Tycker att man ska ta hand om dom som behöver hjälp istället för att adoptera nya hela tiden. Det finns redan hundar (och valpar om man vill ha det) som behöver hjälp här ute i världen men istället ska man köpa en ny från en kennel. Vore kul och kennlarna kunde lägga ner under en tid så alla bara tog och adopterade dom som behöver hjälp tycker jag.

Adopt don't shop = köp en svensk omplaceringshund istället för en svensk valp = en jätte bra ide då det finns många hundar som behöver nytt hem, men det kräver mycket tid och kunskap att ta en omplacering, och det är inge fel att ta en valp om man hellre vill ha en valp. En hund är ansvar i 15-20 år framåt, det är viktigt att det blir rätt hund.

Adopt don't shop = köpa en importerad rescue hund istället för en svensk valp = köp en valp istället, finns så många oseriösa rescue hunds organisationen, och även om dem är seriösa ökar risken för att få in nya sjukdomar i Sverige, och att rädda 1 eller 2 rescue hundar löser inte problemet som finns i många länder. 
Vill man göra en riktig skillnad för dessa gatuhundar se då till att: alla hundar ska märkas enligt lag, det blir olagligt att överge sin hund på gatan. På så vis minskar man antalet nya hemlösa hundar, och sedan bidra ekonomiskt till TNR av dem gatuhundar som redan finns där.

Jag tycker folk ska tänka igenom sitt hundköp både en och gärna tio gånger så att inte så många hundar behöver hamna i omplaceringskarusellen till att börja med, vare sig man funderar på att köpa en valp från kennel eller ta en omplacering.

Jag tycker att alla bör göra som de vill, om jag vill använda min hund till ex. jakt så passar det ju inte superbra att ta en collie-husky blandning från ett shelter utan en jaktavlad hund av något slag (antingen renras eller prestationsavlad blandras). Någonstans har jag köpt min hund för min skull, som ett intresse och en träningsform. Jag tycker det är bra att det finns många som vill ta omplaceringar och absolut är dess hundar värda ett bra liv. Men hos vissa personer passar de kanske inte in i det syfte som var tänkt och då tycker jag att det är bättre att skaffa en hund som gör det. Hund och hundförare ska passa tillsammans helt enkelt. Tycker man ska vara försiktig med att ta hundar från shelters utomlands pga risken för sjukdomsspridning. Men är man noga med att alla vacciner och karantäner blir gjorda på rätt sätt och verkligen iaktar försiktighet så funkar väl även det om det är vad man vill. Dock hjälper ju detta bara den hunden och inte det bakomliggande problemet med övergivandet av hundar och gatuhundar som finns i vissa länder.

För det första stör "adopt" mig sjukt mycket. Jag köper en omplacering precis lika mycket som jag köper en valp.  Man adopterar människor, djur köper man. 

Sen så…. Jag tycker att det är olika syften. Nu har jag bara omplaceringar, men det är helt enkelt eftersom att det har passat mig bäst när jag skulle köpa hund. Annars hade det blivit valp. Är du en människa som vill slippa valptiden, vill veta precis vad du köper eller känner att det är rätt för dig att "adopt, don't shop" så köp en omplacering! Är du en människa som vill lägga mer tid och energi för att få en hund som du vill ha den, som har specifika krav på linjer/uppfödare eller ras t.ex., eller som inte känner att du vill chansa med en omplacering, så köp en valp! 

Vad man än gör så ska man göra det som blir bäst för en själv och hunden. 

Det som stör mig med en hel del "adopt don't shop"-ers, som "adopterar" gatuhundar från andra länder är att du vet ju inte vad du köper. Vissa säger att det "klickade på en gång" via en bild på en hemsida 🤔 Du får en bild, och en hemsnickrad text som inte behöver vara objektiv, som t.ex. ett MH är. När jag köpte mina omplaceringar så hälsade jag på dem, träffade dem på egen hand och såg med egna ögon, fick hantera dem själv etc - och med den ena var jag fortfarande helt blindsided när han visade vem han egentligen var. Tänk då hur det blir om man utgår ifrån en bild? 

Nej, jag skulle säga att satsa på en valp om du vill ha det, eller satsa på en svensk omplacering om du hellre vill ha omplacering, och se till att träffa den/bedöma den själv innan du köper. 

Och jag är ju jättehemsk och anser att allt inte behöver räddas. Att en hund kan få det sämre i fel hem/utan hem (=för långe perioder i shelters t.ex.) än att få somna in.

Adopt don't shop är en bra ide om man vill ha en sällskapshund säkert.

Vill man ha en hund för ett särskilt ändamål, sport, vakt, bruks, jakt osv så är det nog inte  jättesannolikt att man hittar det man vill ha bland omplaceringar. 

Idag är dock "adopt don't shop" ett shaming slogan som människor med skev världsuppfattning använder för att trycka ner andra. En ansvarsfull avel ihop med ansvarsfullt hundägande leder INTE till att dog-pounds på Irland eller i södra USA är fullspäckade. Det är köksuppfödarna och okunniga människor som orsakar detta problemet, samt samhällets syn på djurhållning i allmänhet.

Håller med #6. Det beror ju till största del på vad man söker i en hund, och skaffar man en omplacering bara för sakens skull och det visar sig att den inte duger till det man vill hålla på med är ju risken stor att man själv tvingas bidra till att omplacera hunden på nytt. Där passar ju ett valpköp från en kennel med tydlig inriktning bättre. 

Sedan tycker jag personligen att vi inte behöver ta in massa okända hundar med okänd hälsostatus från Irland eller Rumänien, ska man förespråka uttrycket kan man göra det främst i Sverige tycker jag. Min uppfattning är att många tycker det är "ädelt" att "öppna sitt hem" för en omplacering från ett annat land, men den krassa sanningen är ju ofta att det man läser på hemsidorna inte är vad man får. Jag är med i flera omplaceringsgrupper på facebook och jag ser ofta annonser på hundar som ursprungligen kommer från t.ex. Irland, som någon alltså har hämtat hit bara för att omplacera på nytt. Hjärndött i min mening.

Endast hört meningen från folk som aldrig haft hund och aldrig tänker skaffa om jag ska vara ärlig… tycker att det är underbart om man hittar en omplacering som haft det tufft i livet och man har tiden och kunskapen att hjälpa den hunden. På ett sätt är väl min första hund en omplacering, fast då från uppfödaren. Inte tänkt på honom som det haha Jag tycker att hur man införskaffar hunden inte är det viktigaste. Det viktigaste är livet man kan ge den och ansvaret man tar :) Kontakten jag har med min valp är inte den samma som med min första hund som var 1,5år när han kom till mig, men jag älskar dem båda av hela mitt hjärta <3

Min åsikt bara jag tycker det är bra men man vet aldrig hur hunden kan vara och man får akta sig för smuggelhundar

Det är bra. Men jag ogillar att de som står bakom denna slogan attackerar de som köper från uppfödare. Vill man få fram sin åsikt ska man inspirera, inte attackera. "The supercollies" är ganska kända, tre av hennes fyra hundar är adopterade, gamla service hunden är inte det, och inte hennes blivande service hund heller, helt enkelt för att risken för att hunden inte riktigt håller är för stor.

Adoptera från sverige är väl en sak, men tycker absolut inte om att man adopterar från andra länder egentligen, fast jag vill inte adoptera heller om det inte är en valp jag "adopterar" vill ha en valp från valpstadiet som jag kan forma efter mig

#5 Jag är nog lika hemsk som dig då för kan också tycka att allt kanske inte behöver räddas.

I min mening kan det vara bättre att "ge plats" åt de hundar som faktiskt har god chans att hitta nya och bra hem än att "allt ska räddas till varje pris".

Jag "övertog" i princip min kompis hund (när hon fick barn och han inte längre trivdes hemma) och honom har jag känt sen han var valp och passade en hel del innan han flytta hem till mig och jag älska honom verkligen men både jag och hans riktiga matte var överens att om det av någon anledning inte längre skulle funka för mig att ha honom skulle vi ta bort honom snarare än omplacera då han var extremt osäker och persons bunden med ptsd och svår separationsångest.

Oavsett vart man köper sin hund ifrån behövs det mer kunskap och betydligt mer hjälp så att rätt hund hamnar hos rätt ägare från första början (och att få bort uppfödare som tar kull för det är skoj eller bara för att tjäna pengar).

#5 Du köper ett barn också, kan man säga. Kostnaden för en adoption ligger normalt på mellan 80 000 och 190 000 kronor. Det går till och med att ansöka hos Försäkringskassan om bidrag (skattepengar) för en del av kostnaderna. En del av kostnaden går till organisationen som sköter det, resa etc etc.

Jag är ganska mycket emot att adoptera en hund från utlandet, så länge det finns svenska hundar att hjälpa. Sen är det väldigt mycket upp till var och en att välja mellan en kennelhund och omplacering. Det avgörande är som andra skriver ovan, vad man vill göra med den. Ingen ska behöva be om ursäkt för att man väljer en kennelhund.

#13 Jo, jag vet det, men the connotations av att köpa ett barn vs att adoptera ett barn är lite olika skulle jag säga.

Adopt a child - don't make your own. Skulle man ju också kunna säga. Propagerar de där människorna för det också eller är det bara övergivna hundar de ömmar för?

Har inga problem med att "adoptera"/ta över/köpa omplaceringar - även om det inte är aktuellt för mig. Men har väldigt svårt för "adopt don't shop"-rörelsen, då det ofta är riktigt ful smutskastning på folk som väljer att köpa valpar från seriösa uppfödare. Hade alla köpt hundar från seriösa uppfödare hade det inte varit ett stort problem med omplaceringar. 

Har också väldigt svårt för mentaliteten att allt som räddas kan ska räddas. Det är verkligen inte till hjälp för hundarna…

Jag väljer uppfödare alla dagar, oavsett om det rör sig om att ta över en äldre hund eller köpa valp. Jag vill ha ett hum om vad jag får i kopplet och jag är intresserad av en speciel ras.

Visst jag kan tänka mig svensk omplacering också, men då ska det ju vara av den ras jag är intresserad av.

Jag tänker ju inte "adoptera" en vinthundsblandning från Irland där jag har noll koll på bakgrund. Jag vill ha en renrasig valp/hund så jag väljer uppfödare alla dagar.

Jag tycker det är onödigt och fult att skuldbelägga folk som tar en valp från en seriös uppfödare, finns massa anledningar till varför man ska göra det. Dock förstår jag vad de menar och har inga problem med att dem vill förmedla det vidare. Problemet blir när man som sagt börjar skuldbelägga och kritisera folk som istället vill skaffa en valp.  I den perfekt världen hade alla köp av hund varit valpköp, sen hade hunden levt lycklig i det hemmet hela livet. Men det är inte verkligheten och då är det ju jättebra ifall det finns människor som är villiga att ta en omplacering, men man ska inte klandra ner på seriöst valpköp för det. 

Sen angående hundar från utlandet. Jag är väl inte helt hundra i vart jag står angående det här men mina tankar kring det nu är nog väldigt kontroversiella i hundvärlden. Jag har inget annat än full förståelse för folk som inte vill ta en hund från utlandet. Dock tycker jag inte det behöver vara helt fel att göra det. 

Som flera tidigare har sagt håller jag med om att alla hundar inte kan eller behöver räddas, eller för den delen sitta på ett shelter i helt orimligt lång tid för att någon gång kanske, få komma därifrån. Men för mig blir det helt absurd att avliva alla hundar så fort det inte har ett hem. Det om något kommer inte hjälpa mentaliteten i landet, det blir ett inhumant sätt att tackla problemet och bidrar istället till värderingen om att hundar skulle vara någon "köp och släng"- vara. Man tappar där någonstans respekten och ansvaret för det problem vi (människan) skapat helt på egen hand. Om nu hundar tas hit på ett säkert sätt (vaccinationer, blodprov, chipade, utan vinning etc) och det finns personer här som gärna tar emot en sån hund, ser jag inga stora fel i det. Med det sagt ska man vara beredd på att man inte vet allt om hunden och att det inte passar alla att ta en sån hund. 

Generellt känner jag att "man får göra som man vill". Vill man ta en valp, gör det. Vill man ta en svensk omplacering, gör det. Vill man ta en "rescuehund", gör det. Det viktiga tycker jag ligger i att man som hundköpare tar ansvar över sitt köp och inte bidrar till tex smuggelhundar, valpfabriker, oseriös avel m.m. 

Personligen hade jag tagit en valp, tack för mig😃

Jag tycker att man gör som man vill. Jag har två hundar från SKK-uppfödare och det är rätt för mig utefter vad jag letar efter, men har varit jourhem några gånger. Skulle vara försiktig med hundar från länder med knepiga sjukdomar/parasiter som kan vara dolda, men exempelvis Irland har inget sådant som vi inte har, så jag ser ingen anledning att tycka illa om någon som väljer en irländsk hund "istället för" en svensk hund. Det tar liksom inte slut på kärlek, utan man fastnar för det man fastnar för.

Jag tänker att det ena inte utesluter det andra. Men det klart att det kan vara svårt att hitta just den hunden man vill ha som omplacering, man har ju förmodligen en rad önskemål och krav på en blivande hund beroende på vad man kan erbjuda hunden. Jag råkade hitta en 1årig hund som skulle omplaceras av min ras som hade allt jag önskade och jag har aldrig ångrat mitt köp. Har även sedan start haft kontakt med hennes uppfödare och jag är väldigt nöjd med köpet. Kan absolut tänka mig att ta fler omplaceringar om den rätta hunden skulle dyka upp vid rätt tillfälle. Min andra hund köpte jag som valp. Även detta köp är jag väldigt nöjd med. Jag tänker inte att alternativet fanns just nu att ta en omplacering då det faktiskt inte fanns några för mig kända hundar av min ras som behövde omplaceras denna tid. Att jag tog valpen hade också att göra med att uppfödarna faktiskt frågade mig om jag var intresserad av att ta henne då dom ville behålla möjligheten att använda henne i avel framöver samtidigt som dom inte själv hade möjlighet att ha fler hundar hemma. Så tanken är att om hon visar sig ha tillräckligt goda kvaliteter (vilket ser lovande ut) ska kunna bidra till rasens utveckling. Hennes mor är importerad från England så hon har bla nya linjer att tillföra till den relativt lilla rasen.

Förbjud import av gatuhundar! Vill man importera en hund får man resa o hämta den själv.

#22 Kunde inte hålla med mindre.

#23 Varför det?

Det blir ju import ivf. Menar förbjud att skicka hundar som fraktgods? Så måste de ju åka även om man är med om de är större än vad som är tillåtet i kabinen.