Jag skulle tagit den. Jag var lite som dig, visste inte till 100% hur framtiden skulle se ut, men kom fram till att jag får bara se till att fixa det. Första året var min mamma hundvakt då hon jobbade hemifrån, sedan fick hon förlängt med ett år, så jag har hundvakt detta år också. Nästa år får hunden vara hos dagmatte eller dagis i några månader innan jag börjar plugga och då tar med hunden. Jag är väldigt velig av mig, men kom fram till att man hinner inte leva om man ska vara 100% säker på allt. Lycka till!

Börja med att ta del av mer info om hunden. Kanske du kan träffa hunden också innan du bestämmer dig? Det är du som måste känna när det är rätt för dig att bo med en hund. Jag vet inte vad som är vanligt eller inte men det kanske finns en möjlighet om du och uppfödare kan komma överens om en tid som hunden bor hos dig ett tag sedan fattas beslut om permanent boende, eller du kan kan vara ett sorts foderhem tills uppfödaren kan hitta en permanent ny ägare? - nu bara slänger jag ut mig idéer

En vecka känns som lite tid när man inte känner till hundens bakgrund. De kan va en individ som behöver lång anpassningstid eller kort. Det kan vara en individ som inte alls klarar av att vara ensam, inte ens 10 minuter eller så kan den det utan problem.
3 timmar känns inte som jätte lång tid men för hundar med ångest över att vara ensam och separation kan det vara en evighet.
Kan vara värt att tänka igenom dessa senarion också, om det händer, hur löser man det då osv.
Jag hade bett om mer information med tanke på att det är så kort tid tills du börjar skolan, hur hunden är själv hemma, klarar den av det, har den ensamtränats förut osv.

Det blir aldrig rätt tid för hund. 🙂 Man får se till att ha ok förutsättningar och sedan hitta lösningar på de problem som kan uppstå. Jag har haft liknande beslutsångest för varje hund jag köpt, och även när jag köpte mig en häst i våras, men faktum är att varje köp har ökat min livskvalitet med 100%. Det har lärt mig att om det känns rätt i magen så blir det oftast bra.

Jag tycker det låter som att du har goda förutsättningar.

Jag har skrivit till uppfödaren och bett om mer information. Jag skrev också ett inlägg i facebookgruppen för det område jag kommer att bo på, och än så länge har jag bara fått väldigt positiva svar. Det är verkligen många (!) som har hund, och deras erfarenhet är att hundpassning alltid kan lösas. Man hjälper varandra helt enkelt. 

Men det blir ju absolut avgörande hur hunden är. Om den har uttalade separationsproblem redan nu kommer jag absolut tacka nej (även om jag såklart räknar med att få starta om med ensamhetsträningen oavsett).

Tack för era svar! 😍

#5 måste bara få fråga, vart är det du ska plugga? :)

#6 På SLU i Uppsala 😃

Jag tycker att du borde ta reda på mer om hunden, vissa individer klarar inte att vara utan matte/husse i en sekund mesans andra är tvärtom… Lycka till!:)

Känner igen mig så väl… Väntade med barn, köpa bostadsrätt, skaffa hund in i det sista för jag väntade på "rätt tillfälle". Vissa saker i livet har inga rätta tillfällen verkar det som 😃. Ibland får man chansa och göra det bästa av situationer som uppstår. Tycker du ska ta hunden om ni klaffar ihop

#9 Precis haha, man kan hålla på i en oändlighet egentligen 😃

Jag funderar också över vad skillnaden egentligen skulle bli nästa år. Visst, vi får mer tid tillsammans innan plugget börjar, men det kan lika gärna vara så att det inte funkar att ha hunden ensam ändå och då hade jag ju hamnat i samma situation i slutändan i vilket fall som helst. Jag har ändå hyfsad ekonomi, så om det inte löser sig med hundpass av någon kompis så finns det kanske någon annan dagmatte som kan ställa upp. Hunddagis finns ju också. 

Åh, nu väntar jag bara på svar från uppfödaren 😍

Håller tummarna för dig! Mitt första år som hundägare har varit långt ifrån optimalt, men Sam har klarat sig bra ändå.

#11 Åh, tack!

Sam är så rysligt söt! Hade det inte landat på schapendoes för min del hade det blivit en sheltie 😍

Haha, skulle inte ha läst den här tråden, nu tycker ännu en del av min hjärna att det skulle vara en jättesmart idé att skaffa en hund till nu när jag studerar. Men jag tycker att det låter som ett toppentillfälle för dig att skaffa hund, hoppas du får bra svar från uppfödaren!

#12 nämen tack! Sheltie är min hjärteras, men schappar verkar så härliga och charmiga!

#7 ser man på! Där pluggar min kompis också, inte till djursjukskötare dock. Ska du bo i Uppsala också? (Sorry för OT)

Du, om jag inte har alldeles fel har SLU eget dagis, rastgårdar o.s.v. för personal och elevers hundar.

#13 Haha sorry! (Do it! 😉)

#14 Förstår dig! 😍

#15 Kul! Ja alltså jag kommer bo i princip på campus, det är 10 minuters promenad till alla skolbyggnader. 

#16 De har som sagt hundgårdar vilket absolut är ett alternativ, men tyvärr inget dagis för elevhundar. Men hundgård med ett par polare kanske kan funka! 

Sitter som på nålar här hemma och väntar på svar haha 😇

En tanke om du träffar hunden och det klickar är att du kanske kan få vänta några veckor med att hämta den? Det kan vara lite väl meckigt att flytta, börja plugga på ny utbildning och skaffa hund samma vecka? Man ska ju skaffa kurslitteratur och allt sånt där också, det kan vara bra att hinna lära känna lämpliga hundpassare med. Lycka till med både hund och pluggande, Ultuna är jättetrevligt! :-)

#18 Min tanke är precis som din, att jag väntar några veckor. Tänker isåfall i början av oktober. Måste ändå fixa med transport så hoppas att uppfödaren har förståelse för det! :) Och tack! :)

Har nu fått svar, och just angående ensamheten är det lite tveksamt. Han är alltså 10 månader och har aldrig behövt lämnas ensam då mamman alltid varit hemma med barn. Vi skulle pratas vid lite mer imorgon men min magkänsla säger att det är fel och att jag borde vänta… Hon var också negativ till en prövotid, vilket jag såklart förstår från hennes perspektiv, men för mig hade det varit en skön trygghet. Så det var kanske inte dags för mig i alla fall. Och logiskt sett så är det ju bättre att vänta tills jag faktiskt har börjat utbildningen och ser hur det blir. Men jösses vad tråkigt det är att tänka logiskt hela tiden!

Asch då! Är det uppfödaren eller ägaren som omplacerar?
Det där med prövotid är ju alltid lite klurigt, jag har fått ha mina på prov några veckor tills jag sett att det passat med de viktigaste bitarna (i mitt fall främst tillgänglighet och att de har funkat med hundar som redan funnits i flocken).
Om du bestämmer dig för att slå till, se till att få ordentliga papper på allt! Hunden skall ha ett veterinärintyg som är max 7 dagar gammalt och det bästa är om du kan ta över befintlig försäkring (vilket du förmodligen har koll på, men jag påpekar det i alla fall). Vill du byta försäkringsbolag så kolla noga om hunden kommer att få några restriktioner, annars är det viktigaste att hunden varit obrutet försäkrad sedan valptiden. Försäkringsbolagen är lite mindre kinkiga numera med att eventuell Dolda fel-försäkring och hundens löpande försäkring är i samma bolag men det är ofta en fördel om den är det.
Nu verkar ju uppfödaren redan vara involverad så det går förhoppningsvis rätt till, men det finns folk som antingen är okunniga eller som fuskar medvetet.

#21 Hunden bor fortfarande i familjen men den omplaceras genom uppfödaren. Därför hade väl uppfödaren inte helt koll på hur hunden va heller, men hon skulle besöka den imorgon kväll för att bilda sig en bättre uppfattning av den. Ska absolut se till att ha ordning på allt, tack! Hon kunde själv köra ner den i slutet på september så transporten är löst isåfall… Men nu är det ju den där himla magkänslan som säger åt mig att vänta! Och en del av mig vill ju också ha valp, som jag kan forma precis som jag vill… Blir galen på mig själv över allt mitt velande haha.

Hehe, jag är precis likadan. Jag stod på kö för en borderterriervalp, en tik - det blev en tvåårig cairnhane.😃
En omplacering har förstås sina fördelar, man ser vartåt mentaliteten lutar och man kan gå lite fortare fram med en del träning, men det är något visst med en valp!
Tidsmässigt tror jag egentligen inte att du "vinner" så mycket gentemot att ta en valp i början på sommarlovet eller liknande, visserligen är hunden som sagt äldre men man kan behöva backa en del i träningen med en valp/unghund som omplaceras.
Har en del saker gjorts lite klantigt kan de vara värre att träna om på ett bra sätt än att lära in dem korrekt från början. Syftar nu inte på ren momentinlärning utan lite vidare begrepp som socialisering, miljöträning och sånt.
Mina omplaceringar har varit minst två år gamla, då har de hunnit "landa" och alla tre hade dessutom massa bra grejer i bagaget.

#23 Du är alltid så klok, jag tycker så mycket om dina svar :) Ja, blir det inte den här så är nog planen att det blir valp till nästa sommar om det vill sig väl. Det känns så himla långt bort bara om man jämför med slutet på september ;) Men ju mer jag tänker på det inser jag ju att det är det säkraste valet. Då har jag bott in mig ordentligt, vet hur allt funkar med plugget, har träffat folk som kan tänka sig att passa hunden osv osv. Men jag ska ge det till imorgon också. Få prata med henne igen efter att hon träffat honom. Tänka lite till. Ibland är det bra att få andas lite innan man väljer något, när jag skrev inlägget i #0 hade jag kunnat åka och hämta hunden direkt haha! Det är så svårt att inte bli exalterad när möjligheten att äntligen ha en egen hund ligger så nära :)

#24 Magkänslan har ofta rätt. 🙂 Jag var på väg att ta över en omplaceringslabbe när jag pluggade. Av olika anledningar blev det inte så och ett halvår senare körde jag hem med en valp istället. Det var nog till det bästa, även om det kändes lite snopet att inte ta omplaceringen som jag ställt in mig på.

#25 Så är det ju. Jag har nu bestämt mig för att invänta mer information från när uppfödaren får träffat honom ikväll, och om det skulle låta bra så får jag helt enkelt ta mig till Oslo och hälsa på och bilda mig min egen uppfattning och sen ta det därifrån. 

Pratade med min mamma och hennes sambo igår. De är också rätt kloka människor och vi gick igenom alla alternativ, backup planer, "worst case" scenarion osv. Och då inser jag ju att jag faktiskt har tänkt igenom det mesta och har väldigt många alternativ oavsett vad som skulle hända. Så rent praktiskt tror jag ju egentligen att det skulle funka, även om det såklart kan bli lite pusslande ibland, men det får man ju räkna med. 

Så än är inte något helt bestämt och magkänslan har blivit liiiite bättre. Hittade gamla valpbilder på honom också och man smälter ju lite 😃

Håller med om att man ska tänka efter noga och väl samt ALLTID lita på magkänslan. Hittills har jag haft 4 hundar. 2 som jag noga planerade i köpet och 2 som kom hit hastigt och lustigt. Båda delarna har fungerat bra. Har gällt både valpar och omplaceringar. Jag tänker väl lite att om jag faller för individen så löser jag allt det praktiska, är det beteendeproblem gör jag allt jag kan för att lösa det. Helt enkelt att om dom flyttar hit gör jag allt i min makt för att lösa alla problem eller hinder och hittills har allting rullat på fint ☺️ klart att ibland har det varit stressigt, bygga en hundgård halva natten eller åka till Ica i panik och köpa halsband. Ibland har jag känt tvivel men allt har blivit bra i slutändan ☺️ Lyssna på din magkänsla!

Vovven kunde tydligen inte vara ensam alls utan hade stora separationsproblem. Med andra ord går sökandet vidare <3

Asch, vad tråkigt! Men bättre att få reda på det nu än senare…
Och tack för dina vänliga ord!🌺