![[hurley]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Svårt att få kontakt ute
Jag har en tvåårig Coton som är en väldigt trevlig och glad hund. Vi har dock problemet med att när han är ute så är han otroligt fokuserad på omgivningen. Han vägrar gå, han lägger sig ner och spanar in hunden 50 meter bort, han verkar överhuvudtaget inte märka att jag existerar längre. Hundmöten är hemska pga detta.
Jag har haft några strategier för att försöka hantera detta. En period försökte jag avleda med det godaste godiset som fanns. Han brydde sig oftast inte.
Jag har försökt förekomma situationer som jag vet blir jobbiga, som hundmöten. Då kan det fungera med godis och att gå över på andra sidan gatan osv så länge jag hinner uppfatta den andra hunden innan min hund gör det.
Jag har haft strategin att försöka vara superrolig och börja stoja omkring och få honom att fokusera på mig och det kan ju funka ibland.
Just nu känner jag mig dock så himla less och misslyckad. Lägger han sig eller vägrar och gå tar jag honom helt enkelt under armen och stövlar iväg. Jag har slut på uppslag helt enkelt.
I en annan tråd var det någon som tipsade om boken "Släpp kontrollen lös…". Det har jag ni beställt och hoppas att jag kan hitta lite inspiration.
Är det någon som har eller haft liknande upplevelser? Hur hanterar ni detta? Är det helt fel av mig att lyfta eller bära iväg honom?
Den boken är kanonbra! Jag har bara erfarenhet av en utåtagerande hund men tror att dessa metoder kan hjälpa din hund också :)
Om du redan beställt boken så kommer jag inte skriva mer nu, bäst att du läser själv :)
En annan idé är att du börjar leka belöningslekar med honom, först inomhus, sen utomhus utan störning osv osv
Vänta på kontakt och direkt klicka eller röstmarkera "rätt" och så låt honom jaga din hand med godiset i. Eller kast iväg godiset bakom dig osv. Kör flera korta pass om dagen och avsluta (med en tydlig signal) innan hunden blir uttråkad, när den fortfarande söker kontakt.
Detta bygger upp hundens förväntan och engagemang i dig, då den aldrig vet vad för kul ni kommer hitta på. Att servera godis direkt till hundens mun blir snabbt tråkigt, det är roligare att få jobba för det :)
Tack för svar kinjelooo. Belöningslekar och bygga upp förväntan låter som att det kan passa! Har nog en tendens att servera godiset direkt till munnen. Klart att han tröttnar! Tack :)
Det är väldigt vanligt att man gör det! Men att ändra den rutinen plus att applicera vad boken förmedlar gör livet med hund mycket roligare ;)
Var bara noga med att lägga till störningar en för en i en kontrollerad situation. be hundkompisar om hjälp så att ni kan träna ihop osv.
Uppdatera gärna!
#kinjelooo! Boken är verkligen toppen! Som nybörjare med hund är det jättebra med konkreta övningar och exempel. Jag ska försöka uppdatera i tråden när jag känner att jag kommit någon vart :)
I feel you! Har en helt crazy unghund och känner mig också värdelös när han skiter i mig. Min räddning är att helt släppa kraven och göra målet till att vi börjar gå först när han tar kontakt. Jag låter honom titta på saker och ignorerar när han piper, drar och fjantar. INGET kommer att hända innan jag får kontakt. När jag väl får det blir det jättekul med godis och glatt beröm.
Det finns säkert vettigare saker i boken dock.
#6 Jag har faktiskt inte testat din metod en längre period och jag antar att det är det som krävs. Att man är konsekvent alltså. Och att man inte bryr sig om vad omgivningen tycker. Det gör jag alldeles för mycket..
Välkommen till klubben… :P
Detta med att vänta till man får kontakt. Visst, helt OK på vanliga promenader/rastningsrundor. Men det funkar helt enkelt inte om man är ute för att göra nått annat där man måste ta sig en bit, eller om man promenerar med vänner tex.
#7 Det brukade jag också göra. Idag har jag dock utvecklat nämnd metod och satsar på att hjälpa honom mer.
Grunden är densamma, men om vi fastnar lite väl länge för att han tittar omkring eller inte förstår kan jag säga hans namn med glad röst, gunga i kopplet och ta lekpauser för gott uppförande. Klicker är guld iallafall! Jag belönar antingen att han backar när det tar stopp eller ögonkontakt. Kopplet får inte vara spänt och han måste hålla tyst. Piper han tittar jag bort och väntar tills han blir tyst innan jag tittar igen. Hoppar han tar jag tag i halsbandet/kortar kopplet ordentligt tills han går ner själv.
#8 Det har du rätt i.
#9 Tack för att du delar med dig. Det är intressant att veta hur andra beter sig.
Idag har det varit riktigt slaskigt så att ta vovven under armen har inte varit optimalt. Det är ju heller ingen långsiktig lösning.