Annons:
Etikettbeteende
Läst 3660 ggr
dog_handler
2019-05-19 02:35

Väldigt stressad hund

Ifall man har en hund som visar tydliga tecken på stress dvs. -frenetiskt slickande/ bitande på tassarna -stirrighet -gnällig/ pipig -påverkan på pälsen -överdriven rädsla -koncentrationssvårigheter -stora pupiller Har testat att dragit ner på aktiviteterna och gjort lite lugnare saker i lite drygt 4-5 månader nu utan några större resultat. I dagsläget så blir man själv väldigt galen av att se honom bete sig sådär, känner att han får mig också uppe i varv. Känner tyvärr inte samma glädje bara av att vara med honom och träna honom. Jag vill ju mer än gärna få bort all stressbeteenden och spelar ingen roll hur lång tid det tar, bara jag vet en metod som jag tror på kommer fungera. Vad kan jag göra för att dämpa stressen för hunden?

Annons:
Sugar Mist
2019-05-19 03:21
#1

Vad är det för raser/ras, hur gammal är den och hur aktiverar ni hunden?

-

Lord Vulcan
2019-05-19 06:27
#2

Min schäfer är ganska stressad hon oxå. Jag provade med adaptilhalsband. Inte 100% bra än, men mycket, mycket bättre.

Herveaux
2019-05-19 07:45
#3

Jag hade tagit kontakt med en hundpsykolog (med inriktning på stress hos hund).


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

JoannaLi
2019-05-19 10:34
#4

Jag skulle säga problemhundsutredare/etolog. Och i medicin/tillskottsväg kan man prova MaxRelax, Adaptil och Zylkene. Finns också serotoninhöjande. Man får laborera med kombinationer.

Elsis matte
2019-05-19 10:44
#5

Gör gärna en veterinär- och sjukgymnastutredning, så att du är helt säker på att det inte finns smärta eller sjukdom i botten som stör honom. Se över utfodring, motion och berikning, finns det saker att göra där? Jag gillar personligen Sarah Stremmings "Four steps to behavioral wellness". Till sist finns det numer en hel del produkter som riktar sig till stressproblem hos hund: Adaptil, Trikem MaxRelax, Aptus relax, med flera. Har man en hund med en inneboende stress trots fysisk sundhet och optimal miljö, så kan det hjälpa att den att ta bort det värsta.

Lona
2019-05-19 17:09
#6

Ta inte det här på fel sätt, men har det någonsin egentligen varit bra? Jag har ju följt er på Vovve från starten, vi har också bollat lite råd och idéer fram och tillbaks du och jag. Jag tänker att hur du än löser detta så måste ni få kompetent hjälp NU, ni kan inte ha det såhär nån av er. ❤️ Jag undrar lite över uppfödaren, har ni någon kontakt? Det kan kännas jobbigt att be uppf om hjälp när det mesta strular, men är denne det minsta seriös och erfaren så är det en guldgruva att ösa ur. Annars - ett ordentligt veterinärbesök men jag har för mig att han redan är kollad? Nästa steg är att få tag på en riktigt, riktigt duktig hundinstruktör eller vad man nu vill kalla det för. Ni måste få konkret och handfast hjälp IRL enligt min mening. I vilken ände av landet bor du? Någon här kanske kan tipsa om en lämplig person, det finns tyvärr väldigt många klåpare som kallar sig tränare/hundpsykologer /kuratorer/problemutredare/whatever. Hittar ni inte någon vettig väg så finns det inte så mycket att välja på. Din hund mår uppenbarligen inte bra - och förmodligen inte du heller. Det är fruktansvärt jobbigt att leva med en hund som inte "fungerar som den ska". Omplacering kan vara en lösning men jag hade varit väldigt tveksam till att omplacera en sån hund om jag inte kände personen väldigt, väldigt väl. Kastrering som du funderade på i en annan tråd? Tja, ni har ju inget att förlora egentligen. Sen finns det ett alternativ som brukar väcka en del reaktioner, nämligen Clomicalm. Det är från början ett antidepressivt och ångestdämpande läkemedel för människor (klomipramin/Anafranil) men som börjat användas till hundar som lider av tex kronisk stress, stora rädslor, separationsångest och ljudrelaterade problem. Tanken är att hunden äter det i några månader upp till ett halvår samtidigt som man tränar den. Jag hade absolut kunnat tänka mig att pröva som en sista utväg och jag har flera vänner som fått bra resultat. Tyvärr har förbättringen inte varit bestående utan problemen har återkommit när man har satt ut medicinen igen. Hjälper inte det heller så ser jag inte så många andra lösningar. Att råda någon till avlivning via nätet är väl inte så lämpligt men rent krasst, en död hund lider inte. Hoppas innerligt att ni hittar något som fungerar! ❤️


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Annons:
Semlalatte
2019-05-19 17:12
#7

Det kan det vara så enkelt som att strukturera upp vardagen. Hur ser den biten ut för er idag? När jag tog över min yngsta som hade enormt nära till stress fick jag vara väldigt fyrkantiga i början. Då han saknade en naturlig off-knapp behövde han hjälp att varva ner (att fylla dagen med fler mentalt och fysiskt uttröttande aktiviteter kan många gånger ge helt motsatt effekt).

[Forest]
2019-05-19 20:51
#8

Jag skulle börja med en hel undersökning en hund med allergi kan uppmevas som spattig och ängslig. Visar den ingen allergi lr sjukdom då reda ut hur eller vad som kan passa bäst för hunden. Vi uteslöt majs och det hjälpte våran spattfia ☺

dog_handler
2019-05-20 13:36
#9

#6 Hej Lona, kul och se dig här också 🙂
Tyvärr så har det varit mer jobbigt än roligt med hunden, eftersom utredningarna av allergi/ klåda och sedan stressen som gjort det väldigt svårt. Jag håller med dig helt, vill ju lösa det här utan att behöva avliva hunden eller omplacera den. Jag älskar hunden oerhört mycket och gillar alla stunder vi tillbringat tillsammans (även fast mycket varit slit och elände)
Uppfödaren har vi inte speciellt bra kontakt med, han verkar inte vara intresserad eller speciellt engagerad. Hade en gång ett samtal med honom, då nämnde han hur jobbigt det är att alla bara hör av sig då det är problem med hunden och inte när det går bra.
Man kan säga att jag gjorde en miss att inte kolla igenom uppfödaren mer, tror mycket ligger där också. Det är ganska många i kullen som har problem med allergi eller andra problem beteenden.

Jag har spenderat oerhört mycket pengar på att ta hjälp av tränare och även pratat med veterinärer/ specialister om det. Inget har hjälp mig i längden, utan han verkar bara inte bli något bättre. Blivit hänvisad kortison som en tillfällig lösning, men samtidigt så oroar det mig att spruta in för mycket av det i honom.

Hade en period då jag trodde omplacering var den enda lösningen, men som du säger så vill man inte lämna iväg sin hund till vem som helst. Tror inte det är lockande att omplacera en hund som har så mycket besvär som denna.

Kan ta en närmare titt på Clomicalm som du rekommendera, kommer förmodligen testa kemisk kastrering på honom för att se ifall det hjälper.

Än en gång tack så mycket för all hjälp du gett oss! ❤️

dog_handler
2019-05-20 13:45
#10

#7 Skulle säga att han har det ganska så strukturerat när det kommer till promenader, mattider, aktivering. Däremot så vet jag inte ifall jag gjort för mycket aktiviteter med han och att det ska påverkat hans beteende.
Har svårt att själv avgöra hur mycket aktivering som bör räcka till min hund, då jag alltid brukar ta med honom på det jag gör/ vill göra.
Alla tips man får från andra brukar oftast vara att aktivera hunden mer mentalt och fysiskt också, vilket lett mig in i den riktningen.

Lona
2019-05-20 15:04
#11

#9, Vi är nog många som gjort våra missar när det gäller val av uppfödare. När allt funkar bra med hunden så är allt guld och gröna skogar, när man ringer för att det är någon form av bekymmer så är det kalla handen. Been there, done that.

Sen…det finns mentalt dåliga hundar. Hur mycket man än jobbar och slår knut på sig själv så blir det inte bra, inte ens hyfsat. Man anklagar sig själv, andra hundägare har massa goda råd från "visa vem som bestämmer" till "ignorera".
Visst, hunden kanske hade funkat bättre hos en superduperduktig hundmänniska men en normalt funtad hund klarar ett normalt liv med en normal ägare.
Efter vad du berättar om uppfödaren kan jag tänka mig att denna kanske inte varit jättenoga med mentaliteten (eller hälsan) i sin avel, dessutom kanske valparna inte fått en optimal start i livet och det påverkar mer än vad många tror.

Det är oftast inte ett räkmackeåkande jämt att ha hund, men hundägandet ska vara roligt och inte ett ständigt bekymmer!
Om det slutar med att du får ta bort honom så ska jag inte sticka under stol med att det känns förjävligt att ta bort en hund pga mentaliteten. Men se det likadant som med något fysiskt: när man behandlat och testat allt så är det trots allt ganska självklart att man avslutar det hela. Det borde vara lite mer accepterat att detsamma kan gälla mentaliteten.❤️

Jag älskade min ridgeback innerligt, jag valde att ha kvar henne då hon trots allt för det mesta mådde bra och heller inte hade klåda eller dyl, men när hon dog vid 12 års ålder insåg jag hur jobbigt vi faktiskt hade haft det, båda två.
Mina nuvarande hundar är en helt annan form av hundägande och det är så hundlivet ska vara. Jag hoppas faktiskt att jag har styrka att ta bort hunden om jag skulle hamna i samma situation igen.

Ta hand om er, har tänkt rätt mycket på din hund och dig.🌺


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Semlalatte
2019-05-20 18:28
#12

#10 Och det är såklart bra men hur ser det ut om du bryter ner det i detaljer? Hur brukar det gå till när ni kommer innanför tröskeln efter promenaden? Kopplar du loss honom och därefter har han fritt tillträde till hela bostaden? Vankar han? Upplever du att han ofta lägger sig på en plats för att en kort stund senare resa sig för att gå och lägga sig någon annanstans? Och ja, ofta får man rådet att aktivera mer men vad som kan hända då är att hundens hjärna konstant befinner sig på högvarv, ständigt beredd att lösa en uppgift. Den blir helt enkelt överstimulerade och kan inte varva ner av den anledningen. Det är stor skillnad på att vara behagligt trött och att vara utbränd (ja, hundar kan gå in i väggen). Passiv aktivitet är väldigt underskattat, trots att det är något av det naturligaste som finns.

Maja2
2019-05-21 08:36
#13

Jag övertog en hund 2015 som var oerhört stressad, han var uppe i varv hela tiden. I skogen skulle han slakta alla träd han såg, pep och gnällde i stort sett hela tiden i bilen av förväntan. Förra ägaren hade ytterligare en hund som hon tränade och tävlade med, och den här hunden var ju åxå mycket på brukshundklubben, tränade sök och spår ffa. 

När man började närma sig brukshundklubben i bilen så blev han alldeles stissig, i skogen som sagt, slaktade han träd, han stressplockade sten i vattnet, han gjorde utfall mot andra hundar, kunde stå och skälla rakt ut mot saker som låg vid gångvägen som kanske inte låg där igår …. och han hade svårt att släppa saker, dvs den där grejen som låg vid gångvägen vände han sig om ända tills den kom ur sikt.

När jag fick hem honom tog jag en vecka där jag inte gjorde ett smack med honom. Bara promenader, och jag lät honom inte dra i kopplet, vilket han  gjorde. Jag var helt lugn, använde inga ord. Inga Nej, Fy eller sluta. Ingenting. Jag bara stannade och stod stilla. Likadant i skogen. Han fick inte vara lös någonting alls den första tiden, tills han lärt sig att koppla av,  Nu löste sig ju inte allt på en vecka, men hela den första veckan gick ut på att han skulle varva ner. Det gjorde han åxå, och ju längre tiden gick, desto mer avslappnad blev han. Efter några månader kunde han springa lös i skogen utan att stressa det minsta, inget "slakta skog", utan bara härliga skogspromenader. 

Jag ökade träningsdosen med honom, gick kurs i nosework, la spår, körde lydnad, men var noga med att hålla träningstillfällena korta, då han lätt hamnade i stress. La man sig bara på korta träningspass och varvade med passivitet, så gick det superbra. Han slutade helt att dra i kopplet, slutade helt att "tomskälla" och hundmöten gick alldeles utmärkt. 

Nu vet jag ju inte om detta går att jämföra med hur du har det med din hund, ville bara delge dig min erfarenhet. Lycka till!

Annons:
Lona
2019-05-21 09:06
#14

Just det, en sak till, som jag nog har skrivit tidigare: Tänk på hur DU beter dig också! Det må låta lite flummigt för en del men våra hundar påverkas av vår egen sinnesstämning. Är vi stressade så smittar det lätt av sig till hunden och så är man inne i en ond spiral. "Näe, nu är han jättestressad, vad kommer han att göra nu, Herregud vad han kliar sig!" och vips, så har vi överfört massa oro och stress utan att egentligen ha gjort någonting. Jag menar inte att du TS är orsaken till din hunds beteende men försök att utstråla någon slags lugn. Djupa andetag, tvinga dig att slappna av i kroppen. Gäspa gärna, det är en lugnande signal som ofta funkar. Ju mer stressad din hund blir, desto lugnare försöker du själv att vara. Rör dig långsamt, även om du blir stressad i något moment och bara vill ha det överståndet. Det kan vara en så enkel grej som att ta på eller av halsband och koppel. ANDAS! Träna gärna på avslappning när du är själv också, utan hunden. Försök sen att gå in i er lilla "bubbla" av lugn, du och hunden. Lugnt fokus tillsammans. Enbart detta hjälper förstås inte mot alla era problem men kan kanske vara ett litet, litet steg på vägen. Testa!


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Upp till toppen
Annons: