Man ska alltid ha kontroll, oavsett störning - och då spelar det ingen roll om det är koppel, långlina, inhägnad eller en stadig inkallning.

1# vad räknas som stadig inkallning enligt dig?:) tänker mest att hur man kan vara säker på att hunden lyssnar exakt alla gånger.

Säger som #1 att man alltid ska ha kontroll över situationen. Inkallningen måste sitta om man har hunden lös och hunden får inte reagera konstigt i vissa situationen (som stör inkallning/koncentration). Dock tycker jag inte att det är okej, oavsett hur lydig hunden än är, att ha hunden lös bland mycket folk tex på stan.

Idioter som har hunden lös på gator i stadsmiljö anser jag. Hur mycket inkallningen än sitter kan det hända andra saker, och där ska den ändå inte springa runt så de kan väl ha ett koppel på ändå? Hänt mig två gånger nyligen att såna hundar har sprungit fram till oss dessutom. Höll sig tydligen till ägarna ända tills en annan hund kom i närheten…

Däremot har alla sin hund lös ibland, i skogen mm. Det tycker jag är helt ok, under ansvar förstås.

SÅ länge man har ett såkallat "Osynligt koppel" på hunden, så ser jag inget problem i att den får vara lös överallt, men då ska "kopplet" finnas där oavsett situation också

Jag kan ha min hund lös på en cykelväg. Då är det seeeent på kvällen när ingen annan är ute, och det är inte ens bilar i närheten. Hon kommer när jag kallar. Det brukar vara dagens sista fnatt, sen går vi och lägger oss. :) Annars är hon bara ute i skogen eller på åkrar. Och jag önskar att alla hade koppel på sin hund. Om man ändå har "osynlig koppel", varför inte sätta på en synlig för sina medmänniskors skull? Det finns människor som är hundrädda…

Jag har alltid Tinja lös. Alltid. Även ibland på vår parkering och på gångvägarna ner mot skogen. Kommer mötande kallar jag in henne till fotgående. Hon är ju extremt lyhörd och skulle hellre gå på glödande kol än att göra något hon inte får. I skogen drar hon aldrig på vilt, och då har ändå harar farit upp rätt framför nosen på henne.  Hon springer extremt sällan utom synhåll, och då står hon där och väntar på att jag ska komma ikapp.

Har dock henne kopplad på "allmänsidan" av lägenhetshusen, där det fick lekplatser, gräsplättar, grillplatser m.m. Har henne såklart även kopplad i stan, om vi inte är ute på något fält. 

Angående hundrädda.. Det är inte mitt ansvar? De får väl gå KBT-terapi och bota sin hundrädsla. Jag tvingar inte folk att sluta köra båt/kanot/gummibåt när jag badar bara för att jag har fobi för det. Det är mitt problem, inte deras.

Jag tänker mest inne på bostadsområden. Vi har en man här som alltid har sin större hund lös på gården, den är snäll och lydig men ofta långt ifrån sin ägare som fortsätter att gå utan att vänta på hunden. Jag tycker att människor ska kunna känna sig trygga i sitt hem. Om en kort snöre hjälper så gör jag det gärna, det är inte som om hunden dör av att ha koppel på sig.

Jag tycker att man ska följa de kommunala ordningsföreskrifterna  och övriga lagar som minimum, det är varje hundägares ansvar. Väljer man att strunta i det tycker jag att det ställs extrema krav på att det aldrig någonsin får gå fel, för går det fel kommer det påverka alla andra hundägares redan begränsade möjligheter att ha våra hundar lösa.

#1 Dvs att man alltid har kontroll, och alltid kan kalla in, det är en stadig inkallning :) 

Tycker att man har hunden kopplad vid alla möten av människor, vilket snabbt utesluter att ha hunden lös t.ex. på stan, bostadsområden etc.

Jag hänger också alltid på ett koppel när jag möter andra, varesig det är löpare, ryttare, andra hundar eller bara folk ute på promenad. Inte för att mina hundar skulle springa fram till dem utan av hänsyn, för att de jag möter ska känna sig trygga. De vet ju inte hur mina hundar är. På samma sätt är jag tacksam som ryttare, löpare och hundägare om de jag möter också kopplar sina.

Om jag ska vara helt ärlig blir jag alltid misstänksam när jag hör folk säga att de med 100% säkerhet VET att hunden ALDRIG skulle kunna springa fram till nån, ALLTID kommer in varje inkallning oavsett vad som händer, vilken störning det är (även sånt som hunden aldrig varit med om förstås då?), ALDRIG skulle kunna bli skrämd av något tillräckligt för att hoppa nått steg åt endera håll? Vad sjutton är det för en hund undrar jag? 

Jag tror det handlar om ego att ha hunden lös på trottoarer i stan.

Jag tycker att det är respektlöst att inte koppla hunden vid möte med vare sig gångare, hundar, cyklister eller någon öht. #7 nej, det är inte ditt ansvar men lite hyfs och hänsyn för omgivningen får man ha. Folk ska inte behöva undra och gissa om hunden kommer göra något mot dem, koppel är en tydlig signal om att man tar sitt ansvar.

Jag har min hund kopplad på platser som inte lämpar sig att ha henne lös. Det gäller exempelvis i stan, i bostadsområden med mycket rörelse, bland bilar och där det kan vara svårt att ha god uppsikt frammåt (slingriga småvägar). I skogen, eller vissa motionsspår kan jag ha genne lös eller i lina. Då kallas hon in och sätts eller läggs ner vid sidan. Jag avskyr själv att möta lösa hundar när jag joggar.jag håller henne även kopplad i välbesökta motionsspår. Allmän plats, så länge som lagen inte förbjuder det ser jag som en stor kompromiss. Jag ser det som en ganska liten sak att koppla min hund i möte med människor. Vi har ju alla rätt att röra oss på ytan, och då tycker jag att man tar hänsyn både till andra gångare och hundekipage. Jag har väldigt svårt för inställningen att ditt problem inte är mitt problem så jag gör som jag vill. Det är på grund av den inställningen som många platser i staden jag bor inte alls tillåter hundar, för det blir resultatet när folk inte kan ta hänsyn till andra. Att koppla är en enkel åtgärd som tydligt visar att man tar ansvar. Mötande kan aldrig veta hur bra pli du har på din hund. Det gäller inte bara hundrädda, det gäller även oss med hundar som kan vara lite reaktiva, eller vi med barn. Jag är supernoga med min dotter på 1 år att man aldrig får gå fram till en främmande hund, man får titta, men aldrig gå fram på några villkor. Jag förväntar mig i min tur att andra hundägare visar respekt när vi kommer, för helt ärligt, jag skulle aldrig bli våldsam mot ett annat djur, ens när de gett sig på min hund. Kommer det däremot en lös hund springande mot mitt barn skulle jag måtta en spark så det slår gnistor om det. Hundrädda, eller hundar som är reaktiva måste också få existera utan att få höra "ditt problem, jag gör som jag vill" och då får man mötas i kompromisser!

Håller helt med övriga om att man bör visa hänsyn mot övriga samhället, inte i fråga om att inte låta saker hända vilket förstås är givet, utan i fråga om att inte göra andra människor eller djur oroliga/rädda i onödan. Precis som flera andra har skrivit spelar det ju inte så stor roll hur bra koll man själv vet att man har över sin hund - det är ju vad man signalerar till omgivningen som räknas, och där är ett snöre i hunden en ganska enkel åtgärd för att visa omgivningen att det inte utgör någon risk att vistas i närheten av hundekipaget.

Jag har själv alltid koppel i min hund (eftersom vi inte har befäst inkallning bland annat, hehe) men även om jag skulle kunna ha henne lös skulle jag troligtvis inte ha det ändå. I skogarna vi promenerar i vistas både joggare, andra hundar och hästekipage och för mig känns det självklart att alla respekterar varandra i största möjliga mån. Blir även alltid själv lite orolig när jag ser en lösspringande hund - inte för att jag är rädd för hundar, utan för att jag inte känner hunden i fråga.

Jag undrar om den som säger att hunden ALDRIG skulle springa fram till nån och alltid lyssnar på kommandon i ALLA situationer i stadsmiljö kan garantera tex följande:

Deras hund kan ALDRIG bli skrämd av någonting, ever. Eller reagera på något sätt på en annan hund, någonsin. Den hör alla kommandon perfekt genom tutande, skränande bilar eller DÅNANDE motorcyklar som åker förbi.

Senaste två lösa hundar jag stött på i min del av stan sprang fram till mig och min hund, över gata och trottoar. Det var vuxna (och ganska lugna) hundar bägge. Deras ägare trodde uppenbarligen de lyssnade på alla kommandon och aldrig skulle springa fram till nån också, eftersom de gick runt med hunden lös på stadsgator.

Jag bor nära en lång men smal park.Där finns två paralella gång-cykelvägar, en bredare asfalt och en smalare grus. Många rastar sina hundar där. En del låter sina hundar vara lösa, leker med dem på gräsmattorna, kastar bollar, pinnar. En del tränar. En del bara låter hunden gå lös och nosa i buskarna. Där både går och cyklar också en strid ström folk utan hund. Jag går eller cyklar igenom där själv nästan varje dag och har gjort så i åratal, utan hund. Jag har aldrig sett nån incident. Jag har aldrig sett en hund rusa fram till någon eller komma i vägen för en cykel. Aldrig sett någon hundrädd få panik eller på annat sätt visa obehag. Hundar har dock stannat, tittat på mig och viftat på svansen och sen kommit fram till mig när jag visat att jag gärna hälsar.

Vet inte om det är jag som bor i en stad där både folk och hundar är ovanligt trevliga och toleranta eller om det är andra som bor i städer där det motsatta råder, men jag är glad att jag bor där jag bor.😉

Jag anser att man dels bör följa de lokala ordningsstadgarna och veta hur det ser ut i kommunen man befinner sig i. I vår kommun ska till exempel hundar vara kopplade på motionsspår, på lekplatser, kyrkogårdar plus att löptikar ska vara kopplade under löpet. 
Så dels det, dels anser jag personligen att det är respektfullt att koppla upp när man möter människor, med eller utan hundar. Det finns så otroligt många som låter hunden gå fram som den vill eller har hundar som smiter fram när man kommer nära, så det är omöjligt att veta om hunden man har framför näsan just nu kommer att springa fram eller stanna vid sin förare. Spelar liksom ingen roll varför man inte vill ha en hund springande fram till en, om man är rädd, inte gillar hundar eller har hundar som man inte vill att det kommer fram andra till, jag tycker det är respektfullt att ta på kopplet för att visa att det är ofarligt att passera. =)

16# jag håller med dig till 100%! Hundar är dessutom ett rovdjur. Även om man har en extremt "lydig" hund som alltid har kommit på inkallning så kan man ALDRIG veta hur hunden beter sig i exakt alla situationer. Har själv blivit jagad av lösa hundar när jag sprungit, mina getter har blivit attackerade av en lös hund där getterna var nära att stryka med. Har också blivit ifrågasatt av många ägare med lösa hundar när jag bett ägaren på ett enligt mig trevligt sätt att koppla hunden och då fått skrikit i ansiktet att jag är en "jävla kärring" ( jag var 15 år) och att hundarna har lika rätt som mig att vara där, jovisst har hundar rätt att vara där, men gärna inte på mig eller jagandes efter mig :). Jag säger verkligen nej till lös hund. Lös hund för mig är likamed dålig respekt för både omgivning och hunden själv. En säkerhetslina ser jag kopplet som. Och hunden kan ju fortfarande få utlopp för att kuta runt med tex långlina eller en stor inhägnad. Det är min åsikt det.

Jag tycker det är helt okej att ha hunden lös om den är lydig och man har kontroll över situationen. Tycker att många faller på det sista, men det hjälper ju inte hur bra inkallning man har om hunden redan hunnit fram till en annan osv innan man uppmärksammar det. Och givetvis medför det att man bara släpper hunden där man kan ha kontroll, inte bara över den utan även omgivningen. Aldrig vid bilväg eller bland folk inne i stan.

På många sätt är då ändå flexikopplet en bra grej. Ja, folk är ofta vårdslösa i hur de använder det - men det är iaf någon slags lina mellan ägare och hund.

#17 Klart det finns ställen som hos dig, där det iaf till synes inte inträffar några "incidenter". Men jag kan garantera att folk som är hundrädda undviker att gå genom eller vistas i den parken, från egen erfarenhet med kompisar och familj som har haft dåliga erfarenheter med lösa hundar så vet jag att de inte skulle gå genom en sådan park. Vilket förstås är synd eller hur? För det är väl ingen hundrastgård vi pratar om, varför skall hundar&hundägare ha sådant "företräde" ? Som du själv säger så är ju detta inte hundar som aldrig springer fram till nån (de har sprungit fram till dig, vad du som främling "visat" är irrelevant). Dvs det kan finnas ett problem även om du inte sett något inträffa, av olika skäl.

Alltså, jag är själv inte det minsta hundrädd. Och äger själv hund. Men jag ser denna typ av hybris överallt bland hundägare, har en kille i området här som går runt på innergårdarna med sin staffe och slänger bollar med slunga som den hämtar 50-70m bort. Om och om igen. Han har ingen uppsikt på vad som kan komma runt hörnen eller buskarna där han slänger bollarna. Ser ibland folk med hunden lös längs med cykelvägen utefter en större väg här också, där alla som går eller cyklar måste mötas på denna, trånga, gångväg. Men jag hade inte varit rädd för den eller nån annan hund som sprungit runt mig. Men det är också småbarn ute här och leker. Och fullt med katter, harar, fåglar mm som kan reta upp intresset hos en hund.

Tänk dessa personer med hunden lös längs en cykelväg eller trottoar på sida om väg. Jag vill inte köra över deras hund som hoppat ut på vägen efter att ha blivit plötsligt skrämd av en smäll, annan hund, bil, sprungit efter en boll/whatever bara för att de inte kan tänka sig att sätta på ett koppel. Om hunden nu är så lydig så är det ju inget problem att ha ett enkelt litet koppel eller w/e på den, eftersom den ändå kommer gå fint på sidan.

Tror nästan det är dumt att lagen är skriven som den är, eftersom det tillåter folk som själva tror de har "full kontroll" på sin hund att inte använda koppel i stan. Ute i skogen ser jag det inte på samma sätt, där är riskerna mest om hunden drar på vilt isåfall.

Du är bra tvärsäker du. Jag känner också folk som är hundrädda och jag har gått med dem genom sagda park. Jag kan "garantera" att de är mer rädda för en kopplad hund som drar och sliter i kopplet och kanske skäller än för en lös, lugn eller glad hund.

Det finns en annan, mindre park, där folk släpper hundar för att de ska leka med varandra på en stor gräsmatta. Det blir ju ofta rätt ljudligt och hetsigt när de jagar varandra och brottas. Det vet jag är mindre populart bland boende i det området. Jag förstår att hundarnas lek kan uppfattas som skrämmande för en hundrädd person.

I min park är det däremot uppskattat av t.ex. småbarnsföräldrar som tycker det är mysigt för barnen att titta på hundarna och kanske få klappa någon.

Man kan inte göra alla glada alltid. Men vad man kan göra, antingen man är hundägare eller inte, är att visa hänsyn och sköta saker så snyggt som möjligt, anpassa sig efter omständigheterna. Själv får jag ibland sakta ner för en hund när jag kommer cyklande. Bryr jag mig? Nej, jag tycker det är trevligt att det är liv och rörelse och harmoni bland de som vistas i parken. Och det verkar andra också göra.

Kanske är ett ämne för sig? Olika "parkkulturer" och sätt att förhålla sig till andra med andra behov och önskningar än man själv.

För att spinna vidare, i en annan park mitt i stan har det senaste åren blivit poppis att ha picknick varma sommarkvällar, men vin, öl och bordsgrillar. Trots att alkoholförtäring är strängt förbjudet inom centrala staden. Bryr jag mig? Bryr någon annan sig? Bryr polisen sig? Nej. Därför att det sköts snyggt. Ingen fylla att tala om, bara folk som är glada och har trevligt, många har med barn.

Peace is a state of mind…

#22 Jamen det är väl klart att jag är tvärsäker på det faktum att jag VET att vissa hundrädda personer aldrig skulle gå igenom en sådan park. Eftersom de aldrig skulle vistas där skulle du heller aldrig kunna se någon incident med dem där. Du förstår väl vad jag menar?

Det kan ju förstås finna andra hundrädda människor som vågar gå där och aldrig råkar ut för nått precis som du säger. Men det gör inte det jag säger mindre sant.

Jag gillar liv och rörelse och hundar i allmänhet precis som du. Det tillför mycket, och är nått man ofta glömmer i debatt om "hundrädda personer" - dvs hur mycket glädje hundar också ger för allmänheten. 

MEN. Jag tycker likaså att offentliga parker ska vara för alla, och människor har företräde mot husdjur. Däremot skulle jag tex kunna tänka mig att kommuner kunde märka ut tex mer "hundvänliga" parker, ungefär som de bygger hundrastgårdar. Eller dylikt. Men det är inget man som enskild hundägare bara kan gå in och göra genom att släppa sina hundar lösa och förvänta sig att andra helt enkelt får anpassa sig. Det tycker jag är fel.

Det borde höra till vanligt vett att följa de föreskrifter som finns, oavsett vad man tycker om det och oavsett om man har en robot till hund. Kommunala föreskrifter kan vara mer tvingande med regelrätt koppeltvång till exempel, likadant i vissa naturreservat, renområden etc.

Ett "osynligt koppel" tycker jag inte det är att hunden driver omkring 20, 30, 40, 50 meter från sin ägare, även om hunden skulle komma duktigt på inkallning när ägare väl ropar. Här på landet har jag ofta hundarna lösa, särskilt ute i spenaten (skogen), men även längs med vägarna. Där ska hundarna gå alldeles vid min sida. Här förekommer inte mycket trafik eller människor. Men skulle vi få möte, så kopplar jag hundarna. Det spelar ingen roll att de inte vräker sig ut i vägen, utan hör till trafikvett - alla ska hjälpas åt att skapa trygghet och samspel. Som bilförare känns det mycket obehagligt att passera lösgående hundar, eftersom det är djur och man kan aldrig veta säkert hur de kommer reagera. Det förstör inte dagen att klyka i kopplet en minut.

Vet man med sig att man har en hund som gärna drar på vilt, sticker iväg när något är mer intressant än en själv osv, då får man kanske förlika sig med tanken att man får hålla sig till långlina och inhägnade områden.

Mina är alltid kopplade där det finns risk att möta andra. Jag har en del ställen i skogen/ ängar där de får vara lösa. I en skog har jag markägarens tillstånd att släppa. Han stannar alltid & pratar när han ser mig. O jag har alltid 5 hundar eller mer med mig. Har andra ställen långt ut i skogen där det funkar bra. Mött typ 3 människor på 3 år där. Jag har stor respekt för allmänheten & går hellre undan än att ta plats. Man kommer långt med att vara ödmjuk & visa hänsyn. Sen kanske mitt tänk är annorlunda då jag driver hunddagis

#24 Jag tror säkert att du vet bäst om din park. Jag syftade på att du är tvärsäker överlag vad det gäller detta. Vad jag var ute efter var att en mer avslappnad, hänsynsfull och förstående inställning från alla läger kan vara bra. Också att förstå att det kan göras på olika sätt.

Att gapa om förbud och kalla oliktänkande för idioter gör inte stämningen bättre liksom. Varken i parken eller här.

Min hund är lös majoriten av våra promenader. Han lyssnar mycket bättre när han får gå lös, men jag spänner ändå fast honom i kopplet när någon passerar oss. Han får bara gå lös på cykelvägar, skogsvägar, motionsspår och ödsliga bilvägar. Det funkar bra, han drar inte iväg och håller sig till mig. Tycker det är lite jobbigt med lösa hundar på stan dock.

#26: Jag tror också att det beror på var man bor, alla har inte tillgång till såna ställen. När jag bodde hemma i Norrland med skog 100 meter från dörren var det ju inga problem att aldrig ha hundarna lösa i stan. Nu bor jag i stan och skulle jag ha hunden kopplat överallt där det fanns en risk att  möta andra skulle hon aldrig få vara lös, någonsin.

Inga problem med lösa hundar om ägaren har kontroll såklart, men vid möte tycker jag att man ska koppla sin hund av respekt emot den man möter.