amstaff. Han är dessutom gammelmorbror till min nuvarande hund. Skillnaden är väl att han var lite av en enmanshund. Andra människor var trevligt att hälsa på och det tackade han aldrig nej till, men hälsningen varade inte länge och därefter ville han hålla sig till mig. Min pappa var hans andra människa, men utöver det var det i stort sett bara jag som gällde. 

Alla hundar har personlighet, men för mig skulle det handla om huruvida man klickar med hunden. Tex hade en vän till mig en hund som hen älskade sååå mycket, och den var så rolig och så fantastisk på alla sätt och vis - och jag tyckte själv att den var som att stirra på färg som torkar på exakt varenda plan. Fanns liksom ingenting i den 😂 men det var ju för att jag inte gillade den, inte för att den inte hade en personlighet

Tycker väl det kan vara en stor skillnad i personlighet och i uttryck så att säga. Men sjävklart är vissa hundar, precis som människor, mer eller mindre "mellanmjölk" i sin personlighet och sätt.

Tror också det handlar mycket om man klickar med hunden eller ej, sen har ju vissa hundar naturligt väldigt mycket personlighet och egenheter - medan andra är mildare i det avseendet.

Just det, ett litet tillägg till #1 efter att ha läst dom andra svaren. Stray beskrevs som ovan, men det fanns gott om folk som tyckte han var den tråkigaste hunden som fanns. Några, även en av mina grannar, tyckte han var som en robot för att han var så lydig och det tyckte dom var dötrist. "En hund ska vara som en hund" sa dom. Dom tyckte inte det fanns någonting i ögonen på honom alls, medan jag såg hela hans själ när jag tittade i ögonen på honom och visste precis vad han tänkte och kände. Det var deras annorlunda upplevelse av min hund. 🙂

Jag tyckte att Stray var absolut perfekt och rena drömmen att leva med, men det var min upplevelse. Andra såg den tråkigaste hunden i världen som inte hade någon större mängd energi, var lydig till extrema nivåer och kom inte med några utmaningar alls. Jag förstår verkligen det. Han var inte en hund för alla, men han var en drömhund för många och hunden för mig. 😍

#5 Jag har också lite liknande fördomar ibland när jag träffar vad jag upplever som extremlydiga hundar. För mig blir det liksom mer personlighet med hundar som inte lyder ibland (även om man sliter sitt hår). Men ärligt så tror jag det är nått man upplever mer som utomstående, och inte som hundägare av just en sån hund.

Min mor tyckte att min första saluki var extremt tråkig och aldrig visade något åt något håll alls. Grejen var den att min första saluki tyckte att min mor var sjukt tråkig, och därför inte la någon energi på henne heller ;)

Min dam hade enligt mig en enorm och fantastisk personlighet. Hon hade mycket(!) åsikter och uttryckte dem tydligt för de som lyssnade, andra personer totalignorerade hon dem. Och ja, inte ens min mor fattade grejen, hon som ändå hamnade att spendera mycket tid med min dam. Klickar man inte personlighetsmässigt så kan nog de flesta hundar framstå som extremt tråkiga.

#6 Jag tror jag förstår hur du känner. Min extremlydiga hund hade ett sånt starkt band till mig att ingen annan riktigt dög, utöver min pappa. Det är väl inte så roligt för utomstående kanske. 🙂

Just nu har jag min förra hunds motsats och som i mina ögon är en absolut mardröm. Han dyrkar hela världen och jag vet aldrig säkert hur han ska agera eller reagera i situationer. Antingen hälsar han så fint och lugnt eller så "exploderar" han på personen, flyger upp och far som en studsboll runt dom. Eller en kombination av båda. 😂

Livet blir definitivt mer spännande med en sån hund, men under vårt snart ett år långa liv ihop tror jag att jag åldrats 10 år snabbare på grund av honom. 🤦‍♂️

Jag skulle vilja påstå att alla hundar har personlighet, precis som alla människor. Alla klickar man inte med och man tycker inte att alla är speciella på något vis, men det beror inte på brist på personlighet utan bara att man helt enkelt upplever vissa som väldigt "neutrala".

Tack för intressanta svar och tankar! Jag tror att det är min Chows lojhet som gör honom "personlighetslös" för mig. Ingen leklust, inga egenheter, typ inga förändringar i humöret, söker inte mycket mänsklig kontakt, otroligt lugn, ointresserad av allt som inte är mat, tikar, kaxiga hanhundar och vilt. Känns inte som att det är någon "där" ibland 😅 Och vi klickar väl inte direkt, som flera av er skrev. Eftersom det inte är min typ av hund(min sambo som köpt honom). Men jag älskar honom för att han är så söt, tålmodig och snäll :) Skönt att höra att det inte bara är jag som känner så om vissa hundar och skönt att höra att deras ägare tycker att de är de mest fantastiska hundarna - det är ju huvudsaken 🙂

#8 Min är rätt mycket så också. Men han "exploderar" gärna på pretty much alla om jag hälsar glatt på dem, så jag måste alltid vara noggrann med att kontrollera honom. Bäst för honom är att få vänta en stund genom att sitta eller ligga på sidan (eller gå med) innan han får hälsa. Då blir det 10 ggr lugnare och bättre.

Har träffat 60 hundar och ja det tycker jag. Alla har sin personlighet som man bara älskar. Vissa mer personlighet och vissa mindre. Jag tycker nu verkligen att hundar har enormt mycket personlighet jämfört med andra djur. Och det gör en väldigt förälskad i hundar. Speciellt jag.