Avel & Genetik

Hjälp! Meriter & resultat

2019-02-09 15:50 #0 av: fancie-

Har koll på en (förhoppningsvis) kommande kull som jag är intresserad av att ta valp från. Nu vill jag ha hjälp med att tyda lite saker:

Tiken har flera sertifikat från utställningar och 2x CACIB. Båda föräldradjuren till henne har gjort ZTP med resultat 1A, vad betyder detta?

Hanen har gjort mentaltest med +143p, är det bra resultat? Har kollat på beskrivningar av både hans och hans kullyskons mentaltest och de ser bra ut, förstår bara inte riktigt poängsystemet.

Anmäl
2019-02-09 20:23 #1 av: Ambrose

ZTP är ett typ av mental + skyddstest från tyskland. 1a är toppbetyg!

Hur gammal är hanen?
Förr hade man betygsskalan -300 till 300. Över 0 var gk. Det är alltså ett hyffsat MT poängmässigt.

Anmäl
2019-02-09 20:31 #2 av: fancie-

Okej tack! Hanen är född i maj 2014 :)

Anmäl
2019-02-09 21:25 #3 av: Ambrose

#2 Svensk alltså?

Då gissar jag att han har gjort MT2017 i så fall? Fast den är inte officiell ännu(dock föredrar många den eftersom det gamla MTt lägger lite väl stor vikt på hundens kamp och leklust.

Anmäl
2019-02-09 21:42 #4 av: fancie-

Nej, hunden är från finsk kennel. Ska försöka göra lite mer research angående vad det är för mentaltest han gjort men tyckte jag läste något om att man måste få +75 poäng för att vara godkänd.

Anmäl
2019-02-09 22:23 #5 av: fancie-

#3 Det verkar stämma att 300 är maxpoäng, 75 är gräns för godkänt.

Anmäl
2019-02-09 23:03 #6 av: Ambrose

Är det alltså ett finskt MT hunden har gjort? Då har jag ingen koll.
I Sverige finns det officiella MT2007, 0-600p, gk300+, och det inofficiella MT2017 -300 - 300. Gk 100p

Anmäl
2019-02-10 07:48 #7 av: fancie-

Ja det är nog gjort i Finland, krångligt att det är olika i olika länder😅 Men jag tror jag har koll nu.

Anmäl
2019-02-11 10:37 #8 av: CayKantos

Nyfiken som jag är med tanke på ZTP, vad är det för ras?

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-02-11 11:46 #9 av: fancie-

#8 Dobermann är rasen :)

Anmäl
2019-02-11 12:35 #10 av: Fisherling

När jag kollar bruksras är höga utställningsmeriter snarare något som får mig att inte vilja ha från de linjerna.

Har de några för rasen relevanta meriter? IPO, skydd, rapport etc. Mentaltestet är gjort (med ganska dåliga poäng för en dobbis, den typen av brukshundar vill man ju ha nära maxpoäng) men har den fått titeln? (De lär väl ha en variant på Korad) Om inte, varför inte? 

Anmäl
2019-02-11 16:10 #11 av: fancie-

#10 Både hanen och tiken har godkänt BH, hanen har tydligen tävlat i rallylydnad med bra resultat. Pappa till honom är Aatu vom Stahlberg, vilket är en fin, frisk brukshund med fina resultat. Ägaren till tiken tränar inom diverse grenar (drag, spår, skydd & lydnad) men hittar inga tävlingsresultat. Jag har inte träffat tiken ännu men hon verkar vara en trevlig och fin hund, inte ''enbart utställningshund''.

Jag kan ha fel (då min finska inte är perfekt) men jag tror inte att mentaltest kan leda till korning i Finland.

Anmäl
2019-02-11 16:23 #12 av: Fisherling

#11 Rallylydnad är knappast meriter för en arbetshund. Imponerande med championat om det är en sankt bernard eller chihuahua, inte dobermann.

Träning utan tävlingsresultat för en bruksras är för mig en röd flagga. De brukar ha alla möjliga ursäkter till varför det inte blivit av. "Alla vill inte tävla" "jag har för dåliga tävlingsnerver" etc.

Varför vill du ha dobermann?

Anmäl
2019-02-11 16:37 #13 av: fancie-

#12 Ja, jag förstår vad du menar. Man funderar ju varför inte ägaren tävlat om hon har tänkt avla, men det är ju vanligt att man blandar utställningslinjer och brukslinjer för att få en bra hobbyhund för träning och eventuellt tävling. Har man som ambition att nå eliten tar man ju kanske valp efter rena brukslinjer.

Jag vill ha dobermann för att jag fastnat för den rasen, har besökt en f.d. uppfödare med 4 stycken, varit och kollat på träningar med olika hundar i olika åldrar. Jag har alltid varit djurmänniska och har nu kommit till en punkt i livet då jag vill välja hund eller häst, och det blir hund för den kan man träna mycket med men det är samtidigt en familjemedlem. Vill ha en aktiv ras modell större gärna med egen personlighet, vilket dobermannen tycks ha. Det finns gott om hundkurser och hallar att använda och jag kommer inte vara rädd att be om hjälp om det behövs, känns tryggt att ha lärt känna den här ena tränaren redan nu. (Hon kände även uppfödaren till valparna och kunde rekommendera)

Anmäl
2019-02-11 16:42 #14 av: fancie-

Kan tillägga att jag alltid varit förtjust i rasen men på grund av att jag hört mycket dåligt och aldrig kunnat bilda mig en egen uppfattning har jag inte seriöst funderat på den tidigare.

Anmäl
2019-02-11 23:28 #15 av: CayKantos

Men att ta en "mellan/lagom" version v en hund, alltså inte hur hunden bör vara är ett aätt att atödja och hjälpa till att tvätta ut rasens egentliga egenskaper

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-02-12 06:19 #16 av: fancie-

Så du anser att det inte ät ok att avla på friska individer från mixade linjer? Varför gör så många uppfödare så isåfall? Klassas de som oseriösa då trots att avkommorna kan bli jättebra beroende på föraren?

Anmäl
2019-02-12 08:13 #17 av: CayKantos

#16 jag tycker personligen det är fel att tex ta en brukshund och försöka få en lite "lättare", fel ord men kom ej på ngt bättre, typ av rasen, om det inte är så rasen ska vara. Då finns det andra raser.
Jag tänker tex inom min egen ras vart vi har jättemycket "mellan" kelpies, vi har inte direkt utställningslinjer men vi har mycket avel på hundar som ska funka som det där mellan en aktiv sällskapshund och en brukshund typ.. vilket för mig var extremt tråkigt när jag letade min Kelpie då jag tyckkte det var svårt att hitta en Kelpie och inte något som såg ut och hade en nogånlunda liknande personlighet till kelpien men vek av på vissa delar och inte hade arbetskapaciteten. Speciellt när rasen är såpass liten som den är.

Man ville ha en agilityhund som var snabb och smidig men som ej kom upp i samma klass som Border Collies.

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-02-12 08:19 #18 av: fancie-

#17 Ok, förstår problematiken där..

Anmäl
2019-02-12 09:01 #19 av: CayKantos

Men som sagt. MIN åsikt, har INGEN aning hur det ser ut inom dobermannvärlden. Jag har nästan bara sett dom hårt i bruks och IPO så det är min uppfattning av dom. Om inte det har jag bara träffat osäkra eller jobbiga individer dom atningen gör utfall eller faktisk har skadat någon redan.
Mrn är inte alls insatt annat än att bruna dobermanns är görsnygga😍

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-02-12 09:18 #20 av: Ambrose

#16 Min åsikt som (förhoppningsvis) framtida uppfödare, är att avel och förändring av egenskaper bör gå långsamt.

Om jag t.ex. vill ta fram aktivare hundar så försöker jag hitta 2 hyffsat likadana individer, men där den ena är t.ex. något mer aktiv, men utan att skillnaden är extrem, och att övriga egenskaper hos hundarna är mkt lika.
Det tar då kanske 3-4 generationer för att nå avelsmålet, men eftersom man avlar på liknande individer så är chansen mycket större att kullarna blir mer homogena. Jag kan lättare förutse hur valparna blir, och anpassa köpare därefter.

Om man istället t.ex. vill ta fram en "lagom" aktiv hund och därmed parar en långsam och en aktiv hund(t.ex. en bruks och en utställnings), så finns chansen att man får en eller ett fåtal "normalaktiva"individer i kullen, men man kan lika gärna få assega och hyperaktiva.
Som uppfödare har man då ingen kontroll... för genetik funkar inte som så att avkommorna får 50/50 av båda föräldrarna.

Anmäl
2019-02-12 09:29 #21 av: CayKantos

#20 bra skrivit, håller helt med.

Just another crazy animal lover Skämtar

Ägare av CaToss Photography, kom gärna in och kika!

Anmäl
2019-02-12 15:01 #22 av: fancie-

#20 Jag det har du rätt i, som seriös uppfödare ligger mycket arbete och planering bakom varje kull. Man bör ju inte gissa sig fram, men trots noggrant arbete finns ingen garanti för hurudana avkommor det blir.

Sen så är det ju så att de hundmänniskor som är duktiga på sin sak formar hunden till tävlingschampion, även fast den inte har alla perfekta egenskaper medfött.
Det jag vill få sagt är att i mitt letande efter valp ställer jag krav på att föräldrarna ska vara fysiskt friska och fria från mentala rubbningar/problem. Det ska kännas bra när jag träffar tiken (och hanen om det är möjligt). Fina/många tävlings och utställningsresultat blir därmed ett plus.

Anmäl
2019-02-12 15:52 #23 av: Lizelda

Dålig koll på poäng och dylikt men kan ge min åsikt både som uppfödare och hundägare.

Jag har ett tydligt mål med min avel och vad jag vill ha i min hund. I stor utsträckning så handlar det ju om att komplettera tiken (då det är henne jag utgår från, lånar in hanar) och väga upp för de brister som finns, för det finns det alltid. Är tiken väldigt extrem åt något håll så ska hon ändå inte gå i avel men en lite extra aktiv tik väljer jag en något lugnare hane till. Samma sak när det gäller exteriör.

Jag ger helt ärligt blanka fan i utställningsmeriter. Visst är det kul att kunna skriva att pappan är multichampion men jag kan rasen tillräckligt bra för att se om han anatomiskt sett ser ut som skit eller inte. Alla kombinationer görs med ambitionen att de ska lämpa sig som servicehundar, då det är det jag sysslar med, och där är det mentaliteten som spelar roll. Hunden ska vara sund i kroppen och kunna fungera till sitt ursprungssyfte anatomiskt sett (jakt då det är spaniel men avlar inte fram jakthundar så jaktinstinkt är inte noga). De ska kunna röra sig fritt i skog och mark då det är det de är avlade för. Men mycket mer än så behövs inte. Bra höfter och dylikt givetvis men att den inte är tillräckligt snygg för att kunna bli multichampion spelar ingen roll.

Man kan träna mycket men grunden ska finnas. Valparna ska vara glada, framåt, orädda och kunna utsättas för vad som helst i princip utan att det är ett problem. Jag har en uppfödare i närheten när man inte kan klappa hennes fyraveckorsvalpar utan att de skyggar och det är inte acceptabelt för mig.

Ibland dyker det upp klagoinlägg från folk som varit och tittat på valpar där hela kullen bara somnat och jag tycker sånt är fantastiskt bra! Valparna är såpass trygga att de kan lägga sig ner och sova på fötterna på vilt främmande människor när det är massa nytt och spännande. Det är jag ute efter och jag blir glad när mina valpar slappnar av för jag har sett så många rädda och reserverade valpkullar att det är skrämmande.

"Be proud of your scars, they're proof of a fight you never lost."

HundarBortskänkes, Ridsport, AkvariefiskFurry Paws

Bloggar om min assistanshund på Tassa Bredvid

Anmäl
2019-02-12 17:55 #24 av: fancie-

#23 Bra input! Sunt förnuft kommer man långt med, skulle själv också backa om jag besöker en kull där valparna är rädda. Jag tycker inte att alla uppfödare måste avla mot exakt samma mål, så länge alla är noggranna med att skapa mentalt och fysiskt friska hundar.

Anmäl
2019-02-12 21:01 #25 av: Lona

Vill bara komplettera/förtydliga #20s bra svar med att det kan bli ännu värre än en ojämn kull där några valpar blir aktiva och arbetsglada medan andra blir lite loja om man parar utställnings/sällskapslinjer med arbetande (bruks, vall, jakt, drag...).
Det blir lätt en mix där egenskaperna inte går ihop alls i respektive individ,till exempel en hund som kräver massa aktivering både fysiskt och mentalt men saknar samarbetsvilja och "vettig" arbetslust - eller en hund med massa motor och driv men utan ratt och broms.
En "lugnare modell av aktiv bruks/arbetsras" kan bli betydligt jobbigare än en som är homogent och långsiktigt avlad för arbete med alla mentala bitar på plats.
Avel och genetik är både roligt och intressant men samtidigt betydligt knepigare än många tror, i synnerhet när det gäller så komplexa egenskaper som mentalitet och arbetsförmåga.
TS: jag har ingen koll på dobermann men rent generellt har Finland ofta bra hundar mentalt. Det är klart att det inte är en garanti för att ALLA raser och individer är bra, men det är absolut inte fel land att kolla efter hund i, om man säger så. Dessutom är deras Koiranet för det mesta betydligt bättre än Hunddata...
Om du bor i Sverige så är det väl visserligen en liten hake med att man inte kan importera valpen direkt. Behöver absolut inte vara ett problem, men jag skulle vara väldigt noga med att ta reda på hur valpen har det fram till leverans. Stor skillnad på att leva familjeliv och vara med om lite av varje än att sitta i hundgård, även om den är välskött.

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.