Smaksak. Och tikar kan minsann kissa överallt de också. Har själv bara haft hanhundar, men var dagmatte åt en tik. Hon skvättade värre än mina hannar gjort.

Håller med #1  - smaksak. 
Själv föredrar jag hanhundar.

Vad gör det om hanar kissar? Det gör dom ju utomhus. Det gör även honor.

Jag är en hanhundsmänniska rent generellt, även om jag trivs med många tikar också. Jag upplever ofta hanar som jämnare överlag i temperament, medan jag upplevt många tikar som lite mer hormonella och svajiga.

Båda könen har sina för och nackdelar så det är nog så att man själv får väga för och nackdelar för att se vad man kan "stå ut" mer med osv.

Det där är även olika mellan olika raser. I vissa raser är hanhundarna generellt sett tuffare och svårare, i andra raser är hanhundarna enklare eftersom de är mer jämna i humöret än tikarna osv. Själv föredrar jag tikar, jag tycker ofta att hanar är lite.. tråkiga :P Tikarna (i min ras) ifrågasätter mer, har mer egna idéer, är klurigare och tar för sig mer. Det passar mig bra. En vän, hon föredrar hanar istället för tikar just för att hon tycker att tikarna är lite tråkiga. Vi tänker alltså likadant, men det gör ändå att en av oss vill ha tik och den andra hane.

Själv är jag en tikmänniska, även om jag har haft två hanar också. Det handlar inte så mycket om det som har med könsdriften och fortplantningen att göra, som löp, skendräktigheter, översexualitet och sånt utan mer om hur det skiljer i personligheten för övrigt.
Som #5 skrev, det varierar delvis mellan raser men generellt så är hanar mer jämna i humöret medan tikar kan vara lite mer "lynniga". Jag gillar det och tycker att det ger en extra krydda i personligheten, andra gillar det inte.
Ska jag vara helt ärlig så uppfattar jag ofta hanar som lite mer dum-korkade, även om det förmodligen är ett intryck och inte fakta.😃
Tikar är av någon anledning fortfarande mer efterfrågade än hanar trots att många erfarna hundmänniskor faktiskt föredrar hanar. Det är väl någon gammal myt om att tikar ska vara så mycket lättare vilket alltså inte alltid stämmer.

Om man inte riktigt vet om man vill ha tik eller hane - gå efter individen! Välj den valp i kullen som du och uppfödaren tycker verkar passa dig och dina behov bäst, vare sig det är en tik eller hane. Ibland säger det *klick* med någon av valparna och man är fast…

Det beror på vad du föredrar. Min hanhund är väldigt dominant och sjukt intresserad av tikar, ibland blir det lite jobbigt. Men jag tycker ändå han är ganska fin mentalt trots sina brister.

De tikar jag har träffat och som har bott hos mig under perioder verkar också ganska okej. Jag upplever tikar som mer uppmärksamma på sina ägare och ofta mycket lydigare.

Men jag tror jag skulle föredra hanhundar ändå, skulle inte stå ut med en hund som löper i veckor och under dessa veckor måste man ha fullständig koll på den.

Håller med #6 , uppfattar hanar också som lite korkade hahah! Tikar känns mer integritetsfulla och inte lite enkla att fjäska sig till- vilket jag gillar.

Hej!

Jag har en av varje 😃

Min tik (Sookie, nu 6 år) kastrerades innan första löpet, för att förhindra livmoderinflammation och även för att minska ner risken för juvertumörer otroligt mycket. Hon har alltså aldrig löpt. Hon är en glad och busig liten skrutt på 2 kilo med en bestämd åsikt kring hur saker ska vara och självklart är det hon som bestämmer, även om hon är minst😉

Min hane (Ianto, nu 2 år) kastrerades även han tidigt för att förhindra sjukdomar, samt för att han är en väldigt "hanhundig-hanhund" - han markerade revir inne typ. en miljon gånger/dag ungefär, dessutom gärna i sängen eller på mina favoritmöbler. Han kan tyvärr fortfarande lyfta på benet inne i vissa fall så man får passa lite extra om man tar in någonting "nytt" i hemmet. Han är ganska osäker (dock inte i närheten av Cains nivå, se nedan) och så är han en riktigt glad och busig kille (på 4 kilo) med massor med energi. 

Min tidigare hund (Cain, avlivad 2016 p.g.a. sjukdom vid 10,5 års ålder) var även han kastrerad men han kastrerades i sexårsåldern. Vågade inte göra det tidigare p.g.a. att han var enormt osäker (fick äta tabletter mot sin oro, antidepressiva i hög dos, egentligen medicin för människor men Cain fick de utskrivet under lång period) och jag hade läst att hundar kan bli ännu mer osäkra vid kastrering, om de är osäkra sedan innan. Han var aggressiv osv. och inte bara osäker och efter att ha kämpat med diverse problem under alla år, så kändes tillslut kastrering som den enda utvägen trots den risken (alternativet var avlivning vilket jag absolut inte ville). Han kastrerades och blev mycket bättre! Han blev så pass mycket bättre att jag orkade skaffa mig en till hund dvs. Sookie (innan var han mer än tillräckligt, det är mycket jobb med en problemhund av hans kaliber som dessutom har diverse sjukdomar och besvär). Cain var inte en "hanhundig-hanhund" överhuvudtaget och brydde sig inte ens om när en bekant kom in i huset med sin löpande tik (som var utan skydd = droppade blod). Han markerade inte revir så ofta heller.

Mitt råd till dig inför valpköp är; välj individen mer än könet. Båda kan vara underbara och har många fördelar, samtidigt som det också finns nackdelar med båda kön. 

Lycka till!

Mvh/Chinesecrestedlover

Jag ville ha hane nu, och kunde aldrig välja valp. I framtiden tror jag att jag helt enkelt kommer gå efter individ då jag inte har nån stark preferens.

Jag är en tikmänniska, då jag alltid har varit runt tikar och tycker att deras temperament (löp bortsett ifrån) är trevligare. Men nu har jag en liten kille och är hur nöjd som helst så det är inte ett val som förändrar hela ens liv när man ändå ska ha hund

Okej. Tikar och hanar är nog trevliga och bra hundar bägge två. Helst någon hund som inte är så tråkig.