Att han utvecklar en osäkerhet och du utsatte honom för en läskig situation. :) Jag hade försökt göra situationen positiv istället. kan du till exempel lära in ett kommando som betyder "kliv av bädden", eller helt enkelt locka av honom från bädden istället för att lyfta. 

Och, jo, det är inte onormalt för en valp som jag upplever det.

Absolut vill jag att all beröring blir positiv. Han kan vara som en liten sten ibland och jag behövde bara flytta på honom lite för att fixa en grej. Han var varken trött eller på bushumör utan låg bara och filosoferade.
Målet är ju att jag ska kunna hantera honom på alla sätt och vis och att han ska känna sig trygg med det.
Vi har även en son på 6år, även om han har stor respekt för våran hund kan jag inte undgå att oroa mig för att detta beteende ska eskalera med tiden?
Vill såklart inte ha en hund som eventuellt kan bita människor.

Men vi fortsätter att jobba på :) Då han stundtals är osäker känns det viktigt att träna med mjuka metoder.

Varje gång du ska flytta honom ger du honom en godbit. Samtidigt som han äter förflyttar du honom, detta kommer göra att han förknippar lyft med något positivt -> godis. :)

En bra grundidé, vilken jag själv alltid utgått ifrån med mina hundar, är att låta bli dem i korgen. Vill du flytta på valpen kan du istället slänga lite godis på golvet framför eller locka med en leksak. Det är en bra sak att visa för barnet också, som kommer lära sig att hunden är fredad i korgen. Men det är upp till dig om du vill tillämpa denna metod, för mig har det skapat(i kombination med annan träning) trygga hundar som sover gott i sina korgar.

Jag håller med #4 om att det är bra med en egen plats för hunden att vara helt ifred på, men nödfall kan ju uppstå så att träna positiv beröring är ju jätteviktigt. Däremot så har jag alltid haft nolltolerans mot bitande med alla mina hundar, oavsett ålder. Det är klart att jag har överseende med valpar men ett bett blir alltid bemött med ett skarpt ”nej” och sedan massvis med beröm när de slickar istället för att bitas. Men då är det också viktigt att man lyssnar på hundens varningar när den tycker att man är för nära för oftast (men inte alltid) så är det vårt egna beteende som leder till bett (även om jag alltid fyar bett så får man ibland skylla sig själv)

Vilken osmidig veterinär. Håller med om att hunden ska få vara ifred i sin bädd, eller att kasta en godis, leksak istället för att lyfta bort hunden. Vi har även kastat förbi en godis, även barnen, när hunden ligger och tuggar på ett ben, då han morrat ibland när någon av oss kommit för nära. Nu gör han det inte alls med oss, men främmande får också kasta godis vid benätande då han morrat då min kompis mamma stirrat barskt på honom. Vi har även lärt barnen att inte vifta med pinnar runt hunden, även tränat hunden att sitta lugnt när barnen busar, och inte engagera sig. Det låter inte som att hunden är aggressiv, tycker jag.

#6 hur lärde ni hunden att vara lugn när barnen busar?

Om vi börjar från början, aggressivitet är inte en egenskap, så en hund "är" inte aggressiv rätt och slätt. Däremot kan den visa aggressiva beteenden i olika situationer, och nu har ju din valp gjort det vid två tillfällen. Det låter som att du har en något osäker individ med en dos skärpa/försvarslust. Väldigt tråkigt att veterinären skrämde valpen, jag har en liknande upplevelse med min ena hund och det är så onödigt att valpen ska få dåliga erfarenheter så tidigt. Jobba vidare som du gjort och lär valpen olika beteenden som kan användas för att styra den utan konflikt. Handtarget, lägga sig på sin plats och att kliva av den på signal. Träna också förstås att det är okej att bli hanterad fysiskt på olika sätt, för att göra honom tolerant, även om ni undviker att fysiskt flytta honom i riktiga situationer.

Tusen tack för alla svar 🙂 Vill inte på något sätt försvara valpen men min tanke var också att veterinären agerade olämpligt. Hon kanske var stressad vad vet jag. Håller med om att det inte var jättesmidigt att jag bara försiktigt lyfte upp honom. Hade dock inte en endaste tanke i huvudet att detta vore olämpligt då han tidigare svarat med förtjusning när jag av olika anledningar lyft upp honom. Viftande svans, slickande eller att han somnar i min famn är standard när jag plockar upp honom. Men jag får helt enkelt backa lite och fortsätta jobba med honom 🙂 att jag rör i hans mat eller tar ifrån honom sitt ben i några sekunder är inget han reagerar på. Han är verkligen en kanonhund annars så jag hoppas att detta blir bra i slutändan!

För mig låter det enbart som en osäker hund som försöker visa att "jag vill inte det här!" när det blir för läskigt. Hunden måste ju visa var den har sina gränser på något sätt. Att morra är bara att visa just det, att den vill att man backar. Går man för snabbt över hundens gräns eller ignorerar morrandet och fortsätter ändå, då är det inte konstigt om hunden till sist markerar med tänderna.

Hm.. Det enda jag har gjort är att röra och ta på min hund ofta i alla möjliga situationer. Tex att jag kan känna på en tass när jag tar av halsbandet efter promenaden. Eller kika på tänderna. Vi brottas och leker och där tar jag (inte för hårt förstås) överallt på honom, knuffas, håller i ett ben..whatever. Har försökt hela tiden känna mig fram och se hans reaktion så det inte blir nått han tycker är obehagligt. Nu har jag kanske fått en lätt hund på just det viset, men jag tror oavsett det är bra att så tidigt som möjligt göra det vardag att jag hela tiden tar på valpen/hunden på olika ställen och/eller sätt. Lyfte honom nerför trappen som valp flera gånger om dagen (pga at than ville hoppa nerför 15 trappsteg på en gång), samt ur bilen vilket jag fortfarande gör då o då - just så han skulle bli van att jag lyfter honom också.

Det enda som hände oss på ett liknande sätt var att jag en gång lät han tugga ben, och gick på toa en snabbis. Kom ut från toaletten och gick rakt fram till honom för att se på hur mycket som var kvar av benet (vilket jag gjort ofta tidigare, jag kunde alltid bara hålla i benet samtidigt som honom, han kunde släppa det några sekunder och få godisbelöning eller veta att han fick tillbaka benet sen). Men just denna gången blev det nog för överraskande för honom och han gav nån slags morr, som jag inte riktigt hann uppfatta, varefter han snabbt högg till mig på handen. Blev lika överrumplad som dig även fast det inte direkt gjorde ont eller orsakade nån skada mer än en liten rispa. Han var väl nån månad äldre än din då. Har faktiskt svårt att föreställa mig honom göra nått liknande idag, men jag är medveten om att en hund är en hund. Men han var mycket mer intensiv med sitt tuggande som valp än unghund.

Tiger Tok, vi började träna genast vi fick hem honom med att hålla honom på rygg i famnen tills han slappnade av, vilket tog en timme av pip innan han blev helt slapp, enligt uppfödaren är det viktigt med vår ras att de kan slappna av. ( flatte) Sedan gjorde vi det tre gånger i veckan kanske, och o lika miljöer när det gick bra hemma. Sedan gjorde jag det i situationer när jag såg att han började jaga upp sig, en gång med en galet uppstissad treåring på varje sida, och hunden bara suckar och blir som smör. Nu är han stor och han får sitta rygga när det blir för livat och jag ser att han behöver hjälp att slappna av, jag klappar och masserar. Eller är det mer vanligt stoj så räcker det med ett hrr-hm så fattar han. Det är en stor och livlig hund och vi har tre barn och mycket kompisar som hänger, så vill inte att han puttar omkull nån..