Ta över stressad hund?
Behöver stöd i ett beslut om en hund som vi har tittat på som ska omplaceras. Det är en jaktlabrador på 10 månader. Innan vi träffade honom hade vi fått beskrivet för oss att han var väldigt hoppig och burdus och att han inte blev aktiverad som han ska. Jag tolkade det som att det är en energisk hund som är i en ålder som kräver en del engagemang och att ägarna inte kunde ge honom det. Vi har tidigare haft hund som krävde mycket jobb som unghund men som blev fantastisk som vuxen så vi kände oss inte oroliga för det. Vi åkte ganska långt för att träffa hunden och tanken var att vi skulle ta honom med oss hem om det kändes bra för alla.
När vi träffade honom blev båda jag och min man lite lätt chockade dels över hur hur stressad han var men framförallt över hans fysiskt dåliga skick. Han är alldeles för smal och extremt omusklad. Vi lät ägaren gå med honom en bit för att jag ville se hur hunden betedde sig tillsammans med dem. Han var extremt stressad, pep hysteriskt, hässjade och for fram och tillbaka. Han hade mjällfällning i pälsen och han bajsade diarré. Ägarna bedyrade att han inte brukar vara så stressad men han hade åkt bil, som han inte gillar, i drygt två timmar och tänkte att det kanske var därför.
Jag förhörde mig om hur de tar hand om hunden och det framgick att de varken stimulerar honom eller motionerar honom. De är mest inne i en lägenhet och går kortare rundor med hunden. Efter att ha iakttagit dem med hunden kan jag också se att ledarskapet är väldigt otydligt.
Efter ett tag tog jag över hunden och vi kunde direkt märka att han blev lugnare även om han fortsatte var stressad och for fram. Efter att ha gått ett tag lugnade han ner sig ytterligare. Han var trots stressen lätt att kommunicera med och känslig för tecken, vilket förvånade mig.
När vi sedan närmade oss ägarna igen stressade han upp sig mer och mer. Hans beteende var helt annorlunda när han var med dom än med mig. T.ex vid ett hundmöte blev han hysterisk när ägaren hade honom och när jag gick med han tittade han bara nyfiket på den mötande hunden.
Summa summarum så tolkar jag det som att hunden är understimulerad och saknar ett lugnt och tydligt ägarskap.
Vi tyckte att hans skick är så dåligt så vi inte kunde ta honom med oss. Vi vågade inte chansa att ta hem en sån stressad hund eftersom vi också har två barn på 8 och 10 år. Vi har bett dem göra en veterinärbesiktning på honom eftersom vi tycker att hans fysik är så dålig och att vi får diskutera igen om han är frisk. Vi vet inte hur de kommer att göra. De var noga med att påtala att de inte vill sälja honom till vem som helst så jag hoppas de inte säljer honom vidare till någon som inte verkar bra.
Nu behöver jag råd från er med mycket hunderfarenhet. tror ni att det går att få en sådan hund lugn och harmonisk i en ny miljö om den får rätt stimulans och ett bra ledarskap eller är en sådan hund förstörd för livet. Jag är helt säker på att det skulle bli stor skillnad om han fick en trygg ledare och om han fick börja röra på sig och använda huvudet. Frågan är hur mycket som kommer att bestå? Hunden hade absolut ingen aggressivitet i sig och han var väldigt lyhörd och lättlärd trots det stressade tillståndet. Jag gillade verkligen hunden och vill inte ge upp honom.
Hoppas någon har orkat sig igenom det här långa inlägget och kan ge råd. Tack snälla i så fall.
![[Forest]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vi har tagit en hund som var jätte stressad får stressmjäll o det kan klia. Hon var 6 mån omusklad smal liten go hund i den åldern kan dom vara smala. Hur som helst det är lite vi fått lägga extra krut och lite vi får tänka på. Att åka bil i bara poff vi ska åka bil kan göra henne stressig men om jag går promenad o sen säger nu ska vi åka bil funkar det fint. Jag kan inte komma på rast för ta ut henne då ylar hon men funkar när min man gör det. Jag kan inte komma hem o gå utan måste förbereda henne genom göra mig i ordning då funkar hon. Det är små saker som man lär sig. :) En sak vi snabbt uteslöt var majs och vi gjorde foderbyte. Denna hund ni kollat på är ännu unghund så visst kan den bli bra med träning ni verkar kunna hund tänk bara på att ta det lite lugnt i början med träning jag börja med lära in gå o lägg dig. Och det räcker då hon stresslicka på husse men mig visste hon att det var inte okej husse fick lära sig säga ifrån med. Bra struktur o regler mår hundar bra av.
Vad vill ni göra med hunden, typ av aktivitet? Hur mycket jobb är ni beredda på att lägga ner för att få en välfungerande hund - och hur höga krav har ni på att den ska funka BRA i vardagen och i familjen?
Stressade jaktlabbar är inte helt ovanligt, men det brukar snarare vara att de inte riktigt håller ihop i jakten, att de ljudar och så vidare, inte att de är helt sönderstressade och i så dåligt skick.😕
Bra att ni bad om en veterinärbesiktning, det kan ju bero på sjukdom/smärta.
På plussidan har ni att det är just en labbe, jag må vara partisk men de är sällan skitjobbiga och totalförstörda även om de fått en taskig start i livet. Då jämför jag med till exempel belgare som verkligen kan gå totalt ur hand och aldrig gå att rätta till igen såvida man inte har stor erfarenhet av den typen av hund.
Det negativa är väl att ni inte vet exakt varför han är så fruktansvärt stressad, det kan vara något som är fel antingen fysiskt eller mentalt. Inte kul att ta över en hund som sedan visar sig vara ett hopplöst fall…
Har ni pratat något med uppfödaren och hört vad denne säger? Jag blir förstås lite nyfiken på var hunden kommer från och vilken härstamning den har, nörd som man är.😛
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Jag har tagit över en stressad omplacering, han var ganska precis 1,5 år gammal. När jag var där och hälsade på möttes jag av en stissig hund (bortförklarat av att han sällan såg folk), och fick på promenad erfarenhet av en hund som var lite svår att nå fram till, men som var gudasnäll när man väl gjorde det. Han var lite dragig, lite hoppig, väldigt extrovert mot mötande. Förklarat av att han fått väldigt lite stimulans i det senaste pga sjukdom. Jag trodde på det, tänkte att det här löser vi, klart han ska med hem (efter betänketid).
Arrak gick till exempel inte att ta på promenader. Om man ville motionera fick man istället köra cykeldrag (ge en uppgift och utlopp för stress genom aktivitet), eller gå flera varv i närområdet. Han kunde länge inte ha persiennerna uppfällda, eftersom att han då aldrig slutade stirra ut. Han kunde fixera på något, t.ex. ett fallande löv, och sedan inte klara av att släppa det utan hjälp. När han träffade folk var man tvungen att ha honom kopplad och under platsliggning, eftersom att han aldrig (jag överdriver inte) slutade gå runt, runt, runt och stissa. Oavsett hur länge människorna var där. När vi skulle träna passivitet första gången, några månader efter hemkomst, så hade jag fått veta att belöna lugna beteendet såsom att nosa på marken eller ligg ner, och så bara vänta. Res dig inte upp förrän hunden åtminstone lagt sig ner. Vi satt i 3,5 timmar innan han nosade i backen, innan dess hade han enbart stirrat ut i tomma intet och tjutit. Första två åren fick han konstant vara instängd i sovrummet, eftersom att han inte klarade av passerande grannar, barn som sprang inne, vänner som kom och hälsade på…
Jag fick lägga om hela mitt liv utefter Arrak.
Nu, efter 3 år så har hans stress släppt så pass att han kan räknas som en vanlig hund. Det tog ungefär 2 år att se tydliga framsteg i stressen, och 2,5 år innan han började visa mer långvariga stressuppehåll.
Med vad jag vet nu, hade jag gjort om det? Nej. Visst blev han bättre men det var inte värt det. Han fick gå för länge med stressen innan det släppte.
Med det här sagt, så vill jag inte säga att ni inte ska satsa. Idag är Arrak en helt vanlig hund, som funkar nästan hur bra som helst. Och hade jag haft större kunskap då så hade det kanske gått fortare att få bort stressen. Alla behöver inte heller vara såna vrak som Arrak.
Men den enda som vet om ni kan satsa på hunden är ni. Ni är de enda som vet hur hunden är, och hur erat liv ser ut. Det jag kanske vill ha sagt dock är, köper ni hunden för er skull, eller för hundens skull?
Om ni bestämmer er för att satsa, så saker som har hjälpt Arrak:
SoS-Tassar, fysioterapeut Therése Asplund i Åkersberga. Att få bort gamla muskelskador och få bli mjuk i kroppen sänkte en hel del stressnivåer.
Vilodagar. För Arrak var det bättre att göra mycket en dag och inget nästa, än att göra halvmycket två dagar.
MaxRelax. Ett kostillskott av Trikem, som strös i maten. Stressdämpande.
Zylkéne. Stressdämpande, receptfritt piller.
Adaptil. För oss funkade kombinationen uttag + halsband bäst, uttag för att få ett större lugn hemma, och halsband för att ta en del av lugnet med oss ut.
Hitta på roliga saker, som också är stressfria. För oss var det specialsök, och det räddade oss många gånger, att bara få ha roligt en stund ihop, utan stressen. Det kunde också göras hemma, inomhus, i sovrummet om man så ville!
Min nu äldsta hund var extremt stressad när jag tog henne, och extremt osäker och i katastrofalt fysiskt skick. Tre dagar hemma, sedan var hon som en helt annan hund mentalt. Det fysiska blev bra på ca 4-5 månader (med hjälp av fantastisk fysioterapeut) och osäkerheten försvann på bara en vecka eller något.
Jag tvekade aldrig en sekund på att ta henne, trots att hon beskrevs som en allt annat än trevlig hund. MEN då har jag alltid varit ensam med mina hundar och jag ägde en halvsyster till henne samt kände hennes föräldrar och många nära släktingar väldigt väl. Med tanke på det jag visste om släktingarna så visste jag att det var osannolikt att hon var en mentalt dålig hund utan det "måste" röra sig om en bra hund i helt fel hem.
Jag hade helt rätt i det sistnämnda. Hon visade sig vara en fantastisk hund. Den enklaste, trevligaste, mest lättkommunicerade och älskade hund jag någonsin lärt känna. Men jag hade inte rekommenderat någon att ta henne utan att ha koll på stamtavla, släktingar m.m. Just för att det inte går att veta annars hur hunden borde bli ens i rätt hem.
---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm
Jag har just nu ansvar för en hund som är osäker i sig själv. Han är det finaste jag har, jag älskar att arbeta med honom och se hur han utvecklas. Han är en skör individ som är känslig för allt möjligt men fungerar bra om han har en trygghet vid sin sida.
Hunden är inte förstörd nej, men den kommer förmodligen kräva mer än en väl skött hund. Om ni bestämmer er för att ta hunden bör ni vara medvetna om allt som kommer med en stressad hund. Min hund har fortfarande sina brister 3 år senare, men det är värt det.
#3 Vilket funkade bäst, MaxRelax eller Zylkene? Gav du båda samtidigt?
#6 kan återkomma med en bättre beskrivning, men gav allt samtidigt.
#7 Jättegärna, tack!
Jag tror absolut inte det är "kört" för hunden, om den visar sig vara fullt frisk fysiskt.
Om jag hade varit i eran sits hade jag funderat noga vad för typ av aktivering jag vill ha hunden till. Klart och tydligt diskuterat ihop er inom familjer hur rutiner osv hade sett ut. En flytt kan ibland vara nog så stressande och där tror jag att rutiner är A och O. Att ni kan erbjuda en stabilitet.
Om hunden är lyhörd som du beskriver så tycker jag att läget känns än mer hoppfullt. Då ni borde få kontakt lättare samt att hunden eventuellt är lättare att påverka i en positiv riktning.
Jag tolkar din text som att ägarna kan vara både en del samt en orsak till hundens stress eftersom nivån gick ner en aning när bara ni var runt hunden.
Förutsatt att hunden varit helt frisk fysiskt hade jag tagit mig an den.
Något som jag även ser som positivt är att den inte är utåtagerande/aggresiv trots stressnivån i kroppen.
Jag tror att stressnivån går ner med rätt aktivering, bra foder samt lagom med motion. Såklart finns inga garantier men jag tycker det låter hoppfullt i och med rasen. Sen är jag kanske ganska optimistiskt lagd ;)
Inte tror jag att det är kört för hunden. Nu vet ni ju bäst som träffade hunden, men jag tycker inte det låter särskilt förvånande beteende från en 10-månaders jaktlabbe som får typ noll stimulans eller motion? Knappt träffar folk? Så slängs den plötsligt i en bil ut och ska träffa 2 nya personer och … gå en lugn liten promenad? Hur ska det funka, typ..
Tror absolut inte det är "kör" för hunden.
Är den stressad pga miljön, brist/fel aktivering, eller liknande är det oftast lätt att få ordning på.
Är hunden dock stressad som individ/mentalitet kan man träna och jobba på det, men kommer kanske alltid ha en hund som lätt blir stressad och kräver lite mer.
Jag har ju själv en jaktlabbe som lätt slår över i stress även om det främst gäller när hon ska jobba, i synnerhet om det handlar om jakt och apportering.
Hon var drygt två år när hon kom till mig så jag vet inte riktigt hur hon var som valp och unghund men jag tror inte att det var lika illa som med TS eventuella hund. Å andra sidan bodde Nikka hos en seriös och erfaren uppfödare som gav henne en bra miljö och vettig stimulans - vem vet hur hon skulle ha betett sig i ett mindre lämpligt hem?
Det viktigaste vi har gjort har nog gällt fokus, för både henne och mig. Att gå in i den där "bubblan" tillsammans och vara i rätt "mode" vilket inte alltid är så lätt när man har en halvt hysterisk hund jämte sig. Det går ju an om det bara gäller själva träningen, värre när det även är i vardagen. Där räcker det med att jag lite bestämt säger till henne att skärpa sig, ett "sitt" och en lugnande handsignal.
Jag tänker att det nog kan vara svårt att hitta det där lugnet i en barnfamilj, även om ni har hundvänliga barn? Det blir stim och stoj och jag märkte ju hur Nikka blev tillsammans med barn innan hon växte upp och blev lite mer vettigt funtad. Skitkul, absolut, men stressen slog i taket så att det sjöng om det. Jag är rätt säker på att hennes uppfödare inte skulle sålt henne till någon som hade barn.
(Hon omplacerades eftersom hon var tänkt som jakt- och avelshund men inte höll måttet mentalt. Världens bästa hund men inte världens bästa jaktlabbe, så att säga.❤️)
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Stort tack för alla kloka svar. Det hjälpte att få läsa era tankar. Vi hade bestämt oss för att ta hunden om de besiktade honom och han var frisk, samt att jag ville kolla upp hans föräldrar mer. Det visade sig att de hade valt att inte ta honom till veterlnären utan lämna honom till en närstående familj på prov. Jag hoppas att det går bra för honom. Tack alla!