Annons:
Etikettraser
Läst 1885 ggr
Kaonashi
5/23/18, 1:22 PM

Jaktgolden, jaktlabbe och Flatte

Hej,

Jag undrar om någon har koll på skillnader mellan Flatte och jaktgolden samt Flatte och jaktlabbe? Jag har en bra förståelse för hur olika jaktgolden och jaktlabben är redan. Är Flatten verkligen mindre krävande än de två andra raserna? Är Flatten mer okomplicerad i vardagen? Någon som sysslar med jakt och/eller apportering och därmed träffar dessa raser tillsammans? Jaktgolden och jaktlabbe är ju verkligen arbetande raser, medan flatten inte riktigt beskrivs på samma sätt. Frågan är om det är för att den inte kräver lika mycket eller för att den inte anses vara lika bra? 

Jag är medveten om att Flattar är väldigt flamsiga och att jaktgoldens också är lite mer åt det hållet medan labbarna är mer seriösa. Tänker mer skillnader när det gäller aktiveringsbehov och i vardagen.  Allt ni har att komma med :) 

Ursäkta om jag formulerat mig tokigt, tacksam för svar!

Annons:
Fisherling
5/23/18, 4:42 PM
#1

Jag är uppvuxen med labbe och att åka på jaktträningar, åker själv och tränar fast med min aussie. (Ville inte ha retriever igen, men ville inte sluta med jaktträningen.. 😂) 

Flattar är väldigt flamsiga och svårstyrda och brister en del i sin samarbetsvilja med människor. De som har flatte på jaktträningarna jag går på måste jobba väldigt mycket hårdare än de med golden eller labbe. Visst, jaktgolden är också clowner, men har en helt annan samarbetsvilja i min erfarenhet. De kan hålla sig i skinnet på ett annat sätt än jag upplever att flattar kan. 

Så tja.. Flattar behöver väl egentligen ungefär samma mängd aktivering, men det kan vara mycket svårare att tillfredsställa deras behov eftersom de inte är lika bra på att samarbeta med oss och det är mer 'tummen i ögat' man får köra med än en golden eller labbe som går över himmel och jord för att göra sin människa nöjd.

Något annat att tänka på;  majoriteten av flattar dör i cancer. Det är relativt ovanligt med en flatte över 10 år.. Dessutom det så verkar de få djupare och djupare sittande ögon. Jag har sett flera som har en hel cm mellan ögonkant och ögonglob. Där samlas det både skräp och slem och är såklart väldigt obekvämt för hunden.

peafie
5/23/18, 5:04 PM
#2

Är Flatten verkligen mindre krävande än de två andra raserna?

- De är mindre hårt avlade enbart på prestation, så jag skulle säga att de är mindre krävande på det sättet att de inte strängt kräver arbete. Däremot kan de nog vara krävande på andra sätt, se nästa fråga…

Är Flatten mer okomplicerad i vardagen?

- Min gissning: nej. Enbart baserat på de flattar jag tränat med, kursat med och umgåtts med, så ta det med en nypa salt. Jag upplever att de har svårare att tygla "retrieverglädjen", är impulsiva och väldigt starka. Ju mer jaktavlade de är desto trevligare och enklare blir de i vardagen är min upplevelse.

Men som sagt, jag har aldrig umgåtts med en flat på hemmaplan. Sett en del på jaktprov som har gått bra, men då har de inte varit riktigt som gemene flatt heller. Jag tror de kräver sin förare för att tygla energin och glädjen och rikta den åt rätt håll i arbetet.

Bloggen     ○    Instagram

Kaonashi
5/23/18, 6:24 PM
#3

Tack för era svar!

#2, har du märkt någon skillnad mellan könen när det gäller flatten? Har träffat två flattetikar och även läst om många på uppfödares hemsidor där många tikar beskrivs som lugna, fokuserade och stabila. 

Skulle ni säga att Flatten är mer förlåtande för misstag?  Jag är en retrievernoob, bara haft vallhundar innan när det gäller arbetande raser, och en man på den senaste kursen jag var på sa att Flatten skulle passa mig bättre som nybörjare.  Han sa något i stil med att med Flatten kunde vi prova på  apportering  medan jaktlabben ville ha en mer erfaren förare som tog träningen ytterst seriöst och att den inte gillade att utföra träning på skoj(?).  Han sa att jaktlabben hade en del problem med stress och passitivtet inom rasen?

Fisherling
5/23/18, 9:31 PM
#4

#3 Tja, de är väl mer förlåtande i att det tar längre tid för dem att lära sig = du får mer tid på dig där du kan göra fel. 

Men ingen av de du är intresserad av är "oförlåtande". Retrievers i allmänhet är ganska förlåtande raser - det är inte hela världen om du gör fel. Gör du däremot fel med säg, en aussie, så har den lärt sig redan. Och de är inte snabba på att glömma. 
Jag klickade fel EN gång när vi tränade ligg. Då klickade jag när hon inte hade armbågarna i marken. Nästa gång jag sa ligg, då ställde hon sig.
I det exemplet skulle en retriever mest troligt ändå lägga sig ner.

peafie
5/24/18, 7:47 AM
#5

#3 Jag tycker det låter som en konstig kommentar. Vet du med dig att du är stissig och uppjagad själv när du tränar hund? Ur det perspektivet skulle jag se hur man rekommenderar en flat istället för jaktlabbe, då flatten nog ”tål” en sådan förare bättre än en lab. Jag har sett så sjukt många jaktlabbar som snurrats upp i stress- och aktivitetsnivå av nybörjare eller bruksfolk van vid hårdare hundar och blivit stressade vrak. Men om du verkligen har ett intresse för apportering och vill komma någonstans inom det är ju lab ett säkrare kort än flat. Nu när du säger det så har nog de brötigaste flattar jag träffat varit hanar. Jag känner två tikar som faktiskt är väldigt duktiga apportörer, tror de gör helt ok resultat i öppenklass i alla fall. Den enda ettan på det senaste provet vi var på gick till en jätteduktig flathane, men då var det en ruskigt duktig förare.

Bloggen     ○    Instagram

Kaonashi
5/24/18, 11:44 AM
#6

#4 Tack för ännu ett svar.  Jag har själv erfarenhet av Aussie så jag vet precis vad du menar. Har även erfarenhet av belgare och kelpie och även om jag älskar alla raserna och vet att det finns många superbra exemplar så har jag inte  haft några superstabila hundar omkring mig. Mitt ex kelpie var näst intill perfekt men hade mycket hanhundsaggressivitet vilket gjorde det svårt att gå på kurser och vara med i träningsgrupper. Vill ha en ras  som är lättsammare i vardagen och inte innehar samma "jävlar anamma" som många vallisar har - vilket är en härlig egenskap men som sagt så känner jag för att prova något annat.

#5 Nej, verkligen inte. Tvärtom, jag är lugnet själv. Jag vet inte riktigt vad han menade, kanske tyckte han att flatten var mer allround och att labben bara ska syssla med apportering. Det var nämligen efter att jag sa vad jag ville göra med hunden(alltså apportering och mycket mer) som han sa det.  Han var jägare och nog över 65 år så kanske det hade en roll i det hela.

Jag ska boka in några kennelbesök så får jag en bättre bild av hundarna i arbete och hemmiljö.

Annons:
peafie
5/24/18, 12:12 PM
#7

#6 Okej, jag känner till typen. Det finns många rigida gubbar inom retrievervärlden (och massvis med vettiga människor också såklart)… men du låter ju hundvan så jag tycker du ska strunta i det och se dig om efter en hundras som tilltalar dig. Om en jaktlab tränar apportering för jakt, provmeritering eller för skojs skull spelar ingen roll, hunden bryr sig ju inte om det. Däremot bör man nog vara beredd att låta den få göra det den är avlad för, dvs. inte köpa en jaktlabbe om man främst vill syssla med annan aktivering.

Är du i krokarna av Östergötland någon gång är du välkommen att träffa mina.

Bloggen     ○    Instagram

Kaonashi
5/25/18, 11:45 AM
#8

#7 Tack! Jag åker och träffar några hundar nästa vecka och så får jag se om jag blir lite klokare av det eller inte :)

peafie
5/25/18, 12:05 PM
#9

#8 Lycka till!

Bloggen     ○    Instagram

MonicaLagerquist
5/26/18, 7:35 AM
#10

Vi har haft en jaktlabbe tidigare och en byracka korsning golden retriever Irländsk setter. Labben jobbade väldigt stabilt och bra men var extremt lyhörd så man fick vara försiktig med hur man gjorde för han reagerade på allt man sa och varenda handrörelse. Så där gällde det att vara lugnet själv.

Byrackan var som en glad golden men med setterns iver.Inte fullt lika lyhörd men lättlärd.

Nu har vi tagit över en jakt golden hane på dryga sex år och underbare och trevligare hund får man leta efter.

Stolt ägare till fem La permer

Lona
5/26/18, 5:32 PM
#11

Vill man ha en outstanding apportör - alla gånger en jaktlabbe.
Vill man ha en mer mångsidig hund till allt möjligt (apportering, bruks, lydnad, agility…) så kan en jaktgolden eller arbetsavlad  flatte vara ett bättre val.
Labben är dessutom mer uppdelad på jakt vs show/sällskap medan golden och flatte finns i ett "bredare utbud".
Flattarna blir mer och mer uppdelade de med, dock långt ifrån lika mycket som golden och labbe.
En mycket duktig uppfödare, jägare och jaktdomare som främst föder upp labbe men även golden menade att labben är mer "seriös" och allvarlig, golden mer showig och clownig medan flatten är clownig och sprallig i kubik.
Hon rekommenderade golden eller flatte till lydnad och liknande grenar, just för att de är lite showigare och lättare går att få rätt "attityd" på än en labbe.
Det är inte ovanligt att jaktgolden även är avlade på bruks- eller andra arbetsmeriter vilket kan vara en fördel om man vill ha en allroundhund.
Personligen har jag faktiskt lite svårt för flattar då jag tycker att de är väldigt flamsiga. Det finns ju jätteduktiga flattar inom brukset, men jag ser faktiskt ingen fördel gentemot golden där.
Som apportörer så nja, flattar har ofta problem med bland annat hanteringen av viltet (vill inte ta det, för hårt grepp, rullar sig på det😉), där är labbar ofta spontanapportörer med ett medfött bra grepp.

Dock - om man vill ha en hund på elitnivå inom till exempel lydnad/bruks och jakt så kan det vara svårt att kombinera. Hundarna ska vara i så totalt olika "stämningsläge" så för att nå absoluta toppresultat är det lämpligast att man siktar in sig på någon av grenarna.

Jag har även tränat/tävlat och bott med belgare samt tränat ihop med bla aussie, kelpie och bruksschäfer. Jaktlabbarna är grymt mycket enklare att leva med än belgarna, det går inte att jämföra.
När det gäller träning så är belgarna (och de flesta andra arbetsavlade raser med vallursprung) ofta lite mer "traggelvänliga" och på sätt och vis lättare att nå resultat med i bruks och lydnad. De är lättare att "dra upp" vad gäller attityd och arbetslust - å andra sidan kan de ofta behöva dämpas för att inte bli för "på".
Du kan köra inkallning med ställande femtioelva gånger med en terv, den tycker att det är lika kul gång 50 som gång 1.
En labbe har långt dessförinnan tröttnat, även om den snällt ställer upp.
Om man tänker sig hur briljant en jaktlabbe är i apportering och även annat nosarbete så särskiljer den sig inte alls lika mycket vad gäller andra sporter.
Skulle jag enbart ha en hund för att träna och tävla med hade jag sannolikt valt en belgare eller liknande, ska jag leva med den och ha en enkel vardag så blir det retriever.
(Vi har sex jaktlabbar + två terriers, piece of cake. Det hade det inte varit med sex tervar!)
Jag gillar att även om en retriever har både fart, uppmärksamhet och intensitet så är de ändå rätt coola. De flygar inte i luften för minsta lilla, vilket vallhundarna lätt gör, om man generaliserar lite. Vallarna har mer "nerv" eller vad man ska säga - på gott och ont.
Retrievers är helt klart mer förlåtande, ja, både vad gäller träning/tävling och vardagslivet.
Om man dessutom tar hur en individ kan bli om den inte är ett bra exemplar av rasen så ligger aussie och belgare mycket risigare till än retrievrarna. En kass aussie/belgare (eller i fel händer) är en ren katastrof, en kass retriever är, tja, en tråkig eller jobbig hund som inte presterar det man vill, men sällan är helt åt tjotaheiti mentalt.

När det gäller raserna som nämns ovan så har jag jämfört just bruks/jakt/arbetsavlade hundar, jag förmodar att det är det TS är ute efter vare sig det är retriever eller om det blir en vallhund igen?

(Insåg att jag inte jämfört just jaktlabbe och jaktgolden vs flatte så mycket, men hoppas att TS får ut något vettigt av svaret i vilket fall.😊)


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

eli1991
7/3/18, 12:28 PM
#12

Har haft både jaktgolden och en flatte.
Min jaktgolden var en lugn herre med ganska mild arbetslust. Aningen smårmotiverad. Lugn, trygg samt funkade perfekt överallt och med alla.
Flatten var hur kul som helst att jobba med. Körde lydnad, agility samt apportering. En hund som verkligen ville vara till lags och behaga.
Aningen spattig, skvätträdd och älskade alla, men tydde sig mest till mig.
Om han inte fick den stimulansen han behövde var han inte sen med att själv hitta på grejer. Men sålänge han fick det han behövde så var han i mina ögon "perfekt" och passade utmärkt i mitt liv.

Gemensamt för båda var att de dog av cancer. Båda två var trevliga hundar men flatten var definitivt mer intensiv, mer lättstressad och mer motiverad :)

Upp till toppen
Annons: