Änglahundar

Era döda hundar?

2018-05-04 22:08 #0 av: RandomAnimal

Jag tänkte att ni kan lägga in bilder på era döda hundar och sen får ni gärna skriva deras namn,ras och personlighet

Anmäl
2018-05-04 22:15 #1 av: Travis D

Har inga bilder då mobilen pajjat men Oda blev 19 år, en mops världens snällaste trevligaste hund, skällde aldrig en trevlig tant, hennes sista 3 år var hon tyvärr döv men hon led inte av det. Hon hade problem med benen så vi fick bära henne ner för trapporna men upp hade hon inga problem, hon dog av en tumör i tandköttet så hon fick avlivas

Anmäl
2018-05-05 08:17 #2 av: MonicaLagerquist

Jimbo 1994 06 04-2008 10 02

Han var en jaktlabbe och hette i stamtavlan Guns Chois Pepperpot.

Han var vår första hund.

S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2018-05-05 08:23 #3 av: MonicaLagerquist

Musse som på pappret hette Pax.

1995 04 06-2008 10 02

Är en tjuvparning mellan en Irländsk setter som hette Tintin och en golden retriever som hette Trixi.

Meningen var att Musse bara skulle bo hos oss tills han var ett halvår och sen skulle han flytta hem till Tintins matte.Men nu blev det inte så.Musse blev kvar hos oss och vi använde honom mycket i jakt och vid apportering samt spår.

Musse kastrerades på sin ettårsdag.Han var en mycket trevlig hund.

S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2018-05-05 11:24 #4 av: Chinesecrestedlover

HjärtaDogs of Dark Hurricane "Cain" Hjärta

Cain - 6 månader, dagen då vi hämtade hem honom från uppfödaren (pappa som håller)

Min första hund Kär och universums mest galna hund med alla fel, sjukdomar, besvär osv. som man kan tänka sig (ex. hjärtfel, epilepsi, allergi, ostabila och översträckta hasleder m.m.). Aggressiv (stämde väldigt bra in på Rage syndrom), extremt osäker (åt t.o.m. medicin mot det i flera år för att klara av vardagen). 

Sötnos :-)

Extremt svår att lära saker, upprepade samma sak en miljon gånger (ex. skulle göra en sak varje dag) men möttes oftast (inte alltid dock, konstigt nog) av en förvirrad jycke som inte förstod (inlärningssvårigheter). För att dra ett exempel: Han lärde sig aldrig riktigt sitt trots att jag försökte lära honom det med hjälp av klickern, tog väl kanske tre år innan han började fatta lite grann vad han skulle göra (tog mina övriga hundar ungefär två sekunder att fatta). 

Han bet mig både en och två gånger, han gav mig säkerligen många gråa hår (speciellt eftersom han bromsade sig igenom promenaderna, haha) och han var totalt opålitlig och kunde gå från sötnos till monster på 1/2 sekund (Rage) men var min fina underbara kille trots allt detta; jag saknar honom varje dagBrustet hjärta

Börjar ju bra...bromsar redan innan vi kommit utanför grinden :-)

Han var till 100% unik och det kommer aldrig finnas någon som honom, på både gott och ont, han lärde mig mycket genom sitt liv (och fick mig och många veterinärer, hundpsykologer/hundinstruktörer och andra att se ut som frågetecken), han var inte en hund...för han var en CainHjärta

Coola killen (med pappa i bakgrunden igen, haha) - Han älskade att "åka cykelkorg" (men hatade vinden i ögonen, därav brillorna) :-)

Han fick avlivas 2016 vid 10, 5 års ålder p.g.a. plötslig sjukdom som inte hade någon bra prognos; det fanns inte längre något vi eller han kunde göra/kämpa oss igenom och det var dags. 

R.I.P. Min fina Cain - Du är för evigt saknad Storgråter

Soldyrkare :-)

/Chinesecrestedlover

Anmäl
2018-05-05 12:23 #5 av: Drakellen

Det här var Kita. Hon var min första "egna hund". Vi långtidspassade henne åt min fästmans pappas vän, som skulle flytta hem till Australien men inte kunde ta med sig henne på en gång pga vaccinationer. Så hon var med oss i ca 9 månader och hon var en "once in a lifetime"-hund. Hon var en rescue, med hälften fox terrier och hälften cattle dog gjorde att hon inte var den vackraste men den absolut härligaste!

12 år gammal, men lika pigg som en tvååring. Hon levede för apport och hade nog blivit en bra apportör, om det inte hade varit för avsaknaden av jaktinstinkt. Vi använde nästan aldrig hennes koppel då hon var som klistrad vid min sida på varenda promenad. Hon var en dam som inte tog skit av någon och vad den första hunden som satte farmors bichon frise på plats när han försökte bestiga henne. 

Min älskade gatuhund, vad skulle jag inte ha gett för att få vara vid din sida när du passerade regnbågsbron.  

Vila i frid, min älskade KitaHjärta

Anmäl
2018-05-05 14:16 #6 av: RandomAnimal

Så söta och underbara hundar alla haft, jag hoppas dem har det bra där dem är nu. Vila i frid alla fina vovvar

Anmäl
2018-05-05 19:44 #7 av: Travis D

#4 Cain är för söt Hjärta

Anmäl
2018-05-07 00:18 #8 av: Chinesecrestedlover

#6 Ja, nu slipper i alla fall min älskade lille Cain vara osäker och rädd mer. Kanske springer han och de andra vovvarna på ängarna vid regnbågsbronRegnbåge...eller så ligger han i en av hans älskade "solfläckar"Sol (det enda som riktigt kunde få honom att slappna av...ibland var "solfläcken" i formen av en typ. 100-150 w infraröd? ja, röd i alla fall...värmelampa dvs. en så kallad "grislampa"...vilket kanske inte var världens snyggaste inredningsdetalj, men ändå...vad gör man inte för de små livenHjärta).  

#7 Ja visst var han...och det var en j..la tur (haha)...för han var en riktig liten Djävlas emellanåt Skrattar Hade han varit en riktig rugguggla så hade jag nog  strypt honom...både en och sjutton gånger, hahahaSkämtar Han var verkligen speciell (minst sagt) och drev mig till vansinne, men han var mitt allt och jag saknar honom otroligt mycket. Samtidigt vet jag att han levde på "lånad tid" (redan från valp-unghundsåldern) med tanke på alla hans besvär osv. så att jag fick 10 år (köpte honom när han var 6 månader) med honom, var betydligt mer än jag trodde när problemen började visa sig; vilket var när han var runt 7 månader. 

För att dra lite exempel på hans...eh..."djävulska sida" så var det en lång period då jag för att kunna ta ut honom på promenad, var tvungen att ha sele på honom dygnet runt, för jag fick inte det på honom annars. Jag  fick även  vara snabb som tusan för att inte bli biten när jag skulle klä på honom, han avskydde att klä på sig, men tyckte det var helt ok när det väl satt på honom (han var riktigt frusen kille till råga på allt).  Under sina Rage utbrott så lät han typ. som man skulle kunna föreställa sig att en "rabiessmittad rottweiler på crack" skulle låta...avgrundsmorrande, fullständigt galen och högg omkring sig och han riktade gärna sina bitförsök mot ansiktet. 

Under en annan väldigt lång och jobbig period så lyckades jag inte få ut honom själv överhuvudtaget, han försökte (och lyckades även ibland) bita mig hela tiden.  Min mamma kunde (vilket var väldigt tur) av någon anledning klä på honom då, gissar för att hon var hemma mycket med honom i början (alltså när vi fick hem honom...medans jag tyvärr var tvungen att vara borta på dagtid då = hon blev hans trygghet, även om han var min). Jag kämpade aslänge en kväll (vi snackar timmar alltså) med att få på honom en jacka (lockade, klicker, godis etc.) och lyckades tillslut (dessutom utan att bli biten eller att han stressade upp sig fullständigt). Lyckan var total!...jag bölade mig igenom hela promenaden, tårarna verkligen bara sprutade, för att jag lyckades klä på min hund själv (det säger väl kanske en del om hur kämpigt det var att ägas av Cain i perioder). 

Trots allt kämpande och diverse ärr m.m. så är jag glad att han hamnade hos mig (tveksam till att någon annan hade kämpat på, många hade nog avlivat en hund som betedde sig som han). Han var en supergo kille mellan utbrotten och det var helt otroligt underbart när han ville mysa en stund. Det var så speciellt och sällsynt att han t.ex. ville sitta i knät, att det var lite som att vinna på lotto varje gång han faktiskt ville det (tills han bestämde sig för att nu, exakt nu är det nog och plötsligt från ingenstans försökte huggas i ansiktetGalen...haha). 

Mvh/Chinesecrestedlover

Anmäl
2018-05-07 09:45 #9 av: Wonnalesan

Våra älskade hundar!

Sitter här nu med en 12 år gammal Labbe. Benen trötta, nosen grå! Tänk att få avsluta sitt liv med hundar med denna förtjusande tjej!

Jag tror hon kom som tröst till mig efter våran älskade Luckys bortgång. Lucky blev 13 år, en omplacering. Jag vågar nästan lova att det bara var vi som skulle ha orkat.

Hon var en blandras av Boxer och Bordercollie. Vit med  brun lapp över ena ögat.Gissa om Boxerns Clownbeteende  och Bordens arbetsvilja i kombi blev ett liv på högsta fart. Dessutom tålde hon bara familjen. En kompis  hade hon, en Boxertjej , det gick bra.

Hon fick livmodersinflammation och då hjärtat var klent så var det bara avlivning som gällde. Sorgen  var mycket stor efter henne. Men hon väntar där på andra sidan regnbågsbron.

Lilla Ellas dagar är räknade nu, har man haft hund ett helt liv så känner man på sig sådant. Tänk vilken klok tjej, hon fattar allt. Mjuk , soft, vacker och behärskad.

En gång på 12 år har jag blivit sur på henne. Säger det inte allt? Jag är fyllda 70 år, jag vet att detta är min sista hund. Man ska leva med i hundens liv av längd så det är inte något jag kan åta mig. någon mer gång.

Så många djur jag har där på andra sidan. Katter, hundar, undulat, papegoja, de väntar där alla på mig en dag...Mvh/WLHundHjärtaBallong

Anmäl
2018-05-09 11:05 #10 av: Hanna.siri.saijo.

Sami var en finsk spets som vi tyvärr fick lov att låta somna in vid 10 års ålder.

Han var snäll och pratsam och en riktig kramgo hund. Han var min barndomshund och därför väldigt saknad.

2004-2014

Anmäl
2018-08-22 20:19 #11 av: spiritoffalconer

Svante tibetansk terreir / spaniel . Mkt kärleksfull hund busig alltid högt tempo . Min bästa vän finns ingen som kommit mitt hjärta så nära. Han hjälpte mig genom svåra tider när jag var sjuk. Och nu i en månad blev han mkt sjuk . Hjärtat och lungorna . Han blev snabbt sämre även om han fick medicine . Så han fick somna in i lungan och ro idag. 22/08-2018 han blev nästan 10 år gammal . Saknaden är stor bilden är med hans kompis Buster (labrador/goldenretiver )

Anmäl
2018-08-22 21:17 #12 av: HamsternPutte

Har inga bilder då jag åkt hem till min mamma och jag lånar hennes dator så har inga bilder på den.

Jag har haft flera hundar i mitt liv men jag tänker att vi kan prata om dem tr som föll för mig mest.

Pepperoni:Afghanhund

Han blev 8 år gammal,men blev tyvärr sjuk så vi fick ta bort honom,han var en väldigt snäll och busig hund.


Enzo (som hette Enzioza på stamtavlan):Tax

Han var en långhårig tax som blev hela 11 år gammal,han var busig,snäll och väldigt omtänksam,men sen kom dem  hemska nyheterna att vi var tvugna att ta bort honom.


Elvis:Basenji

Han blev 5 år gammal,han dog i tidig ålder av cancer och vi hann aldrig riktigt lära känna honom  men så långt vi hann var han ett riktigt busfrö som ville följa med överallt och han älskade barn.

Anmäl
2018-08-23 23:36 #13 av: Belimas

Vi har haft en himla otur med våra hundar så det har blivit en del som har vandrat vidare för tidigt.

Atlas

Blev lite drygt 4 år gammal pga DCM (dilaterad kardiomyopati) som upptäcktes i ett sent skede. Trots medicinering så levde han inte ett bra liv och fick somna in. Han var en stor nallebjörn, väldigt människokär och snäll mot allt och alla. Trots att det gått närmare 8 år sedan han togs bort så är det fortfarande många här i min stad som minns honom.

Anmäl
2018-08-23 23:41 #14 av: Belimas

Bella

Egentligen min mammas hund men jag var hennes extra matte. Hon blev lite drygt 3 år bara och togs bort pga grava höftfel som gjorde att hon inte hade ett värdigt hundliv. Hon var en släthårig foxterrier och var verkligen en terrier ända ut i klospetsarna. Energisk, envis, självständig men väldigt kärvänlig. Älskade att åka bil med tålde INTE att se traktorer och cyklister, dom två blev utskällda ordentligt av henne.

Hade tyvärr ingen bild på datorn.

Anmäl
2018-08-23 23:46 #15 av: Belimas

Chicko

Han blev också bara 4 år, han hade en svår allergi mot både gräs och pollen och det enda som hjälpte var en ganska hög dos kortison. Tyvärr gjorde det magsäcken och tarmarna sköra och tyvärr sprack tarmen en dag och han fick avlivas akut. En riktig clown, lugn och snäll men med en räv bakom örat. Envis som tibbar brukar vara men väldigt människokär han också. Älskade att mysa i soffan.

Anmäl
2018-08-23 23:52 #16 av: Belimas

Pärlan

Knappt 7 månader gammal fick hon somna in, pga en medfödd hjärnskada. Hon var inte riktigt som andra valpar men det gick inte riktigt att sätta fingret på vad det var. Ena stunden var hon jättego och nästa sekund så blev hon jätteilsk och började bita på det som var närmast till hands. Efter flera undersökningar konstaterades det att det var något fel med hennes hjärna och veterinären rådde oss till att låta henne somna in.

När hon hade sina bra stunder så var hon underbar, så go och älskade att ligga i famnen och gosa. Lekfull och full av energi hela tiden.

Anmäl
2018-08-23 23:58 #17 av: Belimas

Mimmi

Senast i "raden" var Mimmi, hon var min mammas hund som jag tog över när min mamma gick bort 2016. Mimmi har alltid haft en stor rädsla mot mycket ända sedan hon var valp. Trots hjälp från tränare och andra kunniga hundmänniskor så blev aldrig hennes rädslor bättre, eller jo första året efter att hon bodde hos mig och min hund så fungerade hon ändå okej i vardagen men sen blev det bara värre och värre igen. Sista året blev hon utåtagerande mot min hund varje gång hon blev rädd för något vilket blev ohållbart då det påverkade min negativt så jag fick ta det tunga beslutet att låta henne somna in 7 år gammal. 

Hemma var hon så gosig, hon kunde sitta med huvudet lutat mot en och bli klappad i timmar. Pigg och glad ändå och full av energi, det var inte mycket som tröttade ut henne. Hon är oerhört saknad. 

Anmäl
2018-08-24 22:04 #18 av: [Forest]

Våran första hund. Chanel blandras som vi tog som omplaceringshund. Det var en annons som jag svara på skrev vilka vi var och hur livet o dagarna såg ut hos oss. På den vägen vart vi med hund. Denna pärla var så himla fin liten vän. Hon hjälpte mig med komna up på promenader o prata med okända hundägare. Hon var en en sån hund som inte man såg ni vet en försiktig mys hund. Ibland visste man inte om man hade med sig henne då hon aldrig drog eller sa något. Men efter 6 mån så kunde man leka lite med henne då med en vante eller mjuk hundleksak. Hon var väldigt mån om alla minsta dottern skulle hon alltid kolla in till innan man gick o la sig. Hon o dottern var verkligen fina vänner alltid var Chanel vid hennes sida. (Hoppas bilden kmr med sitter på mobilen)

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2018-08-31 15:06 #19 av: Fattaringenting

Anmäl
2018-08-31 15:07 #20 av: Fattaringenting

Världens snällaste Marwin blev 16 år skulle blivit de i dec förra året när han dog

Han var äldre än jag😙 och var jättejättesprallig när han var liten men på den hör bilden så var han gammal och trött

Anmäl
2018-08-31 16:20 #21 av: Hera

Max och Hades

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.