Bli med rottweiler
Hej! jag har länge velat skaffa hund, efter mycket om och men så har jag kommit fram till att det är en rottweiler jag vill ha, och jag tror faktiskt den kommer få det bra hos mig och passa mig utmärkt 
ska försöka beskriva så utförligt som möjligt varför jag tror den skulle passa mig, min livs situation och vad jag vill få ut av hunden
vi börjar lite kort om varför jag fastnat för just rottweiler, först och främst så är det utseendet, jag vet precis vad ni tänker nu, man väljer inte hund efter utseende, och det har jag inte heller gjort, utan utseendet är bara en otroligt trevlig bonus, för det är superfina hundar sen gillar jag deras personlighet, att dom är självständiga men väldigt lojala till sin ägare, beskyddande, lättlärda. inteligenta och en bra familje hund. jag gillar deras förmåga att söka och spåra och deras styrka sen har jag även läst att dom inte är så rymningsbenägna och det tror jag alla hundägare uppskattar
vad jag vill få ut av hunden, jag vill ha en bästa vän som älskar mig lika mycket som jag kommer älska den, som kan beskydda mig lika mycket som jag kommer beskydda den, som kan ligga ner med mig i soffan efter en hård dag och bara ta det lugnt och som kan följa mig ut på vandringar i skogen. jag vill även träna att söka och spåra med hunden för det tycker jag verkar super kul, är även öppen för att tävla men det viktigaste är att jag och hunden har kul ihop och trivs med varandra jag håller på och tar jägar examen, har inget större intresse för jakt men har läst att rottweilers ska vara jättebra på eftersök så om man kan använda hunden till det så hade det varit en kul bonus men är absolut inget krav
om min livsituation, jag bor för tillfället helt ensam i ett hus i en liten by, skogen finns 500 meter bort och har en sommarstuga ute i en liten fäbod. jag har ett fast jobb med lite varierande tider 5 mil hemifrån, tanken är att hunden ska få följa med mig hela tiden, men kommer samtidigt att träna den så att den klarar av att vara ensam också. jag jobbar som maskinförare, har pratat med några andra som kör maskin och har rottweilers med sig och dom säger att det går jättebra, jag jobbar med att röja diken på sommaren, vilket gör att maskinen gör många stopp under dagen med skogen nära inpå så att hunden kan få promenader och kiss pauser med max 2 timmars mellanrum, sedan en längre promenad på lunchen och efter jobbet en långpromenad eller träning på vintrarna är det lite knepigare då jag röjer snö, men det går oftast att se på en väderprognos om det blir ett långt pass i maskinen, då kanske hunden följer med mig några timmar och sedan får farsan sitta hundvakt resten av dagen mitt sociala liv är väll inte jätte stort, har några kompisar som jag brukar umgås med på helgerna här i byn och nångång ibland åker jag och hälsar på nån annan kompis utanför byn, men får hunden följa med från att den är valp så är den nog van och kan följa med till kompisar när jag åker dit, ingen av dom är hundrädd, har frågat dom flesta jag känner eftersom hunden kommer tillbringa så mycket tid med mig jag har inget större intresse av att resa, när jag tänker resa, då ser jag framför mig att ta med sig en husvagn eller kanske bara ett tält och åka nånstans inom bil avstånd Jag själv anser mig som snäll, fantasifull och rolig, är dock hård men rättvis när sånt krävs
jag hoppas jag fick med det mesta nu, jag själv tycker att en rottweiler skulle passa in i mitt liv, men kan alltid finnas detaljer som jag inte tänkt på så det är alltid bra att få tips, råd och tillrättavisningar av erfarna människor, så låt höra era åsikter
och sen ska jag lägga till här nere så att inte folk stirrar blindt på det och dömmer mig enbart pågrund av det, dethär kommer bli min första hund och sen allra sist ska tilläggas att jag kommer aldrig aldrig aldrig nånsin skaffa en hund oavsett ras om jag inte är helt säker på att den kommer få det bra hos mig och att den kommer att leva lyckligt hos mig
Mvh Markus
När jag var 10 år var jag jättekär i en rottweiler, så jag förstår din förtjusning. Han var otroligt snäll.
Men efter mer erfarenhet av den hundrasen så är jag inte säker på att det är en bra sällskapshund.
Det handlar givetvis om hur man avlat hundar på den linjen du köper ifrån. Har man avlat mycket som vakthundar så skulle jag inte köpa.
En rottweiler är en mycket krävande hund att uppfostra, kanske inte en så idealisk första hund. Jag skulle aldrig välja en sån hund. Jag får uppfattningen att en sån hund väljer man om man verkligen behöver beskydd och vill inge respekt.
Har dina kompisar som du tänker hälsa på små barn så blir det än viktigare hur hunden är. Observera att en hund kan vara hur go som helst mot sin ägare/sin familj, men utomstående är en helt annan sak. Det är inte roligt att hela tiden vara orolig för vad som ev. kan hända.
Det finns säkert massor med rottweilers som är fina familjehundar, men den är först och främst framavlad som vakthund.
Ett måste med en sådan hund (speciellt om du är nybörjare) är att gå på kurser. Traditionellt lär man ut rollen som härskare/flockledare med bestraffning av hunden. Jag har dock läst om andra metoder och träffat en beteendevetare som menar att det är helt förlegat och man skall jobba med andra metoder. Speciellt en hund med mycket vakt- och beskyddarinstinkt måste få rätt vägledning.
Jag vill inte avskräcka dig, men vill att du tänker ett varv till om val av hund.
Det finns många raser som är väldigt lojala och samtidigt keliga och bra sällskapshundar.
Jag är delvis uppvuxen med rottweiler och min mammas sambo har en som är uppfostrad precis som du tänker dig din, fick följa med på jobbet redan som valp och bo i ett litet samhälle. En rottweiler vaktar så det idealiska (om man inte är beredd att träna bort skall) är att bo i hus, gärna inhägnat så att den får ha koll på sitt revir :)
De är hundar som svarar extremt bra på mjuka metoder (alla hundar gör visserligen) och då de är lite matfixerade gör det mycket för lite. Vad du däremot bör ha i tanken är att det är en kraftfull hund och det går inte att göra hur många misstag som helst utan vissa saker måste bli rätt från början! Läs på noga om mjuka/belöningsbaserade metoder och börja öva från dag ett. Koppelgående, skvallerträning (så att hunden inte drar när den ser något spännande) och socialisering är superviktigt med en så stor hund.
jag anser också att en rottweiler behöver ett arbete, framförallt om den ska vara passiv stora delar av dagen när du jobbar. Spår är bra, nosework, lydnad eller varför inte skydd? :)
Jag skulle också ta det med en nypa salt när folk talar om hundraser som svåra eller 'dålig förstahund'. Huruvida en hundras är svår beror så mycket på ens omständigheter, ens motivering och vad man tycker är lätt eller jobbigt. Jag som är uppvuxen med 'svåra' hundar (schäfer, rottweiler, doberman) har aldrig tyckt att de är svåra då jag tycker att aktivera dem är superkul. Som egen förstahund valde jag en för mig helt främmande ras (spaniel) som skulle passa bra som första egenhund enligt många och tjeena den här hunden är den absolut svåraste jag varit med om (han är rastypisk så det är inte det) eftersom jag är så van vid en helt annan typ av hund xD
Är huvudfokus arbete, träning och/eller tävling, skaffa en brukshund. Är man ödmjuk, öppensinnad, nyfiken och villig att lära så är ingen hund en för svår första hund. Vill du ha en sällskapshund att gå på långpromenader eller löpträna/vandra med och kanske träna lite då och då, skaffa inte en brukshund. Visst finns det soffpotatisar till rottweilers, men att bidra till den aveln är att bidra till att förstöra rasen.
Som med de flesta andra raser så finns Rottisar i skiftande kvalitét, så det gäller att välja uppfödare med omsorg. En god vän till mig har en rottishane, de är utbildade inom hemvärnet och han är godkänd patrullhund. Den hunden är helt fantastisk, genomsnäll mot allt och alla, men när arbetskläderna är på, så är han skarp och tar sitt jobb på största allvar. Rottisen är ju en arbetande hund, och bör få jobba tänker jag, men det verkar du ju åxå intresserad av när du pratar om sök och spår till exempel.
Det finns inget i min värld som bestämmer vad som är bra eller dålig första hund. Har man rätt intresse, har gjort sin läxa och är villig att lära sig, så skaffar man den ras man känner mest för, så blir det bäst resultat. Att skaffa en annan ras än den man vill ha, bara för att den skulle vara en "bättre förstagångshund" bäddar för problem. Lycka till!
får tacka för alla svar! ska fundera noga och förbereda mig noga, blir jag med hund så blir det inte fören till semestern nästa år så har god tid på mig att förbereda mig och fundera 😉 huvud fokus är inte sällskaps hund, utan huvudfokus är träning, då dels jag behöver komma ut och röra på mig mycket mer än vad jag gör nu om dagarna, dels för att jag tycker det verkar superkul och slutligen för att jag vill knyta ett starkt band med hunden, vilket jag är säker på att man inte gör hemma i soffan eller på nån tråkig promenad runt kvarteret utan det gör man under träning ute i skogen 😃 mvh markus