Hjälp. Har börjat skälla
Hejsan. Polly är runt 11 månader nu och vi har flyttat till radhus. Nu är det så att hon har börjat skälla, mycket! Hon skäller när någon kommer vilket är okej eftersom hon bara säger till, ”nu kommer det någon”. Problemet är dock att hon börjat skälla på fler saker bl.a ljud från t.ex lekande barn utifrån, när hon tror att hon ser något fast inget är där, när hon står vid altandörren och ser någon person utanför staketet eller när hon hörde ett ”konstigt” ljud som t.ex idag när jag stängde av en högtalare och det lät ”klick”. Vi vet inte riktigt hur vi ska lösa detta, eller är det kanske åldern som spökar? Förstår att det är svårt när ni inte sett det i verkligheten men kan försöka ge ett exempel: Polly ligger och sover i vardagsrummet och vaknar till lite. Då ser hon någon gå utanför staketet vid tomten och börjar skälla och morra lite. Ett annat det som hände idag: Jag satt och stängde av datorn plus högtalaren där klickljudet kom från, hon var i mammas och pappas sovrum för att hon sover där inne med stängd dörr tills jag öppnar eftersom jag lägger mig senare än dem. Då sov hon förmodligen men vaknade av ett ”okänt” ljud och började skälla. Hon skäller även väldigt högt samt morrar ibland så vi skulle vara väldigt tacksamma för tips om ni orkade läsa igenom allt detta :)
Jag undrar om hon är osäker eller om det kan vara lite spökålder på gång men vi vet som sagt inte hur vi ska göra.
Hur länge har ni bott där? Det tar tid att vänja sig vid nya ljud och allt som händer omkring ett nytt ställe. Åldern är ju också knepig. Jag skulle nog låtsas som ingenting och låtit henne förstå att dessa ljud tillhör ert vardagliga liv nu :) har själv flyttat med en hund i spökåldern och det lugnade sig efter någon månad. Samma vid inflytt av en ny granne :)
Min unghund blev också jättemallig och skulle minsann skrämma bort alla(inklusive reflektionen av folk på tv i fönstret..) och brukar mest säga att nu räcker det och kasta ut lite godis på golvet.
Funkar helt okej :)
-
#2 och #3 Å vilken lättnat, tack så mycket så får vi hoppas att det går över :)
#2 Oj glömde svara vi har bott här snart 1 månad så inte länge alls.
Jag skulle låta det gå lite tid.. Dels började min hund skälla ibland på folk i trapphuset i den åldern (höll i 1-2 månader ca, sen slutade han i princip). Ni har flyttat till nytt ställe dessutom. Många nya konstiga ljud för en unghund.. Tror nog han vänjer sig - jag hade inte gjort nån stor affär av det.
Min schäfertik 11 månader, gör nästan lika dant. Hon skäller från det att vi går ut genom dörren, tills vi kommer ut på gatan. Väldigt störigt kl 6.30 på morgonen.
#7 Men det är väl helt olika? Det är ju för att ni lämnar henne.
#6 Okej vad bra tack så mycket. Så du ignorerade honom helt eller sa du t.ex tyst eller så?
#8 inte när vi lämnar henne. När vi går ut med henne. Lämnar vi henne är hon knäpptyst:)
#9 Jag körde med att bara säga till min hund "de får vara där" och sen ignorerade jag honom. Vet inte om det gjorde nån skillnad mot om jag bara ignorerat, men jag upplevde att det inte skadade att jag var tydlig mot honom att jag lagt märke till att han larmat om nått. Om jag hann före hans skällande så sa jag det till honom innan han skällde på dem.
#10 Ah dåså :) Intressant, så skäller inte på nått särskilt?
Att prata med dem och förklara är alltid bra, tycker jag. Mest förstås för att man automatiskt får rätt attityd och kroppsspråk och förhoppningsvis har ens lugna röst önskad effekt på hunden. Jättesvårt att åstadkomma utan att säga något! Prova t.ex. att framför spegeln spela olika ansiktsuttryck. Försök t.ex. att se kärleksfull ut. Törs sätta en hundring på att ni börjar skratta åt hur löjliga ni ser ut. Men föreställ att ni tittar på någon ni vill tala om att ni gillar jättemycket och säg nåt som "jag tycker så himla mycket om dig". Ansiktsuttrycket kommer antagligen att sitta där.
Men sen får nog det man säger med tiden betydelse för hunden också. Som Jazzeyjeffs "de får vara där". När hunden hört det tillräckligt många gånger samtidigt som husse visat att de där läskiga typerna faktiskt är OK, så funkar nog orden för sig själva för att lugna jycken.
#12 Tack så jättemycket för tipset!
![[Forest]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vi har kört med det räcker och gå där i från. Att stå o gläffsa för folk går förbi så får man gå in. Testa med avled nu är hon unghund och är i den åldern man kan börja larma men jag anser inte man bara ska låta tiden gå helt utan man kan säga det räcker kom, eller gå där i från. Avled -titta här, hunden går -->en leksak :)
Hur är hon annars ute på promenader?
Här kan man börja träna på kontaktövningar för undvika att hunden letar efter saker och skälla på dessutom bra inlärd kontakt tjänar man mycket på i längden.
#14 Bra tips! På promenaderna skäller hon inte alls. Det har hänt några få gånger att hon morrar och skäller för att hon tror hon ser något men när hon förstår att inget är där slutar hon.
Det kan ju mycket väl vara spökåldern!
Men alltså, jag tänker att skällande ofta beror på någon slags stress. Då kanske det hjälper lite om man avleder skällandet? Alltså gör något hon tycker är kul; som att göra någon övning, avleda med att kasta en godis på golvet, försöka mysa med henne eller liknande. Om den stressen uppstår vid besök vid dörren så gäller ju samma princip där. I sådana fall kanske man t.om. kan vänja hunden vid att inte vara vid dörren när det kommer besök, och att den istället vänjer sig vid att hen ska slappna av lite innan hälsandet sker.
Eller så kanske hon är en sån hund som skäller för att få er uppmärksamhet, och i såna fall kan det ju vara bättre att inte besvara skällandet. (Vet inte om du skrev något om det tidigare.)
Hoppas den eventuella spökfasen är över snart, och att hunden din vänjer sig vid ert nya hem snart! :)
#16 Tack för tipsen!