Jadå. Men inom en viss rimlighet. Och inte om de är oresonliga. De kan ju få ha sitt tänk, och jag fortfarande mitt - man kan fortfarande komma överens. Och jag äger min hund.

Jag svarade ja men ett mer korrekt svar är Mja, det beror på. En riktigt bra hund skulle jag nog ha svårt att låta bli. Man kan ju också ha olika syn på hunduppfostran utan att man för den sakens skull tycker den andra gör på fel sätt. Men skiljer det sig väldigt mycket åt och uppfödaren använder sig av metoder där jag skulle känna mig rent av obekväm skulle det absolut vägas in i valet. Jag förutsätter nu att uppfödaren ändå använder metoder som är förenliga med svensk lag men där personens metoder går helt emot mitt sätt att se på hundträning. Det skulle påverka på så vis att jag antagligen inte skulle känna förtroende att be om hjälp, inte känna mig riktigt bekväm med att åka och träna på läger och träffar samt vid eventuell omplacering inte vända mig till uppfödaren i första hand. Och beroende på skulle såna saker kunna kännas mer eller mindre viktiga Jag har själv varit där med min förra hund. Hon hade stora mentala problem, uppfödaren var öppen för att ta tillbaks henne eller ”hjälpa” mig att få ordning på henne, men pga av saker som framkom angående hur h’n ”fixade till” hundar var det aldrig ett alternativ. Nu var inte detta enda anledningen till att jag kände noll förtroende för den människan men det spelade in och kändes då väldigt jobbigt. Uppfödarna till min nuvarande hund verkar ha ett sunt tänk kring träning, av det jag sett, men det var inte därför jag valde att köpa hund av dem och jag hade kunnat köpa av dem även om jag inte delat deras syn på hundträning. Vi ser säkert också väldigt olika på mycket och det är inget som stör mig så länge jag ändå känner ett förtroende och att de accepterar att vi tänker olika.

Ja, under förutsättning att uppfödaren inte håller på med en massa uppfostran eller träning av valparna, på ett sätt som jag tror skulle bli problematiskt. Det är ju trevligt om man har samma tänk, men strikt taget behöver man ju inte umgås med uppfödaren efter valpen är hämtad… Jag har dock en bekant vars hund som pyttevalp blev rejält tuktad av uppfödarens man och sedan dess är livrädd för män. Sådant går förstås bort.

Det finns saker som går helbort, tex en uppfödare som använder våld mot valparna, men generellt så ser jag inte problem om man har lite olika tänk. När jag hämtat hunden är den ju min att göra som jag vill med.

Ja, med reservation. Nu med första egna valpen och första egna brukshunden har jag räknat bort kennlar med radikalt annat tänk än mitt egna eftersom att jag känner att med denna valp vill jag kunna vända mig till uppfödaren med frågor. Sen blir det väl eventuellt mindre viktigt. Sen vill jag till viss del väljs, eftersom att stress under dräktigheten kan påverka valparna senare, men så grova kennlar är ju inte alternativ ändå. Jag har också valt bort en kennel efter att de angav att en av hundarna tagits bort eftersom att denne var "dominant", och dumförklarade när jag bad om en mer precis beskrivning.

Samma här. Ja, men…

Man får ju betänka hur mycket uppfostran valpen hinner bli utsatt för på 8 veckor. Oftast "uppfostras" ju inte små valpar så mycket alls. Sen är det ju en annan sak att man kanske inte vill stödja någon som man tycker hanterar hundar helt fel eller kanske t.o.m. illa. Också det JoannaLi sa, man kanske inte vill vända sig till uppfödaren för stöd om man senare skulle få problem.

Ja, absolut. Jag tycker inte att mitt sätt är det enda eller att jag är fullärd, så det ultimata för mig är att köpa riktigt bra hundar från någon som dessutom kan vidga mina vyer i fostran och träning. Skulle uppfödaren däremot rekommendera fri fostran och att alla felbeteenden växer bort av sig själv så hade jag nog ändå fått fundera ett par gånger till! Inte så mycket på sättet att fostra, mer på vilka egenskaper som hundarna (inte) har..

Jag säger också att det beror på. Det går absolut att ha annat hundtänk än mig utan att för den sakens skull ha dålig hundhållning, och då är det inget som hindrar mig från att köpa om jag tror på just den kullen (och uppfödaren vill ha mig som köpare :p ). Däremot vill jag ju kunna känna mig bekväm med att vara som en vandrande reklampelare för den uppfödaren, vilket jag blir om jag är aktiv med hundarna och tex får fina tävlingsresultat. Vissa uppfödare skulle jag därför aldrig köpa hund från, även om de råkade få en kull som skulle falla mig i smaken,

Svarade ja, men håller med de flesta andra här - några grunder måste vara samma, och jag måste känna mig trygg med att kunna fråga om hjälp.

#8 Håller helt med! Det finns på samma sätt uppfödare jag inte vill stödja och eventuellt agera reklampelare för. Då gäller det dock prioritering mellan hälsa och utställningsresultat, som jag tycker är helt skev.

Ja, sålänge inte uppfödaren använde sig av extrema ”uppfostringsmetoder”, typ använda våld mot hundarna.