Hur länge lämnar du honom när du lämnar, hur länge får han sitta och skälla? :) 

Det jag hade gjort är att börja från början. Skapa en rutin. 

T.ex: 

Se till att han är nöjd, motions- och aktiveringsmässigt, nyrastad, men fått tid på sig att komma ner i varv. 

Ge någonting gott, t.ex. färskfoder i en kong, ett ben (rått eller råhud), torrfoder i aktivitetsleksaker, i det rum som du vill att han ska vara i. 

Sen går du och börjar ta på dig jackan. Lugnt och stilla, målmedvetet, som att du ska iväg och handla. 

Sen tar du av den igen, och återgår till det du ska göra hemma. 

När han inte bryr sig om det, så ta på dig jacka+skor.

Sen jacka+skor+nycklar. 

Sen jacka+skor+nycklar+gå till dörren. 

Jacka+skor+nycklar+gå till dörren+öppna dörren.

Jacka+skor+nycklar+gå till dörren+öppna dörren+gå ut. 

Jacka+skor+nycklar+gå till dörren+öppna dörren+gå ut+stäng dörren. 

Jacka+skor+nycklar+gå till dörren+öppna dörren+gå ut+stängd dörren+lås dörren. 

Och så vidare. Han ska hela tiden vara helt trygg i det föregående steget innan du går vidare. Se till att i början ska distraktionen räcka för honom under hela tiden träningen pågår, så att den inte hinner ta slut innan du är tillbaka i soffan, t.ex. 

Att banta ner distraktionerna är en annan stege, som man kan jobba med parallellt, eller senare, när man känner att hunden är trygg. 

Och, jätteviktigt! Om ni måste iväg och göra någonting där han inte kan följa med, och det kommer ta längre tid än det ni tränat för - ha hundvakt :) 

5 månader är ingen jätteålder, särskilt för en sådan utsatt valp som en som är döv, och att han har bra träningskapacitet i övrigt är ju ett bra tecken! Det låter för mig bara lite som att han har fastnat i en spiral där det bara är obehagligt att bli lämnad :)

Kör nosträning istället, en tryggt sinne för många hundar.  Använder han synen mer just nu?   Göm saker, och lär honom att hitta era dofter.. Kurra-gömma och gömma svettiga kläder kanske och lämna honom med en tröja med stark doft av den han gillar bäst och så .

Sen kan man förknippa när ni lämnar honom ensam med belöning; både när ni går och kommer tillbaka.  Små stunder i början.  Jag brukar ge märgben fylld med leverpastej, så har hon mycket att göra. Och min hund förväntar sig att när jag kommer tillbaka, så har jag varit ute och "jagat" och kommer hem med fler godsaker, så jag låter henne bli ivrig och leta igenom min ryggsäck tills hon hittar det jag har i ryggsäcken. Antingen har jag köpt det när jag varit och handlat eller så tar jag med mig nåt gott i ryggsäcken så jag har när jag kommer hem.  Det går jättebra och hon skäller aldrig, hon blir bara glad och ivrig över vad jag kan tänkas ha med mig hem när jag kommer .

Förstår hur jobbigt det kan vara. Jag hade en drax som hade separationsångest och panikångest på främmande ställen ( hon hade haft 5 olika hem innan)  och jag skickade henne till hundpsykolog och tränare, men inget hjälpte. Fick till slut tyvärr ta bort henne 😭

Vi har bara lämnat honom en halv minut eller så, ibland har jag gått in på toaletten utan honom men då skäller han tills man är klar och kommer ut igen. Vi bor i lägenhet och vågar inte vänta ut skallet…vi hinner nog bli vräkta innan han slutar. Jag är rädd att jag gör honom mer stressad av vänta ut honom?

#3 Ok. Men börja med att göra en lek av att du går på toaletten… säg sitt fint.. stanna och så ger du godis.. tecken för att stanna igen.. om han skäller.. säg Neeeej.. eller börja om igen.

När han förstått att han ska vara tyst, så fortsätter du.. belöning, sitt. vänta.. stäng dörren några sekunder och öppna bara om han är tyst och sen direkt verbal och godis belöning.  Upprepa många gånger,. Fast ut måste du ju ändå :D men om han skäller.. börja om igen

Vet inte om han kan Sitt, vänta eller stanna än?  Kurra-gömma borde också vara ett sätt att vända det från ångest till glädje och iver.  Men mycket beröm när han hittar.

Är han mer för godis eller för leksaker som beröm?

Hur gammal är han? Glömde bort lite att han var döv också. Då kanske man kan lära honom att ligga mer än att sitta, för hundar skäller sällan när dom ligger ner, ett sätt att komma runt det, för han hör ju själv givetvis inte när han skäller, så ligga ner borde vara bättre än att sitta.  Hittade en hel del på youtube också när jag sökte på "träna döv hund"

#2 Ot nu. Men lämna aldrig en hund ensam med ben.

Märgben är inte alls bra. Det är alldeles för hårt och många hundar får skador på tänder. Och en del fastnar i benet med käken. 

Andra tuggben ska inte heller lämnas oövervakat. Det kan fastna i halsen!

Så aldrig ben när man lämnar en hund ensam!

Här en grundlydnads tecken för döv hund.

#7 Näe.. dom tuggar ju inte på märgben med leverpastej i, utan dom slickar ut innehållet. ? Man måste ju ha rätt storlek på det tomma märgbenet också.

Det finns flera sätt att angripa det på, men du bör se till att det aldrig blir så illa att han panikskäller eller lever om, för den stressen kan förknippas med ensamhet. Du har fått två förslag ovan: träna i så små steg att han inte blir stressad, och att sysselsätta honom (och då komma tillbaka innan han är klar). Jag kan berätta om en tredje metod, som jag använde med en hund som fick panik vid all form av avskiljning från mig. Jag lärde henne först att ligga kvar på signal på en speciell plats (hundens liggplats eller någon annanstans den gärna vilar.) Först gick jag bara bort något steg och tillbaka för att belöna, alltså som klassisk stannaträning. Men snart gick jag ut ur rummet och försvann någon sekund. Om hunden följer med, led bara tillbaka den neutralt och be den lägga sig igen. Däremot, när vi kom så långt att jag försvann ur rummet, så godtog jag att hon reste sig, bara hon inte gick över tröskeln. När hon klarade att vara själv utan avspärrning i 5-10 minuter tränade jag att stänga en dörr mellan oss, först bara någon sekund, sedan gradvis längre. Poängen med den metoden är att hunden väljer att behärska sig och stanna, trots impulsen att vilja följa med. Det gör att den känner kontroll och blir mindre uppjagad.

#9 Vanligtvis tuggar hundar på märgben jo. Och många ger tomma märgben. Tyvärr finns inget "rätt storlek"

Du gör så klart som du vill. Ville bara påpeka det så andra vet.

#11 nja, där tror jag du har fel faktiskt. Men du har din åsikt och jag min. Min hund tuggar aldrig på märgben.

Fel angående Vad? Att hundar vanligtvis tuggar på märgben? Att hundar fastnar i dom oavsett storlek?

#13 Märgben är väldigt hårda. Jag har en schäfer och hon tuggar inte på dom, utan slickar ut innehållet. Och man måste ha en ganska stor storlek på märgbenet ur säkerhetssynpunkt.  Man kan ju inte ge ett litet märgben till stor hund, för då kan det ju fastna och stort hål nog så att heller inte tungan fastnar i hålet.  Det får ju inte finnas slamsor av senor eller torkat kött på benet så dom känner att dom vill gnaga på benet.

Har inte läst alla inlägg..

Men valpen är 5 mån. Det kan ta bra mycket mer tid innan den funkar ensam hemma. Min var helt omöjlig fram tills dryga 8månader gammal, nu som 15-16månaders  lämnar jag honom varje dag olika korta stunder, för att handla osv, ibland 1-2h när jag vet att han har fått aktivitet och rastning. Kunde säkert lämna mer men så ser inte min vardag ut, och vår träning har gått långsam. Iaf, när han är ensam nu så är han lugn. Sover mer eller mindre utslagen hela tiden jag är borta om han är trött, och ligger och vilar/väntar om han bara är rastad med vanlig promenad.

Du har fått många råd. För somliga funkar det att ge hunden nått att slicka på tex när man går. För oss funkade det INTE ALLS. Han jäktade bara upp sig av det, och när godiset var slut så var han uppe i varv, och ensam. Det var ingen bra taktik alls.

Jag gjorde som så att jag gav mig fan på att jag skulle gå in och ut MASSVIS av gånger tills han struntade i att jag försvann ut genom ytterdörren. Det var våran största tröskel så att säga. Han skällde också och hade sig när jag gick på toa när han var liten - men han slutade med det när jag gått på toa tillräckligt många gånger att han fattade att det inte var nått att hetsa upp sig för. Jag tränade aldrig det på nått vis alls, bara gjorde det. Så jag gjorde samma sak sen med ytterdörren. Det enda jag har försökt är att inte gå in PRECIS när han satt och skällde, men ibland innebar det ju en paus på nån sekund mellan skallen där i början. Personligen upplever jag inte att det var nån sån grej med att han "belönades" om man gick in när han skällde, han behövde helt enkelt vara med om situationen tillräckligt många gånger. Jag väntade aldrig in att han skulle sluta skälla när jag gick på toa tex - ändå slutade han helt med det.

Iaf. Valpen är 5mån, fortsätt träna och ge inte upp. Försök känn av vad som funkar bäst för er, du kan inte följa allas råd. Men det viktigaste är att du fortsätter träna och har en positiv inställning att detta kommer funka. Eftersom valpen går igång direkt när du går ut så är det nog en tröskel med ytterdörren för dig också. Om det vore jag hade jag klätt på mig, gått ut, låst,låst upp igen, gått in, klätt av mig. Och repeterat detta nån gång varje dag. Sen hade jag testat gå ner för trapphuset efter ett tag. Sett omdet funkade. Sen hade jag varierat med att ibland gå utanför dörren, ibland ut på gatan. Stålsatt mig och tänkt "detta ska jag göra 500 gånger om det så krävs". 

Lycka till,det kommer nog gå vägen om du härdar ut!

Hur är din egna känsla när du lämnar honom? Mina känslor när det blev just ensamhetsträning tog över mycket av just träningen, det blev för stor grej och jag kände mig dels spänd när jag lämnade henne och byggde upp en avancerad procedur som snarare gjorde henne mer orolig än lugn…och misslyckades träningen blev jag både orolig och frustrerad då jag visste att vi i framtiden var tvungna att kunna lämna henne hemma korta stunder oavsett. När sambon tog över träningen gick det över ganska snabbt då han inte alls hade något dåligt samvete för att lämna eller för reaktionen som kom efter. Tänker att oavsett dövhet är ju hundarna otroligt duktiga på att läsa av våra känslor och det påverkar :)

#16 Det där tror jag är jätteviktigt! De känner ju av ens sinnesstämning så himla väl. Har haft liknande problem, men inte just med ensamträning utan andra situationer där min hund blev stirrig. Ser det så väl i efterhand. Jag blev nervös för att det skulle skita sig. Hunden kände att jag var nervös inför situationen som alltså blev läskig eller upphetsande, beroende på vad det var. Det sket sig så klart. Inte så lätt att göra nåt åt dessvärre om oron redan uppstått hos en själv.

nollsjuarton, du kan inte ha haft valpen så länge. Minns din förra tråd. Jag tror som andra, börja från början och ta myrsteg. Lägg det på en nivå där DU känner dig lugn även om det bara är att gå ett steg från hunden och gå inte vidare förrän din egen oro släppt.

Man kan ju träna ute också. Binda hunden, säga till den att stanna och bara gå nåt steg ifrån till en början eller bara vända sig bort, för att till sist gå utom synhåll. Också en bra grej att kunna för hunden och det hänger ju på sätt och vis ihop med att klara att vara ensam hemma. Tror det är bra om man kan lägga in såna smågrejer liksom naturligt, många gånger under dagen.

Och jag tror på att prata med hunden också, även om han inte hör. När man säger t.ex. något lugnande eller uppmuntrande kommer man ju in i den stämningen själv och ens kroppspråk, både mimik och och gester, ändras automatiskt, man slipper spela teater liksom. Det är ju så man gör med hörande hundar utan att tänka på det. Man babblar på mest för sin egen skull och tycker hunden förstår. Och det gör den ju också. 😉

#16 #17 #18 Håller helt med er. Ju mindre "dålig" man känner sig för att lämna valpen -desto bättre. En gång hade jag vuxna hundar som iofs redan var okej med att vara ensamma.. men jag kommer ihåg nu att jag ALDRIG ens hade en tanke på att det var ett problem att lämna dem när jag gick. Jag bara gick utan att ha minsta lilla oro. Med valpen har det förstås varit annorlunda eftersom han reagerade på när jag gick ut ganska länge under sin uppväxt. Men det är helt sant att man måste intala sig själv att det inte är ett problem!

Ett tips jag har är att plugga in hörlurar och lyssna på musik/podcasts när man gör sig redo&går ut. Då kan man fokusera på det och inte valpen eller exakt hur den beter sig. Det är ett bra hjälpmedel för att hålla sig "neutral".

Brukar ofta tänka på det. Såna saker där jag INTE har tänkt nått, de har funkat finfint och gått smärtfritt. Men där jag har grubblat mycket, där har det gått trögt. Jag började tidigt lämna min valp i sovrummet bakom ett galler medans jag borstade tänderna/toa innan jag själv la mig. Det tog bara några kvällar, så la han sig tyst och väntade istället för att protestera. Numera lägger han sig alltid och somnar direkt när jag har in honom där innan jag går isäng, han vet liksom vad som gäller. Men när jag skulle träna på att lämna honom i vardagsrummet  (fick tipset att göra det som en del av ensamhetsträningen så han skulle vara i ett rum och inte hela lägenheten)  - då gick det mer åt pipan. Sovrummet ville han heller inte bli lämnad i dagtid, jag testade nångång iom att han var så lugn där om kvällarna, men var själv lite nervös för att göra det iom att det kändes så onaturligt att hiva in honom där för att sen gå hemifrån.

Tack alla för pepp! Jag har inte dåligt samvete för att jag lämnar honom för att jag ömmar för honom, men jag är bekymrad över att grannarna ska klaga på skället men framförallt är jag verkligen pissnervös (ursäkta svenskan) över att det inte ska funka. Vi börjar från början. Tack för alla tips!

#20 Ja, alltså man måste ju inte ha dåligt samvete, det räcker ju att vara nervös för att det inte ska funka som du säger. Så kände jag också,till den grad att jag fortfarande kan känna mig lite smånervis när jag går hemifrån ("tänk om han sätter igång och skäller?", typ). Men allt för att hålla sig lugn och icke-nervös är bra :)

Vi har svårt att skapa hans trygga plats. Ni har vi satt upp ett hörn med hans bur, leksaker, vattenskålen och han får alla mål mat där. Ikväll har jag suttit i säkert en timme och fått honom att somna. Är det kontraproduktivt om jag tvingar honom vara kvar i buren och jag sitter utanför och klappar tills han lugnat ner sig och somnat?

Varför måste han vara i buren blir min fråga?

Det måste han inte, men det vore bra om han hade en plats som är "ta det lugnt". Kan lika gärna vara en filt.

#20/TS, Sätt upp en lapp till grannarna i trappuppgången om att ni tränar på att hunden ska kunna vara ensam och tyst. Folk tenderar att störa sig betydligt mer (och klaga till hyresvärden) om de tror att ni struntar i att hunden skäller.