Vad betyder "promenader på minst 1 timme, inkl. kisserundor. " ?

Är du sugen på en brukshund?
http://www.brukshundklubben.se/hundar/brukshundraser/

Många andra raser kan passa in på dina önskemål
https://www.skk.se/sv/hundraser/

Du kan tävla i det mesta om du har en SKK reggad hund, dock inte skydds, det får endast brukshundar träna o tävla i.
Spår o sök är bruksgrenar så även rapport o svenskyddet.

Håller med #1 1 timme låter lite.

#1 Jag skrev visst fel. 

Koppelpromenader eller allra helst lösspring minst 1 timme 2-3 gånger om dagen. Kissrundor på 5-30 min utöver det.

Lagotto :)

Jag säger storpudel 🙄

#2 Jag har funderat smått på brukshund, men då det blir min första egna hund tänker jag att det kan vara lämpligare att satsa på en mindre krävande ras. Så jag söker främst tips på andra träningsglada hundar :) #5 Pudel passar mig tyvärr inte. De är lite för flamsiga och kräver alldeles för mycket pälsvård. Jag kan tänka mig att borsta igenom pälsen då och då, men orkar inte att klippa/trimma en massa. #4 Det är möjligt att lagotton faller på pälsvården också. Men jag ska kolla upp rasen närmre :)

Kika på en sportavlad labbe eller golden, om du inte känner dig säker på brukshund :)

Håller med #7 om att kika närmre på en Labbe eller Golden

Labbe eller golden passar väldigt dåligt in på beskrivningen "sval i kontakt med främlingar" och det kan gömma sig en hel del flams där, men du kommer definitivt vara centrum i deras universum 😉 I övrigt håller jag med om att någon av retrieverraserna låter passande. Lättskött päls, dock fäller de mängder.

#9 Jag som just gick igenom de olika rasgrupperna och fastnade inte för en enda retriever 😬 Golden har jag träffat en del och de har för mycket flams för mig. Men jag ska kika närmre på Labbe som jag upplevt något svalare. Hur är det med apporten? Hur mycket behöver de för att vara glada och nöjda? Har kikat lite smått på Västgötaspets och Welsh corgi cardigan/pembroke. Någon som har erfarenhet av de raserna? Egentligen gillar jag inte de korta benen, men om de är friska och kan passa mentalt skulle det kunna vara värt att överväga. Någon som kan Schipperke?

#10 Skulle säga att det beror lite på vilken "typ" man väljer, finns ju rent utställningsavlade åt ena hållet och jaktavlade åt andra hållet, samt blandningar i vissa fall. Jag har själv en golden som är ett mellanting, mer åt jakthållet kanske, och hon visar väldigt svalt intresse för apportering, däremot är hennes mamma en riktig stjärna, så min egen erfarenhet är att det är lite individuellt hur stort driv de har där. Däremot tror jag att flera av retrieverraserna är nöjda med annan aktivering än just apport, speciellt om man har tänkt leva ett så aktivt liv som du beskriver. Så länge man inte blir arg när de bär runt på ens strumpor i hemmet 😃

En av mina träningskompisar har två stycken jaktlabbar och dom är fantastiskt roliga att träna med, dom är absolut positivt inställda till människor men inte sådär typiskt retriever-sociala, utan helt lagom, typ som mina aussies :)
Jag tror att de som är mer avlade mot sällskap och show är mer sociala/översociala medan de avlade mot sport och jakt är svalare och jämnare.
Hon tävlar visserligen också jaktprov men jag tror inte det är riktigt ett "måste" :)

Hon började träna lydnad med den högra tiken på bilden nu i sommar och har tävlat två gånger med 184,5 respektive 182(tror jag), det är absolut lättlärda hundar med en hel del tryck under tassarna, men som inte är lika "mycket" hund som brukshundarna.

Jag har en västgöte, men har ju mest erfarenhet av min egen, så hälsa på uppfödare/ägare av rasen och bilda dig en egen uppfattning. Min kommer från sällskapliga linjer, men nog finns det krut i honom ändå. Han är dessutom väldigt nätt för att vara hane i rasen. Otroligt pigg på äventyr, väldigt lättlärd och väldigt mammig. Har prövat på rally, det tyckte både jag och han var kul. Men vi satsar mest i lydnaden, tränar personspår också. Har inte dragit med honom, men han följer glatt med på cykelturer. Inte överdrivet social, men väldigt trevlig om det är någon som vill hälsa. Tror det är lättare att hitta en nätt och sportig Västgötaspets än en Corgi, tycker många corgis har ohälsosamt korta ben.

#13 Ja, det där om corgis, de har väldigt korta ben och blir lätt överviktiga… Har nog inte sett en ända corgi på träningen.. Det är min uppfattning om rasen och så är de skälliga och lite reserverade.. (min uppfattning av de jag stött på)

Har en träningskompis med pembroke. Hon är skitbra på agility, social och glad och kan inte minnas att jag skulle hört henne skälla öht. Riktigt trevlig hund!

Om du ändå är inne på retrievers men tycker dom är lite för sociala och flamsiga så finns ju Chesapeake bay retrievern som är mer reserverad mot främlingar och mer allvarlig/seriös i sättet. De är iof en utpräglad jakthund men som säkert passar toppen i bruksgrenar som sök, spår och rapport samt lydnad. Det är också en hund man kan köra drag med. En hund som vill jobba och behöver få arbeta utan att vara en brukshund.

#11 och #12 Det är möjligt att en Golden/Labbe skulle vara nöjd med den aktivitet jag tänkt, men jag ser gärna att hunden används till det den är avlad för, om intresse finns hos hunden. Apport är inget jag spontant tänkt göra, men jag ska läsa på om det. Det kan vara något jag kan tulla på om raserna i övrigt passar mig.

Hur är de till sättet? Gillar de att vara nära föraren eller är de mer självständiga?

Lätta/svåra (generellt) att träna till att ha lösa?

Jag är osäker om jag skulle kunna tänka mig en ras som är jaktavlad. DP-linjer låter mer lockande. Men det är absolut värt att kolla upp båda raser närmre och se.

#13 Jag har själv bara träffat sällskapsvarianten, men tänker att en sportavlad skulle kunna vara en bra start på hundägandet så länge de har tillräckligt med driv och samarbetsförmåga. Det som får mig att tveka är delvis att de kan vara rätt självständiga och svårmotiverade. Hur är din hund när det kommer till träning?

#14 Min upplevelse är att Corgis är träningsvilliga och föriga, medan Västgöte kan vara lite hur som. Jag hade gärna skaffat rasen just för deras träningsbarhet, men deras korta ben är ingen hit för mig.

#16 Utpräglade jakthundar går dessvärre bort. Jag anser att man ska använda raser till det de har avlats för, och själv är jag inte intresserad av jakt.

#18 Jag förstår att du inte vill skaffa en utpräglad jakthund om du inte har intresse för jakt och du vill att hunden ska få göra det den är avlad för. Har du tänkt då att du ska valla om du skulle skaffa en Corgi? Jag undrar eftersom du kanske inte vill skaffa Golden eller Labbe då du vill kunna erbjuda hunden det den är avlad för. Är bara nyfiken + att då kanske det finns fler raser som kan vara av intresse, om du kan erbjuda vall :)

En annan ras som kanske kan vara intressant är schnauzern, aktiv hundras som passar inom bruks, bra hälsa och avvaktande mot främlingar

#19 Jag vet att Corgi är en vallhund i grunden, men som jag förstått är det enbart BC och WK som avlas till vallning idag (i Sverige). Det finns Corgis som fortfarande används till vallning, men de har mer och mer blivit en aktiv sällskapshund. Blir det en Corgi kommer jag i så fall inte satsa på en hund med mycket vallinstinkter. 

Så för att svara på din fråga. Nej, jag kan tyvärr inte erbjuda vall i dagsläget. 

Vad gäller jaktversionen av Golden/Labbe så vet jag att det råder skilda meningar i huruvida de behöver jaga för att må bra. Eftersom de är apportörer i grunden kanske det skulle fungera att ersätta levande vilt mot dummies. Jag hade hur som tänkt kolla upp raserna närmre för att se om de kan vara ett alternativ trots jaktavlade. 

Däremot vill jag inte ha en utpräglad jakthund. 

Ska kika på Schnauzer, tack!

#19 En corgi är knappast en "utpräglad vallhund". 

En jaktavlad labbe eller golden är avlade enbart för jakt, precis som en BC eller working kelpie är för vallning. En väldig skillnad mot corgi. Då skulle snarare corgi och typ welsh springer spaniel vara en närmare liknelse; båda har ursprung i ett arbete, men avlas inte för det längre.

#19 Nej Corgis är verkligen inte en utpräglad vallhund.  Jag vet att det är stor skillnad, men läste det som att TS inte ville skaffa varken den jaktavlade verisionen eller de som är avlade mer för sällskap av labbe/golden. Därför var jag bara nyfiken på om TS, enligt sig själv, var tvungen att välja en ras där hon kan erbjuda hunden att få jobba med det den från grunden var avlad för, utan undantag. 

Förstår helt vad du menar och håller absolut med dig, var bara intresserad av hur TS tänkte kring det med att hon ville att hunden skulle få jobba med det den var avlad för.

#23 Ah, då förstår jag. Är väl lite för trött för att tänka längre än inlägget jag såg 😴

#23 Ja, jag är osäker om jag vill ha en hund som aktivt avlas mot jakt. Delvis för att jag tycker att hunden ska användas till det den avlas för, om intresse finns hos hunden. Och delvis allmänt, kommer jag kunna träna hunden att inte sticka på vilt? Kommer den fungera med mina husdjur utan att jaktinstinkten slår till? Jag vet att det är en träningssak till viss del, men värsta scenario är att jag får en jaktidiot till hund som inte går att ha lös och inte fungerar med mina husdjur. 

Sedan kan det vara skillnad med apporterande och drivande jakthundar.  Jag tror aldrig jag har träffat en jaktavlad Golden eller Labbe och vet inte hurdana de är. 

Vad gäller utställningslinjer är min upplevelse av Golden att de är för flamsiga för mig. Labbe har jag fått ett bättre intryck av och därför kan de vara intressanta, om de bara har tillräckligt med driv. DP-linjer som är något mitt emellan låter också som att det kan vara värt att kolla upp närmre. 

Det som gör mig osäker utöver ovan är hur stort intresse för apport jag har. Jag vill gärna vara öppen för att träna/tävla innan införskaffandet av den typen av ras. Får jag en hund som vill apportera vill jag känna att även jag tycker det är kul, att det är något båda vill göra. 

Med det sagt behöver jag fundera lite, men jag kommer kolla upp raserna och se om de kan passa till det liv jag har att ge. 

Det är verkligen inte meningen att låta väldigt skeptisk, jag uppskattar alla svar jag får :)

#25 Då förstår jag hur du tänker! Tycker att det är jättebra att man tar hänsyn till vad hunden är avlad för

#20 schnauzer är det mkt pålsvård på, eller genomkammning 2-3 gånger i veckan plus trimning om man inte klipper. Annars lättskött. Lite partisk men tkr att Dvärg schnauzern är den perfekta testa på hunden. Är egen, seriös och hänger med på det mesta. Dock inte en hund som är den mest optimala att satsa högt på. Dock sjukt bra spår hundar är de!

#27 Min uppfattning av rasen är att de är rätt självständiga. Fullt träningsbara, men kan vara svårmotiverade. Men det kanske skiljer sig mellan linjer? 

Vad gäller pälsvård är jag dålig på att ta tag i det, och det är därför jag helst inte skaffar en ras som kräver det regelbundet. Jag antar att Schnauzern behöver kammas ofta för att inte tova ihop? Hur ofta skulle du uppskatta att man behöver trimma/klippa?

#28 Jag har en dvärgschnauzer som är väldigt motiverad till alla möjliga aktiviteter och jag uppfattar dem genomgående som en väldigt villig ras. Skiljer sig såklart alltid mellan individer men så är det ju inom alla raser. De är lättlärda rent allmänt. De är energiska utomhus och lugna inomhus. Min hund älskar agility och blir väldigt explosiv och taggad när vi kör det. Vet många som tävlar i rallylydnad och kör nosework och spår med dem, som går superbra. Du är inne på pälsvården och det stämmer att det är en del pälsvård. Fördelen med den sträva pälsen är att den är smuts- och vattenavstötande och skyddande mot värme och kyla. Klipper man dem har de en tendens att förlora färgen och de blir blöta direkt in på skinnet vid väta. De kan också bli mer känsliga för värme och kyla. Beroende på var du bor finns det kunniga trimmare som skulle kunna hjälpa dig med det. Ska du inte ställa ut så räcker det att trimma ner pälsen ungefär 4 gånger per år. Utöver det behövs ullkamning och kamning med stålkam för att kamma bort ull och tovor i pälsen. Beroende på individens päls kräver den olika mycket. De har olika mycket ull och olika lättskött päls. Blir det för mycket jobb och hunden inte mår bra av det så får man klippa. Inget mer med det. De kan vara självständiga men det varierar också mycket mellan individer. Eftersom att de är lättlärda så finns det ju stor möjlighet att få dem dit man vill om man visar dem det ända från början. En annan ”nackdel” är ju att de är rätt verbala. Det är deras sätt att kommunicera med andra. Vissa pratar mer än andra. Min hund skäller när det ringer på dörren eller när någon går förbi utanför huset som han ser. I övrigt tycker jag att hans skällande är på en respektabel nivå. Sen finns det hundar inom rasen som skäller mer och vissa mindre. Säkert något som går att jobba bort till största del om man tar det från början. Det är inget som stör mig i alla fall. Sen har de ju även vakt- och jaktinstinkt. Min jagar råttor och andra gnagare, men that’s about it. Inget som stör mig där heller. Gällande vaktinstinkten är inte min överdrivet vaktig, mer än när någon ringer på eller går förbi hans hem då som sagt. Men det varierar säkert där också. De är väldigt roliga hundar som följer med på ALLT man gör. De är uthålliga och robusta för att vara den storleken de är. De har mycket charm. Rent allmänt är de en frisk ras men det finns en andel av dem som tenderar att få ögonsjukdomar och urinsten. Viktigt är också munhälsan, som för alla dvärgraser, att borsta tänderna på dem föredras. Det är det jag kommer på nu, du får gärna fråga mig om något annat om du funderar på något mer😊 Men jag tycker som sagt att det är en jätterolig hund och absolut värd att tänka på att skaffa. Jag tycker inte att pälsvården är något större problem, många får det att låta värre än vad det är ibland😊