Bli med hund

Era erfarenheter av adoption från utlandet

2019-05-14 10:17 #0 av: Alex&company

Detta är inte aktuellt på minst två år (antagligen mer) men jag vet redan nu att jag vill ha en till hund. Tidigare har det känts självklart att köpa en renrasig med uppfödare i SKK men efter att ha träffat en hel del adopterade hundar har jag allvarligt börjat fundera på om det kan vara vägen att gå för mig. 

Så nu undrar jag över era erfarenheter (alltså INTE era åsikter om huruvida adoption är bra eller inte) av att adoptera. Berätta gärna allt ni tycker är värt att veta, men jag har också några specifika frågor:

1. Var flygresan märkbart traumatiserande? Så pass att man hellre bör ta en rescue som kör till Sverige?

2. Hur lång tid tog det innan hundens personlighet, rädslor etc. började komma fram?

3. Stämde det överens med vad rescuen sagt om hunden?

4. Jag förstår att detta kan bero mycket på hundens ålder (jag skulle förmodligen ta en hund under året) men hur stor har skillnaden varit mellan den adopterade hunden och hundar köpte i Sverige?


Anmäl
2019-05-14 10:39 #1 av: monstermash

Spontant undrar jag varför du inte tar en adopterad hund som redan finns i Sverige, istället för att ta en som inte anlänt ännu? Då ser du hur hunden fungerar i Sverige, du kan känna av om du klickar med hunden, och du får chansen att träffa den och bilda dig en egen uppfattning om den innan köp osv. 

I övrigt har jag tyvärr väldigt begränsad erfarenhet av gatuhundar/importer. 

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2019-05-14 11:08 #2 av: Alex&company

#1 Jag har inte sagt att jag inte skulle ta en som redan finns i Sverige men då man då har fördelen att träffa hunden hade jag inte frågor kring det då skillnaden mellan att köpa en svensk hund blir mindre.  Som sagt, min fråga var till de med erfarenhet av att adoptera från utlandet, inte de med åsikter kring det :) 

Anmäl
2019-05-14 12:13 #3 av: Lona

Jag kan tänka mig att det är minst lika stressande att åka med biltransport. Det är inte direkt en familjesemester med mysiga pauser längs med vägen.
Sen beror det även på flygbolaget. Jag har inte skickat hundar med flyg, däremot andra djur, och SAS Cargo var överlägset bäst. Djuren kom fram i gott skick dit de skulle, till skillnad från en del andra företag. Dock är det kanske lite andra regler för gatuhundar, beroende på hur de transporteras (privat el som handelsvara)?
De gatuhundar jag har träffat har varit allt ifrån relativt trygga individer som snabbt anpassat sig till ett "svenskt hundliv" till de som mått fruktansvärt dåligt med bla stora rädslor och massa stress. En del av dem har varit i så dåligt mentalt skick att de har fått avlivas till slut, andra behöver en väldigt tillrättalagd vardag för att funka ok.
Vad gäller hälsan så har det skiftat rätt rejält där med, från friska och välmående hundar till de som varit sjuka el tom haft kroniska skador.
Och snälla, OM du köper (barn adopterar man, hundar köper man även om de blir familjemedlemmar) en gatuhund, välj en från Irland! De har inga värre smittor och parasiter än vad som redan finns här, till skillnad från en del hundar från kontinenten. Dels slarvas det på sina håll med intyg och vaccinationer, dels går en del sjukdomar och parasiter inte att upptäcka direkt även om hundarna kollas noga. Rabies är långt ifrån den största risken vad gäller smittor! Det handlar dessutom inte bara om våra svenska hundar utan vår vilda flora och fauna.
Sen vet jag inte personligen om det stämmer, men enligt ett par veterinärer är de irländska hundarna ofta trevligare mentalt och anpassar sig lättare. De har oftast inte varit gatuhundar, även om de levt under hemska förhållanden och tänkt avlivas för att de inte är tillräckligt framgångsrika så har de inte samma "skit i bagaget".

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2019-05-14 14:01 #4 av: Sunflower_

Jag har inte själv köpt en rescuehund men jag har varit jourhem åt två stycken.

1. Ena hunden hämtade jag upp på flygplatsen, han var mycket stressad när han kom. Han förväntades även att gå ur sin bur mitt bland folkhavet på största ankomstterminalen på Arlanda. En hund som hade mycket begränsad erfarenhet av människor och inprincip noll erfarenhet av olika miljöer. Absolut väldigt individuellt, vissa av hundarna som kom studsade fram och var glada, men inte han. Flygresan var ett stressmoment, ja.

Dock vet jag inte ifall en bilresa hade varit mindre stressande, den hade ju behövt vara mycket längre. Sen tänker jag även att ljuden och den anmäla upplevelsen i ett lastutrymme på ett flyg kan vara läskigare än att åka bil. Den andra hunden hämtade jag inte upp direkt från flygplatsen utan hon kom med tåget en dag senare. Dom som åkte med henne sa att hon var stressad på tåget men var glad och framåt när jag träffade henne, alltså inte så traumatiserande. 

 2. Rädslor skulle jag säga att dom båda visade på en gång. Den andra hunden, tiken, kunde tex visa på promenader att hon var rädd och ville undvika andra hundar. Hennes personlighet kom även direkt skulle jag säga, otroligt tillgiven och ett litet busfrö. Dock kan man ju säga att hennes personlighet började visa sig mer och mer och förstärktes ju bekvämare hon blev med oss. 

Den första hunden, hanen, hade mycket rädslor och osäkerheter till en början, han hade aldrig varit inomhus och bara bott i ett hägn sen han var valp (tog honom från 10 månader). Han var därför väldigt obekväm inomhus till en början och gillade inte att röra sig i huset, kunde inte gå i trappor etc. Koppel hade han inte heller någon erfarenhet av och kunde tycka att promenader var konstigt. Dom första dagarna spenderades mycket med att låta honom vara lös ute på inhägnad mark. Då fick han en paus från nya saker som att vara inomhus och att ha koppel. Känner dock att jag spårat bort från själva frågan. Svaret blir väl att båda deras personligheter fanns från början, bara lite gömda och dom visade sig mer i olika situationer. Tiken visade sin personlighet mer och snabbare medan det tog längre tid för hanen att visa hela sin personlighet. 

 3. Alltså både ja och nej. För det första ska man ju vara inställd på att dom inte heller vet allt, dom hör det i andra hand från personerna i det andra landet på det hägnet och gör uppfattningar från att träffa hunden under begränsad tid. 

Hanen beskrevs som en hund som måste få komma till ett aktivt hem där man vill aktivera sin hund med tex bruks (schäferblandning) och absolut behövde han aktivitet men han hade inte heller drivet för bruks (enligt mig) sen kan jag ju uppskatta att dom överskattar hundens aktivitetsbehov snarare än att underskatta den, men det blir ju ändå delvis fel information. Dom sa även att han var en busig unghund, vilket han inte var till en början. Skulle inte beskrivit honom som en busig hund, mer lugn isf. Absolut lekte han och var busig men han var inte en ”busig hund” Tror även dom påpekade att han inte hade bott inomhus och behövde miljöträning men minns inte. För en mer korrekt beskrivning hade dom väl behövt understryka att han hade mycket rädslor och behövde jobba på mycket saker, vilket dom inte visste eftersom dom endast sett honom på hägnet.

Tiken beskrevs däremot ”värre” än hon var, dom skrev att hon var väldigt försiktig vilket hon inte riktigt var. Otroligt snäll men ändå framåt. Dom skrev att hon tyckte andra hundar kunde vara lite läskiga och jobbiga vilket stämde och skrev även att hon hade ovana av att vara ute och tyckte promenader kunde vara konstigt och obehagligt, vilket hon delvis tyckte. 

Jag upplevde att den organisation jag var jourhem för inte försökte försköna hundarna i beskrivningen dock hade dom inte all kunskap om hundarna (speciellt hanen) för att kunna göra en rättvis bedömning. 

 4. Här förstår jag inte riktigt frågan. Undrar du om skillnaden mellan en svensk omplacering och en rescuhund från utlandet? Beror extremt mycket på hunden och vad den har varit med om. Samtidigt som du kan få en otroligt traumatiserad omplacering från sverige kan du köpa en rescuhund som levt i familjeförhållanden och är som en ”vanlig” hund. Men generellt skulle jag säga att svenska omplaceringar har mindre bagage med sig och är mer anpassade till ett liv som vi är vana att leva.

Anmäl
2019-05-14 23:24 #5 av: monstermash

#2 Det är inte min åsikt - det var ett välmenande tips som jag vet att många inte tänker på. Då så. 

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2019-05-15 00:23 #6 av: Rafflan

En vän importerade en hund från utlandet, när den kom var det inte den hunden på beskrivningen i temperamentet, så omplacerings organisationen fick ta tillbaka hunden då den inte funkade med min vän trots att hon försökte få det att funka i flera månader.
Även träffat 1 hund, denns mamma importerades högdräktig trots att den vart besiktad innan den flögs av en veterinär enligt papperna, som tur var gick födseln bra och alla valpar klarade sig, hunden jag träffade var en valp ifrån denna kull, fatta stressen och lidandet för tiken att flygas och komma till ett nytt hem högdräktig.
Även träffat 1 valp, hela den kullen importerades, dem vaccinerades och besiktades innan dem flögs till Sverige, 3 av 6 valpar dog av parvo kort efter dem landat i Sverige.

Alldeles för många organisationer är oseriösa, falska papper och trots vaccin riskerar vi att få in farliga sjukdomar till Sverige. Jag rekommenderar starkt att köpa en omplacerings hund som finns i Sverige. 
Måste du verkligen ha en hund utomlands, åk ditt, träffa hunden, var med när den får sina sprutor och besiktas och flyg ihop med hunden hem till Sverige igen.

Anmäl
2019-05-15 01:16 #7 av: Sunflower_

#6 Alltså såhär, man kommer hitta skräckexempel var man än letar. Otroligt många svenska omplaceringar säljs av ägare som ljuger, förskönar och undanhåller information.

Absolut bör man kolla upp organisationen. Man borde ta del av både dom negativa och positiva åsikterna om den för att undvika skräckhistorierna du beskriver.

Finns det oseriösa organisationer, ja.
Finns det oseriösa svenska omplacerar, ja.

I vilket fall som behöver man grundligt kolla upp vem det är som säljer hunden och ifall den är trovärdig.

Anmäl
2019-05-15 05:14 #8 av: Maja2

Jag har haft 3  fd gatuhundar, 2 från spanien och 1 från Portugal. En liten podengo(mix), en podenco(mix) och en bodeguero. De kom till mig 2010 och lämnade mig , 2 av dem i slutet på 2018, och 1 nu detta år. Jag skulle inte påstå att flygresan var traumatiserande för någon av dem. 

Min första, från Portugal, som kom den 3/2 2010 , var otroligt rädd för män i början, och det höll i sig nästan ett år. I övrigt skulle jag säga att det tog ett par månader innan hon "landade" och blev den hund hon sedan var. Den andra kom i juni 2010, och den tredje i oktober 2010. De fann sig snabbare tillrätta, och det var förmodligen för att de hade varandra då. 

Beskrivningen av hundarna som organistionerna gav, stämde rätt väl, och jag fick vid 2  tillfällen hjälp med att få information från personal på plats på sheltret om hur hundarna var. 

2015 övertog jag en svensk renrasig staffordshire bullterrier. Han hade ganska stora problem med stress. Jag tyckte mig se ganska snabbt att mina fd gatuhundar fungerade bättre än vad han gjorde, mer som hundar "ska" fungera. Flocklivet och samspelet med andra hundar var helt naturligt för mina rescues.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan 2010, och idag har jag två svenska omplaceringar - båda staffordshire bullterrier, dock inte den jag övertog 2015, han är åxå änglahund nu. 

Anmäl
2019-05-15 16:48 #9 av: Rafflan

#7 skillnaden är att om man tar en svensk omplacerings hund finns inte risken att få in sjukdomar som vi inte har i Sverige. tex Rabies,  Leishmanios, Dirofilaria repens, Hjärtmask, Den bruna hundfästingen, Monocytär ehrlichios, Babesios Hepatozoonos, Leptospiros, Brucellos, TVT-transmissible venereal tumour, Rävens dvärgbandmask, mf.l

Vill du ha mer info om detta sjukdomar kan du läsa om dem på www.sva.se

Jag är inte emot importhundar, jag känner folk som impoterar tävlings/avels hästar och hundar, men då åker dem ditt, är med vid besiktningen och åker med djuret hem.

Om man seriöst vill importera en hund varför kan man inte åk ditt, träffa hunden, var med när den får sina sprutor och besiktas och flyg ihop med hunden hem till Sverige igen? 

Anmäl
2019-05-15 18:11 #10 av: Semlalatte

Jag tycker att rescuehundar tenderar att få ta oförtjänt mycket skit i diskussionssammanhang, både när det gäller sjukdomar och beteendeproblematik.

Sjukdomar ska naturligtvis tas på största allvar och jag välkomnar hårda regler gällande import men vad jag tycker vi ofta missar är att dessa risker inte är begränsade till utländska rescuehundar. Sjukdomar och parasiter riskerar även att spridas till Sverige via smuggelhundar, om vi tar med våra hundar på utlandsresan, när vi importerar hundar för avel, när vi deltar på utställningar och tävlingar.
Tyvärr finns det sjukdomar som i dagsläget inte kan upptäckas med vanlig blodanalys.

Detta är givetvis ett problem men lösningen är tyvärr inte så enkel som att förbjuda import av rescues. Däremot tycker jag att adoptören ska ta sitt ansvar och verkligen göra sin research inför valet av organisation. Varken hunden eller du som adoptör har något att vinna på att vara naiv.

Anmäl
2019-05-15 19:42 #11 av: koppargaller

#10

Viss skillnad på risken mellan gatuhundar o avels/tävlingshundar.

Anmäl
2019-05-15 22:24 #12 av: illyriia

#10 Förklara gärna varför det skulle vara så.

Alla hundar som vistas i länder där dessa sjukdomar riskerar att föra med sig dessa sjukdomar, båda testas och vaccineras.

Tar du t.ex med din hund utomlands för avel/utställning/tävling utsätter du den för andra hundar som kan bära på dessa sjukdomar och hunden kan även få fästingar samt bli biten av sandmyggan.

Anmäl
2019-05-15 22:38 #13 av: JoannaLi

#12 skulle tro att "adoptionscenter" är mer benägna att hymla med intyg än en person som ska ställa ut sin hund.


Anmäl
2019-05-16 00:43 #14 av: Rafflan

#10 jag är som sagt inte emot importhundar

Och som du säger, när min vän importerar en ny avelshund, eller när dem åker utomlands och tävlar, ja då ökar risken att man tar med sig smittor hem, även om gatuhundar är mer utsatta då dem lever ovaccinerade i dåliga förhållanden = hög smittorisk.

Dock undrar jag fortfarande varför kan man inte åk ditt, träffa hunden, var med när den får sina sprutor och besiktas, och flyg ihop med hunden hem till Sverige igen? 

Anmäl
2019-05-16 01:12 #15 av: illyriia

#13 Klart det finns oseriösa gatuhunds-organisationer likaså som det finns  oseriösa uppfödare utomlands som också hymlar med intyg. Ansvaret ligger ju på köparen att sålla ut seriösa från oseriösa vare sig det gäller rashund eller gatuhund.
Sedan är jag för att man tar hand om hundarna på plats genom att kastrera och minska gatuhundspopulationen, men jag är också för att alla hundar förtjänar ett bra hem oavsett vart det än må vara så länge man följer de hårda kraven och gör det rätt.

Anmäl
2019-05-19 10:36 #16 av: Cleopatrasims

1. Var flygresan märkbart traumatiserande? Så pass att man hellre bör ta en rescue som kör till Sverige?
Nej, allt gick jättebra. Emmie var lugn och glad!
2. Hur lång tid tog det innan hundens personlighet, rädslor etc. började komma fram?

Redan från dag ett så började hon skälla på män, men det har gått över nu. Hela hennes personlighet kom fram från dag ett-

3. Stämde det överens med vad rescuen sagt om hunden?
Ja.


4. Jag förstår att detta kan bero mycket på hundens ålder (jag skulle förmodligen ta en hund under året) men hur stor har skillnaden varit mellan den adopterade hunden och hundar köpte i Sverige?

Ingen.

Anmäl
2019-05-20 01:56 #17 av: illyriia

1. Var flygresan märkbart traumatiserande? Så pass att man hellre bör ta en rescue som kör till Sverige?
Lumi kom hit via biltransport då de ansåg det mindre stressfullt för hundarna och jag håller med.

2. Hur lång tid tog det innan hundens personlighet, rädslor etc. började komma fram?
Hon var väldigt försiktig i början men samtidigt väldigt nyfiken, för henne tog det några dagar innan hon vågade riktigt visa vem hon var.

3. Stämde det överens med vad rescuen sagt om hunden?
Stämde till 100%, de beskrev henne som försiktig och lite rädd men även nyfiken och allt detta stämde och stämmer även idag. Men det är helt okej, ibland får man helt enkelt anpassa "världen" efter hunden istället för tvärtom, speciellt om hunden har rädslor då dessa kan vara omöjliga att träna bort.

4. Jag förstår att detta kan bero mycket på hundens ålder (jag skulle förmodligen ta en hund under året) men hur stor har skillnaden varit mellan den adopterade hunden och hundar köpte i Sverige?
Det är väldigt individuellt så går inte att svara på.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.