Vi ville ha en svart hanhund och då valde uppfödare ut den ena av två möjliga valpar. Vi var nöjda med vår valp.

Jag skulle föredra att uppfödaren väljer valpen utifrån mina önskemål. Man får aldrig en bild av hundens personlighet genom att kolla på den x antal kortare tillfällen som de flesta får göra. En valp kan ha varit vaken länge och busat precis innan du kommit och då uppleves som kullens trötter vilket kanske inte är fallet (osv).

Uppfödaren visste att jag ville ha en hane och jag nämnde att jag ville ha en lugn en för att väga upp min egen stress. Hon sa att alla var ganska coola, så jag gick på känslan helt enkelt.

Knut var den som ville vara hos mig och kom upp till mig självmant. Den som jag funderade på annars stannade bara någon stund i knät och ville inte riktigt vara hos mig. De två andra var ännu värre.

Jag hoppades faktiskt att inte välja Knut då för att han var lika liten som tikarna, men ack så bra det blev!

Kort sagt: Gå på egenskaper och känsla om det står mellan flera.

Edit: Hur gamla kommer de vara när ni väljer och ska ni träffa dem då?

#2 ja, det är klart, vi hade tänkt försöka hälsa på så mycket det går, då uppfödaren bor relativt nära, så att vi får en uppfattning om hur de är varje dag. 

#3 Jag har ofta hört att valpen "väljer människan" och det är lite det jag hoppas ska hända så att jag slipper XD. Men de kommer vara 5 veckor när vi får träffa dem första gången (om två veckor) och sedan så mycket vi vill tills nio veckors ålder.

När jag tröffade kullen som min valp kommer från (han är nu 13 veckor, hämta honom vid 8 veckor) då tittade jag på både hälsa, energinivå, kontaktsök, social nivå, bett, ansiktsuttryck, och om valpen valde mig Jag skulle ju egentligen inte ha nån valp hade ja kommit fram till lite halvt, men ja träffade kullen ändå och då visa de sig att uppfödaren ännu ej hittat solklara hem till valparna Jag har en hund från uppfödaren sedan tidigare å hon visste precis vad jag sökte, och när jag blev så förtjust i den här valpen sa hon bara - ja de är han ja tänkt är bäst till dig Jag valde ju den största och den mest aktiva valpen, för den hund ja har nu av samma ras är alldeles för lat och klen för att träna, jobba, jogga, tävla osvosv Vad är ni ute efter för personlighet? Vad är de för ras? Jag valde en lugn ras och en aktiv individ för de blir en lagom nivå för mina behov, hur hög energinivå kan ni vara nöjda med och stimulera? Vill ni att den är mycket kontaktaökande eller mer självständig? Ska den vara reserverad mot främlingar och endast ty sig till de den kommer nära? Sånna saker är exempel på sånt man kan fundera över :)

Jag hade lyxen att få bo med mina valpar när de var små. Första valpen bodde  jag hos varje helg. Senaste valpen bodde jag bara med en vecka, från att hon var 3 veckor till 4 veckor ungefär, men då var jag å andra sidan med henne hela dagarna. Tack vare det kunde jag se skillnader hos valparna ordentligt och fästa mig mer vid vissa än vid andra. Båda mina valpar "valde mig" genom att tidigt ta sig från syskonen och lägga sig hos mig för att sova, och höll sig sedan mer till mig än vad de andra valparna gjorde, men så blir det ju inte alltid för alla.

Hade jag inte möjligheten att lära känna valparna innan, då hade jag beskrivit noga(!) för uppfödaren vad jag vill ha och litat på att uppfödaren valt rätt.

Av de hundar jag har hemma nu har jag haft 4 st från valpålder.
Den första valde jag ingenting utan jag fick förfrågan om jag ville vara fodervärd till en liten kille från Tjeckien. 
Jag ville då bara ha en hund av den rasen så jag tackade ja när jag fick erbjudandet.
Nr 2 kommer från samma person som jag fick nr 1 ifrån men nr 2 var egen uppfödd. 
Då ville jag ha en valp efter specifika föräldrar som hon hade och jag ville ha en tik. Det blev bara en tik i den kullen så henne fick det bli.
Nr 3 är en egen uppfödd hane, nr 2s son. I den kullen ville jag egentligen spara en tik men valde att spara en hane istället då han har bättre förutsättningar som avelshund än den enda tiken i den kullen.
Nr 4 är en tik som jag ville ha för att hon passar rent genetiskt bra ihop med nr 4. Att det blev just henne beror på att uppfödaren trodde på henne bäst till avel och satte ut henne på "halvfoder" och jag letade avelstik så jag litade på uppfödarens omdömme.
Nu föder jag upp själv vilket kanske märks. Av de valpar jag själv fött upp så har jag valt rätt hem till rätt valp. Köparna berättar sina önskemål och jag väljer den valp i kullen som passar bäst

Jag hade förmånen att vara valpvakt för kullen som min äldsta kelpie tillhörde. Jag fick välja först mellan 3 tikar. Jag gick på uteslutningsmetoden, jag ville inte ha den kraftigaste och inte den som hade helt tokig kamplust (min valp hade kamplust, men på mer lagom nivå).
På kelpie nummer två så var hon sist kvar, så inget val där. Och welshvalpen har jag på foder så inget val där heller. =)
Jag känner personligen att i en bra kull är det svårt att välja fel valp, det blir liksom bra i slutändan ändå. :)

#5 bra frågor du ställer, några har jag inte ens hunnit reflektera över. Valpen kommer vara en welsh corgi pembroke och vi har planer på att utbilda den till assistanshund så vi vill att den ska vara mycket följsam, fokusera mycket på oss, men ändå vara vänligt och utåt. Den ska klara allt ifrån joggingturer till långpromenader (på ca 3 timmar) men även ha en tydlig av knapp. Men jag tror att mycket av det är en fråga om miljö och uppväxt. 

#8 Jag älskar hundar med kamplust, då det är min favoritlek med hundar, men det extrema känns inte så nyttigt😃. Däremot känner jag precis som du känner, det verkar vara en jättefin kull med en supermamma så jag tror att det blir bra oavsett

Skulle försöka gå på känn helt enkelt jag..och komma ihåg att den valpen som är mest på ett sätt eller en viss storlek i början inte alls säkerligen kommer bli så som äldre.. :)

#9 jo de är många frågor man kan fundera på ^^ sen är ju valpar lite lotteri, men som du säger så spelar ju uppfostran stor roll också :)