Lite sent svar! 

Men nej, jag skulle inte direkt säga att det låter perfekt för en lagotto. De lagotttos jag träffad har varit ganska ordentliga brukshundar, och inte superlätta hundar, så långpromenader, lek eller lite agility känns inte riktigt ultimat. Där skulle jag säga någon typ av Grupp 9-hund, beroende på hur långt du vill komma med agilityn och hur mycket du vill träna :)

Tror det kan variera en hel del, rasern är väl lite yvig? Jag känner två som man kanske skulle kunna kalla aktiva sällskapshundar. Olika familjer men rätt lika liv. De tränar inget speciellt mer än vardagsgrejs och lite trick ibland, men är ute ofta i skog och mark, leker och har kul. Den ena ägaren har båt också, brukar fiska. Hundarna hänger med på allt. Båda jyckarna är jättetrevliga och uppvisar inga tecken på att vara understimulerade.

Det låter som ett ganska tråkigt liv för en hund. Kika inom grupp 9.

#3 Inte så, men eftersom gårdshundar har varit en grej sedan typ gårdarnas skapelse så tror inte jag att hundar kommer tycka att springa fritt och nosa på djur utöver promenader och träning, är ett tråkigt liv. 

#0 jag har fått för mig att lagotto behöver rätt mycket stimulans, kanske mer än tre promenader så du kanske ska vara beredd på att ge lite mer. Utöver det tror jag att det kan funka superbra. annars kanske du ska titta på en mer utpräglad gårdshund, som tillochmed är avlade för att bo på gård

Så konstigt, de lagottos jag träffat har varit såna hundar som inte vill göra annat än äta och sova, ut och jogga med familjen var bara slitgöra och träna ville de då rakt inte 🤔

Jag tror helt klart lagotton kan trivas med det livet, men det är en ras med stora mentala problem och temperaments problem, så det finns en risk att ni får en väldigt svår individ även om ni är noga med uppfödaren, så var beredd att ta den risken och var beredd att lägga den tid och energi en sån hund behöver :)

Känner spontant att det finns annan mer passande raser för det du söker :)

Jag hinner inte utveckla svaret. Men lagotto är en ras som kräver ordentlig stimulans, det finns lugnare individer och individer som "ger upp" när de inte får det dem behöver. Min är sådan, när han varit understimulerad blir han inte vild, utan deprimerad och omotiverad. Något som av icke hundvana kan ses som att han är en perfekt lugn sällskapshund, när han egentligen är en ordentlig hund som behöver få jobba med bruks och annan ordentlig träning. Lyssna inte för mycket på folk utan ordentlig erfarenhet av rasen. På fb finns två stora grupper för oss som har lagotto och där är i princip alla rörande överens om att det inte är den mest optimala förstahunden och att den kräver en hel del. Lagotton är dessutom sällan särskilt förlåtande mot förarfel och den är dessutom känslig, det är lätt att skapa en reaktiv hund genom att man själv gör fel. Rasen har en del problem med mentaliteten men att påstå att rasen har enorma problem är en överdrift.