Pitcher och jag var på väg hem från en promenad och precis innan vi ska svänga upp över en järnvägsövergång så kommer en liten sandfärgad powder puff-kille pilande från järnvägsspåret (!!!) och emot oss. Ingen ägare i syne. 

Den lilla parveln och Pitcher hälsar och småbusar medans jag står och spanar efter en ägare. Fortfarande syns ingen till. 
Den lilla hunden är totalt ointresserad av mig så det är tur att Pitcher är med och kan hålla kvar den lilla rymmaren. 

Efter ca 10 min. väntan så tar jag upp mobilen för att ringa polisen. 
Då kommer en bil körande från en verkstad som ligger några hundra meter bort. 
Husse ropar in hunden i bilen, ger Pitcher en komplimang och blåser iväg lika fort.

Slutet gott, allting gott. Men jag har fortfarande ont i magen. Tänk om inte Pitcher varit med och den lilla hunden hade fortsatt strosa omkring på spåret?!
"Vår" tågsträcka är den mest trafikerade i Sverige. 
Tänk om någon annan kommit och hundnappat lilla puffen? 

Huvvaligen, ha koll på era hundar. Sånt här fixar inte mina nerver. 
Nu ska jag pussa och krama mer på min hjältehund.