Min spontana reaktion är att du kanske har valt fel ras? Hundar är så olika och har så olika behov. Om du känner att du inte kan ge din hund vad den behöver, så försök omplacera hunden. Dåliga dagar har alla, såväl, hund som människa.

#1 Alltså va? Hon har en dålig dag där hon inte riktigt pallar med sin VALP (jag ville ge upp med min valp minst en gång om dagen, han var skitjobbig med sitt bitande) och du tycker hon ska omplacera den? Grundat på vad exakt? TS, jag hade inte oroat mig. Vissa dagar får hunden stå ut med att inte så mycket händer - det är ingen fara. Som sagt, när min var valp va han skitjobbig med sitt bitande - hängde i hälsenorna på en konstant. Ibland ville jag bara slänga honom i en kartong och dumpa honom i skogen - och tio minuter senare var han världens bästa igen.

Ts. Att du mår dåligt en dag förstör inget.  Hundar behöver ha vilodagar också.

Han är valp och dom kan vara extremt jobbiga, det är inget personligt ;)

TS, strunta i #1. Vadå valt fel ras? Valpar är generellt krävande, oavsett ras.

Jag minns när min valp var så liten, och en dag brast det då jag bara grät. Mådde extremt dåligt den dagen, och det blev inte bättre av att han hoppade och bet mig i håret. Det gjorde ont och jag var rädd över att mitt dåliga humör skulle förstöra vår relation, det gjorde att jag mådde ännu sämre. Köp en leksak där han får använda nosen, förslagvis en sån aktiveringsboll med godsaker i. Det gör att han är sysselsatt en kortare stund och du får tid att andas ut <3

#1 Märkligt inlägg om man läser ts.

#5 Håller med

Jag tror absolut att dom förstår dåliga dagar; Valpar kanske inte direkt förstår första gångerna men dom lär sig snabbt. Jag själv är upp och ner och har en schäfer korsning och en malinois som hör och häpna får vila och inte leka och gå långa rundor varenda dag om året 😉
Dom mår bra och vet när jag har mina dåliga dagar eller inte, Det gjorde dom dock inte som valpar.. Men det är väl lite samma med barn, dom förstår men kan inte riktigt greppa och blir lite galnare för att dom vill ha uppmärksamheten dom är vana vid.

Ursäkta då, men jag tolkade det som ett återkommande problem, därav mitt svar. Ska försöka låta bli att gå in här hädanefter.

Oj, tack så mycket allihopa! #2 och #4 tack det känns bra att höra att fler går i ”herregud-nu-åker-han-till-hundstallet-tankar” ibland. Intellektuellt så tänker man ju att andra också måste känna så men det skiter hjärtat i när man sitter och gråter på hallgolvet medan valpigs lever rövare. #3 tack, dina ord gör mycket! Vi kör på med miljöträning dagligen (i lagoma doser såklart) och jag hade inte tänkt på vilodag, det ska jag komma ihåg mer. #1 jag kan försäkra om att vi har gjort 2 år av sökande efter rätt ras och har umgåtts med vuxna exemplar och åkt runt till uppfödare. Det är ingen slädhund, utan en corgi pembroke, som visserligen behöver som beskärda del motion med, dock aldrig på samma nivå som tex en husky (som pojkvännen var inne på innan han viste vad de var avlade för). För övrigt ska han utbildas till diabeteshund, så han kommer ha ett jobb varje dag. Så rasvalet är den saken jag är helt säker på är rätt.

#8 TS vädjade efter hjälp och då är det inte trevligt att höra att man skall omplacera hunden. Jag tycker att det var mycket tydligt att det enbart rörde sig om 'valpbekymmer'

#10 jag råkade missuppfatta och såg det som ett återkommande problem. Ledsen för det. Duger den här ursäkten för mitt missförstånd?

#8 jag trodde att jag utryckte mig så att det framkom att det gällde just detta dygn, men om det inte var tydligt så ber jag om ursäkt. Det är klart att han går mig på nerverna ofta men just idag var det en extremdag

#8 det behöver du inte göra, men de första två meningarna är typ ”nu har pepsi varit här i två veckor…men idag mår jag skit” Vill inte låta dryg men att läsa inläggen ordentligt förhindrar en massa onödiga konflikter 😊

#11 Du behöver inte be om ursäkt till mig (snarare till TS) jag tog inte illa åt mig. Jag hade blivit ledsen om jag var TS då jag själv hade det tufft under valpperioden, det var därför jag bad TS att inte lyssna på din kommentar. Var inget personligt på det sättet, jag förstår att man inte alltid läser så noga och då kan det bli lätt att feltolka😊

Drakellen, nu ber jag dig om ursäkt för att jag läste slarvigt och tolkade fel! Hoppas att det duger åt er andra som direkt angriper mig, istället för att ge Drakellen de tips som hen önskar!

Oroa dig inte, en dag av sånt beteende kommer inte förstöra er relation alls. Inte ens flera såna. 🙂

Jag har träffat valpägare som har gjort riktigt allvarliga misstag med sina valpar, men som lyckats jobba förbi det och har en fin relation med sina hundar idag som nu är stora och inte skadade för livet av det. 

Jag vet inte om det är någon form av stöd eller tröst, men jag vet hur det är. Corgivalpar är monster. Underbara såna, men monster. 

En god vän till mig skaffade en corgivalp i slutet på hösten förra året (dock en Cardigan och inte Pembroke) från arbetande linjen och hela den kullen var små monstervalpar. Jag umgicks mycket med min vän och hennes valp, satt valpvakt och såg deras kamp ute på promenader med både skällande, dragande, utfall, rymningsförsök och sönderbitna koppel. Det är håriga, skällande ålar med tänder. 😃

Vi försökte ha filmkväll här i våras och valpen hade tråkigt och tyckte vi skulle leka med honom istället. Han satt och skällde oavbrutet i ca 10 minuter i sträck för att han inte fick den uppmärksamhet han ansåg sig ha rätt till. Vi ruttnade, kan jag säga. 🤦‍♂️

Och så bitandet… Mina armar och händer var alldeles röda av bitmärken från hans tänder och när han var som yngst och valptänderna som vassast fick jag ofta små sår här och var. Hans ettårsdag närmar sig och han vill fortfarande bitas varje gång vi träffas. Det går jättelätt numera att erbjuda en leksak istället som nu är 100 gånger roligare än att gnaga människoarm. Dock får han fortfarande gnaga människoarm med mig ibland för jag tycker det är ett så roligt sätt att leka på och han är numera mycket försiktigare och slutar direkt när man säger att det är nog. 😃

Min vän hade också många dåliga dagar under den här perioden. Ibland kom jag och hjälpte till och avlastade, ibland gjorde andra det, men oftast bet hon ihop och uthärdade som du beskriver i #0. Det tog han ingen skada av. 🙂

Så tillåt dig att ha dåliga dagar utan dåligt samvete. Ingen kan vara på topp jämt och det är okej att må dåligt. Det kommer inte förstöra någonting och förhoppningsvis blir det till något positivt för din valp också. Man måste lära sig att ha tråkigt ibland. 

kan bara hålla med ovanstående, oj vad jobbiga valpar kan vara… finns de dagar då jag har lagt mig i min säng (dit han ej når) slängt ut 20 leksaker på golvet och dragit på mig hörlurar haha!😃

#16 tack så hemskt mycket för att du delade med dig det! Jag kommer nog läsa det om igen det känns hopplöst. Jag tycker att han känns lite mer… hur ska man säga, extrem i sina valpbeteenden än alla de andra valparna jag hjälpt till fostra. Det kanske ligger lite i rasen. #17 ja det blev en sån lösning idag, han fick sitta i sin valphage med alla leksaker och middag medan matte försökte få lite välbehövlig sömn på soffan.

Vi trodde på riktigt att det var något fel på vår valp. Han kunde vara helt galen.  Vi ringde uppfödaren om det och hon skrattade och sa att han var valp och frisk.

Ett tag gav vi nästan upp och lämnade tillbaka honom.

Men även han lugnade sig med tiden.

Har du möjlighet att aktivera hunden på något sätt som inte är så krävande för dig genom t ex godissök? Göm maten inomhus eller strö ut den på ett lämpligt ställe utomhus.  En vuxen hund klarar dåliga dagar hos ägaren (med reservation för att vissa raser är mer krävande än andra), finner sig i situationen och tar det lugnt.

Det kan vara ett bra tillfälle att träna passivitet inomhus. Men då bör möjligtvis valpen även vara trött mentalt, det är ganska lätt. Man kan tillverka snuffelmattor och gömma maten i dessa alternativt fylla kong med färskfoder.

#20 ja jag har smetat in en kong i mjukost, det älskar han, har även kastat ut torrfoder i hela lägenheten som han får leta efter. Problemet är att hela hans dagsranson inte riktigt räcker till XD. #21 passivitet är en av de viktigaste sakerna att befästa tidigt (i min mening) och vi har jobbat på utomhus, vilket har gett resultat. Inne är han som mest hysterisk så det är svårare där. Vi kör mycket med time out. Om vi sitter i soffan (vilket var fallet igår) och han börjar råskälla och bitas så får han sitta bakom kompostgaller i köket en stund. Han kan se oss och höra oss men han är inte i vår direkta närhet. Sen när han är lugn så tar vi tillbaka honom och upprepar processen om han går upp i varv igen. Jag hörde att Eva bodfäldt förespråkade precis den metoden så körde på det och det känns som det funkar. Låter det som ett bra arbetssätt?

Håller med #7. Ja, det gör de men inte alltid som valp. Och särskilt kanske inte efter bara ett par veckor. Min valp var skitjobbig fram till 5~månader nått, även om förstås mycket var roligt och härligt också (läs: när jag själv också hade energi och var på lekhumör). För min valp var framåt, rolig, energisk, mkt ös i helt enkelt - men hade svårt för att slappna av. Så det fick vi träna mycket på, plus att han fick mogna.. och nu som 1,5+åring så är han hur lätt som helst hemmavid. 

Iaf, jag tror tom att det är BRA att man har dagar när man av nån anledning inte gör mer än kissrundor runt kvarteret. Jag anser att alla "bra hundar" skall klara flera såna dagar i rad utan att balla ur på nått sätt. Även brukshundar. Kanske särskilt brukshundar. Nu har du en corgi som jag inte kan mycket om, men ser inte varför rasen skulle vara ett problem. Det är ju en liten valp som inte lärt sig tålamod än!

Angående metoder… Med min valp var det helt fel att sätta honom bakom ett galler tills han "lugnade ner sig". För han lugnade inte ner sig, han hade suttit och skällt så tills han däckade dagen efter isåfall. Jag hanterade såna galna "attacker" med att jag körde ryggsäcken, eller i mitt fall helt enkelt att jag höll honom i knät på ett sånt sätt att han inte kom åt att bita mig, men med alla 4 tassar ner i backen, tills han lugnat ner sig. Fortsatte han härja efter jag släppt honom så var jag tvungen att hålla längre. Han lärde sig ganska snart att lugna ner sig så, och började komma och lägga sig i knät när jag satte mig ner istället. Men det som tog längre tid var att få honom att vara cool själv bakom ett galler. Där fick vi gå långsamt fram. Så känn av vad som funkar med din valp (och var inte så rädd för att testa)!

#23 mycket intressant inlägg. Han har en hel del knasigheter för sig men med ensamheten har vi faktiskt noll problem. Han sover utan problem i ett annat rum, och är hur cool som helst. Härom dagen kom en såndär akut situation som krävde att både jag och min partner var tvungen att lämna lägenheten i 50 min så vi gjorde det mysigt i köket och lämnade honom med en kamera som filmade hur han betedde sig. När vi kom tillbaka låg han och sov mitt på golvet och när jag inspekterade videon så hade han gnytt i 5 min och sedan legat och gnagt på ett ben tills han somnade, så vi känner oss mycket lyckligt lottade över det. Så han har aldrig panik när vi sätter honom i ett annat rum, han ser mest uttråkad ut. Men jag har testat ryggsäcken med honom och känner att det inte riktigt klickar än, så det är fortfarande under arbete. Förlåt för så långt svar, det är bara så härligt att prata valp med människor som har så bra input!

Vill tillägga att ryggsäcken inte är en övning för alla valpar. Fick hjälp av en instruktör att använda ryggsäck med inslag av godis istället, dvs man belönar hunden med godis när den ligger lugnt i famnen. Ryggsäcken var stressande för mig som förare, då valpen inte ville varva ner, kan därför vara bra att titta på andra alternativ :)

Ditt inlägg ts får mig att minnas hur det var.. tio-tolv veckorsåldern..,så söt som han var på bild och som han var.. hängde i kläder, barnen gömde sig på rummet, jag såg ut som om jag tränade vildkatter.. men det gick över tack och lov.. lammrevben, frysta, räddade mina armar, kjolar, ben. Nu tar han så fint när han leker.. och vuxentänderna är ingenting mot de där gäddtänderna! Om ett år har du glömt det där och blir bara sentimental när du ser valpar..,och som någon sa det är bra för valpar att ha såna dagar, så ser ju livet ut för de flesta. Magsjuka, garderobsstädning, dålig dag,osv. Får man se nån mer bild på sötnosen..!

#26 Hahaha, precis så sa min mamma som precis har kommit ur tonårsfasonerna med sin tik! Men du påminde mig, han har ju inte ens fått en egen bildtråd än! Här kommer några tills vidare!med mycket valpmage, för let’s face it, det är det bästa någonsin!

Mitt tips skulle vara att se till att ha valpsäkert rum tex vardagsrummet/sovrummet och begränsa hundens utrymme så den verkligen inte kan skada sig, ge leksaker, och lägga dig och sov/vila och ignorera hunden.
Om den är jobbig när den skäller = öronproppar.
Och ställ ett larm ifall du råkar somna så du kan rasta valpen regelbundet.

Mina hundar har även som valpar vart jätte lätta när jag var sjuk endag eller liknade, dock hittar dem ju på f*n som tex sno toarullen och bita sönder, skäller, biter mig i händerna/fötterna, mm, men det är ju "mitt fel" då dem får för lite dem dagar jag är sjuk, så då får jag ju acceptera att valpar är lite pest tyvärr. 

Ang att en dålig dag skulle förstöra eran relation, ingen fara, en eller ett par dåliga dagar förstör inget för er :)

#0 Oroa dig inte. Det är en valp, och du hade en dålig dag och valpen blev "vedervärdig" sånt händer.

Kan ju säga som så att när mina grånosar (7 och 8 år ) var valpar, så var de på väg "ut på blocket" typ 5 ggr om dagen, de var skitjobbiga i mellan varven ;)

Dotterns Rödtott (Welsh springer) på 8 månader är på väg "ut på blocket" några ggr om dagen ;) Det går över 🙂

Alla som haft valp har haft en dålig dag, det är jag övertygad om.

Tänk såhär, har du en dålig dag där du tex är sjuk, mår psykiskt dålig, har sovit dåligt, har huvudvärk eller vad som helst som sätter ner ditt "försvar" kommer också minsta lilla motgång kännas tusen gånger större. Det gäller inte bara med djur utan kan vara så enkelt som att du missar bussen och så kan du börja storgråta utan att ens veta varför. En valp är inte lätt ens de dagar man själv är på topp, så har du en dålig dag kommer det förmodligen nästan garanterat kännas värre med valpen. MEN valpen tar inte skada av en eller ett par sådana dagar. Det kan kännas som man är sämsta hundägaren i världen men om du väger alla dina bra dagar mot en dålig ska du se att varken du eller valpen tar skada av några fall och svackor.

Jag har varit valpvakt i 10 dagar åt en 20 veckors, och på denna tiden har vi nog upplevt hela registret av känslor flera gånger om. Vissa stunder har jag velat slänga ut honom med huvudet före när han går upp i varv och ska bitas, huggas och attackera för att han i nästa stund kryper upp och somnar i min famn och jag tycker han är världens bästa valp. Det svänger, det gör det och kommer göra hela livet mer eller mindre men i slutändan är hunden det bästa man har.

#24
Härligt att det funkar för honom att vara avskild, det kommer du säkert ha bra nytta av sen. Enda jag kan säga är att jäkta inte med ensamhetsträningen, om det går så bra nu så se till att bibehåll så det är "vardag" helt enkelt, är mitt råd. Men det viktiga är inte att det blir ett gäng timmar tror jag, utan att det blir då o då regelbundet och inga konstigheter.

Självklart är det skönt att bolla med andra! Jag gjorde det massvis när min var valp, roligt att se tillbaka på gamla trådar och inlägg fyllda av en del uppgivenhet och oro haha :D

Jag tycker min valp blev lite klokare med åldern och numera anpassar sig bättre till mig. Jag hade en riktig dålig dag när hon var valp. Jag minns att hon fick mig att gråta mitt i skogen för hon bara totalt vägrade att bajsa men var så bajsnödig att hon inte kunde tänka på något annat. På den tiden var det väldigt viktigt med att bajsplatsen blev rätt och just den dagen fixade jag inte att bli dragen runt av en bajsnödig valp. Alla kan ha dåliga dagar och har man valp så är det okej att vilja sälja den på blocket sisådär 3 gånger i veckan…

#32 Känner igen mig hahaha, inte i skogen men 03:20 på natten i -9 C och för lite kläder på sig ute på gården med en valp som legat och flåsat av nödighet inomhus (så man vaknade) men väl ute rotade runt i snö-isen en halvtimme…

#33 Ush och fy asså… Det var inte min stoltaste ögonblick. Jag släppte kopplet och lät henne strosa runt mig i skogen när jag själv satt på en stock och bröt ihop. 

Visst är det kul med valp? 😃

Haha fnissar när jag läser denna tråden. Jag har förträngt dobbys valptid förutom the golden moments, som var typ… få. Jäklar vad den valpen var jobbig som ett as. Men en sak vet jag, och det är att ända från dag 1 har jag haft dagar där han bara får komma ut i trädgården eller precis utanför för att kissa o bajsa, sen in och vila. Tugga på lite ben kanske. Detta för jag vet hur svårt det är annars att hålla en hund stilla i någon eller några veckor när det väl gäller. Detta har kommit väl till användning nu när han haft sår i alla fyra tassar och inte kunnat göra ngt. Men dessa dagar har aldrig förstört våran relation, jag skulle utan tvekan gå genom eld för honom och han skulle göra detsamma för mig. Så nej, det förstör inte eran relation. :)

Tack så hemskt mycket för alla krigarhistorier om era valptider! Det känns så bra att höra att fler har upplevt stunder då man undrar om man kan kräva hela inköpssumman i sin blocketannons XD. Det värmer verkligen när stunderna är svåra med min lilla kaos. Men vi hade ett genombrott i går kväll. Jag insåg att det finns stunder då han inte har allt kaos och buntande i sig, då han är en vis, cool och fantastisk hund spm jag verkligen älskar! Så trots att knäppisbetende så finns det början till en hund där inne, som jag knappt kan vänta på att få se mer av, och mycket av det kommer definitivt från all uppmuntran jag fått här! <3 på er alla