Lugnare vid hälsningar?
Alltså jag måste bara spåna lite, jag har ju aldrig haft annat än vuxna hundar förut.
Min hund var alltid rätt galen som valp. När han har hälsat på människor, främlingar eller bekanta (kanske ännu mer med bekanta som tidigare gett extra mycket glädje tillbaka) har han i princip alltid varit ganska..intensiv. Han har hoppat, dragit i kläder, osv. Brukat lugna sig efter en stund om personen varit passiv, men det kan nog ta några minuter iaf. Jag har alltid försökt styra upp det med att träna på att sitta/ligga bredvid och hälsa på kommando, sen att nöja sig och inte fortsätta klättra och hetsa upp sig mermermer.
På sistone, känns som det kommit ganska plötsligt senaste månaden eller två, så verkar det som han inte är lika "galen" längre när han hälsar. Som jag skrev i babbeltråden har jag märkt att vi liksom har bättre kontakt i andra situationer också, han är inte lika impulsiv och tokig vid hundmöten osv… Men nu när jag tex hälsade på ett par grannar senast så tog han ju absolut kontakt, nosade på dem, hoppade en snabbis på ena och satte sig på den andra grannens fötter som han har brukat gilla att göra länge. Men han är liksom så mycket..lugnare på nått vis. Han la sig och rullade på backen istället ganska direkt efter han hälsat och fått några klappar - hade det varit förut hade han mer varit besatt av de personer jag stog och pratade med.
Jag har varit lite orolig för att han blivit mindre intresserad av människor sen vi har varit tvungna att besöka veterinären för behandlingar ett antal gånger senaste månaderna, han är lugn och "tar" behandlingarna utan några problem, men man märker ju att han inte älskar det precis, och inte hälsar lika glatt på veterinären..
Men samtidigt känner jag att det är dumt att oroa sig liksom, han hälsar ju och tar kontakt självmant även med grannar / personer vi aldrig träffat. Bara senaste veckan har vi hälsat på två gubbar han aldrig träffat förut, och båda drog han fram till själv, och nosade, hoppade lite glatt med (gubbarna var glada och hade inga problem med att han lekte lite med dem). En av dem överraskade oss dessutom i trapphuset då jag höll på att bära in paket och inte hade stängt lägenhetsdörren. Men han verkar liksom komma ihåg mer att jag är där också, och mellan varven han hälsar på personerna nu så verkar han även ta mer kontakt med mig och liksom "komma tillbaka mer". Förut fick jag kämpa som fan för att få någon kontakt i de lägena, nu går allt i ett liksom lugnare tempo känner jag.
Kan det vara så att han börjar bli mer än valp? Jag har funderat ibland på om han är lite sen i utvecklingen då han har känts väldigt valpig även förbi året gammal :) Nu är han snart 1,5 år.
Egentligen är det ju toppen om han hälsar "lagom" och sen nöjer sig, det är väl mest att jag blivit så van vid att han ÄRHELTGALENOCHSKAKLÄTTRAPÅMÄNNISKOR när han hälsar..
Är du orolig att han är sjuk/skadad? Eller att han blivit rädd? Tycker det låter som han landat, fått bättre självkontroll, vet att det är en bra idé att lyssna på dig istället. Förstår dock din oro. När vår galning är lugn eller beter sig vettigt så är första tanken här också att ngt är ”fel”. Men egentligen är det nog att en polett har ramlat ned, i alla fall tillfälligt…
Den enda lilla oron är väl att han skulle ha blivit lite mer "reserverad" eller osäker, men han tar ju själv kontakt med främmande folk och tom hoppar på dem, om än inte lika hetsigt som förut.. :) sen har han ju iofs iom könsmognaden börjat bli mer intresserad av dofter och sånt utomhus i allmänhet känns det som, så människorna är väl inte precis "allt" längre på samma vis.. Ja, alltså han beter sig mindre… uppjagad i allmänhet tycker jag när jag träffar/pratar med nån. Kanske är det lite jag som slappnar av mer också.. jag är bara så han att han alltid ville vara "all over" folk man hejjar på, nu verkar det inte vara LIKA galet roligt längre. Rädd kan jag väl inte säga att han verkar, han är ju fortfarande först fram så att säga om jag själv inte gör något. Han borrade in nosen i grannens ficka och snodde hennes hanskar två gånger igår när vi träffades i trapphuset..(vi kommer bra överens och hon gillar honom så sånt är ingen fara, han lämnar handsken till mot godis och jag ger tillbaka dem ;) ). Är väl mest lite överraskad av att det känns som det går så fort ibland med utvecklingen.. kan en hund "förändras" såhär runt denna ålder?
Det låter ju som en underbar utveckling tycker jag! Längtar tills mitt monster börjar visa lite sådana mognadstecken ;)
PS. Det kan svänga rejält i beteendet. Vår nuvarande tittade knappt på människor tills han var 6 mån, då en dag blev de plötsligt helt hysteriskt roliga. Så är det fortfarande (han är 1 år nu). Jag minns att vår förra hund ändrade beteende ganska plötsligt när han var 1,5-2 år. Från ena dagen till den andra så blev han mogen och klok på något vis (han var rätt galen innan). Inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna!
Jag tycker det låter som att hunden mognat. Överdrivet hälsningsbeteende grundar sig ofta i att hunden är osäker på människor, och den vill fjäska. När den nu lugnat ner sig kanske den mognat i sig själv och insett att folk inte är så farliga.
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
Hm.. Ja, alltså jag känner lite som han plötsligt blivit lite "mogen" i allmänhet. Tänkte på det igår, jag gick genom stan där han alltid varit rätt svår att ha kontakt med förut..skulle dra hela tiden, kolla hit kolla dit..allt och ingenting på en gång. Men igår kändes det som att jag hade kunnat göra det utan koppel. Han var fortfarande nyfiken på saker..men inte lika PANGBOM hela tiden, och lyssnade helatiden när jag lockade in honom till fotgående eller dyl. Han tom klarar hundmöten fint på ganska nära håll med fokus på mig (skvallret verkar ha gett resultat!).
#5 Jo..kanske. Jag vet inte, inte upplevt att han någonsin sett människor som farliga, han har alltid varit den som vill först fram och hälsa/undersöka vem som helst. Han har även en vana i att sätta sig i knät på folk, även främlingar..eller om de står upp - deras fötter liksom och luta ryggen mot dem. Nu är jag ingen expert, men har inte upplevt det förr heller som han just känt sig lite rädd för dem. Men jag säger inte att jag har rätt heller.. Jag fattar vad du säger om att mogna, men han är ju inte ens 1,5 år gammal! Jag hade räknat med att få vänta till 3-årsgränsen nått iaf för nån slags mognad..
Oavsett, jag är väl bara så jäkla van att ha en vild tok, att det känns konstigt när han plötsligt hör och ser mig i mer distraherande miljöer, samt inte vill klättra som en galning på folk..
Hundar med överdrivet kontaktsökande är ofta så, att de verkligen ska vara på folk, sitta i knät osv.
Jag har själv en sådan. En hund med lite social osäkerhet i grunden.
Egentligen vill hon helst vara ifred, hon gillar sitt personal space inom familjen, men runt folk hon inte känner så väl så är hon världens gosigaste, vill jättegärna sitta i knät, om vi är många hemma så går hon från knä till knä på alla gäster. Hade hon varit gosigare mot oss vet jag inte om jag märkt så mycket, hon har aldrig visat uppenbar rädsla mot någon människa. Det är bara en enda utomstående som sett igenom hur social hon är (vad jag vet), och den personen är mentalbeskrivare. ;)
Jag hade varit jättenöjd om hon lugnat ner sig och blivit mer chill runt folk, då det hade betytt att hon inte längre kände behov av att ställa sig in. Men visst, hon är mycket lugnare än vad hon var som unghund, hon var nästan tvångsmässig runt folk då. Så jag hade bara varit tacksam i din situation. :)
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
#7 Låter lite liknande, även om det förstås är svårt att avgöra när man inte känner varann eller hundarna :)
Min gillar att vara i närheten och ha koll, men kan också lägga sig i rummet bredvid där golvet svalare..typ. När han är hos hundvakten och hon lagar mat ska han alltid ligga bredvid spisen, så typ.
Det jag tänkte på att inte vara rädd för människor är att han inte varit på det sättet att han drar sig undan om nån kommer fram, nånsin. Men han känns mindre "på" nu på sistone, kan hälsa en snabbis så räcker det sen, och börja nosa eller rulla i nån doft på marken istället, typ..
Ska tillägga att detta med sitta i knä inte riktigt alltid blir "sitta i knä" när man är 67cm mankhöjd och 35kg :) Det blir mer, sitta framför på marken framför benen och få klappar.
Det han dock aldrig gör är att sitta och "tokfjäska" förklappar, ljuda och ha sig i såna situationer..Han liksom bara sitta där och får klappar, iofs kan han vända sig och titta på en ungefär som "va, slutar du?" om man slutar klappa en stund.. :) Men han kan vara lika nöjd om man bara håller en hand på honom, ungefär.
Blir nyfiken bara vad du menade med detta..kan du förklara?
"Det är bara en enda utomstående som sett igenom hur social hon är (vad jag vet), och den personen är mentalbeskrivare. ;)"
Sån är min med, hon bara sitter i knät (hon är ju kelpie och får plats, lite väl stor knähund bara) och blir klappad, verkar nöjd med det liksom (vägrar vara i knät på familjen, kan tänka sig att bli lite kliad om man sitter bredvid henne).
Jo, alla uppfattar henne som jättesocial, att hon gillar folk, utom en mentalbeskrivare som sade det när hen hälsat på hunden, att hon hälsar så intensivt för att hon har social osäkerhet i botten, just då trodde jag inte på personen, men i efterhand har jag förstått att hen hade helt rätt.
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
Aha, min sitter gärna i "knät" på mig med, lika väl som andra ungefär.. Nu har jag inte nya gäster sådär sjukt ofta precis. Men övriga familj och några nära vänner träffar vi ju.
Förstår det. Jo jag har läst samma sak om "överdriven" hälsning. Jag tror absolut det kan vara så, men jag tror heller inte det är en universiell sanning. Mitt MH var väl lite så också, han var i fullt ös när vi kom ut på planen och drog mig fram till testledaren. En 4a blev det på hälsningen, han hälsade ju relativt intensivt, men det fanns ju en publik att glo på också, så TL fick inte precis 100% av fokuset. Däremot tror jag det blev en 5a på samarbetet, där ville han hoppa och dra TL i jackan hela vägen bort, sen coolade han ner sig på tillbakavägen..
Intressant iaf, verkar vara ganska liknande stil på hundarna!
Sen svänger väl hormonerna en del, och olika personer är olika intressanta.. Min kan gå rakt förbi folk på trottoaren..eller fullkomligt vilja dra fram till en mötande person en annan dag, tidpunkt med en annan person.. Men nu tränar vi konsekvent på att gå fint och ha fokus på mig när vi möter folk på trånga ytor. Dvs, han är inte så att han blir trängd och kan göra nått aggressivt utfall på nån, däremot tror jag han skulle kunna försöka sno åt sig en hängande halsduk eller sikta in sig på en jackficka (det har hänt ett par tillfällen i livet).