Valpar

Självständig valp

2019-07-19 07:41 #0 av: fancie-

Hej, har precis fått hem min dobermannvalp, en tik. Hon är väldigt självständig, vilket märktes redan vid 5 veckors ålder när jag hälsade på hos uppfödaren. Det positiva är ju att hon är väldigt cool, allt har hittils gått bra och hon sover lugnt. Men jag tänker att man måste tänka extra mycket på att göra sig viktig för valpen så att hon kommer när jag ropar osv. i framtiden. Min tidigare hund var tvärtom, han var en schäfer och skulle förstås alltid vara nära ;)

Undrar om någon har erfarenhet av självständiga valpar? Och tips på övningar eller saker man bör göra för att stärka bandet ägare-hund? Tack på förhand!

Anmäl
2019-07-19 08:13 #1 av: ipopuma

Min malle var otrooooligt självständig i allt och tog nog 6 månader innan vi ens samarbete. Leka tillsammans (hade problem att hon bara tog leksakerna o stack) och där blev bollkadtandet min räddning där jag hade två bollar. Gå på utflykter o gör saker tsm. Hoppa upp på stenar etc. Träna tsm gör sååå mycket. Idag är hon drygt 1 och är supersammarbetsvillig. Hon har kvar sin självständighet men bara så att det är coolt. Nu är det verkligen hon o jag MEN det kom inte gratis utan kostade mycket.

Tips är att alltid koncentrera dig på hunden i träning. Småprata aldrig eller något sådant.

Anmäl
2019-07-19 09:02 #2 av: Majken!

Mitt tips är att inte göra samma misstag som jag, vilket var att bygga samarbetet på leksaker och godis. Det är ett helvete när hunden väljer bort dina saker.. Fostra fostra fostra, se till så du bygger in att du bestämmer tidigt, undvik att bli en godismaskin.

Det beror också på hundens övriga egenskaper vad du behöver göra med den, jag har nu en självständig men relativt mjuk valp vilket innebär att hon är enkel att fostra. Jag ropar, hon kommer inte, jag tar henne i nacken och säger att du ska visst komma när jag ropar, sedan är hon väldigt hörsam. Min äldre är mycket hårdare, vilket har gjort att hon har krävt mycket fler påminnelser, mindre ramar och hårdare korrigeringar. Så individen styr mycket.

Sedan har du ett gott tips i #1, alltid fokus på hunden! Låt inte en sådan hund hitta på egna saker, får du styrningen på plats så kommer du kunna släppa tyglarna senare, men börja med att hålla fullt fokus.

Anmäl
2019-07-19 09:46 #3 av: fancie-

Tack! Jag ska tänka på dessa saker😊 just nu sover hon mest så blir inte så mycket annat men bra att vara förberedd.

Anmäl
2019-07-19 09:55 #4 av: ipopuma

Majken fyllde på bra där! Också något som jag blev tvungen att göra. Min malle lever inom 4 boxar i vad som är rätt och fel. Konsekvens men rättvis och snäll 😁 är mitt tips. Fast så är det nog med de flesta hundarna med en massa i 😳.

Ett annat tips är att följa din magkänsla när det kommer till lek o annat. Har du kul? För det ska du ha 😁

Anmäl
2019-07-19 16:34 #5 av: Changrila

Se till att du är rolig att komma till och vara med.

Om jag tex skulle göra som #2, och ta tag i nackskinnet när mina hundar inte kom på en gång, då kan jag glömma att de ens skulle fundera på att komma nästa gång jag ropade. De skulle möjligen titta på mig som om jag var dum i huvudet, men mer troligt bara ignorera mig eftersom jag inte var värd att öht tänka på.

Ju mer korrigeringar, desto mindre lyssnar mina hundar. Det gör att jag måste göra precis tvärt om: jag skapar möjligheter för mina hundar att lyckas och berömmer och belönar alla framsteg. Jag leker mycket med dem både med och utan leksaker för att påminna dem om att jag är rolig. Jag ger gärna godis, olika sorter för att det ska bli spännande att se vad de får för något nästa gång.

Jag försöker att i möjligaste mån se till att det inte går fel, just för att slippa korrigera eller säga till. Jag ser det som att en korrigering från min sida är ett misslyckande: jag har misslyckats med att kommunicera med hundarna och misslyckats med att lägga upp träning m.m. på rätt nivå.

Om jag tex är i ett läge att jag inte litar på att hunden kommer på inkallning: då släpper jag den bara i inhägnader där den inte måste komma direkt, och så kallar jag in när den ändå är på väg mot mig. Jag kallar in ofta, kopplar inte varje gång utan ibland tränar något trick, ibland leker, ibland klappar, ibland ger godis... Jag har också gärna flexikoppel på ute, och behandlar hunden som om den är lös, tränar på "vara lös-kommandon" men har flexit som en nödstopp/livlina om det inte fungerar. Genom att göra så, då behöver jag förhoppningsvis aldrig göra något värre än att just stoppa kopplet.

Tack vare det har jag också lyckats få så bra lydnad på mina självständiga, jaktgalna salukis att de går att kalla in även när vilt ploppar upp framför näsan på dem. Att jag ens började träna såhär, det var för att jag hoppades på att få mina tidigare salukis att inte dra omkull mig när de gick kopplade och det dök upp vilt. De blev sjövilda och fullständigt okontrollerbara och som sagt var: korrigeringar hjälpte inte. Genom att lägga om hela mitt träningstänk så fick jag det dock att bli bra, långt mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Anmäl
2019-07-19 16:40 #6 av: ipopuma

Något som slog mig nu är också, vad är det för hund. Min dvärgshnauzer är ju också självständig men väldigt enkel. Allt beror på vilken hund du har i kopplet, 😁

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.