Det är ju helt oacceptabelt med en hund som biter folk i ansiktet. Jag hade inte haft kvar en sådan hund.

#1 Tycker jag med. Hade jag varit med i situationerna hade det troligen inte inträffat. Alla inblandade blev självklart chockade, men förstod orsaken. Som sagt har händelserna lagt stort ansvar på mig och hunden är aldrig utan mig utan munkorg längre och alla som eventuellt tar hand om hunden är informerade om att utomstående ej skall hälsa på honom. Övervägt avlivning men känns helt fel då han inte gjort saker oprovocerat och händelserna grundat sig i okunskap. Han är en fullt fungerande hund annars, ingen som attackerar eller liknande, det är i situationer han blir trängd problemen uppstår.

Munkorg på, låt inte folk hälsa och låt inte gäster vara ensamma med honom. Ta med honom till toan eller ha honom i ett eget rum med kompostgaller om det är så.

Han FÅR inte bita och måste fysiskt hindras ifrån att göra det. Är det din egna hund eller är det en familjehund?

#3 Min hund. Som sagt är problemen årgärdade nu, har i princip alltid munkorg på sig så länge han inte är hemma/ute på promenad och vi vet att ingen kommer att komma. Han är en omplacering och dessa händelser skedde precis när jag tog över honom, eller, de första månaderna. Pratat mycket med en instruktör på bhk som känner igen beteendet hos liknande hundar där total begränsning är enda åtgärden.

Nej, jag har aldrig haft en hund som tar till bett.

Du har det ultimata ansvaret för att se till att din hund inte skadar andra eller deras egendom. Det är 100% närvaro och stenkoll som gäller. Du som ägare måste se till att hunden inte hamnar i situationer där den kan bita.

Jag tycker inte munkorg ska vara en permanent lösning. Hundens känsla och reaktion är ju fortfarande densamma, bara att omgivningen inte kan ta skada.

#4 Så bra att ni kämpar med detta! Dock så undrar jag hur ni gör om folk tränger hunden just på promenaderna? Det är ju där det händer, upplever jag det som. En uppriktig fråga och inte för att vara jävlig🙂

Min hund har munkorg när vi är i en stor stad för att folk inte ska vara påträngande och för att han plockar upp riktigt farliga saker/äter skit. Ändå sket en mamma totalt i att hennes lilla lilla barn sprang fram till honom gång på gång. Jag ställde mig i vägen när det blev för nära. Tillslut fick ungen ett ordentligt VOFF rätt upp i ansiktet i princip, men ungen slutade inte för det.. Mamman höll på med mobilen flera meter bort och mumlade väl mest "var inte på vägen".

Jag tycker inte heller att munkorg ska vara någon permanent lösning, men om hunden är benägen att bita så gäller det att komplettera den och träning, så länge det finns en risk att hunden träffar folk.

Jag själv har inte alltid munkorg på min hund, men använder den mycket, speciellt när han är lös.

Mina morföräldrars gamla New Foundland bet mig i ansiktet som barn. Varför? Hon var nästan blind och döv och mormor satte mig med en bit bacon på golvet. Det var ju ingenting aggressivt, hon kände lukten av mat och ville ha och mormor var väl något tankspridd som satte en fyraåring på golvet med mumsigt käk.

Ingen konsekvens där iom att det var helt och hållet en olyckshändelse.

När jag var barn/tonåring hade vi en hund som bet, framförallt andra hundar men vid ett tillfälle ett barn. Hon var även väldigt resursvaktande och det var nära att vi själva blev bitna i vissa situationer. Efter situationen med barnet, då en tvååring mycket olämpligt lämnats oövervakad med henne, så var hon mycket spänd och otrygg inför barn. Förmodligen gjorde han henne illa eller skrämde henne, och hon bet i försvar. Vi tänkte aldrig på möjligheten med munkorg och hon blev inte heller undanstängd (dock gick jag ibland undan med henne), men det var ett tufft jobb att hela tiden övervaka henne runt barn. Det bästa vi gjorde var att lära henne gå och ställa sig bakom oss på signal. När hon sedan började visa minsta stress inför ett barn kunde vi ge henne den utvägen istället för att visa aggression. När hon fattade att detta var hennes trygga hamn så började hon gå dit spontant ifall hon inte ville ha med en person att göra, och vi såg förstås till att ingen någonsin fick röra henne när hon stod där.

Vi hade en familjehund med stora problem med artros. Vänligheten själv, men med ett stort allvarspaket, som man vanligtvis aldrig såg röken av. Vid åtta års ålder hade familjen över en bekant som kärvänligt skulle klappa om hunden ordentligt (rätt hårdhänt). Hunden bet då i armen, rätt ordentligt men inga stygn. 

Hunden avlivades kort därpå, på grund av att matte i familjen ansåg att hunden var opålitlig. 

Nu som hundägare själv, jag var 11 när hunden togs bort, så hade jag nog också troligtvis avlivat honom - men mest på grund av sin artros som gjorde att han mådde mycket dåligt i vardagen, och inte kunde jaga. Hade han mått bra i övrigt (och därmed inte bitit, men vi tänker bort det) så hade jag troligtvis behållit honom, med reservationer som att inte möta folk i onödan och eventuell munkorg.

Senast förra helgen hade vi en incident här med två hundar vi passade.  Både jag och ägarna (till båda hundarna) är överens om att det var osäkerhet och missförstånd som ledde till situationen. Det var rent av en olyckshändelse som jag som människa kunde ha undvikit och nu i efterhand insåg att jag skulle ha sett komma om jag bara varit lite mer uppmärksam på den osäkra hundens språk gentemot den andra.  Det blev ju inga konsekvenser mer än att de inte fick vara i samma rum, det blev inga skador och var ett varningshugg som kunde undvikits. Tar helt på mig skulden då jag som människa inte såg tecknen i tid och bröt innan ett bett delades ut.

Hade jag haft en hund som bitit flertalet gånger, de flesta när jag inte varit med, hade jag låtit bli att låta andra passa och hantera min hund för att skydda både människor och hund från ett sådant beteende. Munkorg på i osäkra situationer, tex om man går bland folk osv. Sen behöver man ju utreda varför hunden biter och hur man ska förändra det beteendet.

Tillägg till #8. Ett par år senare upptäckte vi att hon led av hypotyreos, och på medicin blev hon mycket mer tålmodig med andra hundar!

Aldrig haft en hund som bitit någon människa, men har en hund som om han bli trängd eller ett barn flyger på honom finns risk att han ger ett nyp, men då är det på mig som ägare att ha kontroll på min hund och inte sätta honom i situationer jag är tveksam på om han klarar av :)
Jag ser inget jätte fel i hundar som bitit, olyckor händer, men efter dem hänt måste ägaren se till att ta ansvar och kontroll så det aldrig händer igen (helst ska det inte ens hända första gången, men olyckor kan som sagt ske)
(förtydligande: "Jag ser inget jätte fel i hundar som bitit, olyckor händer" = anser inte att hunden måste avlivas pga det, men jag ser såklart ett problem i beteendet)

Du säger att du inte var närvarande vid något av de tillfällen då hunden bet, hur ska du göra för att alltid kunna vara närvarande hädanefter?  Var hunden ensam med främmande människor samtliga gångerna?   Många kallar det "olycka"  … men när hunden bitit människor i ansiktet vid 3 olika tillfällen, skulle jag inte kalla det "olycka" längre.  Hunden använder sig alltså av bett som sätt att kommunicera att den vill ha avstånd, inte morrning eller att gå undan själv.  

Jag har en bekant som förra året avlivade en hund som hade svåra beteendeproblem. Den hunden bet en kvinna i armen, och det blev polisanmält. Skulle den bitit igen, och blivit anmäld, skulle hon förmodligen fått munkorgstvång på hunden. Efter 3 incidenter skulle det kanske ha blivit avlivning

Det är ju självklart mitt fel alla gångerna, och jag har tagit på mig ansvaret alla gånger trots att jag inte varit närvarande. Första gången var pappa med hunden och han hade bett en bekant att inte klappa hunden för då hade Fox visat tydligt att han inte ville, ändå hade den här personen böjt sog över honom för att klappa och Fox markerade, tror dock ej det gick hål. Detta var en situation som både jag och personen i fråga som blev biten fattade som ett missförstånd, han lyssnade inte på vad min pappa sagt, hade han gjort det hade det troligen inte skett. Andra gången låg min hund och sov i soffan, en besökare satte sig i soffan brevid och skulle kela, lutade sig över o Fox bet, mamma var då i närheten men hann inte reagera. Vid det här laget hade vi bestämt att främmande inte får hälsa på Fox och att när vi har besök hemma som vi inte litat på till fullo så stänger vi bort honom. Jag har hatat mig själv så mycket för dessa incidenterna och tredje gången var den värsta, jag tänkte köra hunden till veterinären och ge upp allt. Att jag var så himla dum kommer jag aldrig förlåta mig för. Fox var själv i ett rum på jobbet, där går i princip aldrig någon igenom och de som gör det brukar skita i honom för det är folk som vet hur han är. Däremot kom en semitör in, jag visste att hon skulle komma men dom brukar aldrig gå in genom den dörren till det rummet, men det hade hon gjort och hälsat på Fox, antagligen lutat sig över honom och han hade huggt. Jobbar i en lagård så inte alltid lätt att höra om någon kommer. Jag kommer nog aldrig förlåta mig själv för att jag var så fantastiskt dum som hade honom ensam när jag visste att det skulle komma folk, och jag tänker inte låta honom vara utan uppsikt där folk kan komma åt honom någonsin igen. Jag förstår absolut hur ni resonerar och jag håller med er, det är idiotiskt att det har hänt tre gånger, att JAG har låtit det ske tre gånger. Tur som är så har vid samtliga gångerna det vart väldigt förstående personer som inte tagit händelsen allt för allvarligt, men jag skyller allt på mig själv, det är varken mina föräldrars eller hundens fel utan mitt. Jag hoppas nästan på att den senaste personer almnnmäler händelsen så jag blir "straffad" på riktigt. Det är väldigt jobbigt.

#14 Det svåraste är ju att han vid det här laget antagligen lärt sig att bett är ett väldigt effektivt sätt för att få folk att backa och lämna honom ifred, och det gör att det kan bli svårt att få bukt med problemet. Antingen får du möblera om i livet så pass att han aldrig hamnar i en sån situation, eller så kan du ta kontakt med någon legitimerad person som arbetar med såna här problem (på ett schysst sätt, såklart)

Min mormors tax bet mig i kinden när jag som barn ramlade på honom. Inte så att det gick hål men det var skrämmande. Han var överlag väldigt sur av sig stackarn. Han fungerade enbart som sällskapshund åt en uttråkad hemmafru. Vad räknas som bett egentligen? Min hund har bitit (eller nafsat) mig i händerna när jag har hindrat honom att flyga på tvn när det är bregottreklam (kor ni vet). Det har inte gått hål men det känns när han gör så. Han attackerar även mina fötter om jag i sömnen råkar sparka till honom. Det är jätteläskigt att vakna mitt i natten av att en hund attackerar en fot!

#14 uppenbarligen är den osäker och har visast att den har tendens att bita, så fort ni har besök hemma, även om ni litar på besökarna till fullo spelar ingen roll, när besök är hemma ska hunden ska munkorg på hela tiden tills dem går, en sån munkorg i galler så han kan flåsa och kommunicera.
På jobbet skaffa kompost galler eller liknande och bygg en hage åt honom som du har honom i när du inte är nära honom.

Ska du ha en sån hund måste du se till att han aldrig mer hamnar i en situation där han kan skada någon.