Annons:
Etikettbeteende
Läst 8600 ggr
nimo_9054
2019-05-20 16:08

Min valp är för krävande

Hej! Här kommer ett långt inlägg men skulle bli så tacksam för råd och stöd. Har länge suktat efter en hund att leva ett aktivt liv med, träna och tävla spår och lydnad, gå långa skogspromenader osv. skaffade mig en schäfervalp för 3 veckor sedan, som var så efterlängtad. Han är 11 veckor och otroligt söt! Nu till mitt problem… Han är fruktansvärt jobbig. Jag var förberedd på att valpar är jobbiga men jag står inte ut. Han tuggar på allt som finns hemma. Skor, mattor, köksluckor, lister, tuggar på mig och mina kläder. På nätterna är han vaken och springer runt, försöker få mig att gå upp och leka med honom och gnäller/skäller när jag inte ger honom uppmärksamhet. När vi är ute för att rasta blir han först otroligt disträ av alla ljud och dofter att han inte kissar, jag försöker vänta ut men det slutar med att han lägger sig i gräset och sommar. Då går vi in igen och det första han gör är såklart att kissa inne. Jag gör inget annat än att vaka över honom konstant. När han lägger sig och tar en tupplur gör jag det också, är helt fysiskt slut på ork på detta jävla vakande KONSTANT så att han inte ska tugga sönder något, o leta signaler för att han behöver gå ut. Inte en enda dag har det varit mysigt, harmoniskt och härligt att vara hundägare. Jag lägger ner hela min själ i honom och han ger mig ingenting tillbaka. Han är inte gosig, försöker jag klappa honom gör han det till en lek att fånga och bita i mina händer. Så vår vardag går ut på att jag konstant säger nej, nej, nej, nej, nej åt honom. Och såklart har jag inte klickat med honom, jag älskar honom inte, jag längtar bara till dom tillfällena jag hittar hundvakt och får lämna bort honom några timmar och vara för mig själv. Gråter när jag skriver detta inlägg för jag känner mig så maktlös! Hur lång tid ska jag låta det gå innan jag funderar på att ”ge upp” och lämna tillbaka honom till uppfödaren? Hur många chanser ska jag ge min valp? När blir hundägandet någonting annat än en börda och belastning? Snälla hjälp mig med vad jag ska göra för jag behöver hitta någon sorts morot för att orka fortsätta med honom…

Annons:
Majken!
2019-05-20 16:26
#1

Du kan vara lugn, det är normalt att känna så. Särskilt om man inte haft valp tidigare, men även då blir man trött. Räkna med att det kommer vara jobbigt i ett par månader till, men sedan vänder det. Och var lite snäll emot dig själv! Hitta sätt så du får vila mer. Strunta i om den kissar inne, torka upp och vila mer istället för att springa ut varje sekund, den kommer ändå bli rumsren till slut. Valpar är jobbiga att ha, men de växer upp ganska snabbt.

Alex&company
2019-05-20 16:32
#2

Lugn, bara lugn! Vissa valpar är hyfsat enkla, andra är ett jävla helvete från början till slut. Min var genomvidrig med få förmildrande egenskaper tills han va ca 5 månader. Hans bitande var så extremt och smärtsamt att vi inte fick någon kontakt alls de första veckorna och helt ärligt dröjde det 2-3 månader innan jag ens började tycka om honom litegrann. Nu är han ett år och en slyngel men jag älskar honom nästan orimligt mycket och även om han kan vara jobbig nu med är det inget emot då :)

Alex&company
2019-05-20 16:33
#3

Just det, skaffa dig en valphage att ha honom i när du inte orkar ha koll på att han tuggar på grejer :)

jenmjao
2019-05-20 16:38
#4

Okej. Jag hade en valp (nu är hon 8 år och fyller 9år i år), Hon sov 4 timmar var 24:e timme. Jag grät.. Jag grät konstant, hon bet mig blodig, jag stängde ut henne i hallen med kompostgaller. Hon var helt rabiat och det var hon tills hon blev unghund, då vände allt och jag fick en hund som ville döda allt, speciellt barn och män. Nu har jag en hund som går fot, som är världens bästa vän, som sällan gör något fel, som inte gör utfall om det inte krävs (jag tillåter utfall på sena nätter emot skumma människor men inget annat).  Och jag kan tillägga att hon accepterar barn och ÄLSKAR män nuförtiden.
Min andra valp, han är 3år idag, han var jobbig, men inte alls lika jobbig, jag hade tuggben i byxorna, i soffan, i varenda hörn och bytte ut allt emot tuggben, så han lärde sig snabbt att tugga på tuggben inte saker (för saker tog han minsann innan, men jag vände allt till en lek tills benet var roligare). Han blev ben aggressiv, tränade bort det direkt, han är inte ben aggressiv idag, vaktar inget på sådant vis. Jag klickade inte med honom, han var som din valp kunde inte fokusera eller kissa ute ens om någon gick förbi eller han såg något, översocial var han dock och den hemskaste valpen mentalt för mig även fast han sov hela tiden och lyssnade på nej och var … för alla andra en väldigt lätt valp (även för mig egentligen). Vi klickade inte förns förra året, alltså, jag har gråtit över den här hunden, han var okastrerad och översexuell och på det översocial (alla andra bättre än mig) så jag kände ingenting för honom förutom ansvar. Det tog oss alltså 2 år att få ett band, men nu har vi ett band, och jag älskar han så otroligt mycket. För honom satt de flesta problemen i kulorna (säger inte att det är så för alla hundar så tänk inte på kastrering) men han blev en helt annan hund efter kastreringen. Och jag blev en annan människa efter jag tränat horsemanship, det var då vi lyckades bygga ett band och få en underbar relation. Det är inte rosa fluffiga moln och underbart varje dag med honom nu heller, men det är så mycket bättre. Ge inte upp, kämpa, det kommer att gå. Det är allt jag har att säga.

nimo_9054
2019-05-20 16:41
#5

Tack för era svar! När jag får en lugn stund över (som nu när han sover) så hinner jag ju fundera och egentligen vet jag ju innerst inne att jag vill ha det här. Inte det här som vi har just nu, men om ett tag, det är det jag vill ha och att det är en liten transportsträcka dit. Men jag är också jättejätteorolig för att vi aldrig ska klicka. Att jag aldrig ska känna någonting ”mer” för honom än vad jag gör just nu? Samtidigt så vet jag ju inte hur man brukar känna för sina hundar?? Det är ju trots allt inte en kärlek till en annan människa jag kan förvänta mig? Jag är så förvirrad!

jenmjao
2019-05-20 16:47
#6

#5 Jag var det över min hane, men det kom, två år för sent men det kom. Man känner en kärlek till sina djur som är obeksrivilig, jag kände det för min otroligt jobbiga tik direkt, men inte för min hane som var "perfekt" enligt alla andra.
Du kommer veta när du känner det, man kan sitta och bara titta på sitt djur och le för man känner sig som lite förälskad. Men det sker inte för alla direkt, vissa behöver bygga ett band, vissa har ett band. Det är så med alla djur och människor. Och en annan sak, alla får inte ett band, man passar inte med alla individer och det är en sanning man ibland får inse, Jag är glad att jag inte gav upp dock. 2år är väldigt lång tid och jag säger inte att det kommer ta det för er, men det är en möjlighet, precis som att ni klickar om någon vecka, eller om någon månad eller aldrig någonsin är en möjlighet. Men tänk inte på det nu, bara var och försök. Vissa klickar inte med valpar alls, men unghundar eller äldre, Valpar är pissungar 🤐

Annons:
Alex&company
2019-05-20 16:47
#7

#5 Jag tyckte som sagt inte om min valp alls första tiden. Jag hade panik från ögonblicket vi satt i bilen hem tills han var ungefär 4 månader gammal. Det fanns verkligen inget band och jag ångrade mitt rasval ca 100 gånger om dagen (jag är uppväxt med hund men har nu en spaniel vilket jag aldrig haft förut och det var en ny och extrem upplevelse efter schäfer och labrador). Efter det började det vända väldigt långsamt tills nu när jag skulle gå genom eld för honom. 

Det går inte (jag kan iallafall inte) att få en bra kontakt med en valp som konstant biter och inte lyssnar när man tjuter till, men vissa valpar är sådana och det är bara att vänta ut. Det blir bättre, kan jag fråga vilken ras du har?

Mitchika
2019-05-20 16:53
#8

Jösses, det var som att läsa mina egna tankar för drygt åtta månader sedan. 😃

Jag skaffade valp i september. Han är min andra valp, men den första jag skaffade när jag bodde själv och inte hade någon hjälp, stöd eller avlastning från andra. Jag trodde på fullaste allvar att det skulle ta död på mig. 😃

Håll ut, det blir bättre! 

Min kille är 10 månader nu och bara dom senaste två månaderna har han gjort en enorm transformering, men det började bli bättre redan när han kom upp runt 15 veckor. Man tror inte det ska gå över och varje slitsam dag känns som ett år, men plötsligt sitter man där en dag och allt börjar falla på plats. 

Man vaknar en morgon och inser att det inte är valpen som väckt en utan man vaknade av sig själv och valpen ligger och sover fridfullt bredvid. Fortfarande en av dom bästa känslorna/dagarna i mitt liv efter en lång och fruktansvärd valpperiod med min första hund där jag knappt fick sova alls. 😴

När det gäller att inte älska valpen och inte klicka med den så låt det ta tid. Det är okej att inte älska sin valp från första stund. Det är okej att inte klicka med en 11 veckors tuggmaskin som bara kräver och kräver och inte ger någonting tillbaka. Ibland är det kärlek vid första ögonkastet, men ofta så växer kärlek fram med tid. 

Min valp och jag klickade inte alls och jag älskade honom inte när han var i den åldern. Jag kände precis som du att jag bara behövde komma ifrån och få andas och vila. Min valp var dessutom oerhört självständig. Han behövde inte mig. Han kunde lika gärna ligga i ett annat rum och leka med leksaker eller tugga ben på egen hand och struntade helt i mig. Han gillade att veta var jag befann mig och sa aldrig nej till lek, men jag kände mig aldrig viktig för honom. Gosa gick inte heller, det blev bara hugg, hugg och hugg när jag försökte. Det sved, för det kändes som om han inte brydde sig eller tyckte om mig över huvud taget.  🤦‍♂️

I dagsläget har han och jag en helt annan relation och jag älskar honom innerligt. Vår relation och vår kärlek håller på att sakta formas och växa fram och jag är så glad att jag uthärdade valpperioden. Trots att jag grät i stort sett dagligen för att jag var så trött och han var så jobbig. 😃

Han har dessutom blivit en riktig mammagris och jag har ingen aning om hur det gick till. Vi kan vara i olika rum och utom synhåll från varandra och chilla utan problem, men så fort jag är någonstans där han inte kan komma åt mig så tar det hus i… ja. 

Jag saknar fortfarande det där klicket, men det har bara gått åtta månader och han är bara tio månader. Vi har tid, jag älskar honom och vi funkar bra ihop. Nu när kurserna har börjat komma igång på allvar också så tror jag att saker och ting kommer ta fart. 🙂

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

Nettis!
2019-05-20 19:52
#9

Valpar är jättejobbiga, det blir bättre. Håll ut.

Jojaton
2019-05-20 20:00
#10

Min valp (första hund, nu två år) var en normaljobbig valp, bet sällan/aldrig på grejer utan tog gärna leksaker/tuggben (eller mig, hälsenor och gäddhäng var bästa bitställena…) men han var nära att bli dumpad i en pappkartong i skogen minst fyra gånger om dagen en period! Valpar är, och ska va, svinjobbiga, men de blir vuxna - jag lovar. Om ett eller två år har du glömt det mesta jobbiga med valptiden 😉 Jag tyckte om Sam från första stund - men kärleken kom mer och mer allt eftersom han blev äldre. Jag älskar honom otroligt mycket, men han är inte min soulmate. Och det är okej - vi har superroligt ihop ändå, och jag lär mig så mycket av honom, om hundar, om mig, om träning/tävling, hundlivet och allt möjligt. Man kan va bara bra kompis med sin hund, man behöver inte va bästis!

Johanna - Instagram

Zadeira
2019-05-20 21:58
#11

Valpar är jättesöta och mysiga när de sover, men det mesta av sin vakna tid verkar vissa valpar bara ägna åt att driva matte och husse till vansinne.

Är du ensam eller är ni en familj/partner/sambo som har valpen ihop?  Tänker att om man har stöd från någon kan det kännas lättare, att man kanske kan dela bördan lite och kanske köra "skift" som man kan behöva med en jobbig bebis. Eller det finns kanske någon som kan passa din valp bara någon timme då och då¨så att du får en liten stund att bara fokusera på dig själv?

När mina kompisar har haft valp har jag erbjudit mig att ta dem bara någon timme då och då så att ägarna får en liten paus och det har alltid varit lika uppskattat. Bara en timmes paus när man kan släppa allt fokus på valpen helt (för det kan vara svårt att göra även om tex valpen sover och man är den "ansvariga") kan ge en ork att stå ut med resten av dagen.

nimo_9054
2019-05-21 10:13
#12

#8 Läter verkligen som att vi upplevt samma sak! Du anar inte hur skönt det är att få höra det från någon annan, att veta att man inte är ensam är så skönt. #11 Jag bor ensam, har däremot en pojkvän jag bor med några dagar i veckan. Han är ingen hundfantast men accepterar hunden, jag varken kan eller vill be honom ta över något ansvar då detta var helt min idé. Jag har folk som passar honom korta stunder när jag behöver handla o så, men jag lämnar ju honom inte till andra och bara är hundfri vilket jag känner hade varit så skönt någon gång ibland. Vet inte hur man hittar såna personer, jag betalar gärna en slant för det såklart men verkar inte finnas några företag riktigt som passar valpar.

anonympajas
2019-05-21 10:36
#13

Hur bor du? Ett tips kan vara att ha en liten hage på gården. Räkna med att valpen gräver en del men dom har iallafall något att göra och man får en lugn stund. Våran hund fick en liten hage och han trivdes jätte bra med det. Han grävde ju en del, men eftersom han är lite speciell satt han mest och filosoferade om livet som valp, hahah. Men det han blev lugnare av att få sitta ute och andas frisk luft, höra fåglarna kvittra och kolla på människor som vandrade förbi. 😁

Annons:
jagvetinte1
2019-05-21 11:55
#14

#12 Finns en sida som heter DogBuddy  som är rätt populär. Där finns det massor av människor, beroende på vart du bor, som passar valpar och hundar för en peng. Du kan läsa recensioner om hundvakterna. En vän till mig är medlem där och passar ofta hundvalpar.

monstermash
2019-05-21 13:08
#15

Jag har en jämngammal valp så förstår precis vad du menar! Det är riktigt tufft stundtals. 

Min valp har också börjat med att få ryck på kvällar/nätter, vilket jag fullständigt ignorerar. Hon får leka av sig själv medan jag håller på med mobilen. Ibland avleder jag med ett tuggben om det är alldeles för sent. Så jag försöker hålla henne vaken längre på kvällarna så hon somnar så sent som möjligt, så hon inte ska sova fram till 00, vakna igen och vilja busa. Det funkar helt okej på min valp iallafall, men hon har inte fått in rutinen (än) på att vakna mitt i natten och leka heller.

Hornslandet
2019-05-21 13:35
#16

Livet med valp… Min var också otroligt krävande, fram till ca 5-6 månader specifikt. Alltid i farten, SKÄLLDE MASSVIS, tuggade, bet, tuggade, bet..hit och dit, aldrig vila aldrig chilla..

Ett råd är att ignorera det som kan ignoreras. Lägg krutet på det som är viktigt. Ta med dig valpen ut nånstans, strunta i tankarna om att "det inte kommer gå". Skit i det, gör det ändå! Skäller han och är jobbig så gör han det, men då har du iaf tagit dig ut och GJORT nått.

Nu är det vår och sol. Dra ut, hyr en kanot, släng i valpen och dra ut och paddla. Dra ner på stan och sätt er vid en bänk några timmar. Ja, han kanske är jobbig och härjar men han kan också bli distraherad så du får lite roligt och lugn själv!

Valpen är 11 veckor. Du har lyckats få en riktig vilding. En sak du ska försöka fokusera på och glädjas för är att du kan lyckas kanalisera den energin till nått riktigt kul i framtiden när han växt upp. 11-veckors kan vara sjukt otroligt jobbiga. När han bytt tänder om 2-3 månader kommer det bli mkt lättare.

LinDajSon
2019-05-21 18:42
#17

Alltså, vissa valpar är verkligen vidriga. Min första var hemsk, sedan har jag haft tre som varit mer eller mindre drömmar som små eller ja, det har liksom inte varit något särskilt med dem… men så kom den lilla sathunden jag har just nu… Alltså, jag hade verkligen ingen aning om hur hemsk en valp kan vara. Jag kallar henne Det Lilla Aset för det är tamejfasen det hon är. Söt som socker (tyvärr) men skvatt galen och någon form av bokstavskombination som grädde på moset. Jag tänker att det kanske blir bättre. Förr eller senare växer de ju upp och det finns ju faktiskt hårfärg om man inte tycker att man passar i grått. ;)

hemul
2019-05-21 20:12
#18

Ha ha! Jag har haft sån jäkla tur med mina valpar. Lite tillbud, som en avgnagd sladd, och nån enstaka söndertuggad sko (men bara nyinköpta som doftat starkt av läder som dummatte låtit ligga på golvet). Men i princip väldigt lite förstörelse och de har lärt sig snabbt att människor är klenisar och inte tål hårda bett. Så jag vet att nästa gång måste jag statistiskt sett få valpen från helvetet!🥶

Hmm. Kanske lika bra att jag aldrig får till det och förblir hundlös. 😭😉

[Outlawly]
2019-05-21 21:02
#19

Fy tusan vad jag känner igen känslan som du beskriver.
Jag förstod knappt vad jag gjort när jag skaffade hem en valp. Jag har aldrig haft hund, bara umgåtts korta perioder med kusinens hundar.

Ingen valp vana. Men jag hade läst och läst och läst om hundar och valpuppfostran. Så jag gjorde ju rätt märker jag nu! Sune blir 2 år i juni.

Första perioden vardet inget mysig, ville man klappa en busig valp så ville han bitas. Det blev time outer, sterilt hem för att vi plockade verkligen bort allt som skulle kunna gå att gnaga på, la fram tillåtna leksaker- tuggben,horn osv.

Varje gång han bet när vi lekte så jag AJ och tog paus och sen fortsatte. FIck han ryck-Help yourselft puppy, Matte sitter bakom kompostgallret tills du lugnat ner dig.

På natten hade vi honom i hage, jag tog ut honom 2-3 ggr per natt de första veckorna. Sen alltid efter vila,lek och mat. Gick sedan ut med honom efter rullande intervall. Jag läste en pdf av Ian Dunbar som beskrev hur man uppfostrar en valp.

After You Get Your Puppy - Dog Star Daily

Så heter den- fri att ladda ner på nätet. Viktiga riktlinjer och tips.

En blandning av äppelcidervinäger och vatten kan man ha i en sprejflaska och spreja på förbjudna saker att tugga på. Men börja med att fukta en bomullstuss och lägg i hundens mun så den vet att det smakar blä!

Träna honom mentalt! Jag körde Training Levels med Sue Ailsby, en hemsida som går igenom steg för steg hur man tränar in sin hund för att i slutändan bli bästa sällskapsdjuret, assistenthund eller agilitystjärna.
Tack vare att vi körde träning efter det flera ggr om dagen så orkade han til lslut inte flippa ur och ha massor av engeri, han måste ju vila mera av hjärngympa.

Ang kisseriet, Sune fattade inte heller att han skulle kissa ute pga alla intryck. Till slut körde vi på varianten.
Sune borde vara kissnödig
- tar ut Sune- Sune nosar och busar men inget kiss
- VI TAR IN SUNE OCH HÅLLER HONOM I SIN "BÄDD"(där han inte vill utföra sina behov) genom att begränsa utrymmet för honom kraftigt. (beroende på ålder 15min upp till 30min sen 1 h) sen tar man ut honom till en plats där han kissat innan, ge honom 1 min att kissa
_ Om han kissar belöna som tusan,
Om han inte kissar- ta in honom och sätt i karantän ett tag till.
Denna metod ska funka ypperligt för att kunna ge kommando till slut "KISSA" (säg det då endast när det kommer kiss)

jag älskade inte min hund i början och klickade inte. Kompisen sa att gosigheten kommer komma när han blir äldre. Tack och lov! Nu kan man klappa och han ligger bredvid i soffan😍

Men jag ville flera gånger kasta ut honom genom fönstret eller lämna honom ute och bara gå. Ja skithemskt. Min sambo blev så arg när jag sa så. Men jag har typ aldrig haft ansvar över något förut och det blev lite mycket bara.

Hornslandet
2019-05-22 11:07
#20

Identifiera och tänk på vad som faktiskt är bra med valpen. Min vad som sagt skogstokig och skitjobbig. Men han hade en stor fördel i att han var rumsren från ca 12 veckors ålder och (förutom vid vissa tillfällen) alltid sov nätterna igenom. Han var även inte rädd för olika grejer, och enkel med hantering. Men resten var ASJOBBIGT. 

Menar bara, det finns säkert bra sidor där som kan vara värt att lyfta fram i tanken så du inte bara fokuserar på det som är jobbigt och drygt.

Annons:
Cireea
2019-05-23 12:40
#21

Haha ja gud, jag känner igen mig i din frustration! ❤️

Nu är min valp inte alls så intensiv som din är, men visst har jag hotat med att sätta in henne i tvättmaskinen när hon är som jobbigast. 😂
Hon har sina ryck då hon ska hoppa, skälla och rusa runt som en galning. Nu har jag turen att ha en hund sedan tidigare så dom gör av med energi tillsammans, oftast går vi ut och så sitter jag och håller koll medan dom rusar av sig och leker.

Jag tolererar lite lek inomhus men när det blir för intensivt hamnar valpen i time-out inne på toan (hon blir lugn där inne av någon anledning) alternativt uppe i soffan hos mig med en leksak och tuggben. 
Hon måste lära sig att vara passiv och att det inte alltid är intensiv lek som gäller. Självklart är hon valp med massa bus och energi, men man måste sätta gränser också. Vilket jag jobbar stenhårt med. 

Vissa dagar är det som om ingenting vill fungera men nu inser jag att min hund är en ren ängel jämfört med vissa beskrivningar i den här tråden, även dom dagarna då hon är som värst. 😛
Hon sover hela nätterna och har sovstunder på dagen, så har det alltid varit. Hon bits inte särskilt mycket (lite mer när hon är uppspelt eller vill leka) och när hon väl biter så säger vi "Nej!" och det har hon börjat lyssna på, istället börjat hon då slicka där hon bitit. Hon gillar sina leksaker och tuggar aldrig på möbler eller sladdar, hon hade en liten period då hon snodde skor men nu var det ett par veckor sedan sist. 

Att göra behov ute fungerar ganska klockrent nu för tiden, enda gångerna hon gör inne är när vi inte uppmärksammat signalerna för att man vände fokus på annat håll i två sekunder. 

Ibland blir jag så frustrerad att jag vill gråta, och det är dom där perioderna då hon bara inte kan lugna ner sig oavsett vad man gör. Som när hon står och skäller för att man håller på att förbereda maten (till oss människor alltså). Då kan hon intensivt skälla utan att sluta, vilket gör mig vansinnig. 
Sen har vi det här med att inte lyssna utomhus, det är som om hon blir döv. Därför har vi numer långlina ute eftersom vi inte kan lita på henne. Hon lyssnar alltmer på kommandot "kom!" men är båda hundarna ute så är det som om hon varken förstår sitt namn eller kommandot. När jag går ut själv för att låta henne kissa eller liknande så följer hon mig utan problem. Men, så är det med valpar och jag tar det lugnt. Det ger med sig, det vet jag ju men ändå frustrerande. 

Jag får som tur är hjälp av sambon när han kommer hem från jobb. Då löser han av mig och sköter valpen så jag får vila lite. Även på helger gör han stora delar av jobbet, vilket känns otroligt skönt. Så, att hitta någon kan avlasta ibland gör otroligt mycket. Om det så bara är någon timme eller två. 

Jag har egentligen så mycket mer jag vill skriva av mig om, bara för att få dela med mig och prata med andra. Men jag har redan skrivit en novell inser jag.. 😃


Film, Gravid, Hamster, Litteratur, Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Eyos Hamsteruppföding

Majken!
2019-05-24 10:03
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#22

Jag skickade denna bild till min uppfödare igår och bad om lite sympati, fick bara skratt tillbaka. Schäfer, 10 veckor, de är fan hysteriska.

Mitchika
2019-05-24 12:42
#23

#22 Haha, åh! Det där känns igen. Gapskrattar

Det går nästan bara att få bra bilder på valpar i den åldern när dom sover. 😃

Sajtvärd för Pokémon iFokus och The Sims iFokus 🐺

"En hund i famnen och en eldkastare i handen" 
"When life gives you garbage, make a dumpster fire"

ipopuma
2019-05-24 16:35
#24

Så är det med en liten bruksvalp 😂 ett tips är att försöka njuta av alla små söta stunder. Men ja ofta är det tur att de är söta höhö. Men ja det blir bättre när de blir typ 2 år. Innan dess är de ofta odrägliga, först valptiden sedan en helt ok period sen kommer könsmognadsperioden och då vill man lämna tbx de igen och sen är de 2-3 år och då är de bara underbara. Och runt vid den här åldern 3-5 glömmer man bort allt det där jobbiga och skaffar en till valp. Så ja det blir bra med valptiden snart om några månader. Sen är det bara tills de är typ två år och sedan är det bra.

ipopuma
2019-05-24 17:17
#25

Sjunger valpen min väääldigt ofta när jag har en valp hemma XD

nimo_9054
2019-05-24 19:22
#26

Hej igen och stort tack för alla svar! Ibland behöver man väl bara få skriva av sig lite antar jag, också jätteskönt att få läsa andras berättelser. 

Sen jag skrev detta inlägg känns det som att mycket har förändrats och förbättrats! Valpen är bättre på att underhålla sig själv, och jag har lärt mig hur man fyller en kong med lite mjukost som håller honom sysselsatt när jag behöver få vara ifred. Igår lämnade jag också bort honom över kvällen och gick på AW, hör och häpna men jag saknade honom faktiskt. Det börjar mer och mer kännas som en självklarhet att vi hänger tillsammans, och att han bor här. Jag är så glad!

Changrila
2019-05-26 07:52
#27

#26, så skönt att det känns bättre! :D

För egen del tog det några månader innan jag tyckte om min senaste valp för vem hon var och inte för hur jag visste att hon skulle bli. Hon är min 4e av samma ras, jag har stor vana av rasen på alla sätt och vis och visste precis vad det var jag fick hem.

Men ja, hon var skitjobbig trots att jag då hade hjälp av min äldre tik som var helt otroligt duktig med allt. Men hon behövde ut på  nätterna, hon var vild eller sov helt utan mellanlägen och eftersom hon var valp så gick ju all tid åt till att lära henne vardagsgrejer. Hon lärde sig dock ganska snabbt att leka gör man ute, inne sover man. Hon fick springa mycket(!) i skog och sov inomhus för det allra mesta. Men ja, det var ju ändå stor skillnad på livet med valp och livet med vuxen hund. Jag älskar livet med vuxen hund, men jag har aldrig varit speciellt förtjust i valpar.

Hur som helst, när hon blev sisådär 5-6 månader och vi började kunna gå mer ordentliga promenader, då kände jag att vi verkligen började passa ihop. Sedan har jag bara älskat henne mer och mer för varje dag som går. Nu är hon snart 4 år gammal och visst har vi haft våra svackor ibland, men det är inga långa svackor och jag vill absolut inte vara utan henne, för hon är fantastisk.

---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm

Annons:
Upp till toppen
Annons: