Jack Russell valp (ånger)
För ca en månad sedan så köpte jag en Jack Russell valp från en uppfödare här i Finland. Nu en månad senare har jag börjat må sämre igen (jag har en lång historia av depression och ångest) och min medicin hjälper inte längre. Min livslust är borta och min extrema trötthet är tillbaka. Jag känner att jag inte kan ge honom det livet han förtjänar och det svider så otroligt mycket och jag gråter flera gånger om dagen. Jag känner mig så dålig och borde inte ha köpt en hund från första början. Jag är jätte orolig för hans framtid för jag vet att jag inte kommer kunna ge honom det livet han förtjänar. Speciellt med tanke på att han är en Jack Russell och behöver mycket mental/fysisk aktivering. Jag kontaktade uppfödaren och hon sa att hon skulle försöka hitta ett hem åt honom men jag vill hitta ett hem åt han så fort som möjligt så jag inte blir mer fast vid honom. Vill inte heller lägga upp en annons på blocket eller så då det känns som att det finns många oseriösa man träffar på där och jag är rädd att han kommer till fel hem. Han är en Jack Russell terrier på 12 veckor snart. Helt underbar och lekfull. Jag kan inte förklara hur mycket det svider men jag har inte kraften för att ta hand om honom. Hoppas ni förstår mig. Och jag vet att jag låter som en dålig hund ägare. Jag ber er verkligen om hjälp och hoppas att någon här vill köpa honom eller känner någon kunnig som vill det. P.S han är som jag sa 12 veckor och får ej resa till Sverige förrän han är minst 15 veckor. Mvh// Joe
![[Avenbok]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ge inte upp! Jag har själv autism, kronisk trötthet och en hund med massor av energi. Det var väldigt svårt det första året, men jag kämpade på och gick mycket kurser med honom. Det var väldigt bra att komma ut och träffa andra hundägare och hundar. Nu är både jag och hunden lyckliga och välbalanserade. Och jag har blivit mycket friskare och högfungerande sen jag skaffade honom. Jag tror att du är i en sämre period just nu och kommer att ångra dig om du ger bort din hund. Kämpa på! och anmäl er till en valpkurs! Det kommer att bli bra!😀
Tack så mycket för ditt hoppfulla svar! Jag tror också jag är i en mycket sämre period för tillfället. Jag är bara rädd att jag missar göra någonting nu när det är bäst att lära honom saker då han är så ung. Är rädd att han inte blir tillräckligt socialiserad.
Oroa dig inte för honom, fokusera först och främst på att må bättre själv. Vilka mediciner tar du? När jag är stressad och mår dåligt så tar jag min andningstränare (relaxator) och andas ut genom den tills att jag blir lugn. Den tränar upp andningsmusklerna och förlänger utandningen så att återhämtningen förbättras. Den är väldigt bra komplement till medicinerna, så om du inte redan har en, så skaffa en sån. Har du en brukshundklubb i närheten? Dom har valpkurser och kurser i vardagslydnad som du kan gå med hunden.
Ge inte upp. Skulle du missa att lära honom något nu när han är liten, kan du alltid lära honom det sen. Inga problem. Det viktigaste nu är att du mår bättre och att han får basic saker. Mat, rastning. Resten kommer efterhand. Han kommer att hjälpa dej att må bättre. Det är dom bäst på. Jag fick min schäfer på värsta tillfälle. Inte alls samma sak som du går igenom. Jag hade en utsliten höft. Kunde nästan inte gå alls. Och en schäfer som verkligen behöver röra på sej. Men vi hankade oss fram, och idag är hon en glad schäfer på 18 månader. Jack Russell är en så go hund. Jag har haft 2. Så "hang in there" du klarar det jättebra. Vill du skriva direkt till mej, får du gärna det, om du vill ha lite stöd. Kan jag stötta dej gör jag gärna det:))
Om du tar dig igenom den här svackan kan jag nästan lova dig att du kommer må bättre långsiktigt. När jag fick hem valpen låg jag hemma i stark ångest i flera timmar och tänkte - hur fan ska det här gå? Nu mår jag bättre än någonsin (peppar peppar) då hunden gör att jag får motion på daglig basis och något att sysselsätta mig med.
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Du har ingen som står dig nära som kan socialisera hunden under denna period? så kanske lite av stressen släpper för dig!
Har samma fundering som ovanstående. Kan du få hjälp av en närstående under den svåra tiden, så behöver du inte he iväg hunden.
Det kanske tom är så att hunden kommer att kunna hjälpa dig när han blir lite äldre. En hund kan göra väldigt mycket om man mår dåligt, har själv barn med diagnoser och de mår jättebra när de är med hundarna. Visst sjunker de ner i djupa deppresioner och dåligt mående ibland, men då tar jag huvudansvaret för hundens stimulans.
Det dåliga måendet kommer mer och mer sällan, och det kanske kan bli så för dig också 🤗
Mvh./ Draken
VENI VIDI VICI
Jag säger som alla andra, vi skaffade hund i somras trots mina diagnoser som är emotionell instabil personlighetsstörning, depression och ångest. Och jag kan säga dig att i dom djupa perioderna kan det vara svårt ja men kan garantera dig att hunden kommer ge dig så mycket så du anar inte. Jag mår så MYCKET bättre sedan våran hund kom med i bilden. Jag hade suicid tankar och har det även fortfarande och även perioder med extrem trötthet då jag skulle kunna sova 48 timmar om jag så skulle vilja. Men hunden ger mig en anledning att gå upp, att fortsätta kämpa trots att allt känns skit, och det som gör det värt det är hans glädje - se att han mår bra pga något jag gör för honom och för mig själv. Ett tips också om du behåller hunden (vilkey jag hoppas du gör) är att kanske hitta ett intresse inom någon aktivitet? Jag trodde aldrig jag skulle gilla att köra viltspår men det var tamesjutton en av dom roligaste grejerna jag provat på, och fortsatte med det även hemma. Hoppas det löser sig för dig, och ta hand om dig.