Jakt

Apportör till jakt - Vad krävs?

2018-03-22 17:29 #0 av: [AnimeV4]

Min pappa håller på med jakt och jag skulle gärna delta med min curly coated retriever som apportör (troligtvis för fågel) framöver. Vad är det som krävs egentligen?

Jag har läst allt i denna länken, även PDF-filen: https://jagareforbundet.se/jakten/hund/regler-vid-jakt-med-hund/

Min plan är att kolla höfter och gå kurs som inriktar sig på just jaktapportering, samt göra funktionsbeskrivning innan något sker. Jag vill ju ha stenkoll på att dirigera hunden och veta hur han reagerar på riktigt vilt.

Men vad behöver följas utöver det?


Anmäl
2018-03-22 19:24 #1 av: peafie

Rent formellt är det väl inte så mycket mer. Du ska ha hunden i god kondition och med god grundlydnad. Den ska inte jaga annat än den viltsort ni är ute efter att jaga, samtidigt som den ska ha tillräckligt mycket tryck i sig för att ta sig an en skadeskjuten fågel. Väldigt riktad jaktlust, alltså. Du ska kunna styra hunden i en jaktsituation, dvs. saker som stadga och inkallning måste sitta. Du som hundförare ska kunna ta emot och vid behov snabbt avliva det vilt som kommer in. Det är inte lämpligt att ge sig ut på jakt med enbart en orutinerad hund och hundförare, för såväl hundens som viltets skull, så där bör ni ha med erfarna apportörer och hundförare. Antagligen ska han inte ens hämta någonting de första jakterna, utan bara uppleva och lära sig hur man beter sig i en jaktsituation. Hunden ska naturligtvis ta allt vilt, kunna utföra sin uppgift genom svårare terräng och i vatten, och även förstå när det inte är dags att jobba.

Men apporteringsträning är en bra start. :) Om inte annat så lär man känna massa erfarna människor som kan ge tips och råd.

Anmäl
2018-03-22 19:45 #2 av: [AnimeV4]

#1 Tack! Jag tänkte be min uppfödare om träningshjälp, då vi ändå tänkt träna ihop när snön försvunnit! Kurser tänkte jag gå via jägarförbund och/eller retrieverklubbar. Pappa är den som är jägare och han är definitivt erfaren vad gäller den biten. Han kanske känner folk med retriever jag kan ta hjälp avGlad

Jag tycker mig se stor potential i Knut då han är väldigt lyhörd (fast i knasåldern nu), har jaktlust, går att hindra ifrån att sticka på vilt, samt är oerhört orädd. Jakt är inte på tal förrän det sitter ordentligt, men en dag så!Tummen upp


Anmäl
2018-03-22 20:48 #3 av: Lona

På pappret är det lätt, i praktiken svårt, i synnerhet om det är första apportören och man inte riktigt vet hur det ska se ut när det är klart och hur man kommer dit.
Nu har ju inte jag lärt in grunderna på någon av mina labbar själv utan fått dem som omplaceringar, riktigt lyxigt men jag kan säga att det var rätt mycket myror i skallen på mig ändå - och två "lidande" labradorer som undrade hur puckad deras nya matte egentligen var.Skrattar
Jag jagar inte själv med min labbe (förlorade den andre för några år sedan), däremot umgås jag mycket med jägare och tränar med dem och deras apportörer.
Det är onekligen en hel del man kan lära in fel, vilket tar mycket längre tid att träna om än att lära in det korrekt från början, så jag tänker att första steget kan vara att kontakta SSRK och kolla om de har några jakt/apporteringskurser.
Det kan även löna sig att se vad labbe- och goldenklubbarna i din närhet har på gång, ibland kan de ta in andra retrievers i mån av plats.

En superbra "jaktträningsklassiker" är boken Retrievern som apportör av Lena Bratsberg-Karlsson (kennel Searover) och Memea Mohlin.
Lena B-K har i dagarna kommit ut med en ny bok, Retrieverträning på mitt sätt, som kan beställas direkt från kennel Searovers hemsida, http://www.searover.se/
Lena är en av landets duktigaste uppfödare, domare och hundförare med lång erfarenhet av retrievers och jakt.

Det du kan lägga krut på redan nu är fotgående (till förbannelse!). "Jaktfot" skiljer sig lite från "tävlingslydnadsfot", hunden skall vara i ett annat "mode" eller sinnesstämning om man så vill. Lugn men fokuserad - vilket egentligen gäller hela jaktbiten -  och inte ha den där superkontakten med föraren, tvärtom. Hunden ska följa föraren på ett avspänt sätt samtidigt som den har koll på läget runtomkring. Trillar det ner änder (eller annat vilt) så skall den notera det och dessutom helst komma ihåg var de hamnade - det gör man inte om man är en virrpanna utan koncentration.
Den skall heller inte vara så "superpepp" som i tävlingslydnad utan tänk dig att ni ska kunna gå fot hur långt som helst, typ.
Hunden kan faktiskt se nästan kväst ut utan att vara det, när Nikka har rätt fokus har hon svansen still och rätt lågt, åker den upp så har hon tappat koncentrationen och börjar lattja omkring istället.
Så - ut och marschera! Var tråkig själv men ha gärna störningar som du ökar efterhand.

Inkallning, givetvis. Din hund skall kunna komma oavsett vad som än händer - för det är inte mycket i en retrievers värld som slår att sätta iväg efter en skjuten fågel!
Och ja, går hunden ur hand på en jakt så lär man inte vara välkommen tillbaka, hunden kan ju dessutom faktiskt bli skjuten.

Stadga, stadga, stadga. Hunden ska klara att det skjuts, trillar fåglar och apporteras runt omkring. Det är en jättestörning som givetvis måste byggas upp gradvis. Slarva inte - är du det minsta osäker på om din hund kommer att sitta kvar så ha (retriever)koppel på den.

Simträning. Förhoppningsvis blir det lite badvänligare temperaturer så småningom.Lipar Alla retrievers har inte automatiskt en bra simteknik utan kan behöva träna på den (dessutom är det skitbra fysträning!). Likaså att kunna simma med en dummy eller annat i munnen, det är inte heller självklart.
Hunden ska även kunna gå upp ur vattnet och lämna apporten utan att skaka sig först - och det är inte alltid man som förare står precis vid strandkanten.
Det må se flashigt ut med ett "långhopp" ut i vattnet, men det allra bästa är faktiskt att hunden tar det lite lugnare och snarare går/springer i. En ren säkerhetsgrej, det kan finnas vassa saker under vattenytan som hunden landar på.
Det kanske man inte direkt tränar på, men man behöver alltså definitivt inte träna in att hunden hoppar i.
(Simträning är väl inte det viktigaste att göra, men är ju lätt att träna själv.)

Visselsignaler! Nu vet jag förstås inte om ni redan använder det men olika signaler är ett måste, tex "hit", "stanna" och "sök". Jag har även en slags"hör upp-signal" till Nikka, att nu kommer det snart en dirigering eller liknande.

Sen får jag faktiskt säga att jag är för mesig för att jaga med min hund, eller snarare för att låta henne vara med på jakt. Jag trodde inte att retrieverjakt var så värst stor skaderisk på och det är det väl inte om man jämför med tex vildsvinsjakt, men de skadar sig rätt ofta faktiskt. Vasstrån i tassarna och hornhinnesår från taggiga buskar får man nästan räkna med att det händer förr eller senare, även om det givetvis beror på hur markerna ser ut också.
Tyvärr händer det även värre saker, och det kan sluta riktigt illa. Om jag räknar mitt "utökade jaktumgänge" så är det nog någon hund per säsong som skadas så illa att den inte går att rädda. Jävlig otur, ja, och det hade kunnat hända även om hunden sprang lös i skogen, men jag är inte beredd att ta risken. Det räcker med X antal veterinärbesök per jaktsäsong med daghundarna. Då lever iofs deras husse för jakten och är ute varje helg, men ändå.

En sak som många förresten slarvar med är att värma upp och varva ner hundarna, likaså att slänga på dem ett täcke om det är paus. Vattensvans och muskelskador kommer som ett brev  på posten annars...

Shit, jätteinlägg som vanligt, och jag vet inte om jag har skrivit så det ses som fördummande eller så att man inte begriper ett skit, men fråga om det är något så får vi väl se om jag har vettigt svar.Glad
Försök gärna få vara med några jakter innan du ställer upp med din hund, så du vet lite mer hur det går till - det är lättare att förstå vitsen med vissa moment då.Tummen upp

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2018-03-22 20:54 #4 av: Lona

...och nu läste jag TS svar till #1, och inser att jag skrivit en hel del onödigt. Well, skumma det som bara är en upprepning eller som du redan har koll på!Skrattar

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2018-03-22 21:12 #5 av: peafie

#3 Bra inlägg! Har du tittat något i Retrieverträning på mitt sätt än? Min mamma har köpt den åt mig, är väldigt pepp på att läsa den. :)

Anmäl
2018-03-22 21:35 #6 av: Lona

Den trillade in i brevlådan igår, har inte hunnit mer än såTummen upp

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2018-03-22 22:27 #7 av: [AnimeV4]

#3 Tack! Mycket informativt svar!

Jag kikar mycket på kurser via SSRK men det är rätt dåligt eller går åt fort i mina krokar. Såg att Golden Retrieverklubben hade en kurs, men det är 2500 spänn för två dagar..FörskräcktVilket jag inte riktigt har råd med nu. Sedan så är han i knasåldern, så jag vill nog gå Vardagslydnad 2 och kursen efter det förstGlad

Tänker som du säger att jag vill göra rätt ifrån början och det är även därför jag inte har lagt krut på "riktig" apportering ännu.

Det skulle vara jätteintressant att vara med på jakt och se på duktiga arbetande hundar!Kär

Jag är nog lite blind, men vad kostar "Retrievern som apportör"? Är ju inte för långt till födelsedag..Skämtar

Angående vad jag kan göra nu tränar vi relativt mycket på allt du nämnde! På alla promenader som inte bara är en runda, faktiskt. Det flyger leksaker och godisar överallt men han SKA vänta eller följa kommandon. Vilket han också gör otroligt ofta.

Angående fokuset vid fotgåendet är jag övertygad om att det går att ordna. När vi kör fotgående (med fantastisk kontakt enligt uppfödare, kursledare,  kursdeltagare, främlingar..) belönar jag med att kasta godisar och han har en sådan sjuk koll på dem att jag blir imponerad. Och händer det något åker öronen uppSkrattarDet gäller att lyckas rikta fokuset från mig bara. Även om jag ignorerar honom när vi går kommer blicken upp och söker kontakt då och då.

Sedan gör jag något som en erfaren curlyuppfödare nämnde också. Att vara ute och släppa dummys, fortsätta gå och sen fråga hunden vart de är. Det gjorde jag innan jag mötte henne, så det var kul att få bekräftat att det var något bra! Och Knut ÄLSKAR att leta! Hans mamma vill jag minnas är viltspårschampion, så blir det inte apportering kan vi kanske hjälpa på annat vis i eftersökGlad

Han är oberörd med smällar då det skjuts i skogen vi promenerar i (misstänker en skjutbana längre bort). Ska be pappa panga lite också nästa gång vi är där. 

Min uppfödare gör som så att hon lägger själva koppeldelen på retrieverkopplet runt halsen på sina hundar och släpper när dummyn har fallit till marken.

Jag har tänkt köpa mig en visselpipa och börja med signaler och simträning behövs definitivt då Knut tyckte att vattnet var läskigt sist för att han inte kunde hålla rumpan uppe då. Fast han var ju bara bebis då också. Trots det hämtade han leksaker som flöt eller låg på botten, så potential finns definitivt! Funderar lite på flytväst för att bygga upp självförtroendet, men jag vet ju inte om han behöver det i år.

Skaderiskerna ska jag verkligen ha i åtanke! Jag kommer att diskutera mycket med pappa, hans farbror, min uppfödare, kursledare och olika jaktgubbar/gummor jag får kontakt medTummen upp

Sedan kan jag tillägga att min pappa inte är någon ihärdig jägare som är ute varje år. Han skjuter mest då och då. Till exempel sköt han en gammal gammal råbock på sin gård. Han har nämligen egna marker med jakträtt. Jag kan inte föreställa mig att det blir något intensivt jagande även om han får mig och en krullig apportör som sällskap.

Fhew, hoppas jag fick med allt i mitt svar nu!Skrattar


Anmäl
2018-03-22 22:46 #8 av: Lona

Ett tips är att skilja på "jaktfot" och "lydnadsfot" (om ni tex vill tävla bruks/lydnad/rally så småningom), både med olika kommandon och kanske något specifikt du gör innan ni sätter igång, någon liten "ritual" för att förbereda hunden på vad som gäller just då.
Sen kan det vara rätt smart att inte köra jaktfot på appellplanen om man tränar annat där med. Jag har "fot" och "heel" som kommandon (vilket krånglar till det för daghundarna gör tvärtom med sina ägareSkrattar).

Flytväst kan vara bra, ett annat tips är en neoprenväst (finns på bla teba.se, de brukar ligga bra i pris och även ha specialerbjudanden emellanåt). Den hjälper givetvis inte lika mycket som en flytväst, men ger lite extra flytförmåga.
Dessutom är de bra om man simtränar i lite kallare vatten, det behöver ju inte vara att de ska apportera i en isvak...

Låter som att du är på rätt väg!Glad Man har ju dessutom god nytta av lydnaden och stadgan vid andra tillfällen, en vältränad jakthund har en massa "gratis" även i vardagen.
Största felet de flesta gör är nog att de går för fort fram och kräver för mycket, likaså att de lägger på för stora retningar tidigt så hunden går upp i stress (där ligger nog i och för sig de andra retrievrarna värre till).
Tycker att du verkar ha bra koll och tänker på ett vettigt sätt där!Tummen upp

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2018-03-22 23:35 #9 av: [AnimeV4]

#8 Jag säger "fot", så jag får lära in med något annat sen + lägga till någon ritual. Det var en bra punkt!Tummen upp

Ska kika på de i neopren! Målet är ju trots allt att han ska kunna vara säker nog att simma själv. När vi tränar kommer han att ha långlina på, för jag är så rädd om honom. Han blev helt ledsen när han simmade lite långt ut och pep, så mitt hjärta blöddeStorgråter

Så kul att höra! Tack så mycketKär


Anmäl
2018-03-27 20:54 #10 av: [AnimeV4]

Visst är WT (Working Test) samma som funktionsbeskrivning? Jag hittade detta i punkterna på vilka hundar som inte får delta. Hunden ska alltså inte ha något alls på sig?

"f) Hund som är utrustad med halsband, sele, täcke, bandage eller liknande föremål som anbringats på hunden."


Anmäl
2018-03-27 22:06 #11 av: Lona

Nej, Working Test (eller C-prov som det också kallas) är en inofficiell tävling med fem olika "stationer" med olika apporteringsuppgifter. Görs på dummy och man får poäng på varje station beroende på hur väl momentet utförs. Där ska hunden vara helt "naken" (vilket alltså även gäller tex fästinghalsband) under momentet men får/ska vara kopplad mellan stationerna mm.
Ett jättebra och ganska avslappnat sätt att komma ut och tävla!Tummen upp

Funktionsbeskrivning (FB-R) är just en beskrivning av främst olika apporteringsegenskaper hos retriever. Inte för att det är som ett MH, men tänk att det har en lite liknande funktion. Resultatet registreras hos SKK och går att se på tex SKK Hunddata. FB-R är en ganska ny utvärderingsform, tidigare fanns inget med officiella resultat som var anpassade för retrievers.
Vad som gäller där avseende halsband, koppel etc vet jag faktiskt inte.
FB-R bör, precis som MH, göras när hunden är rätt ung och "rå", just för att man ska kunna värdera de medfödda egenskaperna i aveln.

WT däremot är mer en träningsfråga även om hundens apporteringsegenskaper givetvis också spelar in.

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2018-03-27 22:17 #12 av: Lona

Tillägg; För att krångla till det lite så finns det numera flera klubbar för retrievers.
Ska man se till SKK- anknytna klubbar så är det förstås SSRK och respektive rasklubbar. De följer SKKs regler och resultaten på officiella prov och tävlingar registreras hos SKK, går att se på Hund- och Avelsdata (och på Rasdata.nu som har samma info men är mer lättnavigerat).
SSRK och rasklubbarna är de som har FB-R.

Sen finns det Jaktretrieverklubben som har egna regler och tävlingar samt nybildade Swedish Gundog League. De är jaktinriktade och alltså fristående även om Jaktretrieverklubben har ett visst samarbete med SKK.
SGL har väl hittills mest aktivitet i söder och i Västsverige (tror jag) men kolla gärna upp dem, de har en del gratis träningar och prova på-grejer för närvarande.
Om jag skall vara helt ärlig vet jag faktiskt inte hur välkomnande vare sig JRK eller SGL är mot icke jaktavlade retrievers, har en känsla av att curly inte ses riktigt som en jakthund av många jägare.

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2018-03-27 22:59 #13 av: [AnimeV4]

Jag tänkte väl det! FB-R har jag koll på och tycker att det precis som MH/BPH ska bli hur skoj som helst att göraKärWT låter också väldigt roligt.

Stort tack för informativt svar! Det kan bli ganska förvirrande när man är grönTummen upp

Tyvärr är curly inte alls vanliga i jakt (om man tittar på registreringsstatistiken), så det kan bli lite struligt.


Anmäl
2018-03-29 08:53 #14 av: [Forest]

13. Kan inget om jakt o sån. Men i en gammal tråd nämnde jag att jag kände två st curly den ena vart gammal farbror och fick somna in, men hans följeslagare som är helt olik sin "bror" är inte mycket för jakt nu är även han äldre 7 år :) Den dom tog bort var en bra på det du tänker på även dennas föregångare var en klippa. Dom har haft rasen många år Jag ser sällan rasen men ack så fina dom är du kan möjligtvis inte visa lite bilder på din Knut ? Skämtar

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.