Beteende

Avliva?

2019-05-12 19:58 #0 av: kaktusplanta

Hej allihopa.
Jag står inför ett extremt jobbigt dilemma. Jag har en liten blandrashund på snart 3 år. Jag adopterade honom från en familj när han var ca 6 månader som inte tog hand om honom och hans förflutna hos dessa är inget jag vet om.
Han har varit extremt osäker enda sen jag fick honom och han har gjort utfall och bitit vänner, familj, barn och främlingar. Han är en liten hund så det har aldrig blivit förödande konsekvenser. Han har även extrem separationsångest och klarar inprincip inte att bli lämnad ensam då han skäller och gnyr. Han är så extremt tydd till till mig och är fantastisk mot de han tycker om. Men så fort folk kommer för nära så biter han och det kan även vara helt oprovocerat. Han blir rädd och skäller vid överraskande ljud. Det är så utmattande att hela tiden behöva hålla koll när man har besök. Extremt utmattande att tänka på hur ängslig han blir när han är ensam. Jag har ingen ekonomisk möjlighet att sätta honom på hunddagis och han svarar som sagt inte bra på främlingar så dagmatte är också svårt... Vi tränar och tränar men inget tycks funka. Han har blivit bättre sen jag fick honom men han är fortfarande så extremt osäker och stressad. Nu när han senast bet någon, igår, så har jag verkligen börjat tänka på avlivning. Han bet min kompis i ansiktet när hon kramade mig så hon började störtblöda från läppen. Det känns inte humant att avliva men det känns inte humant att behålla honom i denna sinnesstämning. Jag står inför ett utav de jobbigaste besluten jag hittills tagit. Har ni tips? Vad tycker ni? Tänker jag helt galet som är på denna banan?

Anmäl
2019-05-12 20:12 #1 av: Sugar Mist

Avliva. 
Han mår tydligt inte bra, och hundägandet ska vara roligt. 
Vill du verkligen anpassa ditt liv upp mot 10-12 år till?

-

Anmäl
2019-05-12 22:15 #2 av: Frida B

Hur hårt detta än låter, och många kommer säkert inte hålla med mig om detta men... En död hund lider inte. Vissa pratar om bittröskel, och en hund som redan nått sin bittröskel har inte svårt för att bita igen. Huruvida det stämmer vetenskapligt vet jag inte men detta var människor som dagligen jobbar med denna typen av hundar... 

Men det finns ingen annan än du som kan ta detta beslutet. Du måste ta det själv. Men vad jag anser av beskrivningen är avlivning inget fel alternativ..

 Sajtvärd på Akvarieräkor ifokus och medarbetare på Agility ifokus             
(f.d MelvinMimmiLufsen)

Anmäl
2019-05-12 23:20 #3 av: jagvetinte1

Jag har själv en hund med liknade problem. Tyvärr kanske avlivning blir aktuellt för oss i framtiden. Vi får se. Men om jag var du hade jag tagit hunden till en hundpsykolog för att få hjälp med att förstå hunden samt hur du ska hantera den i svåra situationer samt  undersökt den hos veterinär för att se om det är smärta/sjukdom som orsakar porblem.  Jag håller på att utreda min hund hos veterinär just nu. Ibland är det så enkelt. Ibland inte. 

Anmäl
2019-05-13 06:16 #4 av: Maja2

I vilka situationer biter hunden? Rusar den fram till främlingar och biter, eller biter den när någon kommer nära den och den känner sig trängd?  Hur kom den åt att bita din kompis i ansiktet, höll du hunden i famnen? Hur aktiveras hunden? Har den några hundkompisar?

Anmäl
2019-05-13 09:47 #5 av: kinjelooo

Håller med allt ovanstående.
Orkar du inte längre så ska du inte slita, låt både hunden och dig själv släppa taget. Ingen mår bra i den situationen som den är nu.

Med detta sagt så har jag själv en hund som har bitit (rätt illa) ett par ggr och har själv funderat på avlivning men konsulterade med min hundpsykolog och gav hunden en sista chans. Det har gått ett år sedan vi införde några begränsningar och ändrade på hur vi interagerar med hunden och det har inte hänt något sedan dess. Ibland är det så enkelt men det är alltid ett stort ansvar att leva med en hund som nått den tröskeln.

Så om du har lite ork kvar, låt veterinären undersöka grundligt, låt en bettendeutredare utvärdera hunden och därefter fatta ett beslut. Då vet du iaf att du har gjort allt.

Anmäl
2019-05-13 12:31 #6 av: kaktusplanta

Han har både rusat från och bitit oprovocerat, på samma sätt som han har känt sig pressad och bitit. Han kan smyga efter människor och skälla helt maniskt efter dem. Jag försöker som sagt begränsa honom men han fortsätter.
Han får ca 2 h promenad per dag, sen på det så får han arbeta med nose work.
Han har en hundkompis som han kommer jättebra överens med och han beter sig oftast bra mot andra hundar. Han kan dock dra i kopplet när han ser en annan hund på promenad för han vill fram.
Jag vill inte ge upp för han är det finaste jag har, men det krossar mitt hjärta att se honom må så dåligt.

Anmäl
2019-05-13 12:48 #7 av: kaktusplanta

Han går ofta till utfall mot veterinärer men ska absolut överlägga och utreda.

Anmäl
2019-05-13 13:21 #8 av: Sunflower_

Det du kan göra, som tidigare sagt är att kolla upp honom hos veterinären så att det inte finns något fysiskt fel hos hunden som får den att agera så. För det andra kan du ta hjälp med en hundpsykolog och få svar på varför samt lärare dig dig hantera dom situationerna. Han låter som en mycket osäker hund som har resursförsvar, vilket man KAN jobba med men då ska man veta HUR. Jag tycker det är svårt att säga skarpt ja eller nej till avlivning då jag tycker informationen är för begränsad. Det är svårt att veta hur ni hanterar situationerna (även fast du berättar) och ifall ni kanske gör något annat som triggar honom eller gör honom till en osäker hund. Sen finns det hundar som borde avlivas då ingen träning kan ge dom ett sunt hundliv , men jag kan inte svara på ifall det är fallet för din hund. Faktum är att det kan vara relativt lätt att lösa men det kan också vara ett fall där hunden borde avlivas.

" Men så fort folk kommer för nära så biter han och det kan även vara helt oprovocerat" Vad menar du med oprovocerat i denna mening, hunden upplever sig antagligen hotat och trängd vilket ger den anledning att bita; alltså inte oprovocerat. 

Mycket beror ju också på vad du känner att vad du orkar, ges hunden tillfälle att bita igen kommer den med absolut största sannolik att göra det om inte väsentliga delar förändras. För att man ska kunna ha en hund som är benägen till att bita måste man ha 100 %kontroll på hunden och ansvara för att det inte händer. Exempelvis i situationen när din vän blev biten; låt inte hunden vara nära när ni hälsar, alternativt låt inte vännen hälsa. Du måste ständigt förekomma hunden i situationer där det kan uppstå. Men det är fullt okej att inte vilja leva så också. Som tidigare sagts; en död hund lider inte. Dock tycker jag att det är orimligt att säga det till varje situation där en hund beter sig illa. Får jag fråga vad det är för blandras?

Det jag menar är att det är svårt att svara på ifall den kan vara relativt lätt, med rätt träning att hjälpa hunden eller ifall det är en hund som borde avlivas.  

Anmäl
2019-05-13 13:55 #9 av: hemul

Får spontant en känsla av att han kanske varit misshandlad i den första familjen eftersom det bara är människor han inte tolererar. Märker du nån skillnad på hur han reagerar på män och kvinnor?


Anmäl
2019-05-13 15:15 #10 av: kaktusplanta

Precis som du skriver #8, självklart så är det inte oprovocerat för honom, men för oss människor kan det synas oprovocerat då man inte gjort något eller ens lagt märke till honom tills han går till attack.

Han reagerar till synes mer på män än kvinnor. Han blir märkbart mer påverkad av en mans närvaro än en kvinnas.

Han är ett ”offer” av dålig köksavel, då de sa att han va en blandning av shih tzu och papillon. Men han ser verkligen inte ut som en papillon eller typisk shih tzu. Men vi misstänker borderterrier-blandning.

Anmäl
2019-05-13 16:34 #11 av: Semlalatte

Du säger att ni ”tränar och tränar men inget tycks funka”. Byt taktik. 2,5 år är extremt lång tid för en hund att uppvisa samma (eller näst intill samma) beteendeproblematik som när ni startade tillsammans. Ser du ingen tydlig förbättring på några veckor med nuvarande åtgärder så måste det till en förändring. Hur har ni arbetat med detta hittills? Får ni hjälp i dagsläget?

Anmäl
2019-05-13 17:04 #12 av: kaktusplanta

Vi arbetar ständigt med harmoni i våran relation till varandra. Vi miljötränar, promenerar, jag tillrättavisar etc. Jag går efter en uppfostran på min hund där han är begränsad till en viss del och får göra vad han vill till viss del. Han vet att han ska lyssna på mig.

Anmäl
2019-05-13 18:13 #13 av: Semlalatte

#12 Men om han vet att han ska lyssna på dig och respekterar att du har sista ordet borde det vara ganska enkelt att stoppa honom när han exempelvis vill förfölja och skälla ut dina gäster? Hur kommer han ens så nära att han kan bita? Du får gärna beskriva mer detaljerat hur saker och ting brukar gå till :)

Anmäl
2019-05-13 18:20 #14 av: Sunflower_

#12 Men hur jobbar ni med dom problem som får dig att överväga avlivning: biter/skäller på människor, osäker och rädd samt separationsångesten?

Att ni jobbar med harmoni i er relation är ju jättebra men det behövs ju att ni jobbar på harmoni mellan hunden och andra människor. En osäker och rädd hund kräver att du jobbar på att stärka dens självförtroende och lära den att saker den tycker är läskigt inte är det (ljud, människor etc). Hur beter sig gästerna mot honom och när är det han biter/skäller ut dom? Har ni jobbat på separationsångesten och isåfall hur?

Anmäl
2019-05-13 21:24 #15 av: kaktusplanta

Separationsångesten jobbar vi ständigt på genom att visa att jag finns och kommer tillbaka. Alltså stänger dörrar osv som man ensamtränar en hund. Jag försöker inte göra en stor ”deal” utav att jag kommer och går.

När han biter folk så visar först jag att det är fel genom att visa det för honom, sedan så brukar jag (om det är ok med personen, vilket det oftast har), uppmuntra till att denne ska ta fram sin hand försiktigt så han förstår att mänsklig närhet inte är en fara. Då brukar han nosa och kolla bort.

Vad som gäller skällandet så brukar jag komma i vägen för deras ”argumentation” och återta utrymmet som mitt och att jag bestämmer. Då brukar han gå sin väg och sura.

Men han är fortfarande på helspänn hela tiden. Som nu idag har jag varit hos min mamma, hon började massera mig och du kommer han flygandes och nafsar henne i handen. Ingen av oss gjorde ljud och han var på avstånd. Jag ser helt enkelt inte ibland.

Anmäl
2019-05-13 21:43 #16 av: Sunflower_

Men känner du att han blir bättre med att vara ensam eller varför tror du inte att det har fungerat på 2,5 år? Hur är han extrem i sin separationsångest?

”När han biter folk så visar först jag att det är fel genom att visa det för honom”, hur visar du att det är fel och hur ser situationen ut innan han biter? Eftersom du sagt att han biter när folk kommer nära så vet du ju lite vart problemet ligger, han är rädd och osäker när det gäller ”okända” människor och väljer att bita för att få dom att avlägsna sig. Det kanske skulle vara bättre att försöka förebygga problemet och lära honom att det inte är farligt snarare än att ”visa att det är fel” när han gör det.

Återigen är jag nyfiken att veta mer om situationen INNAN han agerar, vad gör gästerna och hunden innan han agerar?

Det är bra att vara bestämt och visa att det är du som har kontroll över situationen och dina gäster men att bygga upp hundens självförtroende och lära honom att det inte är farligt är otroligt viktigt.

Låter ju som att han resursförsvarar dig, alltså att du är en resurs som han inte vill att andra ska komma åt alternativt att han försöker försvara dig mot dom läskiga farliga människorna. Grunden ligger nog i att få honom att förstå att andra människor inte är farliga.

Anmäl
2019-05-13 23:03 #17 av: kaktusplanta

Han blir stundvis bättre gällande att vara ensam, men så fort jag varit hemma med honom i mer än en dag inprincip så är vi tillbaka på ruta ett gällande det.

Precis, men innan han går till utfall så är han alltid lugn. Han morrar inte, ingenting. Han kan ligga helt lugn. Han kan bara springa fram och bita folk i benen för de går förbi. Därinnan har han legat lugn i sin säng. Det blir som något bara faller i honom.

Anmäl
2019-05-13 23:15 #18 av: Sunflower_

Menar du att han blir bättre ifall du lämnar honom fler dagar i rad men sen faller tillbaka bara för att du är hemma med honom i en dag? Undrar fortfarande hur han är extrem i sin separationsångest och vad som händer när du lämnar honom ensam.

En stressad och rädd/hotad hund kan se väldigt lugn ut om man inte vet vilka signaler man ska titta efter. Signaler som att stelna till, titta bort, slicka sig runt munnen, visa ögonvitan etc. Det är ju ”skönt” att ha en hund som varnings-morrar men det gör inte alla hundar. Sen undrar jag också fortfarande vad du gör för att visa att han gör fel när han biter?

Springer han endast och biter folk som går förbi hans bädd eller i flera situationer? Har ni jobbat någonting på att han ska bli bekväm med andra människor och förstå att de inte är farliga?

Anmäl
2019-05-14 01:04 #19 av: Semlalatte

Angående separationsångesten; Även om jag förstår din tanke med att lämna och komma tillbaka för att ”visa att du finns” finns det en risk att du istället tränar upp hans uthållighet. Kommer du tillbaka innan ångesten lagt sig kommer han orka hålla ut ytterligare lite till nästa gång. Med vuxna hundar anser jag att det i regel är bättre att bara lämna och låta dem ta sig igenom det på egen hand och låta det ta den tid det tar. Du skriver att han är tillbaka på ruta ett när ni varit hemma mer än en dag tillsammans och då måste jag fråga vad ni gör den dagen? Tillåts han hålla sig lite väl nära dig då? Kontrasten blir stor om ni spenderat en dag hopslingrade i soffan för att han sedan dagen efter får en dörr i ansiktet när du lämnar hemmet.

De hundar jag tränat med som lidit av separationsångest har jag varit väldigt noga med avstånd även inomhus. Hunden med separationsångest fick vara i köket och jag satte upp en barngrind till det angränsande vardagsrummet. I början var vissa ganska kreativa i sina försök att pocka på ens uppmärksamhet men då de ej fick respons gick det så småningom över till en sundare aktivitet - att vila. När vi delade yta var det heller inte tillåtet att förfölja (viktigt). Det handlade om dagar innan man såg en markant förbättring men det ska såklart tilläggas att hundar är individer där det tar olika lång tid för ångesten att ge med sig.

Angående situationen med gästerna undrar jag varför han i detta läget behöver delta överhuvudtaget?

Anmäl
2019-05-14 03:04 #20 av: Joyous

Det jag tänker när jag läser i tråden är att det här är en hund som får ta alldeles för mycket ansvar i situationer som den inte kan hantera och där den är rädd.
Hunden har bitit vänner, famil och främlingar och den får ändå möjlighet att springa efter folk, skälla och fortsätta bitas.
Hunden är på helspänn eftersom hunden är livrädd och måste hantera det den är rädd för på egen hand.

Innan du ens funderar över hur du ska få din hund bekväm med att hälsa och umgås med människor skulle jag börja med:

- Se till att hunden under inga omständigheter kan springa fram till folk (koppel, galler eller vad som krävs för att få kontroll). Hunden kan inte hantera det i dagsläget och varje gång den ändå hamnar i en sån situation där den tvingas gå in i försvar tenderar situationen att förvärras.
- Din hund måste kunna lita på att ingen kommer klappa, sträcka fram händer, locka eller på annat vis ta kontakt/tränga hunden. Där skulle jag säga att steg 1 är att se till att det aldrig händer, att du tar ansvar för all kontakt och ser till att hunden slipper.

Vill avsluta med att skriva att jag lider med dig. Levde med en hund med liknande problem i 4 år och det var verkligen jättejobbigt.
Din hund mår inte bra och det är inte fel att avliva en hund med den typen av problematik som du beskriver, ibland går det inte att komma tillrätta med problemen hur mycket man än kämpar. Och nej du tänker inte galet, det måste vara väldigt tungt och stressigt för er båda att leva så här.

Anmäl
2019-05-14 09:50 #21 av: Semlalatte

#20 ”Se till att hunden under inga omständigheter kan springa fram till folk (koppel, galler eller vad som krävs för att få kontroll). Hunden kan inte hantera det i dagsläget och varje gång den ändå hamnar i en sån situation där den tvingas gå in i försvar tenderar situationen att förvärras.
- Din hund måste kunna lita på att ingen kommer klappa, sträcka fram händer, locka eller på annat vis ta kontakt/tränga hunden. Där skulle jag säga att steg 1 är att se till att det aldrig händer, att du tar ansvar för all kontakt och ser till att hunden slipper.” EXAKT! Detta var verkligen spot on!

#15 Han visar väldigt tydligt att situationen gör honom rädd och osäker och då är det verkligen upp till dig att axla rollen som ”förälder” och bevisa för honom att du faktiskt står för vägledning och skydd. Det blir väldigt fel att bestraffa honom när han försöker freda sig för att därefter tvinga på honom en hand att nosa på. Ge till honom vad du förväntar dig att få tillbaka, alltså vill du att han ska respektera ditt/familjens/gästernas personliga space måste ni visa honom samma hänsyn.

Jag hade börjat med att ge honom en ”safe spot” där han vet att han får vara ifred, förslagsvis bädden. Placera bädden längre in i bostaden där du fortfarande kan ha uppsikt över honom men där han slipper att folk passerar förbi i tid och otid. Hänvisa honom dit när det kommer besök och var STENHÅRD mot gästerna att inte uppmärksamma honom med varken ögonkontakt, ord eller beröring. Lämnar han bädden leder du bara väldigt odramatiskt tillbaka honom till den igen. En av fördelarna med att ha en specifik plats är att det ger värdefull struktur och är ett väldigt enkelt och tydligt koncept för er båda att följa. Det enda han ska behöva tänka på är att hålla sig på sin anvisade plats, inte att agera värd och interagera med besökarna. Låt honom slippa det ansvaret då det i dagsläget är alldeles för mycket för honom att bära.

Jag förstår att du vill att han ska uppskatta normal social kontakt med andra men försöker man komma dit genom att utsätta honom för närhet han inte är redo för kommer det komma tillbaka och bita en i ändan.

Anmäl
2019-05-14 11:40 #22 av: kaktusplanta

#18, Ja, men det är så extremt svårt att hela tiden kolla på vad han gör.
Han är extrem i sin separationsångest genom att gny, skälla, han vill inte gå med andra personer i koppel (även om detta är personer han litar på), han har helt enkelt mycket problem att göra saker utan min närvaro.
Han bits även i andra situationer, när han ligger i soffan och han tycker att folk rör sig för mycket eller liknande. Han kan bita om han tycker de kommer för nära mig. Jag upplever dock att han känner sig tryggare när han sitter hos mig och det är betydligt mycket lättare att hantera och vägleda honom i dessa situationer när han sitter hos mig.

#19, Han tillåts att vara nära mig, har faktiskt inte tänkt att avgränsa honom även inomhus i den mån. Han får dock inte följa med mig på toa och jag stänger dörren till köket när jag lagar mat. Då väntar han dock utanför dessa dörrar. Ska jag avgränsa honom och stänga dörren till vardagsrummet kanske? Så han inte kan ”ha koll” på var jag är?

#20, Det jag gör nu är att försiktigt ta fram samtliga personers händer försiktigt så han får lukta, inget klappa eller liknande. Bara för att visa att inget är farligt. Låter som en bra idé, får nog investera i en grind. Är rädd att han reagerar på att han ser alla, men det kanske går över?

Anmäl
2019-05-14 11:50 #23 av: Sunflower_

Måste bara förtydliga vad jag menar med att lära en hund att människor inte är farliga och göra den bekväm med människor. Jag menar INTE att du ska be/tvinga hunden till integration med människor genom gullande och klappningar. Det jag menar är att hunden ska känna sig trygg och bekväm med att veta att människor inte kommer störa den genom att tex göra intrång på hundens personal space. Som #20 skriver, hunden måste vara trygg i att den inte blir utsatt för dessa ”läskiga” saker som integration med okända människor. Den enda möjliga integration kan vara att en person som går förbi hunden slänger åt den en godisbit (dock fortfarande utan ögonkontakt, prat eller beröring). Men detta känns som ett steg längre fram. Det du borde börja med är att se till att ingen går så nära hunden att den känner sig tvungen att försvara sig.

Med tiden kommer hunden förhoppningsvis plocka upp att människor respekterar honom och därför kommer han inte behöva göra utfall för att dom ska hålla sig borta. Successivt kan då förhoppningsvis människor närma sig hunden genom att tex gå förbi den. Men man måste jobba med sakerna i rätt ordning och ta det i hundens takt. Du kommer troligtvis aldrig få en hund som blir totalt överlycklig när främmande kommer som lägger sig ner och bönar och ber om beröring och klappar. Men han ska inte heller behöva vara en sån hund. Det är okej att han vill att främmande håller sig på avstånd och det ska även respekteras. Det man måste jobba på är att få bort hans rädsla och stress i sambans med främmande och skapa en trygghet i att dom kan vara där utan att tvinga honom till integration.

Anmäl
2019-05-14 12:04 #24 av: Sunflower_

#21 Det jag gör när jag ensamhetstränar en hund är att successivt bygga upp tiden jag är borta samt hur långt borta jag är. Att direkt försvinna från huset är för stort steg för en hund som inte är van vid det. Sätt upp exempelvis kompostgaller mellan rummet hunden är i och där du är. Tillåt alltså inte hunden att alltid följa efter dig. En dörr kan vara för läskigt till att börja med och här kommer kompostgallret in då hunden hindras från att följa efter men får ändå en känsla att ni typ är i samma rum. Detta bygger upp hundens vana av att bara vara med sig själv. Gå endast tillbaka till hunden när den har lagt sig avslappnat.

Hur menar du att du har större kontroll över honom ifall han är nära dig samtidigt som du säger att han kan bita när andra kommer nära dig samtidigt som han är det? Det är inte kontroll. Kontroll är att kunna försäkra både hund och människor att inget farligt kommer hända.

Anmäl
2019-05-14 12:44 #25 av: kaktusplanta

#23, Ja, jag kanske har överbelastat min hund, jag får helt enkelt ta några steg tillbaka och låta honom bestämma hur han vill komma fram. Tack för tipset, ska börja med det.

#24, Låter bra, som sagt så får jag investera i ett sådant.
Det jag menar med att jag har mer kontroll är att han ofta känner sig tryggare hos mig och han kommer i betydligt färre konflikter när han sitter med mig. Där kan jag styra mer vilka som kommer fram för folk (även om jag sagt åt dem), tar sig friheten att klappa för att han är ”så söt”.
Jag kan märka en mer nervositet hos honom desto längre ifrån han är mig och det gör mig helt förkrossad att se honom så.

Vill bara tillägga här till alla ni fina människor som svarat på mitt inlägg, tack! Jag var så himla uppskakad över det han gjorde mot min vän och jag vet att inget är hans fel. Jag har bestämt mig för att verkligen försöka bygga upp honom ännu mer, ge honom en chans till. Om det inte funkar så förstår jag självklart vad jag måste göra för allas skull.

Bjuder på en bild på honom också!

Anmäl
2019-05-14 13:05 #26 av: Sunflower_

#25 var extra hård mot dina gäster. Interagera inte med hunden eller kom inte hit. Var tydlig med att ni tränar på det och att dom förstör genom att klappa, prata eller titta på honom. Har han en plats att vara på längre bort kommer säkert detta problem även minska då han inte är där ni är. Men som sagt var stenhård på gästerna, han är inte där för deras nöje. Om du vill skrämma upp dom kan du ju påpeka att dom skjuter er ett steg närmre avlivning genom deras integration.

Vad härligt att höra att du känner hopp igen angående situationen och att du tror att det kan finnas en lösning! Också mycket bra att du förstår att det ibland är schysstas att avsluta eländet än att bara pusha lite och lite till. Dock förtjänar han en chans med rätt träning innan det!

Vilken liten sötis!

Anmäl
2019-05-14 14:27 #27 av: Semlalatte

#21 Gällande ensamhetsträningen skulle jag säga att det är väldigt individuellt vad som lämpar sig bäst. Jag har sett riktigt vidriga fall av separationsångest (tänk massakrerade inredningen och sprängde fönstren) där ägaren försökt lämna kortare stunder för att sedan successivt öka. Vad som hände där var att hunden aldrig hann komma till ro innan ägaren var tillbaka vilket resulterade i att den istället blev enormt uthållig. Därför är det precis som du sa viktigt att försäkra sig om att hunden faktiskt är lugn innan du återvänder och inte falla för frestelsen att ”kolla läget” i tid och otid. Tar det tio minuter är ju det kanon och tar det två timmar så är det också okej. Detta gäller även inomhus när hunden bara är avskärmad i ett annat rum.

#25 Jag kan inte trycka nog på hur viktigt det är med integritet och personligt space. Om din hund upplever att du inte förmår att sätta ner foten och hålla den där ens gentemot honom, hur ska han då kunna lita på att du kan freda honom ifrån det som gör honom osäker? Den som saknar integritet behöver skydd och för en redan osäker hund är det brutalt påfrestande att behöva ta på sig rollen som flockens/familjens beskyddare, ett ansvar den aldrig borde haft men tvingats ta i brist på alternativ.

Se nu till att ta över den stafettpinnen.
Varmt lycka till!

Anmäl
2019-05-14 14:41 #28 av: Sunflower_

Det var menat att tagga #22 i mitt #24 inlägg, alltså inte #21. Det var inte riktat till dig och inte en kommentar på ditt synsätt att ensamträna, så du vet. Så det inte blir rörigt hahaGalen Precis som du säger är nyckeln för en lyckad ensamträning är att se till att endast gå tillbaka till hunden när den har lagt sig och är lugn, endast då lär den sig att vara själv utan stress och oro.

Anmäl
2019-05-14 16:02 #29 av: Semlalatte

#28 Haha, det är inte så lätt att hålla ordning på alla siffror!😅

Anmäl
2019-05-15 08:21 #30 av: eli1991

Har läst ditt inlägg och svarar med mina egna erfarenheter och åsikter.
Har själv tagit hand om en hund som kom ifrån ett dåligt hem. De agressiva tendenserna fanns redan från start.
Summa sumarum så bodde han här i ca 1 år. Konsulterade många experter, hundtränare och människor med erfarenhet. Hittade trix för att kunna avstyra honom från att hugga i 1 situation men snabbt började han hugga i nya situationer. Han högg oss i familjen samt hotade främlingar (skulle garanterat hugga om han fick chansen). 
När jag tog honom visste jag att det kanske inte skulle gå vägen MEN jag tycker att alla hundar förtjänar en chans och jag har hanterat hundar med problematik förr.
Under året han bodde här var jag täckt av blåmärken, blödande sår och jag har många ärr kvar än idag.
Beslutet att avliva tog jag efter en dag då vi var ute och gick, allting var normalt och från ingenstans biter han sig fast i mitt ben. Jag tar lös honom och föser iväg honom (för att freda mig själv) men han kommer tillbaka som en missil. Gång på gång i flera minuter. Båda mina armar och ben var trasiga efter detta.
Jag ångrar inte tiden han bodde hos oss, han fick en ärlig chans som han verkligen förtjänade.
Men jag kunde inte garantera varken min eller andras säkerhet, skulle han bita ett barn skulle jag aldrig förlåta mig själv. Eller skada någon utomstående illa.

Jag tycker du ska ställa dig själv följande frågor: Är hunden en säkerhetsrisk? Kan du garantera att hunden inte skadar någon annan illa, framförallt ett barn? (även om man har full koll kan oväntade situationer uppstå).
Hunden mår uppenbarligen inte bra och jag hade avlivat. För allas skull.

Anmäl
2019-05-27 16:21 #31 av: Semlalatte

Hur går det, TS?

Anmäl
2019-05-28 00:41 #32 av: hemul

Nåt man sällan tänker på med mindre hundar är munkorg. Känns väl kanske inte som en hit att använda en sån, men jag tror inte det behöver vara speciellt besvärande för hunden.

Du skulle ju kunna använda munkorg i vissa situationer ett tag medan ni jobbar med det här, typ när ni får besök hemma. Se hur det funkar. Tror faktiskt det kan ha positiv effekt då det skulle göra att du inte behöver oroa dig för att hunden ska bita gästerna och han skulle inte behöva vara så påpassad.

Sånt här blir ju en ond cirkel. Hunden är rädd och osäker. Det har gått illa ibland. Du blir nervös och rädd för att hunden ska bita igen. Hunden känner din nervositet vilket göder hans egen osäkerhet. Du bekräftar ju att situationen är läskig, med din sinnesstämning och ditt beteende. Kan munkorg göra att DU känner dig mer trygg och avslappnad, och det borde den ju göra, kommer hundens rädsla troligen att minska, framför allt för att  DU utstålar lugn men även för att andra inblandade inte behöver vara på spänn .

Har aldrig använt munkorg, men i en sån här situation skulle jag definitivt göra det. Skillnaden mellan att behöva hälsa på de läskiga gästerna i en spänd situation och antagligen lätt fasthållen av matte och att kunna gå gå fram precis när han vill och känna sig fri tror jag kan göra jättestor skillnad.

Jättesöt hund förresten. Blev lite kär faktiskt. Igen. Blinkar


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.