Vil inte hela familjen ha hund så bör man avstå från att skaffa hund.

Sen ska man nog ha en plan för hur och vart hunden ska vara om man reser bort.Det är inte alltid så lätt att skaffa hundvakt.

Jag kan garantera dig att om du idag inte är boostad på morgnarna så kommer du inte bli det av att skaffa hund :D Att ha hund är inte bara kul alltid och vill inte hela familjen ha en så bör man inte tvinga en på dem.

Du måste ha en plan för när ni är hemma också. Förutsatt att alla i familjen är borta på dagarna. En del hundar klarar inte att vara själva ens korta stunder. Och inga valpar kan lämnas ensamma. Så räkna med dagmatte/hunddagis.

Förtydligande bara. Det behöver inte bli så att ni behöver hundvakt till den vuxna hunden, men man måste kalkylera med att det *kan* bli så.

Vill du övertala dina föräldrar för hund och visa att du kan ta ansvar. Lev som om du hade en hund. Gå upp en timme tidigare och ta en runda med låtsasvovven. Detsamma på eftermiddag. Tacka nej för kompisträffar och biokvällar för låtsasvovven får inte vara själv. På så sätt ser du själv om du faktiskt kan hålla vad du lovar. En hund lever i mer än 10 år. Den ska allra helst rastas var 6:e timme och inte lämnas ensam allt för mycket. Den ska få göra annat i livet än att bara gå ut och rastas med. Att fixa hundvakt när man åker semester är enkelt, det är ibland svårare att få ihop vardagen. :) I slutändan måste alla i familjen hjälpas åt och vilja ha hund. Annars är det ingen idé att tjata.

Om dina föräldrar ändå gillar hundar men inte vill ha ett fullt ansvar för en kanske ni kan passa någon hund, om än bara någon dag i veckan? Eller så kanske du kan gå promenader med någons?

Tycker Belzebubble är inne på helt rätt spår. Man kan ju lätt säga en sak och göra en annan när saker inte blir som man tänkt sig, så det är faktiskt väldigt klokt av dina föräldrar att vara aktsamma. Det är mängder av djur som barn tröttnar på och föräldrarna får göra allt, vilket inte alls är något som de ville när barnen lovade att de skulle mata, städa osvosv.

Föräldrar har alltid huvudansvaret om barnet är under 18.

Jag vet inte hur gammal du är. Men om du är lite yngre, så tänk på att du kommer att vilja göra andra grejer när du blir äldre. Jag tjatade om hund från jag lärde mig tala ungefär. När jag fyllde nio fick jag en.  Jag skötte hunden till 75% sådär, sådan var dealen. Jag gick ut med honom före skolan och när jag kom hem från skolan, borstade varje dag o.s.v. Pappa tog kvällspromenaden. När jag blev äldre delade vi på den. Mamma tog med honom till jobbet, så han behövde inte vara ensam mycket.

Första åren var allt jättekul. Ju mer tonåring jag blev, desto mer hindrande kändes det med hunden. Jag tyckte ju fortfarande om honom och ville vara med honom, men jag ville ju också sticka ut med kompisarna direkt utan att behöva rasta och borsta o.s.v. först. Ska jag vara ärlig blev han mer och mer ett måste. Samtidigt hade jag inte velet vara utan honom. Tänk lite på det  kanske. 😉

I min familj var vi en vuxen (jag) och två barn ( då 13 och 9) som ville skaffa hund. Maken har mer en svaghet för katter. Tillslut blev det ändå en hund (2016) och det har vi inte ångrat. Däremot hade det inte funkat för barnen med hela ansvaret. Äldsta går en morgonprommis med honom och yngsta en kissrunda efter skolan. Det är undefär det dom kan hjälpa till med ( förutom gos och lek). Sen har dom fullt upp med frididsaktiviteter, läxor och kompisar.

Ät dom inte intresserade lägger dom ju inte pengar på det. Det är dyrt. Och hunden blir deras ansvar. Dom får gå ut nät du inte kan. Och blir hunden sjuk handlar det om stora summor. Gissar att du är tonåring och mycket kommer hända i ditt liv. Skolan. Kompisar. Och vem passar hunden när ni inte är hemma?