Jag undrar lite varifrån alla nervösa bergers kommer ifrån. De flesta jag umgås med och träffat kastar sig visserligen inte i famnen på folk, men så är de inte golden retreivers heller. Rasen ska vara reserverad, men den biten kan tolkas på olika vis. Min tolkning är att en berger ska vara ointresserad av andra människor, vilket de allra flesta jag träffat också är. De är verkligen enmanshundar där en eller några få är de bästa i världen som bergern gör allt för, resten av världen kvittar liksom. Men så finns det extremer åt båda hållen. Finns de som är väldigt nerviga, ofta de som har hamnat i fel händer och inte vet vad en berger innebär. Vet tyvärr flera fall av bergers som har avlivats på grund av mentaliteten. Finns också de som är väldigt sociala, Colts mamma är ett sådant exempel, hon älskar allt och alla. Jag tror att i Sverige och Norden avlas bergers på att vara mer öppna och sociala, helt enkelt för att det passar oss bättre.
En berger är extremt aktiv, som #1 säger. Man skaffar inte en berger om man inte har ett syfte och en plan för den, tror inte någon uppfödare säljer som sällskapshundar. Det var i varje fall min uppfödare väldigt noga med att poängtera. Men att mysa med en trött och nöjd berger på kvällen är det absolut bästa som finns. Min Colt är väldigt gosig och ska alltid ligga så nära som möjligt, allrahelst på mig.
Bergers är väldigt skälliga och generellt så älskar de sin egen röst. Colt är väldigt pratig, men skäller inte "bara för att". Han yttrar sig mest med glädjetjut, busmorrande och ylande, till skillnad från vår andra berger som "puffar" på det mesta på promenaderna. Båda har mycket vakt i sig och vaktskäller.
De kan skilja väldigt mycket i utseende. Den minsta jag vet om är 34,5 cm, och den största 58 cm. Poil long och face rase kan födas i samma kullar men det är ganska ovanligt i Sverige eftersom man sällan parar hårlagen med varandra här.
I övrigt är de enligt min uppfattning en riktigt häftig ras med en stor dos humor. Sjukt roliga hundar att träna med, dock kan de bli uttråkade och börja slarva om man repeterar samma sak för många gånger i rad. De snappar upp nya beteenden väldigt fort även om det inte är något man lärt dem. Finns många bergers som är väldigt bra agilityhundar. Tanken var ju att min lille pojk skulle bli det också, men framtiden får utvisa om han kommer kunna göra det. Finns en del sjukdomar i rasen som man borde sätta sig in i om man är seriöst intresserad av en berger. Själv kommer jag alltid att ha Berger des Pyrénées.