Livliga valpar!
Hallå alla hundägare!
Jag är nyfiken på om några här har haft riktigt livliga valpar? min valp närmar sig 14 veckor nu och är alltid i full fart, biter på allt möjligt och har man honom i knät ska han alltid bita i händerna vilket jag antar kommer avta då tänderna byts ut.
Vi går valpkurs nu vilket är väldigt lärorikt! Det som är intressant är att han är relativt lugn i nya miljöer men när vi är inomhus har han svårt att slappna av. Vi tränar mycket kontakt och han är oerhört lättlärd, är inte rädd av sig och allmänt nyfiken på omvärlden vilket är härligt :) dock blir jag ofta väldigt trött då han alltid är i full gång, ska bita och ha sig, hur gjorde ni för att orka er igenom dagarna haha? det tär ordentligt på krafterna att ha valp…
Med detta sagt undrar jag vid vilken ålder era valpar började lugna ner sig och hur de var vid 4-5 månader? Är så kul att höra andras valpberättelser så ni får gärna dela med er.😃
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Har en 4 månaders valp. Totalt skogstokig haha. Han busar hela dagarna i stort sett. Redan när jag träffade honom första gången var han vild så visste lite vad jag gav mig in i när jag valde honom. Ville ha en pigg hund. Han har alltid sovit hela nätterna från 22 till 9-10 på morgonen så det är ju skönt.
#1 Haha åh! Vår kille sover också hela nätter vilket är väldigt skönt. Vad brukar ni hitta på om dagarna?
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Ja det är väldigt olika. Busa, gosa, träna, gå ner till parken så han får springa i snön eller fara till hans hundkompis och leka :) beror lite på hur energinivån ser ut för dagen
Jg hade alltid en kong med fryst färslfoder i frysen som jag tog fram när hon blev för vild. Alltid tuggben/toarullar/leksaker i närheten som hon fick hon ville bitas, det gick inte att klappa på henne utan att hon bet så hon fick ha en leksak i munnen medan man klappade på henne helt enkelt. Nu är hon inte jobbig alls, förutom att hon röjer en del med inne men vi är nyinflyttade och hon har inte riktigt förstått att man ska vara lugn även här :p
-
Du… skoja inte.😃
JA, min numera 15-månaders var…LIVLIG.
Jag hade sår på händerna konstant eftersom han ofta fick för sig att hoppa upp och nafsa mot dem och de vassa tänderna rispade i på vägen ner. När vi gick ut så hängde han konstant i början i mina skosnören, var fanken helt omöjligt att ta sig nånstans. Byxor? WOHOO LEKSAK BITBIT. Inomhus, bita i möbler. Aldrig lägga sig och vila eller sova. Sket i alla leksaker eller tugg-trossar, bara händer och möbler dög att bita i.
Känner igen mig i princip allt det du säger. Min började lugna ner sig med bitandet runt 5 månader ja, men har sen haft några småjobbiga perioder med andra saker, men i stora drag så var det från 5-6 månader och äldre som han faktiskt gick och la sig och vilade av sig själv mer o mer också..
Allt man kan göra som avleder valpen/ger den nått att göra så man slipper ta smällen själv är bra.
Var samma för mig att han sov hela natten dock! Det kanske är turen i oturen när man får en sån livlig valp.. :P
#4 Jag brukar ta fram ett ben och bryta beteendet när han blir för vild, det är så gulligt eftersom han hoppar upp där jag sitter (ofta i soffan) och vill tugga bredvid mig haha <3 #5 skönt att det blev bättre för dig efter 5 månader! Det är så lustigt för vi fick den lugnaste valpen i kullen och ÄNDÅ är han så livlig… ____ Vi ska bygga om trädgården idag så att han har möjlighet att springa av sig, vi kan inte ha honom lös där än då grannarna bygger om. Tror ni att det kommer göra honom lugnare om jag släpper honom lös på trädgården och aktiverar honom där?
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Jajjemen. Min senaste hund, som nu är 15 månader, har alltid varit riktigt livlig. Det är stor skillnad mot den äldre hunden. Hon klarar numera att lugna ner sig inomhus (ibland måste jag hjälpa till med det), men utomhus är det fortfarande full fart. En hundtränare kallade henne "ett popcorn i ett snöre" och det är en passande beskrivning. Jag tror att det där till viss mån är åldersbetingat, mina andra hundar har lugnat ner sig när de blivit lite äldre. Det är väl det man får hoppas på… 🤔
#6 Det skadar ju aldrig att en valp får rusa av sig då o då. Alltså, jag tog dagligen bilen ut till skogen/nån hage där min valp kunde springa lös (eller med långlina). En väldigt livlig valp som bara ska gå i koppel…det är jobbigt. Och inte så kul för valpen. Smart att fixa till trädgården så!
Ska dom lugna ner sig? Det har inte min unghund på 2 år läst i någon bok minnsan. Jag brukar säga att när han lugnar ner sig och slutar hoppa som en känguru vart han än går, då har han artros eller ngt annat som gör ont som man f år när man blir gammal.
Skämt osido, det kommer tids nog :p
Sajtvärd på Akvarieräkor ifokus och m_edarbetare på Agility ifokus
_(f.d MelvinMimmiLufsen)
Precis hemkommen efter en hemsk promenad!! han blev helt galen och bet sönder mina skosnören och jackärm…. när slutar detta???? När vi kom in i huset efter promenaden så var han fortfarande uppspelt så jag satte mig ner och kortade kopplet samt bad honom lägga sig. När han lugnade ner sig fortsatte vi gå så uppenbarligen funkade det, ska fortsätta använda denna teknik…
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Bara en tanke när du själv är inne på ”korta kopplet”. En passivitetsövning jag börjat med är att hunden ”automatiskt” ska lägga sig ned när du ställer dig på kopplet. Blir alltså som ett tyst kommando.När du ställer dig på kopplet ska hunden lägga sig ner. Då belönar du. Hunden ska ligga kvar tills du går bort från kopplet och säger något annat ”nu går vi” eller liknande. Börja träna inne utan störning, när hunden förstår tränar du ute, först störningsfritt och sen med mer störning. Då kan du ju enklare bryta hans ”ryck” med att ställa dig på kopplet.
#11 Bra tips, ska testa det!
Det är så oerhört frustrerande när han FOR omkring mig i cirklar och flyger omkring, han kan hålla på så i 10-20 minuter, ger nästan upp..
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
#10 … 14 veckor var han? Dvs snart 4 mån.
Jag skulle säga ungefär såhär.. håll ut 2-3månader så kommer det antagligen se annorlunda ut nu till våren ska du se :) Förstås kommer inte allt vara en dans på rosor med en 7-månaders heller, men det kommer hända skillnader, han kommer inte bita konstant på dig och möbler på samma sätt, etc. Ryck får de ju även som unghundar, men det är mer då o då istället för en konstant plåga. Håll ut bara :)
Angående såna superjobbiga promenader. Måste du verkligen promenera då just när han är som galnast? Är det kanske inte bättre att bara ta en lekstund utomhus (förstås även att han får kiss/bajs-paus nångång under utevistelsen..) ? När min var samma ålder gick vi verkligen inte bara ut och promenerade, inte majoriteten av gångerna. Vi gick ut för att rasta och leka ungefär. Testa saker på lekplatsen intill, kampa med tross, nosa godis i gräset…såna saker. Det är väl inte så viktigt att ni måste gå tråkiga promenader runt kvarteren just nu hela tiden?
#13 Tack för ett bra svar! Jag hade räknat fel, han blev 16 veckor igår!
Ja, skönt att höra att det blir lite bättre sedan, det behövde jag. Det är värt att tänka på men vill poängtera att vi givetvis inte går ut på regelrätta promenader runt kvarteret utan det handlar om 5 minuters gång så han får kissa och nosa på omgivningen. Nästa gång vi går ut ska jag kasta ut lite godis, tack så mycket för tipset!
-----
Trots att jag alltid försöker att vara lugn så händer det att jag bryter ihop när det blir för mycket, då får någon i min familj "ta över". Får så fruktansvärt dåligt samvete över att jag inte lyckas vara lugn när han blir jobbig (ibland gör det ju riktigt ont när han biter hål) och då blir jag ledsen över att jag inte kan hålla mina känslor i schack. Han har varit väldigt jobbigt under förmiddagen och nu i eftermiddags lade han sig i min famn och blev sitt "normala" jag, då förstår man att allt är värt och vilken FANTASTISK hund han är. Det är väl egentligen inte honom jag är arg på (han är ju valp för tusan!!!:P) utan mig egentligen.
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Dom första månaderna efter vi hämtat vår valp kunde han vara helt galen. Han bet ens ben, händer och armar med hans sylvassa tänder så att det nästan såg ut som något slags självskadebeteende på ens armar. Han kunde ibland få världens ryck på kvällarna eller när han var övertrött och då sprang han runt i hela huset och gjorde allt han inte fick. Vi tänkte "Vad har vi fått för hund egentligen?" och om jag ska vara ärlig tyckte vi alla i familjen att det var väldigt jobbigt. Men när han blev lite äldre (ca 5-6 månader) började allt det där försvinna och det där med bitandet berodde troligast på hans tänder han skulle tappa. Nu är han 8 månader och är världens bästa hund! Nu är han inte alls jobbig längre och vi skulle inte kunna tänka oss ett liv utan honom.
#15 TACK!!!!!
Blev väldigt glad av att läsa ditt inlägg, det behövdes. Jag förstår att valpbeteendet försvinner så småningom men det är inte lätt att tänka så i stunden när han är galen :P som jag nämnde tidigare har jag väl dåligt samvete över att jag inte hanterar det bättre men vad ska man göra liksom… bara att ta en dag i taget :)
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Kan nästan garantera att det kommer att bli bättre ju längre tiden går. Valpar växer, tappar sina tänder och har sina perioder där dom är lite galna. Först tänkte nog alla i familjen "Vad i hela friden har vi gett oss in i?" och visste ibland inte vad vi skulle göra och hur vi skulle försöka få bort det beteendet. Vi är med i en Facebook grupp med dom andra hundarna i hans kulls ägare och i början var den en som berättade lite om hur hennes valp var och frågade om det var ungefär lika för alla. Hon skrev bland annat att hennes valp bet henne hela tiden och nästan allt hon skrev stämmde in med hur det var med min valp. Sen berättade alla hur det var med deras och alla hade samma problem. Så jag tror att det inte är allt för ovanligt med valpar som beter sig lite "galet" i början men dom växer oftast ifrån det. Men som sagt blev det mycket bättre med tiden och nu tycker vi att han är den perfekta hunden för oss. :D
Kom bara ihåg sen att det kan komma fler perioder som är lite jobbiga, efter den första jobbiga valp-perioden är över. Men det är annorlunda. Och lättare att förstå att det kommer och går såna faser när man varit med om någon före:)
Jättebra att ni kan hjälpa varandra så! När du själv blir för trött dvs och behöver ta en paus. Jag var själv 24/7 med min valp, kan säga att det testade min stresstålighet till ABSOLUT MAX ibland.😂