Vi satte lapp i trappan om att träning var på gång och vi bad om överseende vid eventuella störningsmoment.

Vi började med att öppna dörren och gå ut och in utan att stänga efter att ha platsar hunden. Gjorde ingen sak av det. Efter ett tag stängde vi och öppnade direkt så hunden inte hann reagera. Efter ett tag utökade vi tiden utanför dörren.

Aldrig in om hunden skäller.  Slutar den inte är det om från start igen. Och viktigt enligt mig är att inte göra en affär av varken lämna det eller när man går in.

Antagligen tkr hunden det är för svårt om den skäller, och då har man kanske gått för fort fram. För mig och min hund har det funkat superbra att bara gå utan att varken titta på hunden eller säga något, och göra likadant när jag kommer in igen. Och börja med några sekunder. Jag började med att lämna min hund när hon var valp i hennes valphage men så att hon fortfarande såg mig hela tiden, och utgick därifrån. Hon har aldrig visat något symptom på separationsproblem så för oss har det funkat att göra så. Hon jag aldrig börjat skälla/gny eller liknande under ensamhetsträningen och jag antar att det är för att jag tog det i hennes takt.

Jag tog en timme varje morgon medan jag åt frukost, fick han vara i ett annat rum ensam, han ylade och grannarna visste han behövde träning, de hade överseende, men han slutade inte yla, han ylade timmen ut. Jag öppnade dörren, sa till han att lägga sig, så va han knäppt tyst tiden ut. När han blev van med en timme, ökade jag med ytterligare en kvart i taget, när han klarade tre timmar kunde jag äntligen gå och handla. 😂 Han är en svår ras att ha ensam hemma, men med träning varje dag klarar han det, det behöver han fortfarande fast han är 5 år. I ovanliga fall kan det hända att vi kommer hem och han har gjort inbrott i sin matpåse eller haft sönder kartonger, har alltid kartonger liggandes ifall han behöver ta ut ångest på något, men det är ovanligt, annars har man nog ingen soffa kvar, men han väljer elektronik före möbler, inte heller så bra.

Gör absolut INTE som #3! Poängen med ensamhetsträning är att hunden inte ska bli så stressad att den skäller eller ylar, utan att man vänjer den i små steg. Om valpen börjar tokskälla eller yla har du gått för fort fram eller valt fel tillfälle och det blir ju då inte bättre av att den får stå i sin panik ännu längre - alltså bör man i det läget genast gå in. Därefter får man fundera på varför valpen reagerade och anpassa träningen. Däremot bör man ju inte rusa in för minsta pip eller något enstaka skall, då kan man avvakta tills valpen tystnar igen. Men som sagt, sikta på att träna i så små steg vid rätt tillfällen att valpen håller sig lugn.

#3 Du behöver verkligen börja från början och göra rätt den här gången!

Jag har aldrig specifik tränat på det. Har bara börjat lämna hunden korta stunder, med "kommer snart" ska bara…… och vad jag ska göra. Tvätten, soporna, hämta posten osv. Aldrig haft problem. Man ska inte göra så stor affär av det, då funkar det bäst.

#3 Eftersom din hund uppenbarligen inte klarar av att vara ensam hemma utan att börja ta sönder saker så har du ett tydligt kvitto på att han inte är bekväm med att bli lämnad ännu, så du behöver troligtvis träna på ett annat sätt. Att kunna lämna hunden ensam handlar inte om att den ska förstöra kartonger istället för möbler, utan att den är så pass trygg med att vara ensam att den inte bryr sig om det. En hund som börjar förstöra saker mår inte bra av att bli lämnad.

#7 #5 Han kan vara ensam utan att ta sönder saker, som jag sa OVANLIGA FALL, som jag även sa, är han en svår ras att ha hemma själv oavsett sällskap eller inte, detta är vanligtvis ingen hund man lämnar ensam just för att dom har såpass svårt att hantera ensamheten, de har inget med att jag gjort fel i ensamträningen. Har man inte haft denna ras förut så vet man inte hur svårt det är.
Så säg inte åt mig att "gör om gör rätt", när min hund är väldigt bra tränad och dessutom går in i avslappningsläge när jag sätter på hans halsband vid ensamhet så han vet vad som gäller då. Ni vet ingenting om honom eller hur duktig han är i jämförelse med många andra av samma ras, ni bara dömmer utan att ens känna till helheten och de tycker jag är pissigt beteende.

#8 ,och vilken ras men är du har svårare än andra att vara ensamma?

Oavsett så är din metod inget att rekommendera.

#9 American wolfdog, och det va den enda metoden som fungerade på min hund, sen om du tycker den är dåligt är en annan sak. Oavsett ska man inte behöva skriva en wall of text för att ni inte ska anta en massa skit, så trött på sånt.

Tycker det var supersmart med en lapp som Hera nämnde! Vi startade med kompostgaller som egentligen var våran lilla valphage. I början lämnade jag han där och va i själva rummet, sen gick jag ibland ut och kn på en sekund ibland på toa, ibland duxhade jag, åt frukost mm. Ibland i rummet ibland inte. I takt med att valphagen blev större, typ halva rummet blev det svårare = större yta och gick tillbaka till att bara hålla mig i rummet till en början. Efter det myxket in och ut. Öppna och stänga dörren. Man skulle nog kunna ta av och på kläder oxå men det orkade knte vi, och det blir i mitt huvud en grej isf. Att videochatta med sig själv är toppen, kantos har egen fb enbart för möjlighet att videochatta med dator-telefon. Gick enbart in när han var tyst och gärna kanske lekte med en leksak eller låg och vilade mm. För honom gick det lätt till gnäll och stress om jag gick in när han stod och stirra på dörren. Sen när ideen var inne var den ingen skillnad på 5min eller 2timmar. Så länge han var rastad och UTVILAD. Knatos hade mckt lättare att bli lämnad utvilad, för då har man orken att klara av detta. Om han var trött efter träning eller lång utflykt var det mckt svårare. Nu är han hemma när jag jobbar vanliga dagar och hos dagmatten långa dagar 😊

Jag antar i Henning uran får efter vad du skrivit

Jag hade världens bästa grannar! Dom som bodde bredvid mig (flyttade i helgen och jag flyttar på fredag) är mina vänner och vi kommunicerade 😃 Perfekt timing dock, Grannen fick barn när jag började ensamhetsträna (tror min hund var 6månader eller äldre när jag började träna. Jag hade möjlighet till hundvakt och liknande innan det). Så det var perfekt, dom var hemma istortsätt hela tiden, så behövde jag handla eller åka till något snabbt berättade dom om hundarna lät och gick ut och sa "gå och lägg dig" utanför dörren, då brukade det bli tyst direkt. Hade även kamera. 
Men jag tog det väldigt långsamt, och i början räknade jag sekunder innan han började låta och hoppa på dörren, 13sekunder började vi på. Så 10sekunder fick han vara ensam, han hann inte börja låta innan jag kom in igen, sen blev det någon minut, sen någon minut till osv osv.

Min var omöjlig. Skälla skälla skälla DIREKT när jag gick utanför dörren. Oavbrutet, slutade INTE.

Det jag fick göra var att ihärdigt träna att gå ut och direkt in igen massvis av gånger tills han inte brydde sig om ytterdörren längre. Då vips kunde jag lika gärna vara borta 10 min, och sen var det bara att gå och köpa mjölk massvis av gånger, typ.

Hjälpte att han blev lite äldre också tror jag.

Vi hade 2 andra lägeheter och vi kände varandra väl så vi sa inte så mycket. Vi hade kvar en babyvakt så när träningen gått framåt så var det gå ner till grannen och prata lite sen hem igen 😊 Vi har än idag på radio i köket samt lågt i sovrummet. Vi körde med det även när Enja var liten. Tycker många svarat bra, bra tips Hera kom med med sätta upp lapp om det är större hus m fler lägenheter i 👍 Det tåls nämna att Enja var jätte trygg valp och allt bara flöt på. Vi vänta på bakslaget i 3 år sen fick jag inse det kmr inte 😌Hon hade som valp sovit utan mamma men med sina syskon tikar är i regel inte alltid hos sina valpar när dom är ca 5 v vill tiken vara med övriga familjen mer o gå på promenader mm.

När min valp boat in sig i någon vecka började jag lämna honom några minuter här och där, sa inget när jag gick och hälsade knappt på hunden när jag kom tillbaka. Bara för att inte göra någon affär av det.
När jag sedan började träna "på allvar" riggade jag en kamera som jag streamade live till min telefon (kostade typ 200kr på ebay). Jag kunde då se och höra hunden för att bedöma hur träningen gick. Ökade tiden gradvis när jag kunde konstatera att det går bra.
Från hunden var ca 5 månader tills idag runt 9 månader har allt gått super. Han kan fritt röra sig på halva nedervåningen. Har aldrig rört något osv. Har kamera ibland än idag bara för att stämma av läget, idag vid 9 månader är han själv 1-2h varje morgon.
Signaler som hade fått mig att backa i ensamhetsträningen hade varit ylande, skall och oroligt vankande.
Nu kollar han läget på nedervåningen, något varv i lugn lunk, 1 eller 2 småpip och sedan sover han tills jag kommer hem.
Mina tips:
1. Begränsa till rymlig yta och ta bort allt som kan vara av intresse att tugga sönder. främst för att hunden kan sätta i halsen eller hamna i annan fara.
2. rigga kamera med både ljud och bild, analysera och anpassa träningen efter resultaten.
3. ta den tiden det behövs, det kan ta lång tid ibland och för andra rullar det bara på.
4. Vid snedsteg, backa och fundera. Kan behövas små justeringar som en radio eller annan belysning.
5. Gör ingen stor grej när du ska gå eller när du kommer hem. Ett "hejdå" lugnar vissa hundar och triggar enorm ångest för andra så känn efter.

Inget tips men är han redan 3 år?! Tyckte det var förra månaden du skrev att du hade hämtat honom 😂

Inget tips på praktiska övningar, men ett som kan hjälpa grannarna.

Sätt upp en tydlig lapp på dörren, med nummer man kan nå dig på vid problem. Det skulle nog grannarna uppskatta något otroligt! Jag har två nära grannar som skaffat hund. Ena grannen hade lapp uppsatt på dörren med namn och nummer och information och "hör jättegärna av er om hunden stör eller är högljudd" och man blev sjukt tolerant. Några få gånger när den hunden ylade eller skällde tänkte man knappt på det. Man visste att det fanns ett nummer att ringa om det gick överstyr och att ägaren inte hade några problem med att man knackade på dörren och berättade att hunden låtit mycket under dagen. Då blev man liksom inte särskilt störd eller bekymrad.

Den andra grannen hade ingen sådan info, och försökte man knacka på och säga nåt snäste de åt en. Deras hund skällde. Och skällde. Och skällde. Och skällde. Från 6-7 på morgonen och fram till 4-5 på eftermiddagen. VARJE. JÄKLA. DAG. Och då menar jag ett konstant och extremt högt skällande. Den skällde väl typ 30-100 gånger per timme, minst. Det tog väl ett halvår innan ägaren verkade inse att det inte gick att lämna hunden ensam så sedan dess är det tyst men det halvåret var brutalt. Man var så jäkla arg jämt, och ledsen för hundens skull, och ändå kunde man inte hjälpa att tänka "håll käft hundjäkel" (även om man såklart visste att det inte var hundens fel). Det var omöjligt att kommunicera med den grannen och trots att vi var flera som pratade med hyresvärden så blev det ingen förändring på länge.

I första situationen brydde man sig inte ett spår om hunden lät för man visste som sagt hur man skulle få tag i ägaren och visste att de bara blev tacksamma för rapportering kring hur hunden klarat sig under dagen. I andra situationen var man mest arg och frustrerad och ville ha bort både grannen och hunden så man skulle slippa dem. 

Gör som första grannen, aldrig som andra.

#17 jag veeeet han blir tre i april, helt sjukt :O han känns inte som att han är 3 år gammal ^^ Tack för alla tankar och tips!