Att ta i hundens nackskinn och trycka mot golvet är naturligt. Mammorna gör så när hon tycker valpen blir jobbig. Köp några tjocka trädgårdshandskar och öva på att ta t.e.x ett ben ur hundens mun, morar hunden ta nackskinnet vänd upp och ner på den med magen upp och säg ett tydligt NEJ. Om du låter hunden få som den vill kommer det inte sluta bra. Har själv en 7 månaders valp som har en tendens att se allt som en bitar lek 😊

Gör INTE som #1 säger

#2 hur ska man göra då???

Tryck för guds skull inte ner hunden. Använd positiv förstärkning och lär hunden vad som är rätt. Googla om ni är osäkra vad det innebär. Finns seriöst ingen anledning till att tillrättavisa hunden på det sättet. Och det är inte naturligt då vi inte är mammahundar som uppfostrar valpen utan vi är människor. Det är stor skillnad på vad vi kontra mamman gör.

Läs på om frivillig hantering. Låter som att er valp är väldigt osäker, så att bygga en relation och kontakt er mellan med hjälp av positiva upplevelser skulle jag säga är det säkraste och snällaste (!) sättet att hantera den här situationen på. Hade absolut inte tryckt ner valpen i marken, det förstärker bara känslan av att ni inte är att lita på!

Din hund är troligtvis osäker alternativt rädd. Håller helt med #4 om positiv förstärkning. Om man istället bestraffar hunden kommer beteendet enbart öka. Djurskötaren gjorde med andra ord helt fel. Hade personligen tagit kontakt med dennes chef och förklarat situationen.

Bara så att folk fattar det, En hund på promenader, inomhus eller vart som helst, som biter tag i en annan hund, morrar, "kastar den i backen" eller liknande är inte stabil.
Alltså om ni går på en promenad med 3hundar och ena hunden blir osäker och skriker/stretar emot eller visar andra tecken på att vara osäker och en av de andra hundarna då flyger på den hunden för att "korrigera den" är INTE stabilt.

Om man ska "härma hundar och hundspråket" så kan man åtminstone härma en stabil individ, Alltså inte en individ som attackerar sin "kompis" såfort något går fel.

Att trycka ner en valp som redan är så osäker att den bits är inte det bästa man kan göra, Men det är också svårt att sitta via nätet och beskriva exakt hur någon ska göra när man inte vet hela situationen. Men att träna positivt och med förstärkning skulle jag rekommendera.

jag har aldrig haft det problemet med min hund men har sett att folk trycker ner och morrar…jag morrar bara när min hund inte vill klippa klorna och han förstår att det räcker då och lugnar ner sig

Jag har då aldrig sett en tik hugga tag i en valps nackskinn och pressa ner den i golvet. Tikar bär småvalpar i nacken - detta för förflyttning, inte korrigering. Man ska också vara oerhört ödmjuk inför det faktum att vi som människor, när vi försöker kopiera "hundspråk" missar en hel del i översättningen. Tänk bara så mycket mindre nyanserade vi klarar att vara på andra människospråk än det vi växte upp med… Alltså, det blir bara dumt att försöka "leka hund", och inte alls logiskt eftersom en annan hund inte skulle försöka klippa klor eller lyfta. Lär istället hunden i små steg att acceptera hantering, detta med dels motbetingning ("varje gång matte tar i mig får jag en godbit") och dels ren tillvänjning. Varje gång hunden hugger ifrån tränar den på det beteendet, och på samma sätt blir varje gång där hunden är avslappnad också en lärdom.

Jag menad såklart inte att jag pressar ner hunden!!! Vad tror ni att jag är? En djävul? Tar man en hund i nackskinnet lägger dom sig oftast ner av sig själva. Positiv energi kan funka på vissa hundar men inte alla. Jag menar att om hunden tror den får göra vad den vill och att den är flockledaren kommer gå väldigt fel. När vi uppfostrar hundar blir vi deras ledare och nästan som en mamma för dom. En hundmamma uppfostrar inte sin valp genom att ge den positiv energi utan den säger till valpen. Det mest naturliga för en hund är att bli tillsägen. När mamman blir trött på valpen nafsar den oftast till hunden på låret eller i nackskinnet. Har pratat med min veterinär om detta och han sa att det var helt rätt. Även den utbildade ledaren på brukshundklubben höll med och hon är specialiserad på hundbetéende och skötsel av hundar. Låter man hunden tro att den får göra allt den vill kan man sluta på sjukhus, det är ert val vad ni vill göra men vad jag har hört av hundspecialiserade människor är detta helt rätt 😊

Sen ska man bygga en relation till valpen ja. Att bygga en relation betyder att man gör saker både hund och människa tycker är kul och bygger en kul gemenskap mellan dom. Med vår hund gör vi ofta övningar som fot utan koppel trix och andra saker. Gör hunden något riktigt fel säger jag nej, lyssnar sen inte säger jag nej tydligare. Lyssnar den inte då heller börjar jag morra men funkar inte det tar jag den i nackskinnet. Jag utryckte mig fel och ni missförstod, jag menar inte att jag gör så utan det är när hunden absolut inte lyssnar.

Veterinärer och djursjukvårdare har i princip ingen utbildning i djurs beteende, så tycker inte att det är dem man bör vända sig till i fråga om uppfostran/träning. Att en tik som fått nog fräser ifrån till en valp går absolut INTE att jämföra med att du som människa tvingar dig på hunden och bestraffar den fysiskt när den blir defensiv. Mycket av hunduppfostran och grundlydnad handlar om att knyta hunden till oss, inte om att köra bort den. Att då använda aggressiva signaler, vilket hundar använder för att skapa avstånd, blir helt bakvänt.

#10 jag är inte en hund, och därmed är jag och min hund inte en flock, vi är inte samma art. Ingen av oss är flockledare. Jag beter mig inte som en hund, jag ger och läser inte signaler som en hund, jag kontrollerar min hunds mat, utevistelse och sociala umgänge. Jag är inte en hund. Jag är definitivt inte den som fött fram min hund. Jag är inte min hunds mamma. Så VARFÖR ska jag försöka efterapa "mammans uppfostran av sin valp" (en stressad hunds aggressioner), när jag uppenbarligen kan och vet bättre? Gamla och förlegade råd lever och frodas överallt, tyvärr ofta särskilt på BK. En SBK-instruktörr inte gud, och inriktad på mentalitet säger exakt 0. Även om du gav en faktisk titel så skulle det säga 0, eftersom att vi inte har skyddade titlar inom hundens mentalitet (utöver etolog kanske? Men vad folk får ut av de utbildningarna är också olika, baserat på tolkningar och personliga åsikter.)

#10 Nej det är inte sant, En hund som blir tagen i nackskinnet lägger sig inte frivilligt ner på grund av det, kan filma båda mina hundar och visa att det inte är sant någonstans.
DÄREMOT kan en hund som är van vid att bli nedkastad igenom nackskinnet lägga sig ner för att "spara" tid på att bli nedkastad eller hur man ska uttrycka det.
Och ja de metoderna du förespråkar, förespråkar även många veterinärer, många i USA och t.ex Cesar Milan, Det betyder inte att dom är rätt.

Jag har varit på kurser där en "hård korrigering av helstryp" skulle lösa problem vid hundmöten, Det löste inte problemet. Och många håller med om den metoden, utför den metoden och låter sin hund leva efter den metoden. Det betyder inte att den är rätt. 

Och nej alla metoder fungerar inte på alla hundar, så är det. Men att skylla på att man gör som "hundmamman" eller "en hund" är bullshit, Eller snarare OKUNSKAP. 
En hund gör inte på det viset om den är stabil. 

Och ingen har påstått att du är en "djävul" eller något liknande här. Bara tar fram fakta över vad du berättar.

Okej, bara för att du inte är en hund betyder det att du ska styra och ställa på ett sätt som inte alls funkar för en hund? Hundens familj är dens flock vare sig man är samma art eller ej. När jag tar tag i mins hundskinn håller jag nätt (jag trycker inte) utan jag håller tills hunden lagt sig ner och då släpper jag. Efteråt blir jag glad och positiv och busar med hunden. Detta för att säga hunden "du gjorde fel, gör inte om det nu har vi kul igen" jo jag tror att någon som jobbar med att fostra hundar och förstå sig på deras signaler och hur vi människor ska beté sig mot hunden kan detta 🙂

#15 "Styra och ställa på ett sätt som inte alls funkar för en hund"? Har du träffat min hund och sett att det inte funkat eller? Nä, jag bestämmer och hanterar min hund utefter modern forskning och egen logik, med hjälp av korrigering och förstärkning av enstaka beteenden för och i sig själva, helt utan att tro att jag är en hund eller att min hund tror att jag är en hund. 

Så vad du menar är: du håller "nätt" i nackskinnet, och därför är det inte ett obehag du utför? En aktion som får en reaktion är antingen positiv eller negativ. Är aktionens värde neutralt så får den ingen reaktion - rätt logiskt. Spelar det ingen roll vad du gör kommer hunden inte förändra något. Däremot är det läskigt kommer den agera för att få dig att minska det beteendet, och vice versa. 

Det finns rätt många som jobbar med att "fostra hundar och förstå sig på deras signaler och hur vi människor ska bete sig mot hunden" - och alla tycker rakt inte samma. Så vilka ska då ha rätt? De som följer modern etologisk forskning, eller de som tror på en rapport från 60-talet som säger att alla vargar konstant försöker klättra i rang mha aggressiva beteenden gentemot sina gruppmedlemmar - som därefter togs tillbaka 1999 av exakt samma forskare, som sa att allt som beskrevs i den tidigare rapporten var stressbeteenden frambringade av ihoptvingade grupper på för små habitat och med begränsade resurser, inte alls en representation av en hälsosam gruppsammansättning?

Ska jag vara ärlig tror jag faktiskt inte ens Cesar Milan förespråkar det som beskrivs här. Ja, han må göra helt tokiga saker ibland men har faktiskt inte sett han förespråka att gå runt och morra på sin valp.

Jag skulle upprepa det nån sa ovan. Hundar morrar för att skapa avstånd, det är avståndstagande. Även om nu nån av oss kunde låtsas vara hund för en stund, vad är då poängen med att morra mot sin hund (och dessutom valp) för att komma närmre den och tex kunna hantera den på olika vis?

Ja, den metod som veterinären nämner kan "fungera" i stunden, tänker jag, genom att man skrämmer hunden tillräckligt att den inte vågar sätta mot. Men då blir mina frågor:
* Vill man att sin hund skall tillåta att man tar på den eftersom den är för rädd för att sätta emot med våld?
* Vad händer om en annan människa ska ta i hunden, en människa hunden kanske inte känner eller har samma rädsla för?

Jag kommer ihåg en instruktör som varnade mig för hur unghundar kan vilja jävlas med en (min var då valp). Han hade haft en hund som först morrat när han skulle kamma svansen. Han ignorerade det och kammade ändå, då bet hunden honom. Därefter "gav han den en omgång så den hunden gjorde aldrig om det igen". Detta är inte människor jag ser nån större poäng att debattera med, men min fundering av det är: Vad händer om en annan människa försökt kamma den hundens svans?

Jag tror inte många här inne är så perfekta att de aldrig blivit lessa och rytit i åt sin hund/valp/whatever. Hur positivt man än jobbar har nog de flesta haft nått "cut the shit"-tillfälle. Det betyder förstås inte att man måste ha använt fysisk bestraffning. Iaf, ja, jag tycker man ska kunna säga åt sin hund på allvar också. Men detta med att morra och ha sig tror jag är extremt kontraproduktivt. 

I ditt fall skulle jag verkligen jobba med att träna positivt med hantering. Försök tänk såhär: Du vill att din hund ska komma över sin rädsla att bli tagen på. Hjälp den med det genom att visa att det inte gör ont eller är farligt, och att man får belöningar när det händer. Det kan aldrig bli för positivt!

Tack för alla kommentarer, även om åsikter skiljer sig åt! Jag vill inte ta tag i min hunds nackskin så som hon sa. Jag vill att vi ska ha en fantastisk relation och det tror jag inte vi får av att ta tag i nackskinnet utan snarare tvärt om! Vi jobbar mycket med att ta honom i tassarna och belöna med godis. Idag kan vi i princip torka alla fyra tassar innan godis ges och han lyfter till och med upp tassarna, vilket är helt fantastiskt!! Men så är det dem där stunderna när han blir hysterisk och morrar, bits och nästan fräser som en arg katt! Och där vet vi verkligen inte vad vi ska göra. Vi brukar fortsätta med det vi gör för att han ej ska vinna och slutar han bita och accepterar det vi gör för bara någon sekund får han en godis. Men än har det inte blivit bättre, ändå hållt på såhär i över 1,5 månad!! Men efter det hon hos veterinären sa om att det kommer blir betydligt värre så blev vi helt ställda. Jag skulle inte påstå att han varken är rädd eller osäker annars. När vi är inne får vi lyfta honom när som helst utan protest, men det är just när vi ska in från promenad problemet uppstår. Många av er ger förslag att uppmuntra det positiva(vilket vi gör) men ingen ger direkt konkreta förslag på hur vi ska få saker bättre. Vi lyckas ju klippa pälsen på honom, även i ansiktet, utan att han bits eller protesterar. Så känns ändå som att han har Tillit till oss. Jag har googlat allt möjligt men hittar inget som direkt kan hjälpa oss. Och vi vill såklart inte att han ska hålla på och bita oss/folk och tro att han kan bestämma över när saker och ting ska göras..

Ts Vad du än gör, gör absolut inte som djurskötaren på veterinärkliniken gjorde! Att morra betyder "backa, jag litar inte på dig" inte att hunden behöver hutas åt eller tryckas ner osv. 

Det enda som kan komma ut av att "sätta hunden på plats" och allt vad dessa förlegade läror säger är att du får en ännu mer osäker hund, som kanske slutar morra…och istället går direkt på varningstaktik nr två = biter utan varning! Det är bra att hunden morrar, det betyder att den varnar innan den gör något allvarligare. 

Ianto (min yngsta hund) är väldigt reaktiv (har varit det sedan jag fick hem honom som 8 veckors valp) och kan hoppa över varningar som att morra och har ibland bitit direkt istället. Detta gör honom till en hund som jag t.ex. inte kan lita på runt barn (har dock inga barn själv så det är enkelt att undvika, jag sätter undan honom när barn hälsar på eller om vi hälsar på folk som har barn). Han kan bita till (hårt) utan förvarning, utan ens några "lyfta mungipan" varningar eller så heller alltså. 

Du vill inte råka förvandla din nu helt normala valp till en hund som hoppar över steg i varningssystemet. Ianto är inte ens lätt att läsa för mig (och då har ändå levt med en opålitlig problemhund tidigare, se mer info nedan) och har därigenom lärt mig den hårda vägen att se även de mest subtila signaler…men det hjälper inte när hunden inte ens visar dessa = Ianto har lyckats bita mig vid några tillfällen. 

Du måste bygga upp tilliten mellan dig och din hund, inte bryta ner det lilla som finns och kanske förstöra er relation totalt. Positiv förstärkning och att respektera din hunds signaler är extra viktigt i denna situation. 

Jag har tidigare levt med en extremt osäker hund (nivå = han tvingades äta ångestdämpande mediciner som vanligen endast skrivs ut för människor och i ganska hög dos…bara för att orka med vardagen). Han finns tyvärr inte mer utan avlivades p.g.a. sjukdom 2016 men jag levde med honom i tio år. Du vill inte göra din hund mer osäker än den redan är för tro mig, att leva med en extremt osäker hund är inte lätt. Min hund hade massor med fel både psykiska och fysiska och det fanns inget jag kunde göra för att få honom "normal", men du har den möjligheten (för din hund har med väldigt stor sannolikhet inte de problem min hund hade, har aldrig ens hört talas om en hund som min…så din hund är antagligen bara en normal valp som är lite osäker). 

Du har alla möjligheter att hjälpa din hund till ett bra liv om du gör rätt nu. Bygg förtroende och Tillit och hjälp din hund att bli en självsäkrare individ genom att t.ex. låta den göra balansövningar, få använda sin nos m.m. 

Även i skrivande stund har jag en osäker hund, Ianto som jag skrev om här ovan (han är dock ljusår i från lika osäker som min förra hund) och han behöver tid på sig för att t.ex. "tina upp" när han träffar nya människor/människor han inte träffat på länge samt då han kommer till nya obekanta miljöer (ex. när vi gick en valpkurs så behövde han ofta få testa en övning minst två gånger för att våga lite mer, ta för sig lite mer, våga testa osv.).

Att leva med en osäker hund kräver att man verkligen lyssnar på sin hund och visar den att saker, människor och situationer inte är farliga. Att trycka ner den eller på annat sett straffa den kommer bara leda till att den blir ännu mer osäker och det visar ju den definitivt inte att människor går att lita på och inte är farliga. 

Till alla "jag är flockledaren" personer, man kan ALDRIG vara sin hunds flockledare. Vi är inte av samma art och oavsett att vi lever i samma hushåll så kan vi aldrig tillhöra en flock. Man kan kalla sina hundar en flock men aldrig tillhöra denna flock själv. 

Flockledaren hemma hos mig = Sookie, snart 7 år och därmed den äldsta och mest erfarna hunden (Ianto är 2,5 år och lyssnar mer än gärna på vad Sookie säger). 

Flockledaren i mitt hushåll (hon är min familjemedlem och vi är väldigt nära…men jag är inte hennes flockledare)

Mvh/Chinesecrestedlover

#18 Angående konkreta förslag. 

Det är svårt och inte en speciellt bra idé att ge exakta råd angående en given situation såhär över internet. Ingen av oss som skriver har ju sett din hund och kan därmed inte avläsa kroppsspråket och den specifika situationen. 

Det bästa du kan göra är därför att ta kontakt med en IMMI ansluten instruktör/hundpsykolog och be om en konsultation om din hunds specifika beteende. En person (som arbetar med snälla, mjuka och positiva metoder) som får se din hund i de situationer där du upplever att ni har ett problem har de bästa förutsättningarna för att kunna hjälpa er framåt. 

Med det sagt så kan det vara att valpen framförallt får någon slags "valpryck" (de kan få det ibland de små liven) och ibland hjälper inte så mycket annat än ryggsäcken vid dessa tillfällen: 

https://hundar.ifokus.se/discussions/51066d5fd3b4fd5dd3000a7d-ryggsacken

Jag vet att alla säger olika. Det finns många sätt att fostra en hund. Min hund jag använder detta sättet älskar mig fortfarande och blir så glad och sprallig att han kissar på sig när man kommer 😊 Jag förstår om detta inte funkar mot en liten shi tzu men mot stora hundar tycker jag man ska göra såhär för dom kan orsaka väldigt stora skador 😊

Du har redan fått väldigt många bra tips i tråden.
Har själv haft en liknande valp/unghund. Jag provade att konsultera "proffs" i min närhet. Självklart är dom väldigt duktiga men kanske mest på sin ras och sina metoder. Alla metoder passar inte alla hundar.
Inte alltid men ofta missar man små signaler som i slutändan kan betyda väldigt mycket och som gör att man får en helt annan förståelse för hunden/situationen.
Innan du börjar prova olika metoder träffa en problemutredare som på plats kan läsa av situationen, analysera och ge tips. 
Denna hund ska du ha i många fler år och felaktig träning kan få förödande konsekvenser. Det är absolut värt pengarna och tiden så ni får en bra grund för föhoppningsvis 10år frammåt. 

Alla är experter utifrån sina egna hundar, erfarenheter och sitt eget tänk/värderingar. Men allas metoder bör inte appliceras på alla hundar. Sök hjälp på plats snarast är mitt råd.

#21 Jag skulle aldrig i livet använda såna metoder som du förespråkar. 
Fast jag har en stor hund på 94kg så klarar vi oss fint med positiva metoder. 

---

Lycka till TS, låter som du är inne på rätt spår om du följer (rätt) tips här i tråden!

#21 Jag har en bruksschäfer med stam mot tjänst, 70 cm och 35 kg. Vi klarar oss finfint på våra metoder :)

Har en hund på 60 kilo och jag klarar mig med metoderna jag och många andra använder 😊

#21 Speciellt med en stor hund så riskerar du att "tillverka" en farlig hund om du använder fel metoder! 

Jag rekommenderar att man oavsett storlek på hund behandlar den respektfullt och lyssnar på hundens signaler och tränar med mjuka och positiva metoder. 

Man kan ju träna hästar med mjuka och snälla metoder och de väger ju aningen mer än även den största hunden 

https://www.fairhorsemanship.com/

Man kan t.o.m.  få ex. isbjörnar och tigrar m.m. att gå med på att undersökas i munnen osv. endast genom att träna de med positiv förstärkning 

https://www.youtube.com/watch?v=Yk9A12HUoWg 

…så varför skulle man behöva behandla en större hund på ett annat sätt en en liten hund eller en rätt stor häst, isbjörn, delfin, tiger eller vad som helst annat som går utmärkt att träna med mjuka metoder? 

Jag har ex. en papegoja och tränar naturligtvis endast med mjuka och trevliga metoder (mycket med klicker). En papegoja kan du inte straffa osv. (inte heller ett större djur som en delfin osv.) utan där gäller bara att visa när den gör bra i från sig. Man kan förstöra en relation otroligt enkelt men det tar betydligt längre tid att bygga upp den igen.

#21 En vanlig orsak till att hunden kissar på sig när man kommer hem är dock att den gör det som en underkastelsesignal för att den känner viss osäkerhet. Visst, valpar som inte är färdigutvecklade kan absolut kissa på sig i ren upphetsning, men "nådapink" är en vanlig orsak. Det blir därför lite märkligt att ange detta som ett tecken på att hunden INTE blir osäker av upprepade fysiska bestraffningar. Det är inget som säger att stora hundar skulle behöva hårdare tag och bli farliga annars. Snarare är det så att man som människa nog väljer att följa de råd som passar ens personlighet och världssyn. En del trivs med att belöna och samarbeta, andra vill gärna känna att det är "de som bestämmer".

Ni verkar ej lyssna om ni läser #15 ser ni att jag inte bara skäller på hunden. Jag visar att den gjorde fel men sen är det över. T.ex. Så ställer sig min hund på 2 ben och slickar saker vi har på diskbänken. Flera gånger kallade vi på han men han gjorde samma sak flera gånger om dagen igen. Vi började säga ett tydligt nej, det funkade inte heller. Vi började göra som jag skrivit i #15 att vi tar han i nackskinnet tills han lägger sig ner sen börjar vi busa och leka. Med detta har han slutat göra så men han är inte rädd för något i köket eller att stå vid diskbänken 🙂

Konkreta tips till TS: Jag tycker att ni har jobbat helt rätt, och det kan mycket väl stämma att det inte handlar om osäkerhet. De östasiatiska raserna har ofta mycket mer kroppsintegritet än den genomsnittliga hunden, och är inte heller lika benägna att fjäska sig ur pressade situationer. Om er hund kanske dessutom har lite mer humör, så kan det leda till att han istället väljer denna strategi. Dessutom är det så att när en hund väl börjat nafsa/bita så börjar beteendet självförstärkas, för det är nästan omöjligt att inte alls reagera på ett bett, och varje reaktion från er (jag talar här om att ofrivilligt rycka till i handen) bekräftar för honom att han kan påverka vad som händer. Det behöver alltså inte alls vara så att ni har gjort något fel, utan det är hans personlighet ihop med olyckliga omständigheter som lett till detta. Vad skulle hända om ni istället för att lyfta honom för att gå upp för trapporna istället satte er på huk och lockade upp honom i famnen med en godbit? Det skulle innebära att han känner viss kontroll, och är beredd på vad ni ska göra. Tänk så i olika situationer där du vet att han kan reagera, inte "hur ska jag agera när han biter" utan "hur kan jag påverka situationen så att han inte triggas att bita". Ofta kan det bli väldigt låsta positioner i speciella konfliktsituationer och bara genom att ändra något i hur man går in i den kan göra att hunden reagerar helt annorlunda. När det gäller att ta på/av selen (överväg förresten att köra på ett halvstryphalsband ett tag, lättare att ta på och av) så kan du lägga ut en godbit som hunden inte får ta. Sätt på selen och ge sedan direkt tillåtelse. Sträva efter att vara på sidan av hunden vid all hantering, så att du inte sträcker dig över honom framifrån. Se till att ha god tid på dig och jäkta inte om du ser att han är spänd. Undvik all icke livsnödvändig vardagshantering annat än i rent träningssyfte. Ibland kommer ni behöva hantera hunden på ett sätt så att han kommer vilja bita ifrån. Använd då rejäla handskar och försök att inte på något sätt uppmärksamma hans bitande. Om ni till exempel har lyft honom, sätt inte ner honom igen tills han är lugn och avslappnad, låt honom märka att beteendet inte "funkar" längre.

Cred till dig TS för att du väljer bort den metoden!

De tidigare ägarna av min hund använde sig av den metoden, att drämma ner hunden i backen. Det resulterade i en hund som följde sina ägare till punkt och pricka, men var totalt tokig när andra hanterade honom. Kan rabbla upp flera rader svårigheter som det har orsakat. Håller med övriga i tråden.

Ingen av mina Borzoier har krävt "hårdare tag" och det är stora hundar. Tycker ärligt talat att man är ute och cyklar om man tror att alla stora hundar ska straffas med korrigeringar och hittepå morrande.

Min första tik, 73cm hög ca 32 kilo. Skulle ha blivit helt förstörd om man tog tag i henne, hon var väldigt vän, mjuk och följsam, men också osäker och kunde stå på bakbenen och vråla åt andra hundar. Det var bara att ta en arm under bringan på henne, vända oss bort och ignorera. Hade jag istället tryckt ner henne på marken i nacksinnet skulle hon ha förlorat all Tillit till mig.

Har inte sagt att jag använder den metoden i alla situationer! Jag använder den när min hund attackerar andra hundar eller attackerar någon jag känner. När den bara drar i kopplet eller ställer sig upp säger jag bara till eller vänder åt andra hållet.

#32 Fast du skrev ju precis att ni använde det när han slickade på disk på en bänk. Eller räknar ni det som en ”attack”?

Ts, har du gått någon valpkurs med valpen? 

Som så många andra redan sagt så är det helt vansinnigt att ta valpen i nackskinnet och trycka ner den i golvet. Hela tankesättet om att hunden "vinner" och "tar över" är både fel och förlegat. #32  Att göra som du gör vid diskbänken är, enligt mig, åxå fel. Hunden ställer sig på två ben för att nå det den vill ha, den kommer åt det, slickar … den har redan där fått sin belöning. Att du säger NEJ i det läget, betyder inte för hunden att den inte får slicka …. den har ju redan gjort det och iom det redan belönat sig själv. ts  Har du haft valpen från 8 veckor, eller hur länge har du haft den?

Hunden  är just nu i trottsåldern och försöker testa oss. Att ta honom i nackskinnet var vår sista utväg eftersom det andra inte funkat. Vi gjorde det 1 gång på honom sen stängde vi dörren till köket. Jag vet att eftersom han redan slickat på disken blir det en belöning men vi vill ända stoppa att han fortsätter. Att skriva någonting på det sättet som man gör det i verkligheten  är rätt svårt, Jag gör det inte så hårt och "Elakt" som det ser ut att jag har skrivit. Jag pressar han inte mot golvet, Jag tar han i nackskinnet  tills han lagt sig sen släpper jag och busar med honom. Alla har olika åsikter om hur man fostrar en hund. Jag har min, ni har era.

#35 Du verkar inte förstå orsak och verkan eller grundläggande beteendevetenskap. 

Om en hund utför ett icke önskvärt beteende finns det två sätt att få hunden att sluta med det. 
1. Göra ett annat beteende mer lönsamt genom att belöna beteenden du vill ha.
2. Få hunden att undvika beteendet genom att använda obehag. 

T.ex; Hunden hoppar upp på diskbänken för att slicka på disk. 
Då kan du till exempel ta ner hunden på ett vänligt sätt och kasta en godis på golvet istället. När hunden är på golvet, kasta några till. Vänta en stund. Är hunden på golvet? Kasta dit en godis. Hundar brukar ganska kvickt lära sig att "aha, om jag är på golvet kan jag få gott godis, om jag är på diskbänken tas jag bara ner därifrån och får inget godis." Hunden får lista ut vad som ger belöning och ser sin ägare som en resurs och positiv tillgång.

Eller så kan man göra som du, tillföra ett obehag genom socialt tryck och fysisk kontakt som gör att hunden tycker att du är obehagligare än vad disken är lockande.

Jag har en stor hund (67cm i mankhöjd och 33-35kg i vikt) av en kraftig ras, Malinois. Folk brukar tycka att en malle ska man faktiskt "visa vem som bestämmer" ifrån början för dom är så hårda hundar och kan "ta över så lätt".  Det är sant, men det betyder inte att man ska drämma ner dom i backen eller rycka i deras nackskinn, knäppa på nosen eller ta till annat våld. 
Jag är inte en ängel som aldrig rört min hund, När han varit påväg att dra ner mig i diken eller dra ut på bilvägar har jag ryckt tag i det första jag fått tag i (svans, nackskinn, ryggskinn, what ever) för att få tag på den jäkla ålen han är. Jag lever alltså inte utan fysiska korrigeringar för jag tar till det som behövs i situationen, Det gör nog ALLA hundägare som vill att deras hund ska överleva.
Men det betyder inte att om min hund hoppar upp på diskbänken eller morrar emot mig att jag rycker tag i honom, Nej. Jag tar inte en fysisk fight med min hund för, nej jag skulle inte vinna om han verkligen inte vill, och det är helt onödigt för det funkar 100gånger bättre utan. (och det bästa med att inte börja bråka är att man får faktiskt en bättre relation)

Jag kan rycka tag i min hunds nackskinn, tassar, rygg eller vad jag känner för och han skulle aldrig kasta sig i backen eller lägga sig ner, När vi leker så tar jag han i nackskinnet eller halsen och klappa, drar, och testar hans gränser. Inte för att vara elak utan för att han ska tåla det. Allt som folk använder som "korrigeringar" gör jag på min hund till vardags, inte hårt, inte för att det ska vara obehagligt eller liknande utan för att han ska vara van vid sådan hantering den ska inte vara obehaglig, han ska inte rygga undan, han ska inte reagera på sådant. För jag använder inte det som straff. 
Därför skulle du Villekaninen, kunna rycka tag i hans nackskinn utan att han skulle se det som negativt och bara skulle kolla på dig frågande eller börja leka.
Om jag råkar ta i nackskinnet eller liknande i en "het" situation svarar han direkt upp, inte "hej jag ska döda dig" utan sätter tänderna lätt emot mig medans han låter, inte för att han TROTSAR utan för han säger "jag upplever din energi som fel och du attackerar mig, snälla sluta jag vill komma undan" och jag släpper direkt (om det såklart inte gäller något allvarligt som att han är påväg att bli påkörd eller annat) för vi kommunicerar och jag förstår hans gränser. 

Om du släpper och leker med din hund efter du ryckt ner den (korrigerat) så anser jag att du skickar dubbla signaler som gör hunden rädd och spänd, Eftersom du attackerar, hunden lägger sig (den förstår förmodligen inte varför den blir "attackerad") och sedan leker ni plötsligt? 
Jag vet inte hur gammal din hund är eller ens vad det är för ras, Men det är inte bra eller kul för någon med en hund som kissar på sig av lycka när man kommer hem, Jag skulle se det som ett tecken på stress där hunden inte kan hantera känslorna och därför blir "för" glad. Kanske är det en unghund, eller valp eller kastrerad hund som inte kan hålla emot. Det är inte så med ALLA hundar, men de flesta som kissar på sig av lycka (alltså som kan hantera sitt kissande i övrigt och inte är sjuka) är för stressade och/eller kan inte hantera situationen. Det är alltså inte ett bra tecken.

Jag menar inte att "hoppa på dig" eller verka elak, jag hoppas bara du tänker om dina metoder och kanske läser på om andra, det skulle nog hjälpa dig och din hund.
Det är aldrig försent att ändra sig, och man slutar aldrig lära sig, Man är aldrig färdig lärd.

Som en liten notis från en som är utbildad hundmassör: Det finns en triggerpunkt i nacken precis bakom öronen ja… om man ger ett lätt tryck där med 2 fingrar så kan det var ett mycket effektivt sätt för att lugna ned en stressad hund. Detta beror på att ett tryck där utsöndrar en stor dos oxitocin. Däremot ska den självklart inte användas på det sättet som veterinären verkar rekommendera… utan just för att lugna en stressad/rädd/uppspelt hund. Har själv använt det flera gånger. Funkar inte på alla hundar, men då det funkar så brukar hunden tillslut sjunka ned i en avslappnad hög.

Hunden är 6 månader så inte så konstigt att han inte kan hålla täppt. Det är i väldigt få situationer jag använder nackskinnet. Hunden är en wachtelhund som ska användas till vildsvins jakt så han ska tåla saker. Han väger runt 22 kg och är en glad och sprallig hund. Han är inte det minsta stressad. Träffar han någon människa slickar han glatt ens händer och lägger sig sen med magen upp för att få magkli vilket är favoriten. Jag använde nackskinnet 1 gång när han slickade disken sedan dess har han aldrig fått tanken och vi har ofta stängda dörrar till köket. Han kissar mindre och mindre så det blir bättre. Jag vill också tillägga att när jag tagit nackskinnet har jag ALDRIG hållit så hårt att han fått ont eller börjat pipa. Eftersom hunden är i trotsålder ska han pröva allt han kan och han lär sig knep väldigt snabbt är det svårt att alltid använda positiv energi. Jag är rätt säker på att alla här någonting har sagt till hunden med en lite argare röst.

Idiotisk skötare. Hon kanske ville försäkra sig om att hunden skulle vara rädd vid nästa besök också?

Håller med om vad andra sagt, man kan ska inte försöka härma hundspråk för mycket, speciellt inte när det gör illa hunden. Själv tycker jag det är OK att härma så pass att man ryter i när en valp gått för långt (om inte annat hjälper), puffar till skuldran lite för att få uppmärksamhet eller bryta ett beteende o.s.v., men man ska definitvt inte slå, hålla fast, vräka på rygg…

#39 Du verkar fortfarande inte förstå att enda anledningen till att en hund minskar eller slutar med ett beteende  av sån behandling är på grund av att obehaget överstiger lockelsen.

Utan obehag hade inte beteendet upphört.

#39 Jaha, trodde din hund vägde 60kg så trodde det var en typ leonberger eller liknande.
Om han ska tåla saker ska du nog inte arbeta med fysisk korrigering, Som sagt min malle kan bli ryckt i nackskinnet han bryr sig inte, det är en frisk reaktion på det hela. Att lägga sig ner när man tar i nackskinnet är inte en bra reaktion (det betyder förmodligen att hunden blivit nedlagd, det behöver inte betyda att du fysiskt lagt ner den utan att du väntat tills hunden lagt sig innan du släppt den = släppande är belöningen).
Som sagt menar inget illa med det jag skriver, Jag tror ingen här gör det. Men nackskinns metoden är ifrån stenåldern precis som så många andra saker och metoder. Bara för att folk utför dom och dom fungerar betyder det inte att dom är bra.
Elhalsband funkar ju 98% av tiden eller något, Klart som fan det gör du får en elkyss vem skulle tjafsa emot det? Men det är inte lagligt i Sverige och det är inte en bra metod bara för det fungerar.

Inte jag! Jag tycker stötar är skitläskigt och törs aldrig krypa under elstängsel även om det ser ut att inte ha varit använt det här millenniet. ☺️

Stackars hundar med så okunniga ägare.

Läs på om ledarskap o flockbildning o släng ut CMs metoder o ovetenskapliga teorier.

http://dogma.nu/artiklar/

Jag har två hundar en valp och en Leonberger 😉

Jag måste dock tillägga att "hålla i hunden" tycker jag inte är ett fel i sig, men man kan ju förklara hur man menar då. Ser det inte som ett fel att lugnt hålla en valp som får spel på plats tills den lyckas varva ner, det är lite av grejen med ryggsäcken trots allt. Ibland måste man även fysiskt hålla i en hund för att förhindra att den gör något. 

Ja, man ska försöka att förekomma, men föreställ er tex ett hundmöte som kommer plötsligt och nära med en hund som inte klarar av det, kanske att den mötande hunden flippar ur också och triggar igång allt. Ska du inte fysiskt på något vis (vare sig det är mha kopplet eller händerna) hålla hunden nära dig så går allt rejält fel. 

En valp som flippar ur och vill hoppa och riva/slita i dina kläder kan du få hålla i fysiskt på ett sätt där den inte kommer åt, tex. Det betyder inte att jag säger att man ska brotta ner hunden i fall, men det är inte alltid så att det går att vända ryggen till och ignorera en valp som får självbelöning i att hoppa och riva sönder dina kläder, tex. Som sagt, ALLT gott att säga om att förekomma, men jag tror inte så många är sådana övermänniskor som lyckas förekomma precis alla nycker och faser tex en vild valp eller unghund kan ha.

#47 Nej, sen tycker jag väl att det är skillnad på att hålla i för att förhindra, och att hålla i och vänta på "underkastelse" i korrigering? 

Är inte emot korrigering heller, men så utdragna, hårda och diffusa korrigeringar är alls inte för mig, eller någon i min värld.

#47 Ja, jag håller med dig. När jag "hållt fast" min hund är det inte med en tanke om att vänta på nån "underkastelse" utan helt enkelt för att han ska varva ner. Men det kanske kan se rätt likadant ut, och de här termerna blir lite diffusa. Hålla i kan för mig även vara i syfte att förhindra tex utfall i specifika situationer när nån dyker upp som sagt, eller som i valpfallet när valpen får ryck och vill bita sönder en / ens kläder. 

Det sägs ofta typ "ställ dig på kopplet", jag tycker väl inte det är sämre att hålla hunden på plats med händerna runt tex rygg/bog - snarare så tycker jag det blir mycket mindre dramatiskt då det då inte handlar om att hunden sitter fast i halsen.

Men jag vet, inte, det som för mig är "varva ner" kanske nån annan ser på som underkastelse eller att hunden "förstår att den inte ska göra så" ? 

Men återigen, jag har aldrig tänkt "nu tar jag tag i min hund för att bestraffa". Korrigera, ja, det antar jag. Bara man lyfter ner framtassarna från köksbänken så är det ju att man "fysiskt korrigerar", om än lätt, och det ser jag inget fel i. Inget fel i att locka ner med godis heller.

Jag skäms personligen för att jag nångång när min valp fick ryck och jag behövde hålla honom stilla råkade få tag i hans päls tex så att han gnydde till, dvs det gjorde ont. Det bara känns väldigt fel, men jag vet inte, olyckor händer. Jag skulle aldrig känna mig nöjd eller som jag gjort nått rätt om nån slags korrigering jag gör får den effekten.

Sen kan man väl faktiskt diskutera också huruvida en "korrigering" med rösten faktiskt skulle kunna vara värre än en fysisk. Vad är det som säger att en hund inte kan ta mer skada av att bli rejält skrämd av att en människa ryter i jämfört med att den tar tag i hunden på nått sätt som skapar visst obehag? Jag vet inte själv, men värt kanske att tänka på. Nu har jag själv en hund som inte riktigt är känslig för just såna saker, dvs jag har aldrig märkt att han blir "låg" av nått jag sagt eller ropat till om som jag ibland definitivt har sett på andra hundar. Så för mig personligen tycker jag det är svårt att bedöma.

#49 Jag har inget emot hårda korrigeringar heller, egentligen, man får bedöma vad som krävs för var situation (vet dock inte om jag hade slagit på stora trumman för att en unghund slickar på diskbänken) - men ska du ha en långdragen och diffus korrigering, så bör den vara mild anser jag. T.ex. kan jag gå och muttra "men fan vad jobbig du är nu, kan du aldrig bara gå normalt i koppelhelv*tet" - en väldigt långdragen och diffus korrigering för min stackars förarveka schäfer. Det skapar ett obehag hos honom, som han inte kan koppla till något konkret, och därmed inte förändra beteendet (jag är mycket väl medveten om att det inte ger något, försöker sluta). 

Att då dra på stora trumman på samma långddragna och diffusa sätt med att hålla fast hunden i nackskinnet, troligtvis med ett rätt hotfullt kroppspråk (man är sällan neutral när man ska få hunden att underkasta sig via den metoden) tills hunden blir så tryckt att den lägger sig ner…. Det är det jag sätter mig emot. Hur ska hunden koppla hela den korrigeringen till exakt det felaktiga beteendet, utan att koppla det till hela sammanhanget, och sen behöva prova sig fram till exakt vad det felaktiga var? 

Sen tycker jag också att hela "hunden måste lära sig (vem som bestämmer)" är enormt onödigt, för självklart är det jag? Vad händer om hunden bestämmer? Börjar den kontrollera min mat, låsa ytterdörren när jag vill gå ut, sätta koppel på mig, ta ifrån mig min telefon och inte låta mig träffa mina vänner?  Vi båda vet vem som kontrollerar situationen, det betyder inte att man inte kan få ha åsikter i min värld.

#50 Jag tror jag håller med dig ganska helt och hållet. Personligen bryr jag mig inte om min (unghund) går och nosar vid diskbänk eller bord, och ärligt talat förväntar jag mig mer eller mindre att han äter upp nått om jag skulle tex råka glömma det precis på kanten av köksbordet. Därför lägger jag aldrig mat på det viset heller, iofs. Det han inte får göra är att hoppa upp med tassar på bord eller bänkar, men det har han inte gjort sen han var 4-5 månader gammal, och den enda korrigeringen som krävdes var att jag lyfte ner frambenen och lugnt sa "nähä du inte så". (där hade jag tur, han har liksom inte haft intresse för det sen).

Jag känner igen mig i muttrandet. Det kan jag också göra :) Skillnaden är väl att det inte är nån slags korrigering eller ens kommunikation just mellan oss i mitt fall, det är absolut inget som min hund just lägger märke till eller bryr sig om.

I de fallen jag pratar om där jag hållt min hund på plats för att han skulle "varva ner" (lugna ner sig lite) så har jag inte haft nått hotfullt kroppspråk. Jag har alltid tänkt att det är en neutral grej, det handlar inte om att jag på nått sätt sätter honom på plats eller vinner över honom, det har bara varit att han ska vara stilla tills han lugnat ner sig från den värsta hetsen. 

Jag ser dock inte att hunden nödvändigtvis skulle "underkasta sig" för att den lägger sig ner om du på något sätt bara håller den kvar. Det kan den även göra för att den helt enkelt fattar att den inte får springa iväg just nu, vet att min absolut skulle kunna göra det. Som mindre la han sig ner när jag körde "stanna så fort han drar i kopplet"-metoden också. Han fattade inte "slakt koppel så får jag gå", för honom var det bara "oj, nu tog det stopp. jahapp, fortfarande stopp. Lägger mig ner då tills det går att gå framåt igen", ungefär. 

Håller helt med om detta med "vem som bestämmer" också. Självklart är det vi som bestämmer. Om frasen skall ha nått värde så är det väl i bemärkelsen att jag tycker det är bra att ha tydliga tankar ang. hur hunden skall bete sig och förhålla sig till olika situationer. På det sättet tycker jag att visa hundar "bestämmer" över sina ägare, helt enkelt för att de inte bryr sig om hur hunden beter sig och låter den göra precis vad som faller den in, alltid. Men det har ingenting att göra med huruvida man ska sätta hunden på plats, liksom. Tänk såhär: Vissa hundar får alltid mat från bordet när de tigger, är det då människan som de facto "bestämmer" när de alltid ger vika för gnälltiggande vid bordet?

#51 Det är därför jag definierar att man sällan är neutral "när man ska få hunden att underkasta sig via den metoden". När du ska brandsläcka/lugna en uppvarvad hund har du ofta en annan intention, dvs hunden ska bli lugn. Där kan det absolut ingå att hunden lägger sig ner, beroende på hund. Gentemot där hunden ska ta en korrigering/lära sig sin plats, då man troligtvis söker en hund som lägger sig i obehag och visar undvikande signaler för att visa att den "förstått sin plats". 

Jag tycker absolut fortfarande att vi bestämmer utan tvekan för, du säger det själv, "helt enkelt för att [ägaren] inte bryr sig om hur hunden beter sig och låter den göra precis vad som faller den in" 😂

Jag tror framförallt att vi håller med varann :P

Jo, så klart det är skillnad på hålla och hålla. Menade hålla fast i nån slags straffande syfte, som när man trycker ner en hund.

Ryggsäcken är lite konstig, tycker jag. Tyckte inte det när jag läste boken, men Bodfäldt skrev nånstans på sin blogg att folk ofta missuppfattar övningen och att man absolut inte får hålla fast hunden. Då blev det konstigt.

Antar att hon menar att man ska hindra valpen från att hoppa iväg, t.ex. genom att hålla en hand framför. Men har man en hysterisk 20-kilosklump som biter åt alla håll och kanter och försöker kasta sig ner så tror jag inte en hand framför får den att stanna kvar.

#52
Ja, vi håller nog med varann stort sett :) Visst förstår jag vad du menar, och du har rätt.. men det beror lite på hur man tolkar ordet ;) Visst bestämmer vi människor, men kanske ska man säga att vissa blir jäkligt nonchalanta. Sen kanske iofs, att ärligt talat vissa människor inte klarar av att hantera vissa hundar (såklart) - och kan de då verkligen bestämma över dem mer än typ, hundens existens och om den skall vara kvar eller omplaceras?
Men men, struntsamma. :)

#53 Ja alltså, det är helt motsägelsefullt att säga att man ska köra ryggsäcken, men inte hålla fast valpen. Jag har aldrig just följt eller läst hennes texter om metoden. Det jag helt enkelt har gjort är att lugnt och "neutralt" hålla i valpen på ett sätt så att den inte kommer åt att bitas tills den lugnat ner sig tillräckligt. Det är liksom nått man får känna efter, jag har inte haft kravet att den måste bli helt stilla och typ somna eller nått, mer på nivån att den inte skulle fortsätta härja när man släpper. 

Men det var aldrig nån större kamp för oss, efter några gånger slutade min valp härja och blev lugn när jag höll runt honom, efter några gånger till behövde jag knappt hålla i, och sen la han sig ner mot mitt ben när jag satte mig ner utan att jag behövde ta fast honom (åtminstone inomhus i övrigt lugna förhållanden). Så jag körde var att han alltid hade "fyra tassar i backen" ofta sitt/liggandes lite på sida med huvudet lutandes mot mitt ben tex. Det blev aldrig några stora kamper, utan mer en fråga om hur länge vi fick sitta tills han lugnat ner sig tillräckligt. 

Hindra valpen från att hoppa iväg med att sätta en hand framför?? Vad menar man då, då håller man ju en perfekt leksak att hugga i precis framför en 20+kilosvalp liksom. Om jag ska gissa så vill hon väl inte skriva för mycket om att vara FÖR fysisk med valpen antar jag då, av rädsla att det skall tolkas som dominans-nerbrottningar.

Om min unghund biter mig i händerna promenad, arbetar jag med att avleda. Avledningsmetoden fungerar för det mesta, men om det inte gör det håller jag fast min hund med ena handen och säger tydligt Nej för att visa att det gör ont. I min värld handlar det inte om att ge fysiskt obehag utan jag försöker istället kommunicera fysiskt. Fysisk kommunikation är väl inget fel på men jag tror inte på fysisk kommunikation i kombination med ”Hunden får inte ta över - den SKA underkasta sig sin ledare” När jag försöker få hunden att sluta bita i mina händer tar jag inte tag i honom för att visa att jag är ledare och bestämmer, jag vill förmedla att aj, det gör ont, släpp mig så får du godis istället! Och jag ska erkänna att när han bitit hårt någon gång ordentligt har det gjort så j-vla ont att jag låtit väldigt arg på honom samtidigt som jag tagit tag i honom, detta har gjort att jag fått dåligt samvete och jag förstår inte hur man kan använda den här metoden systematiskt. Jag och min hund är ett team, vi arbetar tillsammans!

Jag vill förtydliga när jag tycker att fysisk kommunikation är försvarbart. I TS fall känner hunden ett obehag och jag tror inte att hunden förstår tillrättavisningen. Det är bestraffning och inte kommunikation som skötaren utövar…! När jag tar tag i min hund bestraffar jag inte, jag förmedlar att det gör ont och visar vart min gräns går när det gäller bitande på promenad. Intentionen från hundarna är även olika - TS hund är rädd/känner obehag medan min, ja vad ska jag säga, testar gränser är fel ord kanske? Men behöver vägledas kring vad jag accepterar och inte :P

#55 Känner igen mig i det du säger. Ärligt talat tror jag de flesta av oss är så, klart man kan bli förbannad, annars är man nog nån slags övermänniska (tänker jag iaf). Jag tror som sagt inte fysisk kommunikation är fel, nånstans finns ju alltid en gräns dock. Ett koppel är ju också för sjutton fysisk kommunikation.

Avledning är SKITSVÅRT med min hund. När han väl riktar in sig på nått så är det väldigt svårt att få hans uppmärksamhet. Avstånd gör det självklart lättare, men utan en fysisk metod går det inte att få det avståndet, tex. Håhå jaja :P

Ett tillägg bara sen. Ibland känner jag dock att den där ärliga reaktionen man ibland kan få utan att tänka även kan vara den som faktiskt fungerar. Den är inte så övertänkt, men den är _ärlig_. De fåtal gånger jag har varit med om att min hund (eller dåvarande valp) faktiskt tagit åt sig av mitt missnöje är när jag bara reagerat automatiskt med nån uppgiven/arg tillsägelse av typen "men för fan, lägg av.". Ska jag frammana det så är det inte öht samma sak.

#29 Tack för konkreta tips! Det med att lägga godis framför när vi tar på selen har vi jobbat med senaste månaden och de går helt klart åt rätt håll. Ibland har han sina stunder där selen bara är det dummaste i hela världen. Men man tycker ju att han borde fatta att sele på betyder ut, och han älskar ju att vara ute. Så irriterande att han ska göra så stor grej att ta på den när man gjort det sååå många gånger hahaha! Men har köpt en klicker nu så ska klicka in honom tänkte jag och backa alla band och börja med hantering med hjälp av klicken. Typ ta i tassen+klicka+belöning. Nu bara efter ha hållit på att klicka in honom lite känns vår relation skarpare!! ”Matte är superskoj för hon ger massa godis!!!” Lyckades duscha honom idag och han lyfte på tassarna och stod still nästan hela tiden, jag hamna i chock typ hahah! Precis som du skrev så släpper vi aldrig ner honom när vi väl lyft honom. Och om vi lyfter honom och han bits så när han väl är i famnen sen så är han lugn och pussas gärna. Så han är ju bara sur och bits i stunden man tar honom tills dess att han är i famnen. Men ett problem vi märkt de senaste dagarna är att han är rädd för främmande människor? Vår vaktmästare har han träffat typ 4 ggr och lekt och gosat med men igår skällde och morrade han bara och nästan gömde sig bakom mig. Men han viftade ändå på svansen. En annan helt främmande människa ville hälsa och satte sig ner men då morrade han bara och sprang iväg. Han har alltid älskat främlingar förr. Blir nojig över om det kan vara tack vare skötare? Att främlingar nu inte går att lita på? Eller kan det vara spökåldern?? #34 valpkurs gick vi en ja! Han skällde på alla andra hundar och va superosäker, men sista kursdagen lekte han med en hund och idag älskar han att träffa hundar ute. Annars tycker jag inte att vi fick ut supermycket av valpkursen tyvärr.

#58 Kul att det går framåt på flera plan! Försök se om det finns något mönster i när han reagerar på att ta på selen, om det har med tiden att göra, ifall du är stressad osv. Eftersom han är lugn vid lyft hemma skulle jag nog testa sätta signal på det. Säg typ "lyft" samtidigt som du plockar upp honom, ge en godbit och sätt ner honom igen. Det kan göra det mer förutsägbart plus att han får bra associationer. Tyvärr kan ju djurskötarens bestraffning ha gett konsekvenser i hans Tillit till människor. Jag tycker att det var totalt fel gjort av henne, man får absolut inte som en främling för hunden gå på den fysiskt på det sättet, oavsett hur hon tycker att ni ska uppfostra den. Jag har en omplacering som har blivit slagen i ett tidigare hem och han litar inte alls på nya män…. Sedan är han ju i en stökig ålder också, och jag tror nog inte att en enda händelse i längden kommer prägla hans inställning, har han gillat folk före traumat bör han återhämta sig med tid och nya bra erfarenheter.

#59 Smart att sätta signal på lyft, får pröva det! Känns som att probelmet med att lyfta honom har blivit värre dock… Han vet liksom precis när man ska lyfta honom och gör sig redo.. Idag när jag skulle lyfta honom efter promenad satte jag mig på huk och han kom och satte sig mellan mina ben. Jag klappade honom och skulle sen ta honom men han började morra innan jag hann ta honom. Han fräste och visade tänderna, men satt kvar. Morrade nästan tillbaka och då tystnade han och så skulle jag ta honom och då fräste han som aldrig förr och bet mig i jackärmen. Jag fick upp honom i famnen, han fortsatte fräsa, jag sa med mörk röst ”sluta!” och höll honom bestämt och bara gick upp med honom. Skulle lyfta honom är inne innan och då morrade han och fräste och bet mig i handen. Då satte jag mig ner och gjorde ”ryggsäcken”. Han ålade sig, morrade, bet, fräste. Allt för att komma loss. Jag pratade lugnt och försökte klappa honom på bröstet och samtidigt lotsas som att han inte bet mig i armen/händerna. Försökte parera händerna så han inte kom åt, men ibland lyckades han och då försökte jag hålla still. Efter 5 minuter gav han upp drog ett djupt andetag och satt still. Då gav jag honom en puss och släppte honom. Kan det vara ett bra sätt? Att visa att jag inte låter honom gå om han bits? Eller ska jag bara ta honom och skita i allt han gör och bara hålla honom och gå?

Det där att inte släppa iväg förrän hunden är lugn (om än bara för ett ögonblick) ingår väl i ryggsäcken, så det borde väl vara funkis.

#59 Har inte läst tråden, men undrar, kan det vara så att han har ont och det är därför han inte vill bli lyft?

#60 Tips för att få hunden att acceptera att bli upplyft vid trappor (vilket jag antar att det handlade om i detta fallet):

Lär hunden att sätta upp framtassarna på första trappsteget = signal att vi ska bara gå upp för trapporna sedan får du komma ner igen (och få en belöning). 

Min problemhund (den osäkra m.m. som jag beskrev i #19) var under en period extremt jobbig (nästintill omöjlig) att få upp och ner för trappan till övervåningen och mitt sovrum (när jag fortfarande bodde hemma). 

Han hade problem med sina hasleder och var p.g.a. detta väldigt instabil och kunde ramla = fick ej gå i trappor (undantag korta trappor ex. upp till ytterdörren, ett par steg). 

Så fort jag skulle ta upp (eller ner) honom (han sov i mitt sovrum) så attackerade han under en lång period (i hans fall innebar det att han försökte hugga i ansiktet), prövade olika metoder utan större framgång (ex. att han skulle kliva i en väska m.m.) men sen kom jag på idén med tassarna på första steget och det fungerade. Han lärde sig att det inte var så farligt och att ingenting obehagligt skulle hända + att det lönade sig eftersom han kunde förtjäna lite godis. 

Om min hund kan fatta den kopplingen (med inlärningssvårigheter m.m.) så lär din fatta det galant och antagligen på nolltid. 

Klicka och belöna dig fram till att tassarna tillslut är på trappsteget och lyft upp och sätt ner honom igen direkt (då han tar upp tassarna på steget), utöka sedan tiden till att han får komma ner då ni kommit upp/ner för trappan.

Kan det vara så att du är osäker på/känner obehag inför situationen när du vet att du kommer behöva lyfta honom? Tänker eftersom du skriver att han vet att han kommer lyftas m.m. Om du utstrålar oro så lär hunden plocka upp dessa signaler nämligen. Tro mig jag vet hur det kan kännas, om det är så att du känner dig orolig osv. så finns bara en lösning på det. Sluta med det, haha😉. Väldigt mycket enklare sagt än gjort men om du utstrålar att du är självsäker och att situationen inte är något att vara orolig/rädd inför så kommer hunden känna det och antagligen bli lugnare. 

Jag hade under flera år problem med att jag fick "kalla kårar" när jag skulle hantera min galning (eftersom han ju försökte och ibland även lyckades bita mig) men när jag lyckades övertala mig själv/påminna mig själv om att jag ju inte är hundrädd och ställa mig själv frågan: "vad är det värsta som kan hända?" (svaret: att han biter mig, liten hund = kommer göra ont så in i…men antagligen blir det inte mer än så) så lyckades jag få bort de "kalla kårarna" och känna mig lugn och trygg i hanteringen = utstråla lugn och trygghet till min osäkra hund, som då även han blev lugnare och mer hanterbar. 

Vid ett par tillfällen när jag var jättestressad (inte p.g.a. honom, men det förstod ju inte han, kunde vara att jag varit nära på att missa en buss eller så) så bet han mig jättehårt eller gjorde massor med utfall mot mitt ansikte m.m. 

Hundar läser väldigt lätt av sinnesstämningen så det är viktigt att hålla sig lugn, speciellt med en osäker hund. Visa att du har kontroll på situationen och att det inte finns något att oroa sig över. När du klappade honom innan (och visste att du skulle lyfta honom snart) - hur kände du dig inuti då? Lugn och avslappnad eller stressad/osäker/orolig inför att du skulle lyfta upp honom? 

Angående ryggsäcken så prata inte med honom. Sitt bara lugnt och vänta tills han lugnar sig, behöver inte vara att han lägger sig eller dylikt (speciellt inte till en början), utan bara han slappnar av/lugnar sig för en sekund. Släpp sedan "taget" om honom lugnt och utan att göra någonting annat än att lossa "greppet" så han får gå.

#63 Håller med om ryggsäcken, tycker många gör "misstaget" att prata med sina hundar där. Måste inte vara dåligt IMO, men det blir lätt att det pratas för mycket…

Om hunden INTE har ont så testa lära in att bli upplyft som ett trick. Alltså dela upp det i små delar och målet är att han ska komma upp i famnen när du sitter på golvet, så han själv liksom gör det hela.
Jag vet nog ingen hund som gillar att bli buren i onödan men det är inte normalt med en så kraftig reaktion som du skriver om; Däremot kan det ha blivit så efter att veterinär eller andra ryckt tag i honom när han redan varit osäker så han känner att han måste försvara sig i liknande situationer hela tiden. Jag hoppas att det är mentalt och inte fysiskt.

#60 Som jag tidigare skrivit, fokusera på hur du ska skapa en situation där han inte biter ifrån, snarare än hur du ska agera när han väl biter. Jag tycker att du ska försöka att reagera så lite som möjligt på det, inte fya, göra speciella övningar utan hålla dig neutral. Men varje gång han exploderar när du lyfter honom gör han en association mellan de två sakerna. Utan att ha varit där, jag tror det blev lite fel i trapphuset. Han sitter mellan dina ben och är alltså "omringad" av dig. Han morrar och du morrar tillbaka. Visst, han blev tyst men hur var hans attityd? Det är inte så enkelt att om hunden är tyst så är den lugn, utan tystnaden kan handla om att hunden blir ännu mer spänd i förväntan på den kommande striden. Du måste läsa av hans kroppsspråk, så att du inte försöker ta i honom när han är stressad. Det jag skulle göra i samma situation är att avväpna konflikten. När hunden morrar kan man bara stanna i position och vänta ut att den lugnar sig. Titta inte direkt på honom och tänk på att andas lugnt. När hunden lugnar sig skulle jag kliva ur situationen, kanske plocka fram lite godis och kasta ut - försöka få fram en annan sinnesstämning innan jag försöker ta hunden igen. Det #63 beskriver är ett så kallat "startknappsbeteende". Hunden lär sig att utföra ett visst beteende för att starta att du till exempel lyfter honom. Det är ytterligare ett bra sätt att få hunden att samarbeta, eftersom den känner kontroll. Vänta med att sätta signal på lyftande tills han är mer bekväm. Återigen, läs av hans kroppsspråk och mimik, det är inte så att allt är bra bara han inte morrar och bits, utan det kan vara så att han faktiskt försöker visa sitt obehag på mer subtila sätt.

#62 #65 Som jag skrivit tidigare så uppstår bara problemet med att bli lyft när vi ska in från promenad och inte inne. Inne lyfter vi honom utan problem, han tycker om att bli lyft och gosa i famnen. Så nej han har absolut inte ont någonstans. #63 Bra tips med tassarna på trappsteget! Det får vi föröka med, då blir han ju delaktig i situationen. Nja alltså det är mest som att han fattar att när vi går in så kommer han bli lyft. Man ser det i hans ögon, de säger typ ”eh tro inte att du ska få lyfta mig nu” hahah svårt att förklar!! Det är så svårt att säga, tycker mest att han är löjlig som håller på så känner mig rätt lugn. Men vi kanske utstrålar osäkerhet fast vi försöker tänka att allt är lugnt hahah! Men vi ska absolut försöka det med tassar på trappsteget, tack för tipset!

#0: Hej! Tiden hår gått och råkade av en händelse läsa din tråd. Jag är lite i samma situation som ni var 2019. Min hund 7 månaders valp vill bita hårt vid hantering av sele och torkning av tassar. Jag undrar hur det har gått för er? Finns det en jusning att jag också kommer att lyckas vinna förtroendet med min lilla valp 😊

#68: Tala vänligt men bestämt om för valpen att det inte är okej att bitas. Jag har haft samma problem med vissa av mina.

Troll, han är två år nu, var hemsk när han var liten, Han tuggade på precis allt, inklusive mig. Men det gick till sig. Nu är han helt underbar i hanteringen 🙂