En bekant till mig tog två fd gatuhundar från Spanien efter att ha volontärjobbat där och blivit kär i två där.
Den ena hade hon sedan i ett halvår innan hon tvingades avliva den pga extremt dåliga höfter som orsakade hunden stor smärta. Den andra hade hon längre och den verkade fungera helt ok och matte var glad åt sin hund. När hon köpte hund nästa gång köpte hon dock en svensk omplacering istället för att minimera risken att råka ut för något i stil med det som hände med den första hunden.

En annan vän tog också hem en spansk hund. Hon var otroligt glad med sin hund och de passade jättebra ihop. Hunden hade ett extremt resursförsvar mot andra hundar, framförallt på hemmaplan, men eftersom de bara hade den hunden så gjorde det inte så mycket. Tyvärr hade även den hunden väldigt ont i bakpartiet, var är oklart och tyvärr var matte själv inte tillräckligt kunnig för att se det, men hundens ena bakben var extremt omusklat, andra bakbenet var jättestort och den rörde sig hemskt illa. Jag skulle tippa på att det var något den kom med, för jag såg det där redan från start även om det blev värre och värre.

En klasskamrat hade praktik på ett sådant där hundhem i Spanien. Hon berättade hur de avlade på hundarna i hägnen där för att tjäna pengar, för valparna var ju mer lättsålda. Hon berättade också hur hon misstänkte fusk med papper på hundarna och hur det var "rädda allt som räddas kan" även om man för hundarnas skull borde ha avlivat för att bespara dem massor av lidande.

Med andra ord, när du får hem din hund, se till att ta den på en ordentlig veterinärundersökning, försök kolla att pappren verkligen är som de ska (gärna med hjälp av veterinären) och försök även få till en genomgång hos en riktigt bra fysioterapeut. Det är bättre att hitta problem så fort som möjligt än att vänta tills något är heltokigt.

tack för svar! :) tråkigt när dom bara är ute efter pengar! :(
jag har redan veterinärbesök inbokat och är inställd på att det blir mycket jobb :)

#2, verkligen. Och det var ändå ett av de "stora och kända" ställena…

jag har en Fd gatuhund, inte från spanien, utan från Bosnien

jag fick honom när han var strax under året, och det har varit mycket jobb, och är fortfarande mycket jobb, man får ta i beräkning att det kommer ta ett tag innan hunden lär sej språket, och även att lita på människor

och sen är det det där med hälsan, det är som att köpa grisen i säcken, man kan få en kärnfrisk hund som blir 20 år gammal, eller så får man hem en hund som är så dålig att det mest humana är att låta de somna in ung.

personligen skulle jag hellre ta en svensk omplacering än att stödja en eventuellt oseriös förening vars främsta mål är att tjäna pengar (min hund fanns i sverige och var en privat om,placering där inga pengar utbyttes, så har inte stött en sådan förening)

ja min tanke från början var att leta efter omplacering i sverige, har vart många om och men, men hittade en seriös och betalar ingenting för själva hunden. har sett många oseriösa säljare (även här i sverige). omplaceringar e alltid svårt, man vet aldrig vad de vart med om :( har haft hund tidigare som också vart omplacering från sverige :)

Min tik finns tyvärr inte längre i livet men vi fick ändå sex år tillsammans innan hon blev sjuk. Som många raser med längre ryggar (ex. tax) hade hon också känningar av ett diskbråck men smärtan försvann med vila och kom lyckligtvis aldrig tillbaka.

I övrigt var hon den enklaste hunden jag ägt. Hon gillade visserligen inte påflugna människor men gjorde de ingen stor sak av henne var det inga problem. När hon lärde känna någon däremot var hon deras bästa vän och sprang glatt förbi deras hundar för att hälsa på ägaren. Annars gick hon aldrig fram till någon, vare sig hund eller människa. Lyssnade alltid, var otroligt följsam och förarbunden. Dock inte särskilt intresserad av regelrätt träning. Men totalt oproblematisk, alltid. Jag drog helt klart en vinstlott även om jag både besökte henne och pratade i timmar med hennes jourhem innan jag bestämde mig.

Vill inte kasta skit på trådstartaren, det är inget personligt. Trodde dock att adoptionen av gatuhundar från syd och öst stannat av! Jag håller själv till utanför Sverige i ett land jag vet att hundar adopterats från. Självklart är det tråkigt att se gatuhundarna ströva omkring men ännu tråkigare är det att dessa hundar tas till Sverige där vi har väldigt friska hundar än så länge. Hur kan man tänka tanken på att importera en gatuhund efter alla dessa rapporter från diverse veterinärer som vittnar om smittorisker för våra svenska hundar (för att inte exkludera, även importerade rashundar uppfödda av seriös kennel) men även för oss människor!? Det är verkligen djupt oseriöst att som både organisation skicka gatuhundar till Sverige men även som privatperson att stödja detta och importera en gatuhund. http://www.sva.se/djurhalsa/hund/att-tanka-pa-vid-kop-av-hund/adoption-av-gatuhund-innebar-risker Dessutom berättar flera köpare om missförhållanden vid transporten till Sverige och att deras importer haft för svårt att anpassa sig till sitt nya liv så avlivning varit det enda alternativet. Ja vissa däribland några här i tråden vittnar även om att deras hundar haft fysiska problem som lett till avlivning. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/vill-varna-for-adoption-av-hundar-fran-rumanien Sen köper jag inte att du inte kan hitta någon lämplig svenskfödd omplacering. Det finns ett stort överflöd och oavsett om du köper en gammal mops eller en överaktiv amstaff/huskeyblandis lär du få det tusen gånger enklare än med en oanpassad förmodligen smittbärande gatuhund. Det finns för sjutton hur många omplaceringar som helst i Sverige, bara att kolla in blocket. Så snälla alla ni som tänker importera, tänk på våra svenska hundar! Jag kan lova att inga seriösa hundägare eller uppfödare vill ha in bärare och spridare av rabies, leishmania, diverse parasiter, leptospiros osv. Flera av sjukdomarna som dessa gatuhundar kan ha är dessutom obotbara. Vill ni gärna hjälpa gatuhundarna så stöd organisationer som hjälper hundarna på plats men ta för guds skull inte in djuren i Sverige!

Kompletterar med några länkar. http://www.sva.se/om-sva/pressrum/nyheter-fran-sva/se-upp-for-import-av-gatuhundar https://www.aftonbladet.se/nyheter/article21051123.ab https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/varning-for-import-av-gatuhundar https://www.google.se/amp/s/dognews.se/2016/05/10/undvik-adoption-av-gatuhundar-2/amp/

#7: Jag utgår från att du är för att stänga gränserna helt och hållet oavsett anledning till import?

För tyvärr är det ju så att även avelshundar har dragit in smittor i Sverige. För att inte tala om de hundar som följt med sin husse/matte på semester. Eller de utställningshundar som fått komma in och delta på utställningar trots att de saknat godkänd rabiesvaccinering..

Sen beror det alldeles på vilket land hunden kommer ifrån, Irland har som ex. ungefär samma sjukdomar som finns i Sverige. Leishmania är en av de sjukdomar som inte är smittsamma i Sverige eftersom smittbärare saknas. Angående rabies så ser jag större risker med att vi lättat på reglerna.

Sen har jag många problem med importen av gatuhundar, att man väljer kvantitet före kvalitet och skickar sjuka/skadade/rädda hundar till en osäker framtid men jag tror att alla vinner på att nyansera debatten. Min största motståndare när jag tog min spanska hund tog själv med sina hundar på semestern till just… Spanien. Dubbelmoralen är ofta slående.

Så jag antar att du tagit många svenska omplaceringar? Och svarat på många annonser på Blocket? För en svensk hyfsat okomplicerad frisk sällskapshund kan jag säga dig är hårdvaluta. På min tik fick ägarna över 300 mejl på två dagar. De som inte får nya hem har, tyvärr, ofta problem som gör dem svåra att omplacera. Det har ingenting med varifrån de kommer att göra.

Dock håller jag med om att många hundar aldrig skulle ha skickats till Sverige och utsättas för den stressen. Att de inte är anpassade för det liv det innebär att bo i lägenhet mitt i en stad eller liknande. Och att många verksamheter mörkar de problem det kan innebära.  Det senare är tyvärr inte unikt för utländska hundar. Många privata hundägare verkar gärna ljuga sig blå bara man blir av med hunden, sak samma om den hamnar i ett hem där den passar.

En majoritet av de jag träffat har dock, trots allt, varit väldigt trevliga. Men då har jag bara träffat en hundratal och som många andra har jag också läst och sett en del skräckhistorier, främst med skador som mörkats och väldigt rädda hundar som inte borde omplacerats alls. Så jag skulle, om jag valde att ta en till utländsk hund, vara väldigt skeptisk till det föreningen berättar för mig (om det inte vore en förening jag litar på, det finns någon enstaka bra) och absolut passa mig för beskrivningar som "lite försiktig" och "behöver kärlek för att blomma ut" och liknande.

#9 Helt stängda gränser är jag inte för men det borde skärpas till rejält tycker jag. Det ska inte gå att ta hit djur som varit papperslösa. Diskuterar gärna det i en annan tråd ifall du har lust. 

Det har förekommit att importerade avelsdjur dragit hit smittor ja men personligen tror jag att det är väldigt mycket vanligare att gatuhundarna med osäker bakgrund drar med sig skit.  En viss skillnad är också att avelsdjuren föds upp i en kontrollerad miljö och för det mesta hamnar hos kunniga människor i Sverige som upptäcker om något är galet. Jag har svårt att så att någon oseriös "buskavlare" har lust att lägga stora summor på att importera ett avelsdjur. Det är för det mesta vanliga hundägare som adopterar gatuhundar, som inte besitter samma kunskap som uppfödare. Som oerfaren kan det vara svårt att upptäcka fel. Seriösa uppfödare gör för det mesta även regelbundna hälsokontroller och har kontakt med veterinärer så därav lär en sjuk importerad avelshund snart vara avlivad/botad medan en hobbyägares gatuhund kan gå runt länge och sprida skit innan det upptäcks att något är fel.

Har haft några svenska omplaceringar som jag köpt på blocket samt sålt ett par egna hundar på den sajten. Allt har fungerat klockrent och hundarna jag sålt har det superbra. Det kryllar av oseriösa människor som säljer problemhundar men ska man ändå köpa ett problem kan man väl köpa ett svenskt problem åtminstone. Förstår inte varför man ska envisas med att dra hit en potentiellt sjuk smittbärande gatuhund man aldrig träffat som förmodligen har både psykiska och fysiska problem när man kan göra lika stor nytta genom att sponsra hjälporganisationer på plats? Många blockethundar är också ofta både psykiskt och en del fysiskt skadade men den besitter förmodligen inte sjukdomar vi inte har än i Sverige i alla fall.

Jag har 3 st. 2 från Spanien och 1 från Portugal. Jag har haft dem sedan 2010.  Jag har nog haft tur, för jag har inte upplevt att det varit speciellt mycket jobb, de har inte haft några rädslor osv som jag känt varit jobbiga.  Jag har gått mycket kurser med dem, och de fungerar superbra, både med andra hundar,  jättevänliga mot alla människor.   De problem jag haft, har varit ffa med podencon, som för ungefär 5 år sedan, började dricka och kissa sjukt mycket. Massor med prover togs, hans levervärden var inte bra, men de hittade aldrig någon orsak. Han låg inne på djursjukhuset för törstutredning, men det gav inget heller. Veterinärerna sa då att det ju finns sjukdomar på djur i andra länder, som svenska veterinärer aldrig kommer i kontakt med, och därför inte ens har tester för det. 

Jag rekommenderar aldrig någon att ta hem hundar som bott utomlands i shelter. Mina senaste omplaceringar har varit svenska. Renrasiga. Det finns jättemånga hundar som söker nytt hem här i SVerige, och tyvärr har det blivit mer och mer vanligt att hundar skjutsas en bit ut i skogen, och lämnas, eller knyts fast på stan och lämnas. Här i Sverige alltså.

Hej! 

Jag har adopterad en kille från Triple A i Marbella. Han är någon slag herdehund/bergshund och är både vacker, klok, social och hängivet. Vi såg honom första gången när vi bodde i Spanien och han var då 3 månader gammal - nu är han 7 månader och vi bor i Sverige igen. Det är det absolut bästa vi gjort <3

Jag adopterade min förra hund från Spanien 2003. Det var en belgarblandis, dvs ganska stor tjej. Vi upptäckte en hudtumör på henne 2016, då var hon fortfarande riktigt pigg men hon tacklade fort av efter veterinärbesöket då vi skulle bestämma oss för hur vi skulle göra (men visste redan när jag gick därifrån att vi skulle avliva) så vi fick tidigarelägga den första inbokade tiden. Hon skulle blivit 14 år och hade bara haft urinvägsinfektion som enda sjukdom hela livet.

Hon kom från SOS, som betyder Spay Our Strays, vilket betyder att gatuhundar ska kastreras för att undvika att det blir fler, men de räddar friska hundar från att avlivas och ger också en hundar som är äldre eller behöver vård ett för alltid hem på sitt hägn. Eftersom de kastrerar alla hundar så är det inte fråga om någon "avel i hägn". 

Nu har jag nyligen fått hem en ny hund från Malaga från en organisation som inte har någon egen anläggning utan bara har jourhem. Även hon kastrerades så fort som möjligt - hundar är ett stort problem därnere och avlivas i parti och minut på "pounds". Det var extra bråttom med kastrationen eftersom hon hade valpar på gång, som plockades ut med livmodern och aldrig fick chansen att bli gatuhundar. Så det är skitsnack att organisationerna avlar i hägnen. Det finns många seriösa människor som bara vill att hundar ska få bra hem (och aldrig ge upphov till fler hundar). Den här gången hade jag en annan behovsbild, min förra hund blev visserligen en utmärkt familjehund, men nu behövde jag en hund som går fint med småbarn och katter. Ibland kollar jag på hundstallet och liknande men det är ganska ovanligt att de är ok med både småbarn och katter. Ofta blir urvalet väldigt begränsat. Men att det blev en spansk hund till beror bara på att jag såg en liten film med henne och blev lite kär, och jag har ju gjort det förut… Jag har kikat till och från på alla möjliga omplaceringsannonser. För mig känns flygtransport mer seriöst än bil, jag känner mig helt trygg att det inte kan fuskas med tullen när dom flyger, men vet att det finns seriösa organisationer som transporterar hundar på väg från Irland. Till och med SVA har uttalat sig om att de irländska hundarna är friskare än de svenska.

Om att tjäna pengar har jag väldigt svårt att förstå hur avgiften ens täcker tester, vaccinationer och kastration, transporter hit och dit, en del veterinärbesök har det blivit - för vaccinationer mm - men det kanske jourhemmet bjuder på) men det är nog billigare med veterinärvård därnere. Plus flygbiljett och transportbur (som jag fick behålla, det var en modell som kostar 2000 här). Kastrerad tik är ett stort plus också, man slipper livmoderinflammation, det är ju ganska vanligt och dom kan ju dö av det.

Det verkar som om reglerna har lättat rejält jämfört med när jag fick hit min förra hund. Åldersgränsen t ex verkar ha gått neråt. Då var det 8 månader inom EU. SKK ska ha lobbat för att det ska bli lättare att transportera hundar över gränserna, kanske dags att påverka dom att lobba åt andra hållet? Vi har i princip inga hemlösa hundar här, och det är utmärkt att man kan adoptera utifrån, men det behöver inte vara för enkelt.

Med tanke på hur länge, och hur många hundar som kommit från Spanien vid det här laget så kan man nog kallt konstatera att det aldrig blev någon stor hälsoskandal av det… Det är ju inte som att jag var så tidigt ute första gången heller.

@eala, mastin español? När min nuvarande vovve kom, så kom det också en mastin-valp, som kom från ett nätverk som heter "Save a mastin". Tror dom finns på facebook kanske…

Det känns som att flera som adopterat/adopterar inte gärna diskuterar, är det för att man vet att det är fel egentligen och inte har några riktiga argument och källor att komma med? Pratade om fenomenet med min vän som är veterinär idag. Tycker #11 Maja2 sammanfattar det hela bra. Svenska veterinärer saknar verktyg och tester för flera sjukdomar som dessa adopterade gatuhundar kan ta med sig. Hon liksom varenda seriös uppfödare och veterinär (samt seriösa kunniga hundmänniskor öht.) jag pratat med tycker att det är katastrof. Man gör mer skada än nytta i det stora hela vid adoption av gatuhund. Vill man göra nytta på riktigt lägger man istället pengarna på att hjälpa djuren på plats genom organisationer eller varför inte volontärarbete. 

Trådkapning men det här är viktig information. Vi borde vara rädda om våra svenska hundar och värna om vår goda hundhälsa.

https://hundarutanhem.se här finns hundar från spanien

#16 hundarutanhem är en scam! När jag letade efter en omplacering (innan jag fattade att man inte ska släpa dit hundar från utlandet dvs) så hörde jag av mig ang. flera hundar på deras hemsida. Samtliga visade sig vara ”bokade” i samma stund (fast de var tillgängliga enl.hemsidan) och jag har fått förslag på andra hundar, de flesta med någon slags problematik. Antingen separationsångest, hundaggression eller sjukdomar. Vet att folk har råkat illa ut pga huh eftersom de omplacerar allt som ”går att rädda” och vägrar avliva sjuka djur. Har lite erfarenhet av en annan organisation (spanska hundar) där alla hundar måste medicineras ”med en billig medicin” pga en oklar sjukdom. Hur seriöst är detta? Dessutom har de omplacerat en schäfer böandning till en ung tjej utan någon öht hunderfarenhet, som också skulle medicineras. Hon fick inte ens veta vad det är för medicin och varför innan hon fick hunden…